Linnés Råshult II

Liksom för precis 6 år sedan besökte jag Linnés Råshult i Södra Småland
(se http://krumlinde.blogspot.com/2014/06/linnes-rashult.html) och vandrade samma slinga nu som då, ca 4 km runt vackra blomsterängar som hävdades, ungefär som på Linnés tid (kanske).

Jungfru Marie nycklar fanns i stora mängder.

En hel del nattviol visade sig också.

En fördel med att vara 75+ i dessa coronatider var att man fick åka första klass på Öresundståget på endast sommarkortet.

Vårblommor i Fågelsång.

Efter blåsippan står fler på tur att blomma. Fågelsång, Södra Sandby.

Vitskråpen är Fågelsångs signaturart. Här upptäcktes den första gången av Linné när han som student gjorde en utflykt till Fågelsång från Lund. Han blev biten av en "fäbroms" och bettet tog så illa att han måste uppsöka fältskären i Lund för att få såret behandlat.

Svalört har också visat sig i fuktstråket i nordväst. Fler bilder finns på
 https://www.flickr.com/photos/138223162@N06/

Linnés Råshult

Nu kan man åter åka runt hela Skåne på Skånetrafikens sommarkort. Jag inledde turistandet med att bege mig till Linnés Råshult. Det innebär att man tar pågatåg (eller Öresundståg) till Hässleholm och byter till krösatåget norrut. Eftersom man passerar gränsen till Småland måste man köpa tillägg.

Jag steg av vid Diö station, och därefter blev det en liten promenad på cirka 2 km längs en grusväg och så var jag framme i Råshult.

 På Råshults komministerboställe föddes Carl Linnæus. Fadern Nils Linnæus var först komminister och blev sedan kyrkoherde i Stenbrohult. Byggnaderna är inte helt ursprungliga men miljön är autentisk. Det är nu hembygdsmuseum och kan beses utvändigt och invändigt. Ett kafé finns också.

 Här gick jag runt ett slag i kryddträdgården med humlegård och kålgård.

 Mer intressant är vandringslederna på 1, 2 eller 3 km, som bland annat förde genom denna vackra blomsteräng med en hel massa blommande orkidéer (Jungfru Marie nycklar) ...

... och slåttergubbar. Denna typ av ängsmark är nu ovanlig, eftersom de mesta markerna är omvandlade till monokulturer av ett eller annat slag.

 Vandringsleden gick vidare genom betesmarker med några fridsamma hästar.

 Den blå leden (3 km) förde mig förbi Såganässjön.

 På återvägen mötte jag Linné själv, ledande en grupp besökare.

Idag på stadsbiblioteket

Idag besökte jag stadsbiblioteket i Lund och läste bland annat i tidningen Språket en artikel av Jan Stolpe om ord i 1500-talsfranskan och hur vissa ändrat betydelse fram till idag fast de ser ut och stavas likadant. Jan Stolpe har ju bland annat översatt Montaignes essäer, som jag fortfarande håller på att läsa (är i slutet av del 2, finns tre delar). Jag har skrivit om Montaigne med flera tidigare i denna blogg. Om någon tycker jag tar lång tid på mig med läsningen, så är det riktigt, man kan inte bara gräva ner sig i 1500-talet utan måste varva med annan litteratur emellan. Alltnog, Jan Stolpe noterar att han gått i en del fällor vid översättningen av Montaigne, till exempel betyder courage inte mod, som det gör idag, utan hjärta. Och domestique betyder inte tjänstefolk utan vän i huset, vän till familjen. Med dessa och andra anmärkningar i åtanke fortsätter jag nu min läsning av Montaigne i Stolpes översättning, däremot börjar jag inte om från början igen.


Utanför biblioteket, på den plats som nu heter Petriplatsen, finns en påminnelse om att en av Lunds 22 medeltida sockenkyrkor stod här. Alla utom 2 förstördes vid reformationen 1536. Denna kyrkas namn, på plaketten försvenskad, var Sankt Peder i bredgaden (på danska) resp. Sankt Petri in lata platea (latin).
Gatan (Bredgatan) har alltså haft sitt namn sedan 1200-talet.





På Petriplatsen finns av någon anledning en staty av Carl von Linné. Flitiga personer ser till att han alltid har en blomma i handen, idag ser den dock lite vissen ut.







På gräsmattan växte glitterbläcksvamp i varierande stadier av förruttnelse.








Idag har jag också druckit ut den sista flaskan öl jag köpte på Ærø.