København en torsdag

Igår begav jag mig till Köpenhamn och Statens museum for Kunst för att i första hand se en utställning med den surrealistiske konstnären Wilhelm Freddie. Framför ingången till museet finns något som ser ut som en byggarbetsplats men faktiskt ska vara ett konstverk ("The flying steamroller" av Chris Burden). Jag har ingen synpunkt på konstverket som sådant men tycker att det förfular entrén till själva muséet, som är en vacker byggnad.

Muséet består av två byggnader, en äldre och en nybyggd, och här tycker jag att sammansmältningen av det gamla och det nya lyckats betydligt bättre.

Muséet har betydligt mer att bjuda på än Freddie (som jag fort tröttnade på), permanenta samlingar av äldre och yngre dansk konst och fransk konst från förra sekelskiftet (vilket omfattar några verk av Matisse, Picasso och Braque).
Här fanns också en demonstration av hur man restaurerar ett äldre fukt- och mögelskadat bokverk, i detta fall "Gettorfer Codex", bestående av 363 pergamentblad med handkolorerade illustrationer av blomväxter från 1600-talet, ursprungligen tillhörigt hertigen av Holsten-Gottorp.
En tredje utställning med bilder och citat, som problematiserade begreppet "danskhed", som ju nyligen uppfattas ha fått en viss karaktär av inskränkthet, men som också kan uppfattas positivt. Ett par minnesvärda citat:
" Engang du herre i hele Norden, bød over England, - nu kaldes du svag, et lille land og dog så vidt om jorden" - H C Andersen 1850;
" Uenighed gør stærk. Enighed er et svaghetstegn. Det land, der ikke har råd til uenighed er et fattigt land. Det som samler i nationalfølelser, er et land i yderste fare. Og mon nationalfølelsen kan afbøde nogen som helst fare?" - Poul Henningsen 1973.


Efteråt gav mig ut till Nørrebro för att finna en rekommenderad sushirestaurang men den var tyvärr inte öppen, så jag fick leta upp ett annat ställe och fann en liten utmärkt kro som serverade grillad rødfisk - inte sushi men acceptabelt. Nørrebro, en gång arbetarstadsdelen är nu dominerad av invandrare och uppvisar en avsevärd etnisk variation på gatorna så här en eftermiddag en vardag.


Att allt inte är idyll visar det här uppropet som fanns på en dörr till ett hus i Møllegade.

Arken

Den 30 december tog jag tåget till København och vidare med S-tog till Ishøj för att besöka konstmuseet Arken. Arken har nu funnits i cirka 12 år och är en ganska besynnerlig skapelse. Den ser verkligen ut som en ark och förefaller föga ändamålsenlig som museilokal. Mycket sneda, avsmalnande gångar och oanvändbara utrymmen. Man måste verkligen leta efter konsten, som gömmer sig i rum bakom anonyma dörrar, och oupphörligen tror man sig ha gått vilse i en ubåt. Det enda som är lätt att hitta till är restaurangen.

Men med lite ansträngning hittar vi till sist utställningarna. Främst är det Picasso som lockar, ett antal teckningar från tre skilda epoker. Den sista epoken är från 1960-talet när konstnären uppnått verkligt mogen ålder och teckningarna blir explicit erotiska. Mest intressant är en pastisch på "Les demoiselles d'Avignon" med en ung Picasso infälld i hörnet som voyeur.

Det fanns också en utställning av surrealister, bland annat Wilhelm Freddies skandalomsusade "Sex Paralys-appeal", som beslagtogs 1937 och frigavs först 1963.

Här syns Arken strandad, inte på Ararat, men på Ishøj strand.






Stranden är ganska öde den här årstiden. På avstånd syns kolkraftverket i Avedøre.