Bergfinkar vid Rössjön.

En eftermiddag begav jag mig till Ausås kyrka för att studera en gravsten och kombinerade detta med en utflykt till Rössjön strax söder om Hallandsåsen. Enligt uppgift hade platsen den senaste månaden besökts av mellan 5 och 9 millioner bergfinkar som varje kväll tog nattläger här. Jag anlände till platsen vid fyratiden på eftermiddagen just då det började skymma. Ett antal fågelskådare var redan på plats och fler tillstötte senare

Efter cirka en kvart kom de första flockarna flygande in över sjön. De cirklade runt några varav innan de slog sig ner i trädtopparna. Platsen var kalavverkad på ett begränsat område - en av skådarna påpekade att han hade ogillat avverkningen tidigare, men nu var det uppenbart att den öppna platsen utnyttjades som riktmärke för fåglarna vid inflygningen. Fler flockar kom in över sjön och från klockan cirka halv fem började det komma en kontinuerlig ström av fåglar från öster, både över land och sjö. De sökte sig in mot skogen för att hitta viloplatser. Det var både en visuell och audiell upplevelse, fågelkvitter genljöd i luften. Jag uppskattade först antalet fåglar totalt till några hundratusen, men efter att ha tänkt efter lite, så ändrar jag mig till ett par millioner.

Det är inte löv i träden utan bergfinkar. En och annan rovfågel syntes till men jag aldrig någon slå en bergfink.

Jag lämnade platsen strax efter fem när det började bli för mörkt för att se något och anträdde hemresen som tog en och en halv timme (inklusive 10 minuter i bilkö på motorvägen mellan Helsingborg och Rydebäck).

Sandhammaren i januari

 Under någon av vintermånaderna brukar jag alltid besöka Sandhammaren åtminstone en gång. Det är en mycket speciell miljö med ett speciellt ljus - liksom man talar om Skagenljuset där Kattegatt och Skagerak möts, så har vi också här ljus från olika håll, just där skånska kusten böjer av. Vegetationen bestående av strandväxter, djupt gröna mossor, bägarlavar och renlavar ger en färgkombination som man sällan ser.

 Innanför dynerna växer björk och tall. På en gammal halvdöd björk hittade jag en likaledes gammal halvdöd björkticka.

 Bägarlavarna med röda apothecier (fruktkroppar, skålsvampar) lyser på långt avstånd.

Havet i motljus.

 Med regnmoln över land och solen från havet får man ett vackert ljus.

 Fler inslag från Sandhammaren fås om man klickar på Sandhammaren under Etiketter här nedanför.

En (hittills) mild vinter

 Vintern har hittills varit mycket mild i Skåne och nästan utan någon nattfrost. Det var 8 år sedan vi hade en riktig snövinter med snö som blev liggande.

 Som vanligt deltog jag i naturskyddsföreningens utflykt till reningsdammarna vid Höje å vid slutet av julhelgen (i år 5 januari). Vädret var mulet och några plusgrader. Det ska helst vara lite kallare om man vill se mycket fåglar.

 Här ses en smådopping på väg nerifrån och till höger mot sothönan. Den liknar en unge men är en fullvuxen fågel.

 Kardvädd är en karaktärsväxt för Höje å och så här ser den ut så här års.

  Man ser alltid ett eller flera tåg på stambanan när man går här i sakta mak.

 Det var mycket gott om bläsand både i dammarna och ute på fältet.

 Någoen vecka senare besökte jag Södra Husarahagen på Romeleåsen. Här brukar det vara gott om sydlig sotticka, ofta betad av rådjur och alltså brukar man se rådjursflockar. Men lågorna har blivit för mycket nedbrutna nu och svamparna försvunnit. Alltså såg jag heller inga rådjur.

 I Fågelsång (Södra Sandby) såg jag judasöra för första gången 2007 och då bara på en plats och ganska få fruktkroppar. Nu har den expanderat och finns i riklig mängd på flera ställen.

 Vitskråpen har börjat komma, flera knoppar. Av någon anledning flyttade de på sig för ett par år sedan så det är tomt på den gamla platsen. Den upptäcktes här för första gången av den unge Linné när han var student i Lund i början av 1700-talet. Undrar var de höll till då.

Novemberbilder

Här visar jag några novemberbilder från Skåne - från ett milt och mjukt novemberlandskap som inte alls är så trist som många vill inbilla oss att det är.

Hällestad Prästaskogen, vresbokar

Häckebergasjön

Häckerberga, trattkantarelller

Skrylleskogen (S Sandby), stubbhorn

Friseboda

Friseboda

Friseboda, stolt fjällskivling

Forsakar, porslinsskivling

Forsakar, koralltaggsvamp

Froenaheidan (Lövestad), violett geléskål

Skäralid, sydlig sotticka

Skäralid, dammen

Tryffelresa till Istrien

Under några dagar kring månadsskiftet Oktober-November befann jag mig på tryffelresa till Istrien i nordvästra Kroatien. Vi var sammanlagt 15 personer som under dessa dagar deltog i vinprovning, tryffelprovning och olivoljeprovning. Vi besökte vingårdar och den sista dagen fick vi ta del i tryffelsökning med hund.

Vi befann oss i Motovun som ligger nästan precis i mitten av tryffelregionen. I stort sett hela staden präglades av tryffel, både svart (sommartryffel) och vit (albatryffel) kunde köpas i nästan varenda butik i staden och beställas på alla restauranger.

 Vi besökte vingårdar med buss, och vid ett tillfälle kunde vi få denna magnika utsikt över Motovun.
Vårt hotell är den röda byggnaden högst upp, bredvid klocktornet. Man ser också stadsmuren som jag gick runt några varv varje morgon mellan frukost och dagens utflykt.

 Så här såg det ut när vi vandrade upp för huvudgatan första kvällen vi ankom till Motovun. Staden var (nästan) bilfri och gatubeläggningen är typisk för de venetianska städerna vid eller nära Kroatiens kust mot Adriatiska havet.

 Markuslejonet är Venedigs symbol och förekommer överallt inte bara i staden Venedig utan inom hela det område som ingick i republiken Venedig från medeltid fram till Napoleonkrigen strax före 1800. Dessa delar av Kroatien kom sedan under Österrike fram till första världskriget.

Utsikt från stadsmuren i Motovun mot det omgivande landskapet.

Också utsikt från stadsmuren, nästa dag då det var mulet.

En av attraktionerna - som vi fick uppleva vid en vingård andra dagen - var att bli bjudna på kejsarflugsvamp (Amanita caesarea).  Kejsar(flug)svampen är en av de mest eftersökta matsvamparna ända sedan antiken, och enligt Suetonius, blev kejsar Claudius förgiftad av en måltid på denna svamp, av sin hustru kejsarinnan Agrippina (som ville ha sin son Nero till kejsare). Det påstås att lömsk flugsvamp (Amanita phalloides) skulle ha blandats in. - Men vi avnjöt vår svamprätt utan fatala komplikationer.

 Sedan följde tryffeljakten med specialdresserade hundar.

 Det gällde att vara uppmärksam när hundarna började gräva annars åt hunden upp svampen själv. Här är en bit av en sommartryffel (Tuber aestivum) som blev tuggad av hunden men räddad (nåja).

 Och, när mörkret sänkt sig, lyckades en av hundarna nosa upp en stor albatryffel (Tuber magnatum) till en storlek av 40 gram, och enligt uppgift till ett värde av 80 €.

Vi fick också se en eldsalamander.

Från Triangeln till Trianglen

Nu har Köpenhamn efter många års bygge och många invånares förstörda nattsömn äntligen fått Cityringen, en helt underjordisk metrolinje genom centrum av Köpenhamn och Frederiksberg.

 Jag konstaterade att man nu kan åka från Triangeln i Malmö till Trianglen i Köpenhamn med ett byte från Öresundståg till metro.

 Från metrostationen under Trianglen med karta över de tre linjerna.

 På 1960-talet bodde jag under ett par år i Köpenhamn som stipendiat vid Nordita och passerade då Trianglen två gånger varje dag, till och från institutet. Jag kan konstatera att det mesta är sig likt sedan den tiden för mer än 50 år sedan. Dock har spårvagnarna för länge sedan försvunnit, på min tid passerade lnjerna 1, 3 och 6 här - tidigare ännu fler linjer. Från Triangeln i Malmö minns jag bara linje 3, långt tidigare korsade linje 2 också platsen.

 Med metron kan man nu på ett ögonblick förflytta sig långa sträckor inom staden, vilket tidigare kunde ta en avsevärd tid med spårvagn, buss eller till fots. Det känns märkligt att man som en mullvad kan dyka upp var som helst på platser jag känt sedan 60-talet, nu utan att egentligen förflytta mig. Liksom när jag vid mina första besök i Paris försökte orientera mig med metron.

 En regnbågsmålad soffa utanför Kristuskirken på Enghave Plads.

 Och även Rådhuspladsen har fått sin metrostation.

Bläckfisksvampen

 I förra veckan gavs ett par tillfällen att bese den märkliga bläckfisksvampen (Clathrus archeri) i Norra Skåne. Jag har tidigare skrivit om den nämligen här http://krumlinde.blogspot.com/2016/08/intressanta-och-markliga-svampar.html. Det tidigare fyndet var från sydsidan av Västersjön, det nya fyndet från norrsidan av samma sjö.

 Svampen växte i förnan i bokskog med inslag av lärk och björk.

 Ett av dessa nära fullgångna häxägg tog jag med hem för att se hur de kunde utvecklas.

Och efter två dagar hade den "slagit ut".