Skäralid i mars

 Påskafton besökte jag Skäralid tillsammans med några bekanta, för att se på naturen och vad som fanns kvar av vintersvamparna. Sångsvanarna i dammen är halvtama.

 Nedtill på en stam såg vi en fladdermus som vilade sig i solskenet.

 Blåsipporna blommar också i Skäralid nu.

Besök i Malmköping

 I helgen 18 - 20 mars besökte jag Malmköping (i mitten av Sörmland) för att få se några sällsynta svampar som hittills undgått mig. Jag fick träffa Sigge Svamphund (och hans matte Helena A) som visade mig allt jag ville se.

 Rökpipsvampen växer i stort sett bara i Östra Svealand och är sällsynt. Den sägs ha fått sitt namn av att den gärna växer längst ut på en hasselgren och därför ser ut som en rökpipa. Det är kanske inte helt tydligt på bilden.

Bombmurkla är också en intressant bekantskap att göra. Den tillhör vårvintersvamparna och har uppenbart haft ett mycket gott år i år.

 Här markerar Sigge att han har hittat en hel massa bombmurklor.
Fler bilder finns på flickr: https://www.flickr.com/photos/138223162@N06/

OCH hemma gick jag en tur i Skrylleskogen och fann att tussilagon har slagit ut.

Vårblommor i Fågelsång.

Efter blåsippan står fler på tur att blomma. Fågelsång, Södra Sandby.

Vitskråpen är Fågelsångs signaturart. Här upptäcktes den första gången av Linné när han som student gjorde en utflykt till Fågelsång från Lund. Han blev biten av en "fäbroms" och bettet tog så illa att han måste uppsöka fältskären i Lund för att få såret behandlat.

Svalört har också visat sig i fuktstråket i nordväst. Fler bilder finns på
 https://www.flickr.com/photos/138223162@N06/

Första blåsippan

Idag den 12 mars visade sig vårens första utslagna blåsippa i Fågelsång (Södra Sandby).

Resa över sundet

Lördag 13 februari var jag i Köpenhamn och besökte Nordatlantens Brygge längst ut på Christianshavn. Här pågick en utställning av den lettisk-grönländska konstnären Bolatta Silis-Høgh. Bilderna illustrerar grönländsk kultur och uttrycker samtidigt en vrede över hur Grönland exploaterats och om motståndet mot uranbrytning.

I ett annat rum kunde man själv skapa skulpturer av fiskben, en trevlig och meditativ sysselsättning.

Jag besökte också en konsert i Vor Frelsers Kirke på Christianshavn, där kantorn samtidigt spelade på orgeln och sjöng kantater av J S Bach

Hemresan via metro och Öresundståg gick förvånansvärt smidigt trots vansinnet med de dubbla id-kontrollerna, först i Kastrup och sedan omigen i Hyllie. Men så är det stor skillnad på att åka hem en sen lördag eftermiddag och att vara pendlare i rusningstiden. För pendlarna medför den tidsödande id-kontrollen, där alla pass och körkort ska fotograferas, att man kan få stå över ett par avgångar  innan man kommer med ett överfullt tåg till Hyllie, där man efter ytterligare kontroll gör ett långt uppehåll för att fasa in tiden för nästa avgång. En resa från Köpenhamn till Lund kan ta två timmar. Jämför med att det nu talas om att bygga snabbjärnvägar där man ska kunna åka Stockholm - Malmö på lite drygt 2 timmar. Det är närmast groteskt att det ska nästan lika lång tid från Köpenhamn som från Stockholm. Politikerna vill dra ner restiden inom Sverige till ett minimum samtidigt som man försvårar resor från ett nära grannland genom att lägga en barriär tvärs över pendelströmmen över Öresund.

Redan 1860 avskaffades passkontrollerna så att man kunde resa fritt över hela Europa utom till Ryssland och Turkiet. Samtidigt avskaffade Sverige kravet på inrikes pass. När första världskriget bröt ut 1914 infördes passtvång igen, men en bit in på 1920-talet kom den första passunionen mellan de nordiska länderna. Den avskaffades igen 1939 men återinfördes 1954. Och i mitten på 1990-talet kom Schengenavtalet med resor utan pass inom Europa - till vilket de flesta EU-länderna så småningom anslöt sig.  Nu har Sverige ensidigt avskaffat såväl den nordiska passfriheten som passfrihet inom Schengen, något som riskerar att bli ett riktigt dåligt prejudikat för fler länder. Trenden att öppna sig för omvärlden och öka förståelsen för andra folk och kulturer har brutits nu, och den svenska regeringen bär en stor skuld till detta. Slutenhet och intolerans har alltid varit till skada för både ekonomi och kultur och blir det sannolikt framgent också.

Slut eller paus

 Nu kommer jag att sluta blogga tills vidare - återkommer kanske någon gång senare. Bilden är från Stora Norregatan i Simrishamn.

Christianstad och Hammarsjön

 Häromdagen använde jag mig av Skånetrafikens sommarkort och åkte med tåget till Kristianstad och därifrån buss en knapp mil till Skånes Viby, längs vägen mot Åhus. Avsikten var att gå härifrån tillbaka till Kristianstad och sedan ta tåget hem igen.

 I Viby finns ett storkhägn och riktiga häckande storkar på lagårdstaket. Det finns också en beskrivning av storkprojektet.

 Kyrkan heter Gustav Adolf, därför att en rojalistisk kyrkoherde i slutet av 1700-talet ville döpa kyrkan och församlingen efter den nyfödde kronprinsen. Annars har Gustav IV Adolf inte fått något vidare gott eftermäle, men han har i alla fall fått ge namn åt kyrkan i Skånes Viby och åt Gustav Adolfs torg i Malmö.

 Jag fortsatte in mot Kristianstad (eller Christianstad, som stadens namn rätteligen bör stavas) längs en kombinerad väg- och järnvägsbank över Hammarsjön. Banken skadades vid översvämningen 2002 men järnvägsbanken restaurerades och förbättrades. Vägbanken gjorde man dock inget åt utan stängde i stället vägen för biltrafik, så att man nu bara får gå och cykla på den.

 Här mötte jag sprittåget från Åhus.

 Föraren hälsade och signalerade när han såg att jag fotograferade.

 Det fanns en utställning över Arkimedesskruven - en jättestor skruv som man grävde fram för 10 år sedan, efter att den legat och rostat i jorden sedan den använts på 1800-talet för att torrlägga Nosabysjön och valla in staden (Christianstad).

 En beskrivning av hur Arkimedesskruven användes.

 Ett utsnitt ur skånska rekognosceringskartan från 1820 som visar hur Christianstad och Hammarsjön såg ut då före torrläggning och invallning.

 Dagens karta som jämförelse.