Drakamöllan

Drakamöllan är ett naturreservat i Östra Skåne, strax väster om riksväg 19 mellan Brösarp och Degeberga. Det är ett  kuperat hedlandskap, till stor del bevuxet med ljung (Calluna vulgaris). Det är alltid intressant att besöka men framför allt i augusti då ljungen blommar och landskapet antagit lila färg.

 Lamdskpasbilden illustreras musikaliskt av Lis Sørensen i youtube-klippet "Lyngen er lilla".

 Här växte helt omotiverat en stor vacker stolt fjällskivling (Macrolepiota procera).

 Jag lämnate ljungheden och gick in i skogen och passerade över Julebodaån.

 I tallskogen växte grynsopp (Suillus granulatus).

 Ute på landsvägen växte spansk körvel (Myrrhis odorata) i vägrenen och avgav en tydlig lukt av lakrits.

 Så kom jag in i ljungheden igen på väg tillbaka till utgångspunkten.

Brösarps norra backar

  I lördags gjorde Puggehatten en svamputflykt till Brösarps norra backar i östra Skåne. Vädret var mulet och disigt, lite blåsigt och tidvis duggregn. Men det hindrar inte entusiasterna.

 Landskapet är närmast stäppbetonat med många torrmarksarter, särskilt röksvampar och jordstjärnor.

 Här ser vi fransig stjälkröksvamp (Tulostoma fimbriatum), typisk för denna miljö. Notera den mycket långa foten.

 En annan svamp som gladde många var fatsvampen (Poronia punctata), en liten vit svartprickig kärnsvamp som växer i hästdynga. Den kommer inte om hästen utfodrats med kraftfoder eller fått antibiotika. Det gör att svampen varit nära nog försvunnen under många decennier, och det är därför mycket roligt att notera dess återkomst. Hittills har jag bara sett den här kring Brösarp.

 Under svampveckan i Borgsjö (Medelpad) 2003 fick vi ett vishäfte med åtskilliga omarbetade vistexter, anpassade för svampfantaster. En visa handlade om Poronia (alltså fatsvampen), och den första versen gick så här:

Dear Poronia (melodi Clementine)

(Från Nordiska Mykologkongressen 1988 i
Rønshoved, där det handlade mycket om
hotarter)

In the past and in the pasture
I have often walked along
when I went to date my loved one
settled on her favourite dung

Chorus: Oh my dearest, oh my dearest
oh my dear Poronia
art thou lost and gone forever
I do miss Poronia... och slutar så här:

If she comes back in the future
I shall take my little list;
change the zero to a one point
and prepare her proper mist
Chorus: Oh my dearest...

... och nu är hon alltså tillbaka!

Olofsleden och ut mot havet

Liksom vid denna tid förra året vandrade jag med Höörs församling längs Olofsleden, i år från Agusa, via Sankt Olof ut till havet vid Knäbäckshusen och Stenshuvud. Vandringen skildras i bloggen "Pilgrim i Skåne", som länkas till här i högerkanten. Vandringen tog 5 dagar, varav 4 på leden.

För att komma till Agusa tog jag bussen till Torparebron norr om Brösarp och vandrade längs Skåneleden. Detta blir då vandringsdag 0, som ska ta mig till startpunkten.

 Jag passerade över Drakamöllan, ett landskap som påminde om Spanien och La Mancha med de svarta tjurarna. Men dessa var mest kvigor.

Sedan jag nått Hörröd skiftade jag från Skåneleden till landsvägen eftersom det började bli sent och

ankom Agusastugan fram emot klockan 19, där jag anslöt mig till pilgrimsvandringen.

Första vandringsdagen längs leden mot Andrarum påträffade jag denna vackra svamp, som jag preliminärt bestämde till eklackticka. Jag hann inte med någon närmare undersökning - bland annat måste man övertyga sig om att stubben verkligen är av ek.

 Vi passerade Hallamölla, ett av Skånes större vattenfall.

 Denna ask tycks drabbad av askskottsjuka, också en svamp.

 Efter övernattning i Eljaröd fortsatte vi andra vandringsdagen mot Sankt Olof. Inne i skogen fascinerades vi av denna högstubbe där en rönn slagit rot.

 Också mitt inne i skogen hittade vi en träkista innehållande en anskrämlig förklädnad, troligen avaedd för vandringar under Halloween.

 Nästa vattenfall blev Forse, innan vi anträdde vandringen upp på ...

 Rörums backar, med utsikt över Rörum med skolan - och havet.

 Efter att ha korsat landsvägen vid Rörum skulle vi också över Rörums södra å, vilket visade sig vara rätt besvärligt.

 En gång till korsas ån, och nu är vi framme vid ...

... havet. Vi fortsatte till Knäbäckshusen och Stenshuvud.