Bussresor

Skånetrafiken säljer sommarkort för 460 kronor och då kan man åka hur mycket som helst med buss och tåg (fast inte med SJ naturligtvis) i Skåne under två månader.

Så jag köpte ett sådant och åkte till Landskrona. Här fick jag bevittna hur en trådbuss försökte köra om en annan stillastående. Det gick inte så bra, strömavtagarna tappade kontakt med trådarna. Nu ordnade det upp sig ändå, bussarna kan köra en bit på batteri och slipper bli stående som döda sillar om tråden släpper, till skillnad från sina föregångare i Göteborg och Stockholm på 1950-talet.


Från Landskrona tog jag Skånes långsammaste buss, linje 132, till Malmö. Den tar 1 timme och 40 minuter för att avverka den 40 km långa sträckan. Som jämförelse tar de snabbaste tågen 30 minuter och går då via Lund, så det blir totalt 50 km.

Dessutom steg jag av i Lomma och gick ut på stranden "Lomma beach" (ganska tom på badande eftersom detta var innan värmeböljan satte in). Disigt var det, Turning Torso i horisonten skymtar som en blyertspenna med spetsen neråt.




I Lomma hittade jag också denna häxring, en i det närmaste perfekt cirkel. Det syns inte så många svampar, dock ett par nejlikbroskskivlingar i ringens periferi.

Jag fortsatte till Malmö en timme senare. Restiden Landskrona - Malmö blev för mig totalt 2 timmar 40 minuter.


Från min skoltid för mycket länge sedan minns jag att vi spelade ett teaterstycke som hette "Årsexamen i Ruskaby skola", en parodi från 1920-talet på en skolavslutning på landet, då läraranas kompetens kanske inte var helt imponerande. Bland examensfrågorna fanns till exempel följande: "Om ett ägg ska koka i 4 minuter, hur länge ska då 80 ägg koka?". Klassens ljus svarade "320 minuter" vilket naturligtvis bedömdes vara rätt svar. En annan elev ombads definiera kapell, vilket enligt läroboken skulle vara "ett mindre gudligt trähus". Lustigheten här torde vara att ett kommatecken i "mindre, gudligt" innebär en avgörande betydelseskillnad.


Jag kom att tänka på detta när jag åkte buss och konfronterades med en reklamskylt där man rekommenderades att i stället för ett fullbokat storsjukhus välja "ett av våra mindre skånska sjukhus". Författaren till reklamtexten hade kanske examen från Ruskaby skola.

Jungfru Marie nycklar

Jungfru Marie nycklar i Hällestads fälad härmodagen.

Några juniutflykter

När man gått halvvägs upp längs Rundetaarns spiralgång (alltså i Köpenhamn, ska jag kanske tillägga) hittar man ett sidorum som används till konstutställningar. Denna fredag (11 juni) var det konstnärsgruppen Rimbaud som ville göra upp med den traditionella konsten enligt de upplysande texterna. Oklart vad samröre denna konstnärgrupp kan ha med författaren Rimbaud. Men ganska effektfullt var det och en utmärkt utställningslokal.


Och nu till något helt annat: svampletning på Balsberget i nordöstra Skåne. Denna bild föreställer slemhorn som inte är en riktig svamp (utan en slemsvamp).






Men matsvampar har börjat dyka upp också: till exempel grynsopp (släkting till smörsoppen) från tallhed vid Skåne sydkust nära Nybrostrand öster om Ystad.






Vandringen längs stranden öster om Ystad var ganska blåsig och sval denna söndag (13 juni).

Söderåsen och Skrylleskogen

Söderåsens nationalpark var ganska välbesökt i lördags i det soliga vädret. Skäralidsdammen skymtar genom lövverket på bilden. Här finns många fina promenader, dels av den enklare varianten, dels mer strapatsrika (och fästingattraherande).






Insektägg av något slag. Ingen aning om vilken insekt.









Sångsvanarna i dammen verkar halvtama och inte alls skygga som ute i vildmarken. Lite försiktig ska man dock vara när de, som här på bilden, har fått ungar.








Skrylle skog utanför Lund är ett välbesökt fritidsområde. Här intill halvmilaspåret började man för ett antal år sedan anlägga en våtmark. Länge förblev den en illaluktande sumpmark men nu har den tagit sig, det har blivit lite sjöar och vattenväxter.





Gullvivan har blommat slut och gått över i frukt- och fröstadiet.

Mellan Rolsberga och Harlösa

Denna fredagen tog jag bussen till Rolsberga för att vandra cirka 15 km genom Mellanskåne till Harlösa strax ovanför Vombsänkan.

Rolsberga ligger där väg R23 möter E22. De möts också i Oskarshamn, men nu befinner vi oss alltså i Skåne. Trafikbruset är mycket påtagligt i själva trafikknuten men 5 minuters väg därifrån anar man ingenting. Gudmuntorps kyrka skymtar i horisonten.

Efter en halvtimme nådde jag Rövarekulan där ramslöken stod i full blom.







Rövarekulan är en ravin med åtskilligt av intressant djurliv, växter och svampar. Bråån rinner nere i dalen.







Efter en kort tur längs landsväg promenerade jag tvärs igenom Löberöds f d stationssamhälle. Här fortsätter vandringen en bit på banvallen till den nedlagda järnvägen Eslöv - Tomelilla.






Vandringen går nu till stor del längs vall mellan åkermark och betesmark. Vi är i utkanten av slättlandskapet, på gränsen till risbygden. Molnen börjar hopa sig.






Inne i en skogsdunge tog jag matrast samtidigt som regnet satte igång på allvar.







Framme vid slutmålet Harlösa station, en jugendskapelse från den tid Harlösa var en stor järnvägsknut med järnväg i fem olika riktningar. Härifrån tog jag bussen hem till Sandby.







På väg över Revingefältet passerade bussen förbi ett svart hål, men som tur var undgick vi att sugas in.

Toppmurklor

Jag hade hört att flera bekanta hade fått toppmurklor i trädgården, men jag hittade inga hemma hos mig. Men så begav jag mig ut i Skåne denna lördag för att avsöka fyra möjliga toppmurklelokaler - två blev nitar. men de andra två gav utdelning. Den första bilden är från södra Skåne, jag är med avsikt lite otydlig i lokalangivelsen.



Den andra är från västra Skåne, flera stora exemplar växte i frodigt högt gräs. Båda fallen rik lövskogsmiljö.



Och de smakade verkligen utsökt, gräddstuvade. Till skillnad från stenmurklor, så behöver man inte koka av dem innan.

Körsbärsdalen maj 2010

Nu äntligen kan jag konstatera att körsbärsträden blommar i Körsbärsdalen söder om Veberöd, en månad senare än förra året.
Normalt är våren lite senare här än i omgivningarna, här är ett lite kallare mikroklimat. Men detta är mycket ovanligt, senast 2005 hade blomningen heller inte kommit igång i början av maj, men annars har den de senaste 10 åren kommit i slutet på april.



Uppe från sluttningen ser man de blommande fågelbärträden nästan täcka horisonten, annars finns här både lövträd och barrträd, främst bok och en.






Området finns beskrivet i "Floran i Skåne, Vegetation och utflyktsmål", utgiven 2003 av Lunds botaniska förening. Där beskrivs Körsbärsdalen som en varierad naturbetesmark i Skogmöllebäckens dalgång. Här finns (fanns?) många konkurrenssvaga växter som är beroende av att marken betas.




Betesdjur har jag dock inte sett till på sistone, kanske finns det ett tryck på tillgänglighet för allmänheten? I varje fall finns det risk för igenväxning. Ett större bestånd maskrosor tyder också på för mycket kväve i marken.