Vandring norr om Halmstad

 Under helgen 27 - 29 juni deltog jag i en pilgrimsvandring norr om Halmstad. Den finns mer utförligt beskriven i bloggen Pilgrim i Skåne, så här kommer en liten komplettering. Vi utgick från Kärlekens kyrka i norra delen av Halmstad. Det finns alltså en stadsdel i Halmstad som heter Kärleken. Namnet har några olika förklaringar, men ett förslag är att det tidigare fanns tre torp som benämndes respektive Tron, Hoppet och Kärleken.

 Första dagen hade vi fint vandringsväder och gick genom ett vackert öppet landskap, norrut mot Kvibille.

 Det var nog inte vi som vandrade som utgjorde hotet mot bygdens katter,

 Paus vid en golfklubb.

Nästa dag lämnade vi Kvibille (känt för osttillverkning) på väg mot Steninge.

 Regn hela dagen och dessutom asfalt hela vägen gjorde att detta just inte blev favoritsträckan.

 På grund av vädret ankom vi tidigt på eftermiddagen till Steninge med vacker trädgård.

 Vi tog en extra utflykt till Skipås naturreservat vid havet. Uppe från berget såg man en vacker utsikt över havet, vilket påminde mig om utsikten från Stenshuvud. Här ser man Kattegatt, från Stenshuvud ser man Hanöbukten.

 Nästa dag vandrade vi längs kusten mot Tylösand.

 Den lilla ön ute i sjön heter Tylön. Åke Ohlmarks har skrivit en bok "Svearna i saga och hävd" och diskuterar begreppet "Ultima Thule" som använts av diverse antika författare. Han menar att Thule eventuellt skulle kunna betyda Tylön. Det är lite svårt att ta en sådan hypotes på allvar.

 Vi ankom söndag kväll till Sankt Olofs kapell i Tylösand. Kapellet skall vara en trogen återuppbyggnad av den gamla kyrkan i Lidhult i västra Småland, som ersattes av en nybyggnad på 1800-talet.

Till Ystad

 Idag tog jag pågatåg till Ystad, och trots det vackra vädret, besökte jag stadens museum. Det fanns ett flertal utställningar här.

  Caroline Mårtensson har i bilder (Landskapets skönhet) skildrat vad som hände i Revingehed och Ravlunda när militären tog över marken, och hur befolkningen reagerade. Det fanns både positiva och negativa synpunkter. Ett plus är att marken förblev tämligen orörd och inte exploaterades till bostäder eller hårt unyttjade fritidsområden.

Men Knäbäcks by revs när Ravlunda skjutfält skulle utvidga.

Sedan följde en tur genom gamla stan, förbi Supgränd och Paulsgränd. Namnet Supgränd är nu målat på husen eftersom gatuskylten upprepade gånger blev stulen.

 En vision om den framtida staden. Jag hoppas det inte är den gamla stan man vill utvcekla så här.

Linnés Råshult

Nu kan man åter åka runt hela Skåne på Skånetrafikens sommarkort. Jag inledde turistandet med att bege mig till Linnés Råshult. Det innebär att man tar pågatåg (eller Öresundståg) till Hässleholm och byter till krösatåget norrut. Eftersom man passerar gränsen till Småland måste man köpa tillägg.

Jag steg av vid Diö station, och därefter blev det en liten promenad på cirka 2 km längs en grusväg och så var jag framme i Råshult.

 På Råshults komministerboställe föddes Carl Linnæus. Fadern Nils Linnæus var först komminister och blev sedan kyrkoherde i Stenbrohult. Byggnaderna är inte helt ursprungliga men miljön är autentisk. Det är nu hembygdsmuseum och kan beses utvändigt och invändigt. Ett kafé finns också.

 Här gick jag runt ett slag i kryddträdgården med humlegård och kålgård.

 Mer intressant är vandringslederna på 1, 2 eller 3 km, som bland annat förde genom denna vackra blomsteräng med en hel massa blommande orkidéer (Jungfru Marie nycklar) ...

... och slåttergubbar. Denna typ av ängsmark är nu ovanlig, eftersom de mesta markerna är omvandlade till monokulturer av ett eller annat slag.

 Vandringsleden gick vidare genom betesmarker med några fridsamma hästar.

 Den blå leden (3 km) förde mig förbi Såganässjön.

 På återvägen mötte jag Linné själv, ledande en grupp besökare.

Blommornas dag i Heinge

Den här söndagen mitt i juni är traditionellt de vilda blommornas dag och de botaniska föreningarna ordnar guidade utflykter över hela landet. Jag har deltagit i många av dem i olika delar av Skåne. I år valde jag Sjöbo och vi åkte till Heinge åsar vid Lövestad.

Här blommar kärrtistel (Circium palustre).

 Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata) blommade mycket vackert.

Gökblomster (Lychnis flos-cuculi).

 Majnycklar (Dactylorhiza majalis) fanns på flera ställen, bitvis många.

 Till sist besksöta (Solanum dulcamara), tillhör samma släkte som potatisen.

Snabbtur genom Småland

  I veckan tog jag en minitur till Småland, i första hand för att finna min farmors och hennes föräldrars grav i Malmbäck. Jag fann den också i den gamla delen av kyrkogården.

 Sedan besökte jag annexkyrkan i Ödestugu, som är en vacker gammal liten kyrka.

 I  Tenhult har alliansen egen kyrka.

 Jag övernattade i Huskvarna som ligger vackert vid Vättern (fast motorvägen tenderar att avskära samhället från sjön, men det går att komma över den).

 Nästa dag besökte jag Gamla Stan i Eksjö med bevarad träbebyggelse från 1600- och 1700-tal.

Hann också se Näshults kyrka, en vacker timmerkyrka med medeltida ursprung, ombyggd på 1700-talet. Liksom Ödestugu med separat klockstapel.

Altarskåp från medeltiden.

Om WHO och om Asger Jorn

 Trots strejken på Öresundstågen går det ganska bra att åka över sundet till Köpenhamn, det tar bara lite längre tid än normalt och involverar fler byten. Den sista veckan har jag trotsat strejken och åkt över sundet två gånger. Första gången, i fredags, var jag inbjuden att med Strömstadsakademien besöka Världshälsoorganisationens (WHO) hus i Nordhavn i Köpenhamn.

 Vi fick en intressant och grundlig genomgång av WHO:s verksamhet, vad man ägnar mest uppmärksamhet åt och vilka resultat som uppnåtts.

 WHO:s europeiska kontor finns alltså här i Köpenhamn.

 Byggnaden är arkitektoniskt intressant, bland annat detta trapphus, som ser ut som flera flyglar staplade på varandra.

Så idag söndag besökte jag utställningen över Asger Jorn på Statens Museum for Kunst. Asger Jorn var lite av dansk konsts "enfant terrible", hans skenbart traditionella bilder utgjorde ofta karikatyrer på expressionistisk konst. Han sade sig inte tolerera djupsinnigheter som inte kan konfrontera livets banaliteter. (Sedan kan man fundera över vad det betyder).

 Ett citat: "I den nordiske kunst eksisterer billedet før ordet. Billedet er her temaet. I den latinske tradition er det omvent. Ordet er oprindelsen."

 Under en tid köpte Asger Jorn in "hötorgskonst" som han sedan delvis bemålade. Resultatet var i mitt tycke inte särskilt estetiskt tilltalande. Denna bild var kanske i alla fall lite lustig.

Prästgårdsparken i Östra Sallerup

 Denna söndag deltog jag i en visning av Prästgårdsparken i Östra Sallerup, arrangerad av Turistföreningens Sydvästkrets (den heter något annat nu, men jag har glömt vad).

 Prästgårdsparken anlades av sognepresten / kyrkoherden Jens Henrichsen / Jöns Henriksson, som tillträdde sitt ämbete 1648 och verkade till  1689 då han dog. Han var alltså präst såväl under den danska tiden som den svenska. Därtill var han tvungen att veta hur han skulle förhålla sig under skånska kriget 1676 - 1679, innan man visste hur det skulle sluta. I varje fall lät han 1680 uppföra en installation i prästgårdsparken som hyllning till den segrande svenska kungen Karl XI. Det sägs att han garderade sig med en liknande installation i en annan del av parken till Christian V, i det fall danskarna skulle ha vunnit kriget, men den är i så fall helt försvunnen nu.

 Installationen är nu ganska övervuxen men till stor del synlig. Ett antal stenar formar texten
CAROLVS XI  MONARCHA SVECIÆ (Karl XI kung av Sverige) och på bilden är X:et i XI fullt synligt. Det finns en vänförening som håller marken något så när tuktad.

 Efter besöket i parken var det dags att äta medhavd matsäck.

 Bredvid kyrkan fanns ett radiomuseum eftersom Hörbysändaren finns här i Östra Sallerup. Här visades en massa gammal teknik, gamla radioapparater och sändarutrustning, bland annat dessa radiorör från en tid innan transistorer och integrerade kretsar.

 Efter detta begav vi oss till Fulltofta naturcentrum och gick den 2 km långa Ravinslingan, som var en anlagd bekväm bana där man kunde köra barnvagn och rullstol och titta ner på bäckravinen.

På avstånd skymtar man Ringsjön och diverse vindkraftverk på andra sidan sjön.

 Till sist gick jag på egen hand den 4 km långa Bäckaslingan och fick bl a syn på denna svavelticka på en rötad trädgren vid bäcken.