onsdag 19 oktober 2022

Mykologivecka i Skåne

Efter Uppland var det dags för nästa mykologivecka, Nordic Mycologial Congress XXV som avhölls på Backagården vid Höör.

Det började inte så bra. Första dagen åkte vi till Balsberget som gav nästan ingenting, så vi åkte vidare till Bökenäset men fann bara några snigelätna rosensoppar. Så jag tog istället en bild på en vanlig groda.

Nästa dag var betydligt mer givande. Vi åkte först till Dunderbäcken söder om Degeberga. På bilden ses allén upp från Österlia vid riksväg 19.

Här fann vi grönsporig fjällskivling (Mellanophyllum eyrei) som kommer här ungefär vart tionde år (förra gången var 2010) och har bara ett fåtal andra fyndplatser i Sverige.

Här hittade vi också glödsopp (Suillellus mendax), en art som ganska nyligen blivit beskriven. Tidigare fynd av glödsopp har varit felbestämda till antingen eldsopp eller flamsopp.

Vi åkte viadre till Herremöllan där vi också fann grönsporig fjällskivling. En svamp som man ser på en plats var tionde år dyker plötsligt upp på flera lokaler.

Här fann vi också den grönsporigas närmaste släkting, granatfjällskivlingen (Melanophyllum echinatum) som också är ganska sällsynt.

Tredje dagen åkte vi till Skäralid och upppå Kopparhatten, där man har en utsikt ungefär så här i lite mulet väder.

Ett av de mer spektakulära fynden var vit

vedfingersvamp (Lentaria epichnoa).

Sista dagen for vi till Forsakar vid Degeberga. Bilden är från övre fallet.

Det var ganska många danska deltagare i konferensen, även norska och finska och de förstår ju inte svenska.

Slutligen fann vi en stor och vacker koralltaggsvamp (Hericium coralloides).

torsdag 6 oktober 2022

Mykologivecka i Uppland

En vecka i september var det mykologivecka i Uppland, anordnad av Sveriges mykologiska förening.

På väg dit övernattade jag i Eksjö, i den gamla pittoreska delen med trähus, lämpligt så att jag kunde komma fram till målet i god tid på söndagen.

Målet var Wiks slott ett par mil sydväst om Uppsla. Det byggdes på 1200-talet och har haft ett antal adelssläkter som ägare men ägs nu av Upplands landsting och används som konferenshotell. Vi åt och bodde i annex till slottet.

Det var inte så mycket av historia som var synligt där vi logerade utom att det fanns en bild av riksmarskalken Hans Henric von Essen som ägde slottet på 1700-talet.

Första dagen exkurerade vi vid Hågahögen med "Kung Björns hög". Under 1800-talets punschromantiska historieskrivningstid ansåg man sig ha hittat vikingakungen Björns gravhög - den Björn som ska ha träffat Ansgar. Emellertid visade det sig vid utgrävning att detta var en bronsåldersgrav.

Ett av fynden var gränsticka (Phellinus nigrolimitatus) som man inte ser varje dag i Skåne. Första gången jag såg den var i Borgsjö i Medelpad för 19 år sedan. Jag visste inte vad det var, så jag tog med den tillbaka till förläggningen och satt just med litteratur och mikroskop och skulle bestämma den. Då kom en av flickorna på kursen förbi och sa "Ooo, du har hittat gränsticka". Det var ju roligt, men en del av glädjen försvann när jag inte fick bestämma den själv. Det hade inte varit så svårt eftersom den är ganska karakteristisk. Jag har bara sett den ett fåtal gånger sedan dess, och aldrig hemmavid.

En annan rolig svamp är violguben (Gomphus clavatus) som är kalkgynnad och alltså växer i kalkrika områden, som Jämtland-Medelpad, norra Uppland, Gotland, Öland och några platser i Skåne. Den förekommer alltid i kalkbarrskog, utom i Skåne där den växer i lövskog vilket kan indikera att det är fråga om olika arter. Uppland har, till skillnad från de norrländska områdena och Gotland, inte kalk i berggrunden. utan kalken kom från Östersjön och har lagrats in under landhöjningen.

En av dagarna for vi till Biskops Arnö, som numera också är ett konferenshotell och exkurerade i markerna där och i det närbelägna Ekolsund. Här fann vi vackra spindelskivlingar, t ex gulgrön spindling (Cortinarius xanthochlorus)

Vi fann också en underjordisk svamp, aromatisk slemtryffel (Melanogaster broomeanus), gul i genomskärning och väldoftande.

Slutligen, i Herrhagsskogen fann vi en för mig ny art, smultronkantarell (Aphroditeola olida), som inte är en kantarell men anses lukta smultron, men, enligt somliga, snarare amerikanskt tuggummi.