Lite bilder från en vandring längs Skånes sydkust: mellan Smygehamn och Trelleborg:
Här i Trelleborg försöker man tala skånska på papperskorgen. Men jag menar att det bör stavas hutta. Stavningen hotta är en fonetisering till mellansvenska.
Vid Smygehuk står Axel Ebbes staty Famntaget.
Men här finns också Smygestenen med en förklarande tavla, vars text är rent nonsens. Smygehuk var ingalunda Sveriges sydligaste udde under medeltiden och Albrekt av Mecklenburg var förvisso kung av Sverige men aldrig i Skåne. Förklaringen är helt ohistorisk. Historien om stenen är en skröna, ett försök till skämt.
Blommande strandkål ...
... och blåeld
Märta Måås-Fjetterström, textilkonstnär har fått ge namn åt ett pågatåg.
Visar inlägg med etikett blåeld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett blåeld. Visa alla inlägg
torsdag 16 juni 2016
tisdag 16 juni 2015
Från Sandhammaren till Kåseberga
Idag fortsatte jag vandringen längs Skånes sydkust (tidigare avsnitt var från Kåseberga till Ystad); nu från Sandhammaren till Kåseberga. Nu har också Skånetrafikens sommarbuss (linje 322) mellan Ystad och Skillinge börjat gå, så jag slipper gå fram och tillbaka samma väg utan kan utnyttja bussen ena vägen.
Här stiger jag av bussen vid hållplats Sandhammaren ute på vägen. Det är en bit ner till stranden.
Dock föredrar jag att gå första biten genom skogen eftersom jag måste korsa Tygeån så småningom, och gärna vill göra det på en bro. Skogen består mest av ek och tall, och marken var översållad av blommande liljekonvaljer nästan hela vägen.
Här korsar jag Tygeån och söker mig nu ner mot stranden.
Lite blåsigt. Kåseberga syns i fjärran.
Branterna var översållade av blommande vallmo och blåeld.
Några skarvar vilar på stenarna och en ejderhanne (guding) ligger på stranden, också vilande.
När jag närmar mig simmar gudingen ut i vattnet.
Här stiger jag av bussen vid hållplats Sandhammaren ute på vägen. Det är en bit ner till stranden.
Dock föredrar jag att gå första biten genom skogen eftersom jag måste korsa Tygeån så småningom, och gärna vill göra det på en bro. Skogen består mest av ek och tall, och marken var översållad av blommande liljekonvaljer nästan hela vägen.
Här korsar jag Tygeån och söker mig nu ner mot stranden.
Lite blåsigt. Kåseberga syns i fjärran.
Branterna var översållade av blommande vallmo och blåeld.
Några skarvar vilar på stenarna och en ejderhanne (guding) ligger på stranden, också vilande.
När jag närmar mig simmar gudingen ut i vattnet.
Etiketter:
blåeld,
ejder,
Kåseberga,
liljekonvalje,
Sandhammaren,
storskarv,
vallmo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












