Trafikled i fyra generationer

På bilden ses tre generationer trafikleder mellan Markaryd och Åsljunga. Jag står på den fjärde, den gamla riksettan med anor från medeltiden, och som nu används som lokalväg eftersom det är den enda av lederna som har bebyggelse nära vägen. Närmast anar man banvallen efter den nedlagda järnvägen mellan (Värnamo-) Markaryd och Åstorp (Skåne-Smålands järnväg), byggd 1894 och nedlagd 1968 (persontrafik) resp. 1977 (godstrafik). Nästa led är den (numera) gamla E4:an, byggd i början på 1960-talet när gamla riksettan blev för trång. Och längst bort i bakgrunden den nya motorvägen som bara är några år gammal. Om planerna på en snabbjärnväg mellan Jönköping och Helsingborg blir verklighet kommer vi att få sen en femte parallell trafikled.

Vårens framsteg i omgivningarna.

Efter boken så är det nu ekens tur att slå ut, sedan återstår ännu asken. Bilden till vänster är från naturreservatet Linnebjär mellan Sandby och Lund, en rest av en lövblandskog av äldre typ, som nu är sällsynt. Eken dominerar, i övrigt finns bok och lind allmänt. Många vackra vårblommor har funnits på ängarna, men sedan slåttern upphört tar älggräset över.



Liljekonvaljerna börjar blomma nu.









Vidare till Dalby Söderskog, där nu humleblomster blommar i mängd.







Utsikt från Dalby över slätten mot Lund. Fortfarande syns de båda domkyrkotornen (Lunna pågar) tydligt som silhuett mot horisonten. Det ensamma tornet längre till höger är Allhelgonakyrkan. Lasarettsblocket dominerar ganska mycket till höger om de båda kyrkorna.






Från Dalby fälad nr 5 där majnycklarna blommar. Åtminstone tror jag det är majnycklar, enligt beskrivning av området ska den växa här.

Risen 2009-05-09

Ytterligare en utflykt till Risen vid Genarp, 5 dagar sedan sist, denna gång i sällskap och med förhoppningen att Risen skulle visa sin bästa sida och att samvaron skulle bli angenäm. Och dessa båda kriterier uppfylldes också, varmt och soligt, lite mer blåsigt än förra gången men lätt att hitta lä. Det enda som hunnit hända sedan sist på Risen var att djuren nu hade släppts på bete, men de visade föga intresse för två människor och en hund.

København en torsdag

Igår begav jag mig till Köpenhamn och Statens museum for Kunst för att i första hand se en utställning med den surrealistiske konstnären Wilhelm Freddie. Framför ingången till museet finns något som ser ut som en byggarbetsplats men faktiskt ska vara ett konstverk ("The flying steamroller" av Chris Burden). Jag har ingen synpunkt på konstverket som sådant men tycker att det förfular entrén till själva muséet, som är en vacker byggnad.

Muséet består av två byggnader, en äldre och en nybyggd, och här tycker jag att sammansmältningen av det gamla och det nya lyckats betydligt bättre.

Muséet har betydligt mer att bjuda på än Freddie (som jag fort tröttnade på), permanenta samlingar av äldre och yngre dansk konst och fransk konst från förra sekelskiftet (vilket omfattar några verk av Matisse, Picasso och Braque).
Här fanns också en demonstration av hur man restaurerar ett äldre fukt- och mögelskadat bokverk, i detta fall "Gettorfer Codex", bestående av 363 pergamentblad med handkolorerade illustrationer av blomväxter från 1600-talet, ursprungligen tillhörigt hertigen av Holsten-Gottorp.
En tredje utställning med bilder och citat, som problematiserade begreppet "danskhed", som ju nyligen uppfattas ha fått en viss karaktär av inskränkthet, men som också kan uppfattas positivt. Ett par minnesvärda citat:
" Engang du herre i hele Norden, bød over England, - nu kaldes du svag, et lille land og dog så vidt om jorden" - H C Andersen 1850;
" Uenighed gør stærk. Enighed er et svaghetstegn. Det land, der ikke har råd til uenighed er et fattigt land. Det som samler i nationalfølelser, er et land i yderste fare. Og mon nationalfølelsen kan afbøde nogen som helst fare?" - Poul Henningsen 1973.


Efteråt gav mig ut till Nørrebro för att finna en rekommenderad sushirestaurang men den var tyvärr inte öppen, så jag fick leta upp ett annat ställe och fann en liten utmärkt kro som serverade grillad rødfisk - inte sushi men acceptabelt. Nørrebro, en gång arbetarstadsdelen är nu dominerad av invandrare och uppvisar en avsevärd etnisk variation på gatorna så här en eftermiddag en vardag.


Att allt inte är idyll visar det här uppropet som fanns på en dörr till ett hus i Møllegade.

Risen vid Genarp 2009-05-05

Nu har det äntligen börjat regna, och medan det stilla vårregnet fortfarande pågick begav jag mig till betesmarken Risen vid Genarp för att se hur våren framskrider. Vid åkanten fann jag ängsbräsma och kabbeleka. Om ängsbräsma har jag skrivit ganska mycket i föregående inlägg.





Så här såg backsippans fröställning ut efter regnet.









Daggkåpa.







Den här orangea gelémassan är en övervintrande rostsvamp, troligen hagtornsrost. Den sprider sina vintersporer som småningom gror på hagtorn eller en annan rosväxt ( t. ex. päron, men varje art är värdspecifik). På hagtornen ger den bruna fläckar på bladen och angreppen skadar och kan döda trädet. Den andra generationen växer som synes på en, och svampen är för sin fortplantning beroende av denna generationsväxling.

Ängsbräsma - vivenstert - piesärk - lady-smock

Vid en vandring nyligen genom betesmarken Risen vid Genarp fann jag mycket av den vackra växten ängsbräsma (Cardamine pratense). Ängsbräsman har många lokala namn, bara i Skåne. När jag för ett par år sedan deltog i en utflykt med Veberöds byalag till Vombs ängar - där vi då också hittade ängsbräsma - fick jag veta att det gamla, lokala namnet på denna växt i Södra Sandby var vivenstert och att detta namn fortfarande var levande i bygden hos äldre människor. När jag kom hem slog jag upp namnet i Liljas Skånska flora 1:a upplagan (1838) och fann, under släktet Cardamine arten
"C. pratense L. Sk. Slätten Vifvenstert (Vipestjert)."
Nils Lilja - inom parentes - var klockare i Billinge och Röstånga, och gav ut en skånsk flora i 2 omgångar, 1:a upplagan 1838 och 2:a upplagan i 2 band 1870. Den fanns också med i andra upplagan, och när jag slog upp i den fann jag följande släkte
"14. Krasse (Cardamine Linn. ) Wifwenstärt"
och i artbeskrivningen
"2. Äng K. (C. pratense Linn.) Piesärk"
Nu börjar det bli intressant - 2 olika skånska namn på samma växt, vivenstert och piesärk plus namnet ängkrasse som Lilja ansåg vara det normala. Så tog jag fram Sten-Bertil Vide, Sydsvenska växtnamn (1966). Vide ger under uppslagsordet vipenstjärt förklaringen "Fågelnamnet vipa med hänsyn till växtplatsen, stjärt möjligen med syftning på att blomningstiden kommer efter vipans ankomst". Under pigsärk "Blomman har liknats vid ett flicklinne".
Linnés Flora Suecia 1755 (modern svensk översättning: Svensk Flora) uppger: svenskt namn ängskrasse, i Småland madkrasse, i Västergötland bräsmagräs. C F Nyman i "Svenska växternas naturhistoria" (1867-68) uppger att ängsbräsman "i vissa trakter kallas braxengräs, emedan den börjar blomma då braxen leker". Nyman säger också att ängskrassen (dvs ängsbräsman) "smakar tämligen lika trädgårdskrassen, ehuru något beskare".
På danska är det numera officiella namnet engkarse vilket också visar växtens släktskap med krasse. I en engelsk flora hittar jag de båda namnen Lady's smock och cuckoo flower. Förklaringen av det första namnet är detsamma som för piesärk : "resemblance to ladies' smocks" och för det andra namnet: att växten blommar när göken har kommit.
Shakespeares Love's Labour's lost avslutas med en sång som inleds så här:
When daisies pied and violets blue
And lady-smock all silver white
And Cuckoo-buds of yellow hue
Do paint the meadows with delight.

Det vetenskapliga ("latinska") släktnamnet Cardamine kommer av grekiska "kardia" (hjärta) och "damao" (kuva) därför att man tydligen trodde att den kunde hjälpa mot hjärtsjukdomar. Den är dock inte nämnd i gamla örtaböcker, i varje fall finns den inte hos Culpepper. Artnamnet "pratensis" är latin och betyder "den som växer på ängen". Den namngavs av Linné efter en äldre beskrivning av Tournefort (1702) : "Cardamine pratense magno floro albo" (Hjärtstillaren på ängen med många vita blommor).

Fler vårblommor

Ramslöken börjar blomma nu och sänder sin milda, vitlökslika doft över landskapet. Andas in och njut.

Bilden är från Skytteskogen vid Södra Sandby.





I Borstbäckens nedre lopp, nära utflödet i Vombsjön, växer lundvivan (Primula elatior), en relativt sällsynt släkting till den vanliga gullvivan. Stövlar behövs för att kunna komma nära skönheten.






En bit längre upp längs Borstbäcken finns Skånes troligen högsta järnvägsbank, övergiven sedan mer än 50 år. Järnvägen mellan Dalby och Bjärsjölagård byggdes påkostat med storstilade planer om fortsättning till Östra Skåne och Blekinge. Därav blev intet, järnvägen så långt blev ett förlustföretag, persontrafiken överlevde drygt 40 år endast. Notera valvbron .





Från Himmelstorp på Kullaberg: blommande orkidéer, troligen Sankt Pers nycklar.









Från Arild Strandhagen, utsikt över Skälderviken och Bjärehalvön.







En Potentilla-art, troligen småfingerört (Potentilla tabernaemontani) som enligt Floran i Skåne ska växa här i Arild Strandhagen.







Violer tycker jag är besvärligt - flera arter, svåra att skilja åt. Men kärrviol (Viola palustris) är tillräckligt karakteristisk för att jag ska våga mig på att identifiera den - växtplatsen (fuktiga ställen) stämmer också. Här i trakten av Frostavallen, nära pilgrimsleden (och Skåneleden).






Samma plats: Projket Lövskog har inte kommit längre än så här - samma skylt och samma granskog som för 10 år sedan.