lördag 28 juli 2012
Sommarresor i Skåne
Med Skånetrafikens sommarkort åker man runt hur mycket som helst med tåg och buss under sommaren. Jag utnyttjade detta, ibland ensam, ibland i sällskap En dag åkte jag till Ystad
Klostermuseet hade en utställning över "Fritidsutställnngen 1936". Här är en propagandaaffisch för hygien från tiden.
Från bussen mellan Ystad och Christianstad (C4). Mycket vallmo i fälten.
Regionmuseet hade en utställning med kvinnliga underkläder. Effektfullt med svarta modeller.
Och en bild från hamnen i Simrishamn. Vem har påstått att det har regnat så mycket i sommar? Inte i Skåne i alla fall, sedan kan det stå något annat i tidningarna, men jag tror för min del att journalister aldrig går utanför dörren.
Etiketter:
Christianstad,
Simrishamn,
vallmo,
Ystad
torsdag 19 juli 2012
Skånska bilder
Under veckan 11 - 15 juli deltog jag en vandring från Höör till Sankt Olof på Österlen. Den är beskriven i bloggen Pilgrim i Skåne, som länkas till i övre högra hörnet av denna blogg. Här ska jag ta upp några saker som inte fick plats i den bloggen.
Första dagen (för mig) kom vi fram till Fulltofta kyrka på östra sidan av Ringsjön. Kyrkan är mycket vacker och intressant, och sällan öppen, så det gäller att passa på. Väggarna är täckta av målningar av Skivarpsmästaren och den skildrar, som brukligt, den bibliska historien. De kom till på 1400-talet och överkalkades någon tid efter reformationen, men togs fram efter restaureringar 1910 och 1953 och de framträder nu mycket tydligt.
Här ser vi Eva i Paradiset.
På kyrkogården i Espinge (Äspinge) fann jag denna gravsten från mitten av 1800-talet med text på baksidan av stenen : "Jag kom af ett brusand' haf". Samma text återfinns som titel på Evert Taubes barndomsminnen, och jag har alltid trott att Evert Taube skrev texten. Men vidare efterforskning visade att texten utgör början av tredje versen av en psalm som finns i Svenska kyrkans gällande psalmbok från 1986, och den har funnits med i alla versioner av psalmboken ända sedan Jesper Svedbergs psalmbok från 1695. Texten är skriven av Magnus Gabriel de la Gardie 1648.
Agusagården på Österlen, som beboddes fram till 1945 och var i samma skick som på 1800-talet utan moderna bekvämligheter. Nu underhållen av Agusa byalag och visas söndagar under sommaren.
Första dagen (för mig) kom vi fram till Fulltofta kyrka på östra sidan av Ringsjön. Kyrkan är mycket vacker och intressant, och sällan öppen, så det gäller att passa på. Väggarna är täckta av målningar av Skivarpsmästaren och den skildrar, som brukligt, den bibliska historien. De kom till på 1400-talet och överkalkades någon tid efter reformationen, men togs fram efter restaureringar 1910 och 1953 och de framträder nu mycket tydligt.
Här ser vi Eva i Paradiset.
På kyrkogården i Espinge (Äspinge) fann jag denna gravsten från mitten av 1800-talet med text på baksidan av stenen : "Jag kom af ett brusand' haf". Samma text återfinns som titel på Evert Taubes barndomsminnen, och jag har alltid trott att Evert Taube skrev texten. Men vidare efterforskning visade att texten utgör början av tredje versen av en psalm som finns i Svenska kyrkans gällande psalmbok från 1986, och den har funnits med i alla versioner av psalmboken ända sedan Jesper Svedbergs psalmbok från 1695. Texten är skriven av Magnus Gabriel de la Gardie 1648.
Agusagården på Österlen, som beboddes fram till 1945 och var i samma skick som på 1800-talet utan moderna bekvämligheter. Nu underhållen av Agusa byalag och visas söndagar under sommaren.
tisdag 10 juli 2012
Köpenhamn - Nyboder och Nørrebro
En sommarsöndag tog jag mig en tur med tåget till Köpenhamn för att bese Nyboder, och besöka Nyboders Mindestue, som numera bara är öppet på söndagar.
Nyboder är en stadsdel, i nordöstra delen av centrala Köpenhamn, nära Østerport station. Husen är låga, gammaldags och de flesta målade i en mörk ockragul färg. Ursprunget är den nya stadsdel som beslutades av Christian IV 1631 och som skulle bebos av flottans anställda. Fortfarande ägs husen av danska försvaret, men de bebos numera inte bara av sjöfolk. Hela området är en lugn oas, en liten by mitt inne i storstaden. Lägenheterna är mycket eftertraktade trots att standarden är ganska låg, och hyreskontrakten är strängt tidsbegränsade.
I Mindestuen kan man ta del av områdets historia. Flera gånger har staden velat riva hela området och bygga nytt, men protesterna har varit alltför omfattande.
Efter Nyboder besökte jag de centrala delarna avNørrebro, speciellt Blågårds Plads. Enligt annonseringen håller man på att bygga om platsen till en kulturplats.
Än så länge såg det dock mest ut som en ordinär loppmarknad.
Nyboder är en stadsdel, i nordöstra delen av centrala Köpenhamn, nära Østerport station. Husen är låga, gammaldags och de flesta målade i en mörk ockragul färg. Ursprunget är den nya stadsdel som beslutades av Christian IV 1631 och som skulle bebos av flottans anställda. Fortfarande ägs husen av danska försvaret, men de bebos numera inte bara av sjöfolk. Hela området är en lugn oas, en liten by mitt inne i storstaden. Lägenheterna är mycket eftertraktade trots att standarden är ganska låg, och hyreskontrakten är strängt tidsbegränsade.
I Mindestuen kan man ta del av områdets historia. Flera gånger har staden velat riva hela området och bygga nytt, men protesterna har varit alltför omfattande.
Efter Nyboder besökte jag de centrala delarna avNørrebro, speciellt Blågårds Plads. Enligt annonseringen håller man på att bygga om platsen till en kulturplats.
Än så länge såg det dock mest ut som en ordinär loppmarknad.
måndag 2 juli 2012
Skånska ekar
Igår söndag tänkte jag mig en medellång vandring genom den skånska skogen. Vädertjänsten utlovade häftiga regnskurar med inslag av åska, men jag har lärt mig att ignorera vädertjänster, som ofta har fel.
Så jag tänkte utnyttja sommarkortet till att ta pågatåget till den nyöppnade stationen i Sösdala och vandra en slinga därifrån och tillbaka. Därvid hade jag god nytta av Karin Hoffmans bok "rundvandringar evighetsträd" och följde turen på 15 km.
Vädret var till en början mulet men snart sprack molntäcket upp och det blev mest soligt. Regn och åska uteblev helt.
Vandringen skulle handla om evighetsträd, och snart dök en magnifik gammal ek upp vid vägkanten.
Vandringen ledde mig sedan in på naturreservatet Maglö ekar, där det fann sig naturligt att ta en första matrast. Här fanns några titotal stora gamla ekar.
Vidare genom skogen, mest lövskog, och framför allt bok.
Efter ett slag kom jag ut på öppet landskap och passerade byn Horröd.
Nästa stop blev friluftsgården Lillsjödal, där jag tog min andra matrast bland svärdsliljorna vid sjön.
Åter till Sösdala, där jag tog en paus utanför Vannaröds slott, i väntan på att det skulle bli lägligt att gå till stationen och ta tåget hem.
OCH idag gick jag min vanliga måndagstur i Skrylleområdet mellan Södra Sandby och Dalby och fann årets första kantareller. Visserligen inte så många och inte så stora, men ändå värda att ta hem till stekpannan.
Så jag tänkte utnyttja sommarkortet till att ta pågatåget till den nyöppnade stationen i Sösdala och vandra en slinga därifrån och tillbaka. Därvid hade jag god nytta av Karin Hoffmans bok "rundvandringar evighetsträd" och följde turen på 15 km.
Vädret var till en början mulet men snart sprack molntäcket upp och det blev mest soligt. Regn och åska uteblev helt.
Vandringen skulle handla om evighetsträd, och snart dök en magnifik gammal ek upp vid vägkanten.
Vandringen ledde mig sedan in på naturreservatet Maglö ekar, där det fann sig naturligt att ta en första matrast. Här fanns några titotal stora gamla ekar.
Vidare genom skogen, mest lövskog, och framför allt bok.
Efter ett slag kom jag ut på öppet landskap och passerade byn Horröd.
Nästa stop blev friluftsgården Lillsjödal, där jag tog min andra matrast bland svärdsliljorna vid sjön.
Åter till Sösdala, där jag tog en paus utanför Vannaröds slott, i väntan på att det skulle bli lägligt att gå till stationen och ta tåget hem.
OCH idag gick jag min vanliga måndagstur i Skrylleområdet mellan Södra Sandby och Dalby och fann årets första kantareller. Visserligen inte så många och inte så stora, men ändå värda att ta hem till stekpannan.
måndag 25 juni 2012
Orkidéer i juni i Skåne
I Risen, en betesmark i kanten av Genarp blommar nu ängsnycklarna (Dactylorhiza incarnata) i fuktiga lägen. Man behöver stövlar för att komma dem nära.
Söndagen den 17 juni, som var de vilda blommornas dag, deltog vi i en exkursion till Linnebjär, ett skogsområde öster om Lund. Exkursionen arrangerades av bland andra Lunds Naturskyddsförening (LNF).
I fuktig ängsmark växte här majnycklar (Dactylorhiza majalis). Liksom på Risen hade man god användning av stövlar.
Inne i skogen växte grönvit nattviol (Platanthera clorantha), som inte doftar lika starkt som den "riktiga" nattivolen, och särskilt inte mitt på dagen.
Så efter några dagar återvände vi till Risen, på kvällen strax före solnedgång, och fann den "riktiga" nattviolen (Platanthera bifolia), som nu sände ut en stark, kryddliknande doft.
Backsipporna var utblommade, men man kunde beundra de vackra fröställningarna.
Etiketter:
backsippa,
Genarp,
Linnebjär,
LNF,
majnycklar,
Risen,
ängsnycklar
måndag 18 juni 2012
Besök i Kiruna
Några av mina tidigare år - närmare bestämt från fyra till nio och ett halvt - tillbringade jag i Kiruna. Sedan flyttade familjen tillbaka till Skåne och senare har jag bara gjort två korta besök i staden. Sedan man nu enligt hörsägen beslutat flytta både järnvägen och staden till andra sidan sjön Luossajärvi, bestämde jag mig för en "sentimental journey" eller nostalgitripp till barndomsstaden innan allt försvinner och förändras.
Det visade sig inte vara så förfärligt bråttom. Allt är bara på planeringsstadium om ens det. Som en taxichaufför påpekade, så måste man först bygga de nya husen innan man river de gamla. Och någon nyproduktion syntes knappt till, utom att man är i färd med att bygga ny järnväg på västra sidan sjön.
Sedan är det en tvistefråga hur mycket av det gamla som ska bevaras, vilket väl betyder att det ska flyttas och återuppbyggas likadant. För den oinvigde ser det kanske inte ut som omistliga miljöer, men för den som bor eller bott där är det ändå mycket speciellt.
En hel del har ändrats sedan 1950, men man behöver bara tänka bort bilarna och tänka grus i stället för asfalt, så kan man föreställa sig den Klondike-lika nybyggarmiljö som fanns där för 60 - 100 år sedan. Bilden nedan är från Hermelinsgatan med Luossavaara i bakgrunden.
Här från stadsdelen "Sibirien"- Bergmansgatan (idag gata utan namn) där spårvagnen gick till gruvan i Kirunavaara. Husen är typiska s k bläckhorn, ursprungliga gruvarbetarbostäder.
Sedan jag vandrat genom stan den första dagen, hyrde jag bil och körde först till Jukkasjärvi och besåg kyrkan. Den har en berömd altartavla från 1958, av Bror Hjorth. Kyrkan själv går dock tillbaka till 1600-talet.
Jean Francois Régnard var en rik köpmansson som reste i Europa på 1600-talet och bl a besökte Stockholm, där han fick rådet att resa till Lappland. I Jukkasjärvi tyckte han sig behöva dokumentera sitt besök och lät därför rista in i såväl trä som sten detta:
Gallia nos genuit, vidit nos Africa, Gangem
Hausimus, Europeamque oculis lustravimus omnem:
Casibus et variis acti terraque marique,
Stetimus hic tandem, nobis ubi defuit orbis
de Fercourt, de Corberon, Regnard.
I svensk översättning:
Gallien oss födas såg: oss Afrika sett; vi ur Ganges
druckit, och hela Europa med egna ögon vi beskådat;
Sedan av skiftande öden vi drivits på land och på haven
Äntligen här vi gjorde halt, där världen för oss tagit ända
de Fercourt, de Corberon, Regnard.
Träversionen finns att beskåda i vapenhuset i Jukkasjärvi kyrka, se nedanstående bild.
På 1700-talet kom en annan resenär hit, Aubrey de la Motrayes, en Karl-XII-beundrare som hängde efter kungen varthän han begav sig. Han kom till Jukkasjärvi, fick se Régnards ristning och ville inte vara sämre själv, uatn ristade in den mening som syns dåligt under Régnards, och som börjar :
"Gallia mi lucem dedit et liberum Anglia portum ... "
Nåja, efter Jukkasjärvi körde jag tillbaka till Kiruna för lunch och körde sedan 64 km till Nikkaluokta. Längs vägen syntes hela tiden Kebnekaises fjällvärld västerut.
En kortare vandringstur hann jag med.
Interiör från Nikkaluokta kapell.
Sist på dagen körde jag upp på Luossavaara för att beskåda utsikten. Här ser vi staden bre ut sig och med Kirunavaara i bakgrunden.
Vädret hade hittills varit bra, visserligen mulet men inget regn och god sikt, så man gick inte miste om några utblickar. Den norska vädertjänsten yr.no hade förutsagt att torsdagen skulle bli den sämsta väderdagen med dålig sikt och regn. Sällan har en vädertjänst haft så fel. Dagen blev den bästa med sol nästan hela tiden, blå himmel och enstaka stackmoln.
Så jag beslöt att ta tåget till Narvik. bese staden på 2 timmar och sedan vända tillbaka till Kiruna. Tåget var dock försenat, skyltningen instabil och järnvägsdamen Järda hade heller inte mycket verklighetskontakt. En av de väntande gubbarna tog då upp sin mobil, ringde lokförararen och frågade "Var är du? Hur lång tid tar det innan du kommer?" Han fick klart besked, tåget var 45 minuter sent och det stämde på pricken.
Isen på Torneträsk hade inte riktigt hunnit gå upp.
På den norska sidan blir naturen mer dramatisk. Vi ska ner mot Rombakfjorden och ner till Narvik vid havsninån.
Här kan vi se ett malmtåg som snart kommer att vänta på oss vid ett mötesspår. Bilden är tagen med optisk zoom så tåget är längre bort än det verkar.
Framme vid Narvik hade jag nu bara en timme på mig innan jag måste tillbaka. Men för all del, jag hade redan varit i Narvik tre gånger tidigare.
På återvägen fotograferade jag Vassijaure station, en av de tre stora transformatorstationerna längs banan. De två andra är Abisko östra och Torneträsk. Söder om Kiruna finns också några stycken.
Ett kort men intensivt besök i norr.
Det visade sig inte vara så förfärligt bråttom. Allt är bara på planeringsstadium om ens det. Som en taxichaufför påpekade, så måste man först bygga de nya husen innan man river de gamla. Och någon nyproduktion syntes knappt till, utom att man är i färd med att bygga ny järnväg på västra sidan sjön.
Sedan är det en tvistefråga hur mycket av det gamla som ska bevaras, vilket väl betyder att det ska flyttas och återuppbyggas likadant. För den oinvigde ser det kanske inte ut som omistliga miljöer, men för den som bor eller bott där är det ändå mycket speciellt.
En hel del har ändrats sedan 1950, men man behöver bara tänka bort bilarna och tänka grus i stället för asfalt, så kan man föreställa sig den Klondike-lika nybyggarmiljö som fanns där för 60 - 100 år sedan. Bilden nedan är från Hermelinsgatan med Luossavaara i bakgrunden.
Här från stadsdelen "Sibirien"- Bergmansgatan (idag gata utan namn) där spårvagnen gick till gruvan i Kirunavaara. Husen är typiska s k bläckhorn, ursprungliga gruvarbetarbostäder.
Sedan jag vandrat genom stan den första dagen, hyrde jag bil och körde först till Jukkasjärvi och besåg kyrkan. Den har en berömd altartavla från 1958, av Bror Hjorth. Kyrkan själv går dock tillbaka till 1600-talet.
Jean Francois Régnard var en rik köpmansson som reste i Europa på 1600-talet och bl a besökte Stockholm, där han fick rådet att resa till Lappland. I Jukkasjärvi tyckte han sig behöva dokumentera sitt besök och lät därför rista in i såväl trä som sten detta:
Gallia nos genuit, vidit nos Africa, Gangem
Hausimus, Europeamque oculis lustravimus omnem:
Casibus et variis acti terraque marique,
Stetimus hic tandem, nobis ubi defuit orbis
de Fercourt, de Corberon, Regnard.
I svensk översättning:
Gallien oss födas såg: oss Afrika sett; vi ur Ganges
druckit, och hela Europa med egna ögon vi beskådat;
Sedan av skiftande öden vi drivits på land och på haven
Äntligen här vi gjorde halt, där världen för oss tagit ända
de Fercourt, de Corberon, Regnard.
Träversionen finns att beskåda i vapenhuset i Jukkasjärvi kyrka, se nedanstående bild.
På 1700-talet kom en annan resenär hit, Aubrey de la Motrayes, en Karl-XII-beundrare som hängde efter kungen varthän han begav sig. Han kom till Jukkasjärvi, fick se Régnards ristning och ville inte vara sämre själv, uatn ristade in den mening som syns dåligt under Régnards, och som börjar :
"Gallia mi lucem dedit et liberum Anglia portum ... "
Nåja, efter Jukkasjärvi körde jag tillbaka till Kiruna för lunch och körde sedan 64 km till Nikkaluokta. Längs vägen syntes hela tiden Kebnekaises fjällvärld västerut.
En kortare vandringstur hann jag med.
Interiör från Nikkaluokta kapell.
Sist på dagen körde jag upp på Luossavaara för att beskåda utsikten. Här ser vi staden bre ut sig och med Kirunavaara i bakgrunden.
Vädret hade hittills varit bra, visserligen mulet men inget regn och god sikt, så man gick inte miste om några utblickar. Den norska vädertjänsten yr.no hade förutsagt att torsdagen skulle bli den sämsta väderdagen med dålig sikt och regn. Sällan har en vädertjänst haft så fel. Dagen blev den bästa med sol nästan hela tiden, blå himmel och enstaka stackmoln.
Så jag beslöt att ta tåget till Narvik. bese staden på 2 timmar och sedan vända tillbaka till Kiruna. Tåget var dock försenat, skyltningen instabil och järnvägsdamen Järda hade heller inte mycket verklighetskontakt. En av de väntande gubbarna tog då upp sin mobil, ringde lokförararen och frågade "Var är du? Hur lång tid tar det innan du kommer?" Han fick klart besked, tåget var 45 minuter sent och det stämde på pricken.
Isen på Torneträsk hade inte riktigt hunnit gå upp.
På den norska sidan blir naturen mer dramatisk. Vi ska ner mot Rombakfjorden och ner till Narvik vid havsninån.
Här kan vi se ett malmtåg som snart kommer att vänta på oss vid ett mötesspår. Bilden är tagen med optisk zoom så tåget är längre bort än det verkar.
Framme vid Narvik hade jag nu bara en timme på mig innan jag måste tillbaka. Men för all del, jag hade redan varit i Narvik tre gånger tidigare.
På återvägen fotograferade jag Vassijaure station, en av de tre stora transformatorstationerna längs banan. De två andra är Abisko östra och Torneträsk. Söder om Kiruna finns också några stycken.
Ett kort men intensivt besök i norr.
Etiketter:
Jukkasjärvi,
Kiruna,
Narvik,
Nikkaluokta,
Torneträsk
söndag 10 juni 2012
Skäralid i juni
Förra söndagen tog vi en tur till Söderåsen i det vackra försommarvädret, närmare bestämt Skäralid.
Vi gick en tur runt Skäralidsdammen och kunde bland annat iaktta ett häckande sångsvanpar i en ö i sjön. Förr i tiden var man tvungen att ge sig långt ut i ödemarkerna i norr för att se häckande sångsvanar. Numera räcker det med en slottspark i Skåne, eller Skäralidsdammen. Sångsvanarna här förefaller dock närmast halvtama.

Vi gick också en lite längre tur längs Skärån och kunde konstatera att det är mycket torrt i markerna, lågt vattenstånd i ån.
Sedan förflyttade vi oss till Nackarpsdalen för att plocka brännässlor till nässelsoppa.
En trollslända, förslagsvis blå jungfruslända.
Etiketter:
Skäralid,
Skärån,
Söderåsen,
trollslända
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












































