Jokkmokk mykologiveckan

Förra veckan var det mykologivecka i Jokkmokk långt i norr och bort i lappmarkerna. En antydan om detta fick man redan i ortnamnsskyltningen. Den lulesamiska stavningen av Jokkmokk är Jåhkåmåhke vilket är sammansatt av ett ord som betyder (mindre) vattendrag och efterleden landtunga mellan två vatten där man måste dra båten över land. Ett alternativt namn
är Dàlvvadis som betyder vintermarknaden och syftar på att man hålllit vintermarknad i Jokkmokk så långt tillbaka som någon minns och åtminstone sedan medeltiden.






Landskapet har en karg skönhet där trädvegetationen främst består av fjällbjörk, tall, gran och olika videarter. Utblickarna mot fjällvärlden är vidsträckta, men det finns också tät skog.











Vi var cirka 60 mykologer som blev guidade ut i naturen av lokala och mycket kunniga vägvisare. Vi fick höra föredrag om hur naturvårdarna för en tidvis ojämn kamp för att behålla den biologiska mångfalden och måste slåss mot de statliga jättarna Vattenfall och Sveaskog om gammelskogens bevarande. Bilden visar vattenmagasinet ovanför Heliga fallet i Tjaktjajaure.

Kerstin Ekman beskriver i "Herrarna i skogen" de svårigheter som möter den som vill bevara gammelskogen och den oförståelse man möter hos myndigheter och storbolag som inte inser att den biologiska mångfaldens bestånd inte är något romantiskt pynt utan livsviktig för människans överlevnad.
Men det tar tid och engagemang att lära sig och inse den riktiga skogens (alltså inte granåkern) betydelse och kvaliteter, att upptäcka och känna igen alla sällsynta och hotade arter. "Till slut visste jag också var rosentickan och rynkskinnet växte och var de sista brunkullorna gömde sig. Men en enda människas mycket bristfälliga kunskap räcker inte för att värna skogen" (Kerstin Ekman, ref. enl. ovan.) Kerstin Ekman återkommer ett par gånger till i boken till det alittererande paret rosenticka och rynkskinn och det var med viss tillfredsställelse jag kunde konstatera att vi fann båda arterna under exkursionerna.


Här syns rynkskinn (Phlebia centrifuga) på talllåga vid Sitoätno vid Tjaktjajaure ...








… och rosenticka (Fomitopsis rosea) också på tall vid Juovvakielas.






De samiska ortnamnen vållade visst bry för de flesta av oss som kom söderifrån. Varje dag fick man skriva på en lista vilket av 4 områden man ville åka till, och när vi på kvällen frågade varandra var vi varit, var det ingen som visste det utan att först konsultera exkursionsguiden eller egna anteckningar. Mångfalden av svampar var enorm och alla deltagare var mer än nöjda. Någon sammanfattade vad vi alla tyckte i uttrycket "julafton varje dag denna vecka". Vi hittade också de "norrländska gulden" goliatmusseron ("matsutake") och talltuvskivling ("hon-shimeij") som i Japan betingar svindlande priser för några enstaka fruktkroppar. Det fanns så mycket goliatmusseron att vi serverades goliatsoppa till middagen på lördagen. Den smakde utmärkt, hade varit ännu bättre om köket hade haft mindre salt i soppan.



Men vi kom också lite i kontakt med djurvärlden - förutom renarna. En liten fjälllämmel blev så överraskad i mötet med människor att den inte kom sig för att fly utan blev stilla och lät sig fotograferas.





I tallheden på Ruovdevare (nära Jokkmokk) höll lavskrikan till.







Genom att slänga ut lite brödsmulor lockades den ner på marken. Bilden blev inte alldeles lyckad, men fågeln är ganska väl kamouflerad i sin naturliga omgivning.

Vandring längs Vättern

Förra veckan deltog jag i en vandring längs östra Vätternkusten, mellan Ödeshög och Jönköping. Den finns redovisad mer i detlaj under Pilgrim i Skåne, se länklistan till höger.


Jag anlände på söndagen till Ödeshög, som har en något märklig kyrka. Det är en östtornkyrka men med koret mot öster och alltså är tornet byggt ovanpå koret. Så här kan man ju inte ha det, tyckte man på 1800-talet och flyttade koret till väster. Men så här kan man ju inte ha det, tyckte man på 1900-talet och flyttade koret så att det låg i öster igen. Så nu är allt tillbaka till som det var.



Vi vandrade skogsstigar, grusvägar, och, en bit norr om Gränna, längs den gamla E4:an. Brahehus syns uppe på höjden och det ser ut som om man byggt ett vindkraftverk i ruinen. Men det är en synvilla som bara beror på perspektivet.





En dag efter en lång vandring kom vi till Öland. Fast fullt så långt var det inte, det finns ett Öland vid Vättern också.









En bit inåt landet ligger sjön Landsjön, vid Skärstad och Kaxholmen.






Till Vista kulle, en känd utsiktspunkt nära Huskvarna, kunde man en gång i tiden åka tåg, med den mycket smalspåriga Jönköping - Gripenbergs järnväg, kallad "trårullabanan,"






Det går nu en smal enfilig och ljusreglerad väg i den genomskärning där järnvägen en gång sprängde sig genom berget.








Utsikt över Vättern från Vista kulle.

Psiaftonfly

Larven på sista bilden i föregående inlägg (12 augusti) är psi-aftonfly (Acronycta psi). Tack till Bert Gustafsson på Riksmuseet som bestämde den från min bild och till Göran Holmberg som förmedlade svaret.

Fler svamputflykter

Media påstår att Skåne haft den sämsta sommaren i Sverige i år. Uppfattningen om vad som är dåligt väder går nog isär. För min del klagar jag inte, regnet har möjliggjort en massa roliga svamputflykter.

Skrylle skog utanför Lund ser nästan ut som skogen i Tomtebobarnen med en röd flugsvamp i den mossiga granskogen.







Några personer anslöt sig till en utflykt till Söderåsen eftersom jag gärna ville visa lite av Skånes vildmark och dessutom några roliga svampar.

Kvärkabäcken, strax innan den flyter ihop med Dejebäcken till Skärån vid Korsskär.



Minst två arter av korallfingersvampar växte i stora häxringar vid Skärån nära Korsskär. Ej matsvamp.







Däremot mandelriska på samma lokal, en i mitt tycke synnerligen läcker svamp. Egendomligt nog föll den inte alla i smaken, men så blev det desto mer till mig.






En nerbruten boklåga med stora fruktkroppar av koralltaggsvamp. Det var just denna svamp som på grund av sin skönhet skall ha påverkat den unge Elias Fries till att ägna sitt liv åt svamparna.





En vackert färgad larv, men vad kommer den att utvceklas till? Någon som har någon idé?

Svampsommar

Man kan utnyttja Skånetrafikens sommarkort också till att ge sig ut i naturen och plocka svamp, så en dag mitt i veckan tog vi svampkorgen under armen och gav oss ut med tåg och buss till Tjörnarp och gick runt Tjörnarpasjön.





En hel del svamp fann vi, bland annat blodsopp, som avbildas på bilden bredvid. Blodsopp är en utmärkt matsvamp, fast och köttig och mycket mat per svamp.






Utanför kyrkogården fanns en hel massa finluden stensopp, som är en variant av karljohan, lite blekare, växer i ädellövskog och kommer tidigare på säsongen. Smakar lika bra som vanlig karljohanssvamp.





Söndagen begav vi oss till bokskogen i Härsnäs på Söderåsen mellan Röstånga och Skäralid.







Härsnäsdammarna är, efter vad jag tror, inte "naturliga" utan anlagda. För någon vinter sedan var de helt torrlagda men nu är det vatten i dem igen.






Här var det mycket gott om blodsopp, några karljohan och brunsopp, men framför allt mycket kremlor. Bilden visar violfotskremla, en fast och mycket god kremla. På grund av regnet var kremlorna mycket blöta så det tog ett tag i stekpannan innan allt vatten kokat bort. Men sedan blev resultatet desto bättre.




Svamputflykten avslutades med en orgelkonsert i Torrlösa kyrka.

Nordatlantens Brygge

För två år sedan besökte vi Nordatlantens Brygge i Köpenhamn och beslöt att det kunde vara värt ett besök igen. Vi åkte Öresundståg till Kastrup Lufthavn och därifrån metro till Christianshavn.





Det pågick dels en fotografisk utställning med motiv från Grönland, dels en om färöisk stickdesign.







Intill ligger Grønlandhuset och här kan man inhandla torkad fisk, djupfryst fisk av många slag och - djupfryst kött av myskoxe. Samt öl från Färöarna och Grönland.






På Chrsitianshavn finns också Orlogsmuseet. Liksom sjöfartsmuseet i Marstal påminner det om den tid då Danmark var en sjöfarande nation.






Peter Wessel, adlad Tordenskiold och född i Trondheim, är både Danmarks och Norges store sjöhjälte, ganska okänd i Sverige. På sextiotalet när jag kom till Köpenhamn som ung student fanns han som bild på tändsticksaskarna.





Sjömännens mathållning på 1700-talet. Mest smör och gröt, ibland torkad fisk eller ärter och fläsk. Men på 3 av veckans 7 dagar serverades endast brännvin till frukost. Undrar hur bra jag skulle jobba efter en sådan frukost.

Ronneby juli 2011

Liksom förra sommaren ville vi utnyttja Skånetrafikens sommarkort och åka så långt som möjligt, i detta fall till Ronneby. Det betydde att vi fick lösa tillägg för Blekingedelen av resan men det blir ändå mycket billigare än att lösa biljett från Lund.

Här har vi kommit fram till torget i Ronneby och tittar up mot Munktrappan och Heligkorskyrkan.

Uppe vid kyrkan fann vi en fiskmåsunge som kanske trillat ur boet för den verkade inte kunna flyga. Föräldrarna satt på en intilliggande mur och försökte uppmuntra sin unge.






Kyrkan var mycket vacker invändigt med många takmålningar. Här fanns också den dörr som svenska soldater högg igenom för att ta sig in i kyrkan under nordiska sjuårskriget 1567. Samtidgt brände man ner hela staden och slog ihjäl alla som tagit sin tillflykt till kyrkan, allt på order av den svenske kungen Erik XIV.

Om detta kunde man läsa i böcker och broschyrer i Ronneby. Man påpekade också att svensk historieksrivning ingenting nämner om detta. Jag blev nyfiken och beslöt att kolla i min Grimberg vid hemkomsten. Grimberg är ju generellt mycket värderande och partisk med svenskpatriotiska känslomässiga argument. Men här stod verkligen hela historien i all sin gräslighet och med kraftiga fördömanden. Det berodde naturligtvis på att Grimberg tyckte illa om Erik XIV i största allmänhet.


Utanför kyrkan forsade Ronnebyån i ett långt vattenfall. Längre ner vid järnvägen och Strandgatan flyter ån mycket lugnare.








Vi besökte det mycket intressanta hembygdsmuseet. Bilden visar båtmanstorpet utanför själva museibyggnaden.







Katter som väggdekoration.