I vassen på väg mot gömslet fann jag nämligen ganska mycket gul svärdslilja (Iris pseudacorus) och då kom jag på att det var dags att besöka Klagshamn och se om den blå svärdsliljan hade visat sig.
Och det fanns ganska mycket av den blå irisen (Iris spuria) som tycks hävda sig bra i Klagshamn och spritt sig där, åtminstone enligt min erfarenhet. Fler bilder:
Förutom denna fann jag en del andra intressanta, mer eller mindre rara växter som ängsnycklar, nästrot och kärrknipprot.
Det fanns både snödroppar och vintergäck på gräsmattorna men trevligast att se var snöklockorna, som också kallas klosterlilja (Leucojum vernum).
Inne i lignossortimentet hittade jag bitterskråp (Petasites japonicus).
Här fann jag också envårskål (Pithya cupressina) på sävenbom (Juniperus sabina).
Envårskål också på kinesisk en (Juniperus chinensis). En fördel med Alnarpsparken är att många träd och buskar är försedda med namnskyltar. Dock inte svamparna.
Utanför lignossortimentet igen hittade jag koppardyna (Hypoxylon rubiginosa) på en avbarkad låga.
Än är det långt till vår, som synes.
Det är högt vattenstånd överallt i Skåne, också här där Röglebäcken och Sularpsbäcken flyter ihop.
Jag har brukat hitta scharlakansskål under vintern eller vårvintern på ett antal platser i Skåne, men på senare tid har den börjat glesna för mig. Så det var en glädje i bedrövelsen att finna att den återkommit till Fågelsång, till det ena av de två ställen den tidigare visat sig. Jag har saknat den ett par år här, så det var roligt att den kommit tillbaka.
Tidigare i veckan var jag på jakt efter en annan svamp som också försvunnit från kända lokaler, men som jag nu återfann på Romeleåsen nära Kullatorpet - nämligen granvårskål.
Vägen dit var också försvårad av lera och vatten.
Det var mycket lite folk ute i nationalparken. Under hela vandringen mötte jag bara tre flickor. Men det fanns mycket vedsvampar.
Sydlig sotticka (Ischnoderma resinosum). Fanns i massor och sände ut en sötaktig lukt, ungefär som marsipan.
Borstticka (Trametes hirsuta), övervuxen av alger.
Högt vattenstånd i Skärån.
Bräderna sviktar när man går på dem så det är bra att ha skor som tål vatten.
Tillbaka till dammen i Skäralid.
Till att börja med ser det framkomligt ut.
Här brukar jag leta vedsvampar i snåren men det är betydligt svårare i år.
Unga knölsvanar födosöker.
Bron över till Flackarp är översvämmad.
Här har man tidigare kommit igenom under järnvägen men gången är spärrad på grund av fyrspårsbygget. Det har gått att komma under lite längre bort men det är inte möjligt nu på grund av översvämning. Så jag fick gå tillbaka till Värpinge och sedan försöla ta mig fram från Klostergården.
Hästhagen och vägen till Sankt Lars är översvämmade.
Här brukar vi sitta och fika.
