Psykiater, kassaskåp och bilkörning.

 För en tid sedan köpte jag tre böcker av fysikern Richard Feynman, typ memoarer av den roliga och lättsamma sorten. Feynman var en berömd amerikansk teoretisk fysiker. Han fick nobelpriset 1965 och var verksam vid California Institute of Technology tills han dog 1988. Han blev också lite av en kultfigur eftersom han tyckte om att lära ut fysik på ett underhållande sätt. Hans tre memoarliknande böcker är skrivna ur ett formellt modest perspektiv, men det lyser igenom att han är medveten om sin egen talang och betydelse.  Han var gift två gånger, den första frun dog i lungtuberkulos efter bara några år då de båda var helt unga. Feynman levde sedan ett slags playboyliv tills han stadgade sig och gifte om sig.

 En dråplig episod skildras då han blev uttagen till att ingå i de amerikanska styrkorna i det ockuperade Tyskland efter andra världskriget. Först skulle han genomgpå några tester, dels IQ-test, dels medicinska och fysiska tester. Till sist ("det trettonde rummet") skulle han träffa en psykiater. Feynman var redan innan negativt inställd till psykiatrin och svarade på frågorna på ett ganska raljant och överlägset sätt. Men läkaren på andra sidan bordet hade absolut ingen humor och tog allting bokstavligt. När läkaren ställde frågor om Feynmans döda hustru, blev F riktigt arg och svarade på ett sätt som gjorde att psykiatern klassade honom som "icke tillräknelig" och därmed blev F frikallad från militärtjänsten. Men han var alltså tillräckligt tillräknelig för att få nobelpris i fysik.

 Feynman beskriver hur han lärde sig öppna kassaskåp genom att lista ut kombinationen. Han använde dock aldrig kunskaperna på något oärligt sätt, men förvånade sig över andra människors oförmåga att förstå innebörden av kunskapen. På en militärbas fann han att alla hemliga dokument var inlåsta i skåp med kombinationslås, men då någon arbetade med dokumenten var skåpen öppna, och då var det - åtminstone för Feynman - enkelt att genomskåda kombinationen. Han talade om detta för chefen på avdelningen och menade att alla skåp skulle hållas stängda även medan arbetet pågick. Det enda resultatet av hans påpekande blev att alla beordrades stänga skåpen när Feynman kom. Man förstod alltså inte säkerhetsproblemet utan trodde att Feynman utgjorde risken.

 Feynman gav ut tre volymer "Lectures in Physics" som innehåller de föreläsningar han ett par år höll för studenter på grundkurser i fysik på CalTech. Jag har dem själv sedan många år och de är suveränt pedagogiska. I memoarerna skriver han att han blivit beskylld för manschauvinism för att han återgett en s. k. rolig historia i samband med en föreläsning om hastighet i mekaniken. Historien går ut på att en kvinnlig bilist blir stoppad av polisen, som säger att hon kört för fort - 60 miles per timme, där man bara får köra 50. Damen svarar att det omöjligen kan vara sant eftersom hon bara varit ute 7 minuter och därför inte kört några 60 miles. Så långt den roliga historien, men Feynman för samtalet vidare. Polisen förklarar för damen att om hon fortsatt köra med samma hastighet, så skulle hon efter en timme ha kört 60 miles. Till detta svarar damen att det inte alls är hennes avsikt, hon ska bara köra och handla och det tar bara 5 minuter till att komma till affären. Polisen byter då taktik och säger att bilens hastighetsmätare bör ha visat 60 och att detta är för mycket. Damen replikerar att mätaren inte visade något alls eftersom den var sönder. Den visade 0 och i så skulle ju bilen ha stått stilla, vilket ju är absurt. - Längre än så kommer vi inte, vi får inte veta om damen blev tvungen att betala böterna eller om hon lyckades trötta ut polisen. - För min del kom jag att tänka på att jag blev fast för fortkörning för några år sedan. Hade jag då haft Feynmans föreläsningar aktuella, så hade jag kunnat föra samma argumentation som damen i historien, men det är ju inte säkert att det hade lett någonstans.

Berthe Morisot på Ordrupgaard

På Ordgrupgaard norr om Köpenhamn pågår en utställning med målningar av Berthe Morisot fram till och med slutet av januari. Förra söndagen begav jag mig till Jægersborg Dyrehave och avslutade min vandring med ett besök på musseet.

Berthe Morisot var en av de mer betydande konstnärerna i Frankrike i slutet av 1800-talet och tillhörde den grupp som kom att kallas impressionisterna. Hon var nära bekant med Edouard Manet men var gift med brodern Eugène Manet.

Denna målning är nästan en spegelbild av Manets Olympia fast damen här är påklädd.

 När Manet dog målade Berthe denna bild av en korg med krysantemer som vält över ända.

Söderåsen i januari

  Denna fredag i januari hade frosten återkommit efter en lång rad av milda dagar. Ett par minusgrader, uppehållsväder och framåt middagstid lite sol.  Jag begav mig till Skäralid för att gå en vandring på knappt tre timmar över Kopparhatten och tillbaka längs Skärån. Solen kom fram efter att  jag kommit ner i ravinen, men solstrålarna nådde aldrig ner dit. Det var tomt på parkeringen och tomt längs stigarna - jag var helt ensam i naturen den dagen.

  Utsikt över Skärdammen på väg upp mot Kopparhatten. Man ser längre nu när alla träd är avlövade.

 Isnålar (frostutfällning) på träpinnar ser ut som tomteskägg.

Är deta frusen kåda?

Istappar hänger ner från klipporna längs Skärån vid återgång till Skäralid ...

.... liksom under bron över ån.

Vintervandring längs Höje å

Söndagen den 6 januari var det åter dags för utflykt längs Höje å med Lunds Naturskyddsförening. Detta har pågått varje år sedan 2004 och jag har varit med på alla vandringarna utom förra året (2012). Vandringarna från 2009 och framåt är dokumenterade på denna blogg. Så detta års vandring blev mycket en upprepning av de förra åren.

 Syftet med vandringen är att i första hand studera vinterfåglarna vid reningsdammarna. På grund av utsläppen av relativt varmt vatten finns här ofta gott om fåglar under vintern, dels de vanliga knölsvanarna, sothönsen och gräsänderna, dels lite ovanligare som brunand, bläsand, skedand,  storskrak och storskarv. Några uppmärksamma deltagare lyckades se forsärla och kungsfiskare.

 För egen del studerade jag mest svampar, som det var ganska gott om i det milda vädret. För första gången såg jag judasöra här i utkanten av Lund. Den finns annars främst längs kusten nära Helsingborg.

Kardvädd med vattendroppar.

Tutankhamun i Hyllie

 Då Citytunneln genom Malmö öppnades för 2 år sedan skapades ett helt nytt centrum kring station Hyllie med bland annat Malmö Arena, Malmö Mässhallar och ett köpcentrum med namet Emporia (borde egentligen heta Emporium eller Emporion).

 Vi tog tåget till Hyllie  en av mellandagarna mellan jul och nyår för att besöka en utställning i Malmö Mässhallar, nämligen "Tutankhamun - Graven och skatterna".

Utställningen består av cirka 1000 repliker av föremål som fanns i gravkammaren, alla mycket välgjorda. Samlingen har turnerat runt i diverse europeiska städer, och efter Hyllie ska den vidare till Berlin. Jag har för mig att ha sett liknande i British Museum i London för åtskilliga år sedan, men det var knappast detta. Mycket sevärt i alla fall, originalen finns i Kairo och lär inte komma att visas någon annanstans.

 Efter detta avlade vi ett kort besök i "Emporia"  men det var som alla andra köpcentra med de vanliga butikskedjorna, bara mer folk än normalt. Det enda intressanta var denna konstutställning som verkade vara helt obemannad.

Heerup i Rødovre med STF

Lördagen före första advent arrangerade STF:s sydvästskånekrets en resa till Danmark med besök på Heerupmuseet i Rødovre och därefter julefrokost på närbelägen krog.

Här står vi utanför Københavns Hovedbanegård och väntar på bussen till Rødovre.

Cirka 40 minuter tog bussresan. Rødovre är ursprungligen en by från medeltiden, men nu en förort till Köpenhamn. Förleden "Rød-" är betydelsebärande och mycket i Rødovre är rött, bland annat alla gatuskyltar. Även kyrkan är helt röd, byggd 1664 då den ersatte en medeltida tegelkyrka som förstördes då svenskarna belägrade Köpenhamn 1658.

Museet som har namn efter konstnären Henry Heerup är ganska litet, och därför visas bara en del av samlingarna åt gången. Vid vårt besök visades utställningen "Heerup uden rammer", till stor del en installation, provisoriskt uppbyggd som inramning av Heerups verk.

Apropos ram. Heerup var mycket intresserad av att återanvända allt som andra klassificerade som skräp. Denna cykelbild är målad på en gammal tebricka och någon ram behövs inte, då en sådan redan ingår i brickan.

Vi avslutade besöket med julefrokost på en närbelägen krog.

Vinter i Skrölle skog

Nu har vintern kommit till Skåne, men än så länge är det inte några större problem att ta  sig fram.

Så denna onsdag tänker jag besöka lundabornas fritidsområde i Skrylle mellan Södra Sandby och Dalby, och vandra cirka 8 km längs en kombination av de olika motionsspåren och Skåneleden. Start vid naturum vid Skrylle, vilket också är startpunkt för dem som tänker gå vilse.

 Kombinerat löp- och skidspår med utsikt mot Romeleåsen.

 Solen lyser genom tunna moln mot landskapet på andra sidan Vombsänkan.

 Fnösketickor, som alla fått ett snötäcke ovanpå frukkropparna.

Vresbokarna vid Trollskogen i (Torna) Hällestad. Hur de ser ut under våren framgår av denna länk.

 Även på vintern kan man studera svampar. Här ser vi en kuddticka.