Från Friseboda på Skånes östkust. Stenshuvud anas i horsonten.
Röd flugsvamp gör sig bra i sällskap med lavar.
Tallblodriska, också från Friseboda, en läcker matsvamp.
Samma dag fann jag tallblodriska också på Söndre Klack i Degeberga.
Avslutar med porslinsskivling på bok i T Hällestad (Skåne).
Vi bodde en natt på hotell i Cagliari och nästa morgon begav vi oss ut på tryffeljakt, till ”La Capanna del Cervo”, torrt landskap med Quercus ilex där vår guide släppte ut tryffelhunden Spet.
Hunden sökte ivrigt och fann en hel del tryffel som vi kunde fotografera.
Ser man det lagt i en hög så här kan man lätt få andra associationer. Men hundföraren hade visst besvär att hindra hunden att äta upp hela skörden.
Vi begav oss sedan till en vingård för vin- och tryffelprovning. Man kan inte utan vidare riva tryffel över risotto eftersom det blir väldigt torrt. Därför river man det gärna över stekt ägg. Av denna anledning samlade vi först in några regnbågsägg, lagda av hönor i olika kulörer. Resultatet blev mycket gott.
Under dagen for vi vidare till byn Tonara för övernattning och nästa dag tog bussen oss ut i skogen för en vandring på ca 9 km.
Vi vandrade genom en skog av Quercis ilex, Quercus ruber och Castanea sativa m fl träd.
Här står jag bredvid en 400 är gammal äkta kastanj (Castanea sativa).
Nästa dag hade vi förflyttat oss till den lilla staden Cabras på Sardiniens västkust. Cabras bestod av ett invecklat gytter av små ett- eller tvåvåningshus, alla olika men ändå oskiljbara. Man trodde det skulle vara omöjligt att gå vilse i en så liten stad, men det gjorde man lätt, särskilt när det blivit mörkt. Vi bodde på ett "Albergo diffuso", dvs hotellet hade reception i ett av småhusen, mycket diskret angivet, och rummen låg sedan utspridda glest i de omgivande småhusen. Det fanns dock vägvisning.
Utflykt till halvön Sinis med magnifik utsikt över Medelhavet.
Vi besökte här ruinstaden Tharros som var störst under antiken och medeltiden. Staden förstördes av upprepade attacker av pirater från Nordafrika, understödda av Osmanska riket. De upphörde först när Frankrike erövrat Algeriet 1830.
Så här ska tonfisk se ut när den ska serveras. Jag insåg att jag hittills stekt tonfisk helt fel och det är därför min har blivit så torrr.
Nästa dag besökte vi en annan ruinstad ”Su Nurachi” i landskapet Marmilla, en lämning från bronsåldern.
Bild på det omgivande landskapet.
Det fanns flera torn som man kunde gå upp i och sedan därifrån ner till olika innegårdar.
På väg till vinprovning.
En av flera gårdar där vi var inbjudna till vinprovning.
Till middag denna dag hade jag valt helstekt havsabborre. Den smakade utmärkt, men jag hade nog förväntat mig att inälvorna skulle ha varit uttagna före servering. Som väl är har jag god rutin på att rensa fisk. man ska helst få ut gallblåsan hel.
Vi fick ett par dagar i huvudstaden Cagliari. Här uppe på Piazza del Costituzione har man en magnifik utsikt över staden. En stor del av Cagliari förstördes vid USA:s bombningar i april 1943.
Nästa dag for vi till nationalparken Guttura Mannu med ek och tall. Ny tryffeljakt, nu med en 19 år gammal hund som nöjde sig med att markera tryffel och lätt hundföraren och hans lillasyster gräva. Även här fann vi mycket sommartryffel. En bit av sommartryffeln från andra tryffeljakten.
Slutligen en interiör från vinprovning sista dagen.
Det tog tre dagar att köra dit med bil och två dagar hem. Själva mykologiveckan var 5 dagar (måndag - fredag) så det var lika många resdagar som svampdagar. Jag övernattade i Gävle i båda riktningarna. Bilresan flöt bra utan problem. Enda irritationen var E4 mellan Gävle och Sundsvall som jag uppfattar som felkonstruerad. Det är (2+1)-väg men med alldeles för korta partier av tvåfiligt. Der fungerar om trafiken flyter lugnt och i rad med omkörning av bara långsamtgående fordon. Men så fungerar inte svensk biltrafik idag. Alldeles för många bilister får för sig att köra om så fort det ligger någon framför dem, och det betyder att när den tvåfiliga sträckan börjar, går hälften av alla ut i omkörningsfilen och sedan ska de trycka in sig igen i högerfilen efter bara några 100 meter. Det skapar oro och instabilitet i kön och många onödiga inbromsningar.
De flesta deltagarna tryckte in sig på Nordmaling camping men några av oss bodde på pensionat i Rundvik, några km från förläggningen, där man kunde få enkelrum med frukost.
Vi besökte många naturtyper, både svårgångna granskogar och kustlandskap, men de jag gillade bäst var tallhedarna, som också bjöd på en rikedom av arter, bland annat många arter taggsvampar.
Orange taggsvamp (Hydnellum aurantiacum).
Blå taggsvamp (Hydnellum caeruleum), en av mina favoriter.
Goliatmusseron (Tricholoma matsutake), en japansk specialitet.
Goliatmusseron frå en annan lokal
Blodspindling (Cortinarius sanguineus), en attraktiv färgsvamp.
Interiör från arbetslokalen där vi efter exkursionerna bestämde svamparna med hjälp av litteratur och mikroskop.
Tältet med kollekter av svamparna, där vi till sist kom upp till över 900 arter.
Vi lämnade Sigulda och Lettland med bussen som körde norrut, delvis med utsikt över Rigabukten, till Estlands huvudstad Tallinn.
Den första sevärdeheten som jag (inte gruppen) besökte var Aleksandr-Nevskij-katedralen, en rysk-ortodox kyrka. Aleksandr Nevskij besegrade en svensk korstågshär på Nevas is 15 juli 1240. Slaget är föremål för en opera av Prokofiev. Slaget omnämns nästan inte i svenska historieböcker eftersom Sverige förlorade. Härigenom hindrades Sveriges fortsatta expansion österut.
Flera platser i Tallinn påminde om Wolmarslaget 15 juni 1219 (Slaget vid Lindanaes, Lyndanise) då Dannebrogen enligt sägnen föll ner över Andreas Sunesøn (ärkebiskop i Lund) och Valdemar Sejr (kung över Danmark) och därmed medförde dansk seger över esterna. Fortfarande visas Dannebrogen i Lunds domkyrka varje år den 15 juni bredvid Andreas Sunesøns sarkofag i dopkapellet.
Utsikt från Domberget över nedre delen av Tallinns gamla stad.
Vägen från övre delen av Gamla Stan till nedre delen (eller egentligen mellan de båda städerna) kallas Pikk Jalg (”långa benet”). Man kunde också välja trappor, de kallades Lühike Jalg ("korta benet").
Vandringen förde oss till Rådhustorget i nedre Gamla stan.
Efter vandring i Tallinn återvände vi till bussen som tog oss söderut till Pärnu, en brunnsort som påminde mig om Medevi (fast i Medevi finns ingen stor kyrka som bakgrund).
Dagen efter (sista dagen) tog bussen oss till flygplatsen i Riga för hemfärd.
Efter ett par dagar i Riga och besök på slottet Pils Rundale tog oss bussen söderut över gränsen till Litauen och till huvudstaden Vilnius.
Vilnius är Litauens historiska huvudstad som förlorade i betydelse då Litauen ingick i personalunion med Polen 1386. När Litauen blev självständigt 1918 hade Vilnius erövrats av Polen i ett av de småkrig som följde efter 1:a världskriget, och huvudstad under mellankrigstiden blev i stället Kaunas. Då Litauen åter blev självständigt 1990 fick man äntligen tillbaka sin historiska huvudstad Vilnius.
Floden som flyter genom Vilnius heter Neris. Om man letar efter den i svenska tryckta uppslagsböcker från Nordisk Familjebok till Nationalencyklopedin då finner man den inte under sitt litauiska namn utan måste leta under andra namn.
Jag tog en kvällspromenad längs Neris och temperaturen ute var 30° fortfarande klockan 21. När jag återvände till hotellvestibulen var det betydligt svalare p g a luftkonditioneringen. Men på rummet var det 30°. Man måste nämligen sticka in nyckelkortet i en hållare för att belysning och AC ska fungera. Det tog närmare en halvtimme att få ner temperatureen.
Hotellfrukosten var magnifik, äggröra och bacon, smör, ost, sill och sardiner samt efterrätt.
Solidariteten med Ukraina demonstreras överallt, även på stadsbussarna.
Literatu gatvé (Litteraturgatan) är klädd med små konstverk med referens till författare som har någon anknytning till Vilnius, t ex Franz Kafka. Galleriet startade 2008.
Literatu gatvé. Notera den ukrainska flaggan.
Vi gjorde en utflykt med bussen till det närbelägna medeltida slottet Trakai. Om jag förstått rätt, så byggdes slottet av Polen-Litauen som försvar mot de tyska korsriddarna som byggt flera borgar i nuvarande Polen. Tyska Orden behärskade nuvarande Baltikum under stor del av medeltiden, fram till det avgörande slaget vid Tannenberg (Grunwald) 1412. Korsriddarnas uppgift var att kristna Litauen som var det sista icke-kristna folket i Europa och antog kristendom först på 1300-talet. Men Tyska Orden bekämpade också de rysk-ortodoxa som de ansåg hade fel sorts kristendom.
Korsriddarnas (Tyska Ordens) flagga med dubbelkorset.
Vi återvände till Vilnius för middag, och medan en del av oss åt på en restaurang i Gamla Stan kom en kraftig regnskur som varade ca 10 minuter och rensade luften så att temperaturen nu sjönk från 30° till 20° och stannade kvar där, vilket var mycket behagligare. Vid Katedraltorget pågick en manifestation för Ukraina. En stor mängd ungdomar deltog i en sorts gående dans med invecklad koreografi, välregisserad så att de inte stötte ihop med varandra. Samtidigt musik och tal från en tribun. Många flaggor, både Ukraina och Litauen. .
Jag blev sittande länge och tog in det hela, mycket berörande.
Fortsättning till Estland.
