København en torsdag

Igår begav jag mig till Köpenhamn och Statens museum for Kunst för att i första hand se en utställning med den surrealistiske konstnären Wilhelm Freddie. Framför ingången till museet finns något som ser ut som en byggarbetsplats men faktiskt ska vara ett konstverk ("The flying steamroller" av Chris Burden). Jag har ingen synpunkt på konstverket som sådant men tycker att det förfular entrén till själva muséet, som är en vacker byggnad.

Muséet består av två byggnader, en äldre och en nybyggd, och här tycker jag att sammansmältningen av det gamla och det nya lyckats betydligt bättre.

Muséet har betydligt mer att bjuda på än Freddie (som jag fort tröttnade på), permanenta samlingar av äldre och yngre dansk konst och fransk konst från förra sekelskiftet (vilket omfattar några verk av Matisse, Picasso och Braque).
Här fanns också en demonstration av hur man restaurerar ett äldre fukt- och mögelskadat bokverk, i detta fall "Gettorfer Codex", bestående av 363 pergamentblad med handkolorerade illustrationer av blomväxter från 1600-talet, ursprungligen tillhörigt hertigen av Holsten-Gottorp.
En tredje utställning med bilder och citat, som problematiserade begreppet "danskhed", som ju nyligen uppfattas ha fått en viss karaktär av inskränkthet, men som också kan uppfattas positivt. Ett par minnesvärda citat:
" Engang du herre i hele Norden, bød over England, - nu kaldes du svag, et lille land og dog så vidt om jorden" - H C Andersen 1850;
" Uenighed gør stærk. Enighed er et svaghetstegn. Det land, der ikke har råd til uenighed er et fattigt land. Det som samler i nationalfølelser, er et land i yderste fare. Og mon nationalfølelsen kan afbøde nogen som helst fare?" - Poul Henningsen 1973.


Efteråt gav mig ut till Nørrebro för att finna en rekommenderad sushirestaurang men den var tyvärr inte öppen, så jag fick leta upp ett annat ställe och fann en liten utmärkt kro som serverade grillad rødfisk - inte sushi men acceptabelt. Nørrebro, en gång arbetarstadsdelen är nu dominerad av invandrare och uppvisar en avsevärd etnisk variation på gatorna så här en eftermiddag en vardag.


Att allt inte är idyll visar det här uppropet som fanns på en dörr till ett hus i Møllegade.

Risen vid Genarp 2009-05-05

Nu har det äntligen börjat regna, och medan det stilla vårregnet fortfarande pågick begav jag mig till betesmarken Risen vid Genarp för att se hur våren framskrider. Vid åkanten fann jag ängsbräsma och kabbeleka. Om ängsbräsma har jag skrivit ganska mycket i föregående inlägg.





Så här såg backsippans fröställning ut efter regnet.









Daggkåpa.







Den här orangea gelémassan är en övervintrande rostsvamp, troligen hagtornsrost. Den sprider sina vintersporer som småningom gror på hagtorn eller en annan rosväxt ( t. ex. päron, men varje art är värdspecifik). På hagtornen ger den bruna fläckar på bladen och angreppen skadar och kan döda trädet. Den andra generationen växer som synes på en, och svampen är för sin fortplantning beroende av denna generationsväxling.

Ängsbräsma - vivenstert - piesärk - lady-smock

Vid en vandring nyligen genom betesmarken Risen vid Genarp fann jag mycket av den vackra växten ängsbräsma (Cardamine pratense). Ängsbräsman har många lokala namn, bara i Skåne. När jag för ett par år sedan deltog i en utflykt med Veberöds byalag till Vombs ängar - där vi då också hittade ängsbräsma - fick jag veta att det gamla, lokala namnet på denna växt i Södra Sandby var vivenstert och att detta namn fortfarande var levande i bygden hos äldre människor. När jag kom hem slog jag upp namnet i Liljas Skånska flora 1:a upplagan (1838) och fann, under släktet Cardamine arten
"C. pratense L. Sk. Slätten Vifvenstert (Vipestjert)."
Nils Lilja - inom parentes - var klockare i Billinge och Röstånga, och gav ut en skånsk flora i 2 omgångar, 1:a upplagan 1838 och 2:a upplagan i 2 band 1870. Den fanns också med i andra upplagan, och när jag slog upp i den fann jag följande släkte
"14. Krasse (Cardamine Linn. ) Wifwenstärt"
och i artbeskrivningen
"2. Äng K. (C. pratense Linn.) Piesärk"
Nu börjar det bli intressant - 2 olika skånska namn på samma växt, vivenstert och piesärk plus namnet ängkrasse som Lilja ansåg vara det normala. Så tog jag fram Sten-Bertil Vide, Sydsvenska växtnamn (1966). Vide ger under uppslagsordet vipenstjärt förklaringen "Fågelnamnet vipa med hänsyn till växtplatsen, stjärt möjligen med syftning på att blomningstiden kommer efter vipans ankomst". Under pigsärk "Blomman har liknats vid ett flicklinne".
Linnés Flora Suecia 1755 (modern svensk översättning: Svensk Flora) uppger: svenskt namn ängskrasse, i Småland madkrasse, i Västergötland bräsmagräs. C F Nyman i "Svenska växternas naturhistoria" (1867-68) uppger att ängsbräsman "i vissa trakter kallas braxengräs, emedan den börjar blomma då braxen leker". Nyman säger också att ängskrassen (dvs ängsbräsman) "smakar tämligen lika trädgårdskrassen, ehuru något beskare".
På danska är det numera officiella namnet engkarse vilket också visar växtens släktskap med krasse. I en engelsk flora hittar jag de båda namnen Lady's smock och cuckoo flower. Förklaringen av det första namnet är detsamma som för piesärk : "resemblance to ladies' smocks" och för det andra namnet: att växten blommar när göken har kommit.
Shakespeares Love's Labour's lost avslutas med en sång som inleds så här:
When daisies pied and violets blue
And lady-smock all silver white
And Cuckoo-buds of yellow hue
Do paint the meadows with delight.

Det vetenskapliga ("latinska") släktnamnet Cardamine kommer av grekiska "kardia" (hjärta) och "damao" (kuva) därför att man tydligen trodde att den kunde hjälpa mot hjärtsjukdomar. Den är dock inte nämnd i gamla örtaböcker, i varje fall finns den inte hos Culpepper. Artnamnet "pratensis" är latin och betyder "den som växer på ängen". Den namngavs av Linné efter en äldre beskrivning av Tournefort (1702) : "Cardamine pratense magno floro albo" (Hjärtstillaren på ängen med många vita blommor).

Fler vårblommor

Ramslöken börjar blomma nu och sänder sin milda, vitlökslika doft över landskapet. Andas in och njut.

Bilden är från Skytteskogen vid Södra Sandby.





I Borstbäckens nedre lopp, nära utflödet i Vombsjön, växer lundvivan (Primula elatior), en relativt sällsynt släkting till den vanliga gullvivan. Stövlar behövs för att kunna komma nära skönheten.






En bit längre upp längs Borstbäcken finns Skånes troligen högsta järnvägsbank, övergiven sedan mer än 50 år. Järnvägen mellan Dalby och Bjärsjölagård byggdes påkostat med storstilade planer om fortsättning till Östra Skåne och Blekinge. Därav blev intet, järnvägen så långt blev ett förlustföretag, persontrafiken överlevde drygt 40 år endast. Notera valvbron .





Från Himmelstorp på Kullaberg: blommande orkidéer, troligen Sankt Pers nycklar.









Från Arild Strandhagen, utsikt över Skälderviken och Bjärehalvön.







En Potentilla-art, troligen småfingerört (Potentilla tabernaemontani) som enligt Floran i Skåne ska växa här i Arild Strandhagen.







Violer tycker jag är besvärligt - flera arter, svåra att skilja åt. Men kärrviol (Viola palustris) är tillräckligt karakteristisk för att jag ska våga mig på att identifiera den - växtplatsen (fuktiga ställen) stämmer också. Här i trakten av Frostavallen, nära pilgrimsleden (och Skåneleden).






Samma plats: Projket Lövskog har inte kommit längre än så här - samma skylt och samma granskog som för 10 år sedan.

Körsbärsdalen

 Söder om Veberöd, nära Idalaområdet, rinner Skogmöllebäcken och i bäckens dalgång finns ett område kallat Körsbärsdalen. Det är en gammal betesmark med enar och en mängd grova sötkörsbär (fågelbär, Prunus avium). Just nu blommar dessa träd präktigt. Den tidiga varma våren har satt fart på dem, och risken är att de blommar över fort om värmen fortsätter.

Körsbärsträden finns över ett stort område - fortfarande ett par km i östlig riktning uppför åsen finns de, blandade med enar i diverse betesmarker. Här längs en ganska obanad stig mot Kulturens Östarp och med utsikt österut (anas t v på bilden, vädret var ganska disigt vid tillfället).

Vårtecken 22 23 24

På grund av den rådande vårvärmen har boken börjat slå ut - här i Gryteskog vid (Torna) Hällestad.








I Dalby fälad nummer 5 (heter också Hasse Jöns fälad) har orkidéerna börjat komma - här troligen Sankt Pers nycklar, som kommer redan i slutet av april. Kan dock inte gå i god för artbestämningen, orkidéer är svåra att skilja åt.









Denna lilla lustiga blomma heter blåsuga (Ajuga pyramidalis) och gör verkligen skäl för namnet "pyramidalis".

Vandring på Romeleåsen 2009-04-21

Tisdagen den 21 april tog jag bussen från Sandby via Dalby till Genarp i den tidiga morgonstunden. Avsikten var att finna Skåneleden och därifrån vandra över Romeleåsen till Knivsås mellan Veberöd och Dalby, och sedan åka buss hem.

Här ses backsippor i motljus på betesmarken Risen söder om Genarp. Efter att ha letat en stund fann jag Skåneledens markering.


Väl ute i bokskogen fanns en hel del tickor. Fnösketickan blir ofta mycket stor på bokar. Nu på våren fäller de sina sporer och det vita stoftet yr omkring. En del råkar hamna ovanpå fruktkropparna som blir helt vitpudrade.








Här fanns ett stort bestånd av planterad lärk, och liksom i Gödelöv så blommar lärken mycket. Röda honblommor växer uppåt från grenarna, de gula hanblommorna neråt. Enligt Holmåsens bok "Träd och buskar" blommar lärken särskilt rikligt vart femte år. Det verkar vara ett sådant år i år.





Honblommorna är ofta intensivt röda, övergår sedan i purpur. Efter pollineringen bleknar de och övergår i grönt för att så småningom mogna till kottar.







Här har honblommorna bleknat betydligt.







Utsikt söderut innan toppen har nåtts.








Vitsipporna växer också i kraftiga sluttningar.








Toppen har passerats och Romeleklint syns nu söderut.









I Björnstorp kan man hyra dressin för att trampa en bit på den nedlagda järnvägen Malmö - Tomelilla.






Vid Knivsås - en betesmark liknande Risen, där vandringen startade - avslutade jag dagens äventyr och tog bussen hem.