Friedensreich Hundertwasser

 Konstmuseet Arken i Ishøj sydväst om Köpenhamn visar för närvarande verk av den österrikiske konstnären och arkitekten Friedensreich Hundertwasser. Jag begav mig dit med tåg och buss en onsdag i mars.

 Hundertwasser, som ursprungligen hette Fritz Stowasser (sto=100 på flera slaviska språk), var mycket fascinerad av spiraler, som han uppfattade som symboler för liv och död. Han hade också fobi för räta linjer. Alla hans bilder präglas av klara och starka färger.

 På utställningen fanns modeller av hans visioner om hus byggda med våningar i spiral och med mycket grönska.

 En modell av det "gröna citadellet i Magdeburg".

 Förutom att byta ut förnamn och efternamn la han sig också till med ytterligare förnamn, bland annat "Regentag" (regndag). Hans fascination för vatten (vilket hängde ihop med spiraler och virvlar) gjorde att han byggde sig en segelbåt och seglade med den från Sicilien till Venedig, och båten döptes till Regentag. Sedan flyttade han till Nya Zeeland, han kom att avsky Wien, en stad för brackor, Straussvalser och wienerschnitzel. Han åstadkom dock Hundertwasserhaus i Wien och kyrkan Sankta Barbara i Bärenbach.

 Dessa platser besökte jag när jag reste i Österrike i oktober 2006 och kan därför visa en bild från platsen, först Hundertwasserhaus i Wien.

där även toaletterna bär hans prägel.

 Kyrkan Sankta Barbara i Bärenbach i Steiermark.

Køge Bugt och Arken

En idag i veckan tog jag tåget över Öresundsbron för att bese utställningen av Frida Kahlo på konstmuseet Arken i Ishøj. Efter byte till S-tog på København H åkte jag till Avedøre, alltså tre stationer innan Ishøj, då jag ville promenera en bit längs stranden innan jag ägnade mig åt konsten.

Här passerade jag över vallgraven som hör ihop med Vestvolden, eller Københavns landbefæstning. Efter kriget mot Preussen 1864 då Danmark förlorade Slevsig-Holsten beslöt man att bygga en befästning runt Köpenhamn för att kunna stå emot fientliga angrepp. Anläggningen var omodern redan medan den byggdes men var ändå bemannad under första världskriget. Sedan dess har den övergivits som militäranläggning och blivit mest en promenadväg.

 Jag forsatte mot Brøndby strandpark och passerade Heerup-stenene. Ett antal stenar har blivit uthuggna av konstnären Henry Heerup. Ursprungligen fanns här 10 stenar, men 2 av dem har flyttats till Heerupmusset i Rødovre.

Här har jag kommit fram till stranden och beser Avedøre kolkraftverk på avstånd.

 Det fanns mycket gott om havtorn längs stranden. Bären är kärva att äta direkt men smakar utmärkt i sylt eller glass.

Framme vid Arken efter två timmars promenad. Här ställer man alltså ut målningar av den mexikanska konstnären Frida Kahlo (1907 -1954).

 Frida Kahlo uttalar sig om de två katastroferna i sitt liv. Den ena var en trafikolycka där hon blev allvarligt skadad, men lyckades rehabilitera sig från efter några år. Den andra var konstnären Diego Rivera som hon hade ett förhållande med. Han bedrog henne med hennes egen syster, men trots detta fann de ändå tillbaka till varandra.

De flesta konstverken på Arken var självporträtt av Frida Kahlo, här med en precolombiansk statyett.

Ytterligare ett självporträtt, med en bild av Diego Rivera i pannan.

Anna Ancher på Arken

Denna blåsiga tisdag tog vi tåget från Lund till Ishøj och besåg utställningen av Anna Ancher på Arken. Anna Ancher var en i kollektivet Skagenmålarna och liksom de övriga så är hennes bilder mycket koncentrerade på ljuset. Här fanns både landskapsbilder från Skagen och bilder på människor, främst bilder av kvinnor, sysslesatta med traditionellt kvinnlig verksamhet. Ljus och skuggbilder gav bilderna ett mycket suggestivt och vackert intryck.

En annan utställning ägnades Hans Scherfig med främst färgrika bilder av tapirer i djungeln. Mer intressanta var hans teckningar från New York under depressionen 1930 - arbetslösa i soppkö på en gata och alldeles bredvid Fifth Avenue med palats och juvelerarbutiker.


Vi tog också en kortare tur längs stranden men vinden var ganska kraftig.

Arken

Den 30 december tog jag tåget till København och vidare med S-tog till Ishøj för att besöka konstmuseet Arken. Arken har nu funnits i cirka 12 år och är en ganska besynnerlig skapelse. Den ser verkligen ut som en ark och förefaller föga ändamålsenlig som museilokal. Mycket sneda, avsmalnande gångar och oanvändbara utrymmen. Man måste verkligen leta efter konsten, som gömmer sig i rum bakom anonyma dörrar, och oupphörligen tror man sig ha gått vilse i en ubåt. Det enda som är lätt att hitta till är restaurangen.

Men med lite ansträngning hittar vi till sist utställningarna. Främst är det Picasso som lockar, ett antal teckningar från tre skilda epoker. Den sista epoken är från 1960-talet när konstnären uppnått verkligt mogen ålder och teckningarna blir explicit erotiska. Mest intressant är en pastisch på "Les demoiselles d'Avignon" med en ung Picasso infälld i hörnet som voyeur.

Det fanns också en utställning av surrealister, bland annat Wilhelm Freddies skandalomsusade "Sex Paralys-appeal", som beslagtogs 1937 och frigavs först 1963.

Här syns Arken strandad, inte på Ararat, men på Ishøj strand.






Stranden är ganska öde den här årstiden. På avstånd syns kolkraftverket i Avedøre.