Fränninge - Vollsjö

För två veckor sedan befann jag mig på kvällen i församlingshuset i Fränninge för att åhöra ett föredrag om Ystad-Eslövs järnväg, En bekant och jag hade åkt bil dit, först hade vi av teoretiskt intresse undersökt möjligheten att åka kollektivt. Föredraget började 19 och sista bussen från Sjöbo som passerar Vollsjö och Fränninge skulle varit framme strax före 19, så det var alltså möjligt. Däremot hade det inte gått att komma hem efteråt.

Föreläsningen var anordnad av Frenninge-Vollsjö-Brandstads föreläsningsförening och lokalen i församlingshuset var fullsatt, nästan bara av lokalt folk från Vollsjö och Fränninge. Vollsjö förlorade sin järnväg 1981 när trafiken lades ner på sträckan Eslöv - Tomelilla. Vollsjö var ett av de medelstora samhällen som låg vid järnvägen och som "råkade" hamna i Sjöbo kommun efter kommunreformerna. Andra var Lövestad och Bjärsjölagård. Sjöbo kommun var vid denna tid mycket ointresserad av järnvägar och speciellt av banan Ystad - Eslöv, som inte tog resenärerna till centralorten Sjöbo utan ut till större samhällen i andra kommuner. Så nedläggningen var ganska väntad. Som ersättning fick bl a Vollsjö en busslinje som gick på krokiga vägar till Sjöbo. Eftersom den blev måttligt populär, så inskränktes trafiken gradvis, så att trafiken idag utgör ett obetydligt tillägg till skolbusstrafiken.

Vollsjö och järnvägsmiljön har skildrats av Fritiof Nilsson Piraten i hans debutroman "Bombi Bitt och jag", till stor del självbiografisk. Miljön där stinsens Eli och den frie Bombi Bitt höll till är bara delvis bevarad.

Föreläsningen var intressant - det var inte ett "nördföredrag" som man annars kunde befarat. Mycket miljöbilder från förr, och ett och annat ånglok. Men inte en massa uppgifter om vilka olika loktyper som förekommit med obegripliga Littera och en massa om bana och signaler. Heller ingenting om Piraten och Bombi Bitt. Däremot en hel del lokalhistoria. Efter föredraget var de äldre i publiken mycket aktiva med frågor och diskussion, speciellt om personer, vad de sista stinsarna hade hetat, och andra människor med anknytning till järnvägen. För dessa människor var det mycket en fråga om att återuppleva gamla tider.

Före föredraget hade jag noterat att lanthandeln i Fränninge var stängd och igenbommad. För två år sedan, när jag passerade Fränninge på vandring mellan Lund och Sankt Olof, var affären igång och blomstrade med livlig handel och öppen "nästan alltid".

Det är lite vemodigt, sorgligt, kanske till och med tragiskt, att bevittna hur fungerande samhällen monteras ner och förvandlas till sovbyar utan någon som helst service.

Bilden förresten, är av en väv som pryder en vägg i församlingshuset och uppenbarligen föreställer Nattvarden, lärjungarna dock med lite okonventionellt utseende.

Runt Immeln september 2009

Veckoslutet 25 - 27 september tillbringade jag ihop med Puggehatten på Breanäs konferenshotell vid Immeln. Mycket vacker natur, bilden visar sjön Immeln vid en promenadslinga nära hotellet.





Markerna var torra, inte mycket svamp. Men man kunde beundra vackra mossor, som kuddmossa (Grimmia), se bilden.








Lavar fanns också gott om, till exempel filtlav (Peltigera).








Den mer ovanliga lunglaven (Lobaria pulmonaria)











Här en vacker bägarlav (Cladonia) med röda fruktkroppar (apothecier).








Men det fanns också svampar, och den mest intressanta var nog denna klibbjordtunga (Geoglossum difforme), små tunglika svarta svampar som växte i hundratal i gräset.





Jag tog med mig en jordtunga hem, skrapade försiktigt av en bit av hymeniet (det sporbildande skiktet) och la det under mikrospkopet i 600 (12*50) gånger förstoring och en helt ny värld öppnade sig. De maskliknande stavarna är svampens sporer.
Bilden är lite otydlig, vilket beror på att jag fotograferade med digitalkameran direkt in i okularet, och bättre än så här blir det då inte.

Halland Småland och motorvägar

Förra veckan tillbringade jag i gränsskogarna mellan Halland och Småland. På bilden syns en stor rotvälta av en bok, fälld av Gudrun. Den ser ut som ett stort troll med vita tassar.







På en liggande bokstam växer en skålsvamp som ser inbjudande ut.







Femsjö ligger i sydvästra Småland, numera i Hallands län och alltså i en gammal gränsbygd. Här härjade kriget i mitten och slutet av 1500-talet vilket framgår av listan av kyrkoherdar Series Pastorum, som finns anslagen i kyrkan, och som i utdrag lyder:

Anno 1539 Herr Jacob
Anno 1559 Herr Hans och Herr Jacob tillika intill
Anno 1560 Herr Jacob finns ej mer
Anno 1565 Herr Hans bortförd af fienden
Anno 1566 Femsiö Sockn öde intill
Anno 1575 owist om eller hwad präst här varit
Anno 1575 Herr Severinus ....


På hemvägen besökte jag byarna Påarp och Laxvik strax söder om Halmstad. Det var mitt första besök på platsen på 60 år och jag undrade just om jag skulle känna igen något. Något inbillade jag mig vara bekant men det kan ha varit en illusion.

Vad som däremot tillkommit sedan 1949 var det ständiga bruset av bilar på motorvägen som följer stranden strax intill. På den tiden fanns ingen kustnära väg mellan Halmstad och Båstad utan de små samhällena ute vid Laholmsbukten kunde bara nås på småvägar från huvudvägen (rikstvåan) en bit in i landet. I mitten av 1960-talet byggdes denna strandnära motorväg som i och för sig inte betydde så mycket för de små samhällena eftersom avfarterna från motorvägen ligger glest. Och bullret från vägen var säkert inte särskilt besvärande de första 20 åren. Men idag ligger bullermattan från den tunga lastbilstrafiken konstant över byarna Påarp och Laxvik även en söndagmorgon vid åttatiden. Och jag vägrar kalla den den tunga lastbilstrafiken för nyttotrafik. Den har genererats av all idiotcentralisering av näringsverksamheten i det här landet som gjorts möjlig genom just utbyggnaden av motorvägarna. Så till exempel tillverkas allt smör i Sverige i samma ort i Västergötland (har glömt om det är Skara eller Vara) vilket betyder att mjölk (?) ska transporteras dit från hela landet och smör därifrån. Det senaste är att Kronfågel ska lägga ner sitt slakteri i Skåne och koncentrera all verksamhet till Valla i Södermanland. Och alla kondomer i Sverige tillverkas i en liten ort (Hennan) i Hälsingland, vilket kanske inte betyder så förfärligt mycket i sammanhnaget. Men principen är densamma. Så fort en ny motorväg byggs, så fylls den med lastbilar. En sak har vi lärt oss: det går inte att bygga bort problemet med biltrafik i städerna med mer genomfartsleder och parkeringsplatser. Nu ska bilarna ut ur centrum. Men tills vidare har vi inte insett att även trafiken mellan städerna måste begränsas

Teckomatorp

Järnvägsstationen i Teckomatorp byggdes på 1880-talet i en prålig nygotisk stil och ersatte då en äldre byggnad. Stationshuset fick ornament som friser och gesimser och liknande stationshus byggdes i Lomma och Kävlinge. Dessa kan fortfarande beskådas fast man kan inte längre åka tåg till Lomma.






Här vinkar jag av två bekanta som ska resa från Teckomatorp ut i vida världen, i detta speciella fall med pågatåg mot Lund. Det är första gången jag vinkar av människor från Teckomatorp.

Fler bilder från Söderåsen

Den sista söndagen i augusti medverkade jag i en svampexkursion med Puggehatten (Skånes mykologiska förening). En utförligare beskrivning har jag publicerat i Puggehattens blogg som är åtkomlig via länklistan till höger. Här några kompletterande bilder.

Bilden t v är från Skärån, det vattendrag som rinner fram i botten på ravinen i Skäralid. Den bildas genom sammanflödet av två bäckar, Kvärkabäcken och Dejebäcken, vid Korsskär. Vid utflykten 30 augusti gick vi en vit upp längs Skärån men hann inte helt fram till Korsskär.


En av de mer intressanta svamparna var en fingersvamp med det vetenskapliga namnet Ramaria bataillei (inget svenskt namn) som man brukar hitta i Skäralid varje höst.






Här en bild på samma svamp, tagen med blixt, vilket ger en helt annorlunda färgåtergivning.








Bilden från Kvärkabäcken, ovanför Korsskär, vid ett återbesök på onsdagen den 2 september.








Hemma på kvällen drack jag den sista ölen från Børglumkloster.

Söderåsen

Det finns många vandringar man kan företa sig på Söderåsen, och vill man gå mellan Skäralid och Röstånga finns flera möjligheter. Vi valde denna lördag att vandra en sträcka på cirka 8 km.
En gång i tiden fanns det människor som bodde på åsen och försökte få sin utkomst av jorden och skogen. En del av dessa gamla torp finns kvar och ägs numera av nationalparken och får användas som raststugor av vandrare. Killehuset (bilden till vänster) är en sådan stuga. Den siste ägaren flyttade därifrån 1957, en torpare med hustru och två döttrar.




Det fanns en del svamp längs vägen, bland annat en av denna sommars vanligaste svampar, vit flugsvamp.






Strax innan Röstånga nås passerade vi på en brant ovanför Odensjön. "Odens öga", en nästan perfekt rund och mycket djup sjö. Den ser ut som en gammal vulkan men bergarterna är inte vulkaniska, så förklaringen till topografin måste vara en annan.

Norge

Gamla vänner från 40 år tillbaka inbjöd till en hytteferie i de norska högfjällen, närmare bestämt Gjevilsvass i Sør-Trøndelag. Det blev en intensiv helg med återupplivande av minnen från tiden vid Nordita i Köpenhamn på slutet av 1960-talet.

Men mest var vi givetvis ute. Bilden från en båttur över Gjevilsvatn.



Nästa dag en tur i fjällen ovanför hytten.








På vägen mot Norge besökte vi akvedukten i Håverud vid Dalslands kanal och fick se två småbåtar slussas igenom akvedukten.