söndag 11 oktober 2009

Jægersborg Dyrehave och kulturnatt i København


Jægersborg Dyrehave är en 1100 hektar stor skog norr om Köpenhamn. Den avskildes som kunglig jaktmark åt Fredrik III år 1669 men har kontinuitet som skog tillbaka till medeltiden. Dyrehaven är inhägnad och har ett bestånd på cirka 2000 djur: kronhjort, dovhjort och sikahjort. Norr om Dyrehaven ligger Jægersborg Hegn, ett lövskogsområde på cirka 550 hektar, dit hjortarna inte har tillträde.

Fredagen den 9 oktober tog jag Öresundståget från Lund till Hellerup och bytte tåg och steg av i Skodsborg. Härifrån vandrade jag rakt in i Jægersborg Hegn och passerade därvid en anlagd sjö, Skodsborg Dam (dvs "damm"). Omgivningen av sjön var mycket vacker med de begynnande höstfärgerna.

Vandringen fortsatte in i Dyrehaven och vid den södra änden, nära Bakken (stängd för säsongen) och Klampenborg höll kronhjortarna till. Oktober är brunstperiod och brölern började höras framåt skymningen. Bilden visar en gruppar hindar, avvaktande och betraktande de kamper som utspelas. Som mänsklig åskådare bör man diskret hålla sig lite i bakgrunden.



Fredagskvällen var kulturnatt i Köpenhamn och åtskilliga begivenheter lockade. I Botanisk Have fanns ett svampetält, där det förevisades svampar plockade i Dyrehaven och hegnet tidigare på dagen, vidare ett tält med demonstration av biologisk forskning. Ute på gräsmattan förekom en utställning benämnd "Yabba Yabba Kunsten", som såg ut som avancerd graffiti. Oklart om allmänheten var inbjuden att bidra.


Inne i centrum, vid Købmagergade, var Rundetårn upplyst och här kunde man gå upp till Observatoriet och få en förevisning, eller besöka konstutställningar eller musikarrangemang. Enklare tillfälliga matserveringar fanns överallt precis som på festivaler och kulturnätter hemma i Skåne.

onsdag 7 oktober 2009

För 20 år sedan

Süddeutsche Zeitung (utkommer i München) hade häromdagen en intervju med Eduard Sjevardnadze som var Sovjetunionens siste utrikesminister. Det är mycket intressant läsning, den nu 81-årige Sjevardnadze bor i en utkant av Georgiens huvudstad Tbilisi (i artikeln kallad Tiflis, vilket väl är det ryska (eller tyska?) namnet på staden). Det är en tillbakablick på tiden 1989 - 1991, framför allt diskuteras tiden då "arbetare- och bondestaten DDR" föll sönder och Berlinmuren revs. Sjevardnadze var på sin tid mer framstegsvänlig än Gorbatjov och var den som ledde perestrojkan. Intressant är diskussionen om hur man skulle hantera Honecker, som inte insåg vad som var på gång. Hur långt utvecklingen skulle gå insåg väl egentligen ingen, men Sjevardnadze var i alla fall en av dem som önskade en demokratisk utveckling. Sedan blev Sjevardnadze det fria Georgiens förste statschef de facto och dess andre president ett par år senare. Utvecklingen senare blev inte så idyllisk, särskilt inte i Georgien och Sjevardnadze lämnande politiken 2003.

Länk till artikeln: http://www.sueddeutsche.de/politik/628/490009/text/

Och idag hade Berlingske Tidende (utkommer i København) också en krönika om händelserna för 20 år sedan, skriven till stor del för dem som nu är för unga för att ha varit med. Mellan 1945 och 1990 var Europa delat i två halvkontinenter, där medborgarna i den östra delen med få undantag inte kunde resa västerut och medborgare i väst sällan eller aldrig ville resa österut. Jag skulle vilja rekommendera den som inte var med, att besöka DDR:s gamla kontrollstation vid motorvägen mellan Hannover och Berlin. (Gedenkstätte Deutsche Teilung Marienborn), nära Helmstedt. - Krönikan i Berlingske avslutas med kommentaren att världen ibland faktiskt är svart och vit och att vi har ett ansvar att hjälpa dem som fortfarande lever i fattigdom och träldom. Sett i det ljuset är EU ett fredsprojekt och en sammanslutning som fortfarande förändras och utvecklas.

Länk till artikeln: http://www.berlingske.dk/article/20091006/kronikker/91006138/

tisdag 6 oktober 2009

Fränninge - Vollsjö


För två veckor sedan befann jag mig på kvällen i församlingshuset i Fränninge för att åhöra ett föredrag om Ystad-Eslövs järnväg, En bekant och jag hade åkt bil dit, först hade vi av teoretiskt intresse undersökt möjligheten att åka kollektivt. Föredraget började 19 och sista bussen från Sjöbo som passerar Vollsjö och Fränninge skulle varit framme strax före 19, så det var alltså möjligt. Däremot hade det inte gått att komma hem efteråt.

Föreläsningen var anordnad av Frenninge-Vollsjö-Brandstads föreläsningsförening och lokalen i församlingshuset var fullsatt, nästan bara av lokalt folk från Vollsjö och Fränninge. Vollsjö förlorade sin järnväg 1981 när trafiken lades ner på sträckan Eslöv - Tomelilla. Vollsjö var ett av de medelstora samhällen som låg vid järnvägen och som "råkade" hamna i Sjöbo kommun efter kommunreformerna. Andra var Lövestad och Bjärsjölagård. Sjöbo kommun var vid denna tid mycket ointresserad av järnvägar och speciellt av banan Ystad - Eslöv, som inte tog resenärerna till centralorten Sjöbo utan ut till större samhällen i andra kommuner. Så nedläggningen var ganska väntad. Som ersättning fick bl a Vollsjö en busslinje som gick på krokiga vägar till Sjöbo. Eftersom den blev måttligt populär, så inskränktes trafiken gradvis, så att trafiken idag utgör ett obetydligt tillägg till skolbusstrafiken.

Vollsjö och järnvägsmiljön har skildrats av Fritiof Nilsson Piraten i hans debutroman "Bombi Bitt och jag", till stor del självbiografisk. Miljön där stinsens Eli och den frie Bombi Bitt höll till är bara delvis bevarad.

Föreläsningen var intressant - det var inte ett "nördföredrag" som man annars kunde befarat. Mycket miljöbilder från förr, och ett och annat ånglok. Men inte en massa uppgifter om vilka olika loktyper som förekommit med obegripliga Littera och en massa om bana och signaler. Heller ingenting om Piraten och Bombi Bitt. Däremot en hel del lokalhistoria. Efter föredraget var de äldre i publiken mycket aktiva med frågor och diskussion, speciellt om personer, vad de sista stinsarna hade hetat, och andra människor med anknytning till järnvägen. För dessa människor var det mycket en fråga om att återuppleva gamla tider.

Före föredraget hade jag noterat att lanthandeln i Fränninge var stängd och igenbommad. För två år sedan, när jag passerade Fränninge på vandring mellan Lund och Sankt Olof, var affären igång och blomstrade med livlig handel och öppen "nästan alltid".

Det är lite vemodigt, sorgligt, kanske till och med tragiskt, att bevittna hur fungerande samhällen monteras ner och förvandlas till sovbyar utan någon som helst service.

Bilden förresten, är av en väv som pryder en vägg i församlingshuset och uppenbarligen föreställer Nattvarden, lärjungarna dock med lite okonventionellt utseende.

tisdag 29 september 2009

Runt Immeln september 2009


Veckoslutet 25 - 27 september tillbringade jag ihop med Puggehatten på Breanäs konferenshotell vid Immeln. Mycket vacker natur, bilden visar sjön Immeln vid en promenadslinga nära hotellet.





Markerna var torra, inte mycket svamp. Men man kunde beundra vackra mossor, som kuddmossa (Grimmia), se bilden.








Lavar fanns också gott om, till exempel filtlav (Peltigera).








Den mer ovanliga lunglaven (Lobaria pulmonaria)











Här en vacker bägarlav (Cladonia) med röda fruktkroppar (apothecier).








Men det fanns också svampar, och den mest intressanta var nog denna klibbjordtunga (Geoglossum difforme), små tunglika svarta svampar som växte i hundratal i gräset.





Jag tog med mig en jordtunga hem, skrapade försiktigt av en bit av hymeniet (det sporbildande skiktet) och la det under mikrospkopet i 600 (12*50) gånger förstoring och en helt ny värld öppnade sig. De maskliknande stavarna är svampens sporer.
Bilden är lite otydlig, vilket beror på att jag fotograferade med digitalkameran direkt in i okularet, och bättre än så här blir det då inte.

måndag 21 september 2009

Halland Småland och motorvägar

Förra veckan tillbringade jag i gränsskogarna mellan Halland och Småland. På bilden syns en stor rotvälta av en bok, fälld av Gudrun. Den ser ut som ett stort troll med vita tassar.







På en liggande bokstam växer en skålsvamp som ser inbjudande ut.







Femsjö ligger i sydvästra Småland, numera i Hallands län och alltså i en gammal gränsbygd. Här härjade kriget i mitten och slutet av 1500-talet vilket framgår av listan av kyrkoherdar Series Pastorum, som finns anslagen i kyrkan, och som i utdrag lyder:

Anno 1539 Herr Jacob
Anno 1559 Herr Hans och Herr Jacob tillika intill
Anno 1560 Herr Jacob finns ej mer
Anno 1565 Herr Hans bortförd af fienden
Anno 1566 Femsiö Sockn öde intill
Anno 1575 owist om eller hwad präst här varit
Anno 1575 Herr Severinus ....


På hemvägen besökte jag byarna Påarp och Laxvik strax söder om Halmstad. Det var mitt första besök på platsen på 60 år och jag undrade just om jag skulle känna igen något. Något inbillade jag mig vara bekant men det kan ha varit en illusion.

Vad som däremot tillkommit sedan 1949 var det ständiga bruset av bilar på motorvägen som följer stranden strax intill. På den tiden fanns ingen kustnära väg mellan Halmstad och Båstad utan de små samhällena ute vid Laholmsbukten kunde bara nås på småvägar från huvudvägen (rikstvåan) en bit in i landet. I mitten av 1960-talet byggdes denna strandnära motorväg som i och för sig inte betydde så mycket för de små samhällena eftersom avfarterna från motorvägen ligger glest. Och bullret från vägen var säkert inte särskilt besvärande de första 20 åren. Men idag ligger bullermattan från den tunga lastbilstrafiken konstant över byarna Påarp och Laxvik även en söndagmorgon vid åttatiden. Och jag vägrar kalla den den tunga lastbilstrafiken för nyttotrafik. Den har genererats av all idiotcentralisering av näringsverksamheten i det här landet som gjorts möjlig genom just utbyggnaden av motorvägarna. Så till exempel tillverkas allt smör i Sverige i samma ort i Västergötland (har glömt om det är Skara eller Vara) vilket betyder att mjölk (?) ska transporteras dit från hela landet och smör därifrån. Det senaste är att Kronfågel ska lägga ner sitt slakteri i Skåne och koncentrera all verksamhet till Valla i Södermanland. Och alla kondomer i Sverige tillverkas i en liten ort (Hennan) i Hälsingland, vilket kanske inte betyder så förfärligt mycket i sammanhnaget. Men principen är densamma. Så fort en ny motorväg byggs, så fylls den med lastbilar. En sak har vi lärt oss: det går inte att bygga bort problemet med biltrafik i städerna med mer genomfartsleder och parkeringsplatser. Nu ska bilarna ut ur centrum. Men tills vidare har vi inte insett att även trafiken mellan städerna måste begränsas

söndag 13 september 2009

Teckomatorp

Järnvägsstationen i Teckomatorp byggdes på 1880-talet i en prålig nygotisk stil och ersatte då en äldre byggnad. Stationshuset fick ornament som friser och gesimser och liknande stationshus byggdes i Lomma och Kävlinge. Dessa kan fortfarande beskådas fast man kan inte längre åka tåg till Lomma.






Här vinkar jag av två bekanta som ska resa från Teckomatorp ut i vida världen, i detta speciella fall med pågatåg mot Lund. Det är första gången jag vinkar av människor från Teckomatorp.

fredag 4 september 2009

Fler bilder från Söderåsen


Den sista söndagen i augusti medverkade jag i en svampexkursion med Puggehatten (Skånes mykologiska förening). En utförligare beskrivning har jag publicerat i Puggehattens blogg som är åtkomlig via länklistan till höger. Här några kompletterande bilder.

Bilden t v är från Skärån, det vattendrag som rinner fram i botten på ravinen i Skäralid. Den bildas genom sammanflödet av två bäckar, Kvärkabäcken och Dejebäcken, vid Korsskär. Vid utflykten 30 augusti gick vi en vit upp längs Skärån men hann inte helt fram till Korsskär.


En av de mer intressanta svamparna var en fingersvamp med det vetenskapliga namnet Ramaria bataillei (inget svenskt namn) som man brukar hitta i Skäralid varje höst.






Här en bild på samma svamp, tagen med blixt, vilket ger en helt annorlunda färgåtergivning.








Bilden från Kvärkabäcken, ovanför Korsskär, vid ett återbesök på onsdagen den 2 september.








Hemma på kvällen drack jag den sista ölen från Børglumkloster.