torsdag 14 september 2023

Mykologivecka i Ångermanland

Årets mykologivecka ägde rum i Olofsfors vid Nordmaling, i Ångermanland eller om det nu är i Västerbotten. Det rådde en viss tveksamhet om det, eller om det berodde på skillnad mellan landskap och län.

Det tog tre dagar att köra dit med bil och två dagar hem. Själva mykologiveckan var 5 dagar (måndag - fredag) så det var lika många resdagar som svampdagar. Jag övernattade i Gävle i båda riktningarna. Bilresan flöt bra utan problem. Enda irritationen var E4 mellan Gävle och Sundsvall som jag uppfattar som felkonstruerad. Det är (2+1)-väg men med alldeles för korta partier av tvåfiligt. Der fungerar om trafiken flyter lugnt och i rad med omkörning av bara långsamtgående fordon. Men så fungerar inte svensk biltrafik idag. Alldeles för många bilister får för sig att köra om så fort det ligger någon framför dem, och det betyder att när den tvåfiliga sträckan börjar, går hälften av alla ut i omkörningsfilen och sedan ska de trycka in sig igen i högerfilen efter bara några 100 meter. Det skapar oro och instabilitet i kön och många onödiga inbromsningar.

De flesta deltagarna tryckte in sig på Nordmaling camping men några av oss bodde på pensionat i Rundvik, några km från förläggningen, där man kunde få enkelrum med frukost.

Vi besökte många naturtyper, både svårgångna granskogar och kustlandskap, men de jag gillade bäst var tallhedarna, som också bjöd på en rikedom av arter, bland annat många arter taggsvampar.

Orange taggsvamp (Hydnellum aurantiacum).

Blå taggsvamp (Hydnellum caeruleum), en av mina favoriter.

Goliatmusseron (Tricholoma matsutake), en japansk specialitet.

Goliatmusseron frå en annan lokal

Blodspindling (Cortinarius sanguineus), en attraktiv färgsvamp.

Interiör från arbetslokalen där vi efter exkursionerna bestämde svamparna med hjälp av litteratur och mikroskop.

Tältet med kollekter av svamparna, där vi till sist kom upp till över 900 arter.

lördag 29 juli 2023

Estland

Fortsättning på resan genom Baltikum. För första delen, se Lettland.

Vi lämnade Sigulda och Lettland med bussen som körde norrut, delvis med utsikt över Rigabukten, till Estlands huvudstad Tallinn.

Den första sevärdeheten som jag (inte gruppen) besökte var Aleksandr-Nevskij-katedralen, en rysk-ortodox kyrka. Aleksandr Nevskij besegrade en svensk korstågshär på Nevas is 15 juli 1240. Slaget är föremål för en opera av Prokofiev. Slaget omnämns nästan inte i svenska historieböcker eftersom Sverige förlorade. Härigenom hindrades Sveriges fortsatta expansion österut.

Flera platser i Tallinn påminde om Wolmarslaget 15 juni 1219 (Slaget vid Lindanaes, Lyndanise) då Dannebrogen enligt sägnen föll ner över Andreas Sunesøn (ärkebiskop i Lund) och Valdemar Sejr (kung över Danmark) och därmed medförde dansk seger över esterna. Fortfarande visas Dannebrogen i Lunds domkyrka varje år den 15 juni bredvid Andreas Sunesøns sarkofag i dopkapellet.

Utsikt från Domberget över nedre delen av Tallinns gamla stad.

Vägen från övre delen av Gamla Stan till nedre delen (eller egentligen mellan de båda städerna) kallas Pikk Jalg (”långa benet”). Man kunde också välja trappor, de kallades Lühike Jalg ("korta benet").

Vandringen förde oss till Rådhustorget i nedre Gamla stan.

Efter vandring i Tallinn återvände vi till bussen som tog oss söderut till Pärnu, en brunnsort som påminde mig om Medevi (fast i Medevi finns ingen stor kyrka som bakgrund).

Dagen efter (sista dagen) tog bussen oss till flygplatsen i Riga för hemfärd.

Litauen

Fortsättning på resan genom Baltikum. För första delen, se Lettland.

Efter ett par dagar i Riga och besök på slottet Pils Rundale tog oss bussen söderut över gränsen till Litauen och till huvudstaden Vilnius.

Vilnius är Litauens historiska huvudstad som förlorade i betydelse då Litauen ingick i personalunion med Polen 1386. När Litauen blev självständigt 1918 hade Vilnius erövrats av Polen i ett av de småkrig som följde efter 1:a världskriget, och huvudstad under mellankrigstiden blev i stället Kaunas. Då Litauen åter blev självständigt 1990 fick man äntligen tillbaka sin historiska huvudstad Vilnius.

Floden som flyter genom Vilnius heter Neris. Om man letar efter den i svenska tryckta uppslagsböcker från Nordisk Familjebok till Nationalencyklopedin då finner man den inte under sitt litauiska namn utan måste leta under andra namn.

Jag tog en kvällspromenad längs Neris och temperaturen ute var 30° fortfarande klockan 21. När jag återvände till hotellvestibulen var det betydligt svalare p g a luftkonditioneringen. Men på rummet var det 30°. Man måste nämligen sticka in nyckelkortet i en hållare för att belysning och AC ska fungera. Det tog närmare en halvtimme att få ner temperatureen.

Hotellfrukosten var magnifik, äggröra och bacon, smör, ost, sill och sardiner samt efterrätt.

Solidariteten med Ukraina demonstreras överallt, även på stadsbussarna.

Literatu gatvé (Litteraturgatan) är klädd med små konstverk med referens till författare som har någon anknytning till Vilnius, t ex Franz Kafka. Galleriet startade 2008.

Literatu gatvé. Notera den ukrainska flaggan.

Vi gjorde en utflykt med bussen till det närbelägna medeltida slottet Trakai. Om jag förstått rätt, så byggdes slottet av Polen-Litauen som försvar mot de tyska korsriddarna som byggt flera borgar i nuvarande Polen. Tyska Orden behärskade nuvarande Baltikum under stor del av medeltiden, fram till det avgörande slaget vid Tannenberg (Grunwald) 1412. Korsriddarnas uppgift var att kristna Litauen som var det sista icke-kristna folket i Europa och antog kristendom först på 1300-talet. Men Tyska Orden bekämpade också de rysk-ortodoxa som de ansåg hade fel sorts kristendom.

Korsriddarnas (Tyska Ordens) flagga med dubbelkorset.

Vi återvände till Vilnius för middag, och medan en del av oss åt på en restaurang i Gamla Stan kom en kraftig regnskur som varade ca 10 minuter och rensade luften så att temperaturen nu sjönk från 30° till 20° och stannade kvar där, vilket var mycket behagligare. Vid Katedraltorget pågick en manifestation för Ukraina. En stor mängd ungdomar deltog i en sorts gående dans med invecklad koreografi, välregisserad så att de inte stötte ihop med varandra. Samtidigt musik och tal från en tribun. Många flaggor, både Ukraina och Litauen. .

Jag blev sittande länge och tog in det hela, mycket berörande.

Dagen efter tog bussen norrut igen in i Lettland. På vägen besökte vi en f d sovjetisk bunker, avsedd att hysa kommunistpartiets ledning i händelse av kärnvapenkrig. Gamla teleanläggningar av typ 1950-tal och en typisk rysk kantin, allt stilenligt enligt tiden.

Vi övernattade i Sigulda i Lettland, en mindre stad av typ brunnsort.

Fortsättning till Estland.

Lettland

Under en vecka i juli var jag på resa i Baltikum (Estland, Lettland och Litauen) med en bussresa. Vi ankom till Riga fredag 14 juli.

Vi vandrade genom Gamla Stan i Riga och noterade bland annat det här huset "Svarthuvudhuset" som ursprungligen byggdes för ett handelsskrå i Livland. Huset bombades av Nazityskland under andra världskriget, resterna revs av Sovjetunionen. Huset återuppbyggdes på 1990-talet sedan Lettland blivit fritt och självständigt.

Cirka 1/3 av Riga gamla stad blev förstörd i 2:a världskriget, men är återuppbyggt efter 1991.

Floden som delar Riga i två delar heter Daugava, tidigare mest känd under det tyska namnet Düna.

Gamla Stan i Riga ligger på högra sidan om Daugava medan affärs- och handelsområde finns mest på vänstra sidan. Här visar jag interiören från fiskhallen med stort utbud av fisk och annan mat från havet. Här åt jag en god lunch andra dagen.

Tillbaka i Gamla staden. Här visar man Lettlands historia i bilder. Begreppet Lettland är från 1800-talet när man försökte samla olika områden, befolkade av människor som talar baltiska språk. När Tsarryssland föll samman efter ryska revolutionen frigjorde Östersjöprovinserna sig och delen i söder blev Litauen, som var ett historiskt land med katolsk religion. Delarna norr om blev då Lettland, som var protestantiskt. I Litauen och Lettland talas baltiska språk, som är en form av indoeuropeiska och avlägset släkt med slaviska språk. Litauiska är mest ålderdomligt, lettiska mer modernt. Landet längst i norr blev Estland, esterna talar ett finsk-ugriskt språk som tillhör en helt annan språkgrupp. Det går alltså en kulturell och religiös gräns mellan Litauen och Lettland, en språklig gräns mellan Lettland och Estland.

Här visas lite hur Lettland bildades av Kurland, Lettgallen, Zemgallen och södra Livland. I Livland talades ursprungligen liviska, ett finsk-ugrikst språk släkt med estniska men det är nästan utdött idag.

Slutligen Lettlands moderna historia. Lettland har två nationaldagar, självständighetsdagen 18 november (1918) och självständighetsdagen 4 maj (1990).

Svenskporten, som Gustav II Adolf påstsås ha ridit igenom 1629 vid erörvringen av Livland. Damen i porten spelar på kokles, ett stränginstrument som påminner om den finska kantelen.

Solidariteten med Ukraina är mycket stor, vilket visas med ukrainska flaggor överallt. Det återkommer i Litauen.

Sovjetiska minnesmärken demonterades under 2022, efter 24 februari. Då Lettland förhandlade om utträde ur det sönderfallande Sovjetunionen 1990, lovade man att bevara och underhålla sovjetryska krigsmonument från 2:a världskriget. Efter Rysslands angrepp på Ukraina 24 februari 2022 anser man sig inte längre bunden av sådana löften. Man respekterar inte avtal med förbrytare, allra minst förbrytarnationer.

Fortsätter i Litauen.

fredag 30 juni 2023

Banvallspromenad

Banvallspromenader är oftast lättgångna och kulturhistoriskt intressanta. Jag har promenerat längs den gamla järnvägen mellan Förslöv och Båstad, alltså den bandel som i december 2015 ersattes av tunneln genom Hallandsås.

Den här tavlan med beskrivning av banvallsleden finns uppsatt vid ledens södra slutpunkt i Förslöv. Jag startade dock vandringen i Grevie ca 6 km norr om denna punkt, och vandrade söderut mot Förslöv. Norra delen, mellan Greive och Båstad hade jag vandrat tidigare.

Det enda som finns kvar av Grevie station är denna grässvål, och skylten, som ska imitera SJ:s gamla namnskyltar, men ser ny ut.

En kattskulptur längs med spåret.

Utsikt från spåret, en pastoral idyll.

Passage över landsvägen mellan Förslöv och Båstad.

Före detta banvaktsstugan Krogstorp. Det fanns ytterligare två banvaktsstugor mellan Grevie och Förslöv, nämligen Dala och Killeröd. Jag fotograferade lite diskret eftersom huset numera är privatbostad.

Det är ont om svampar i torkan men en och annan vedväxande art finns. Syllsvampen växer på gamla vedrester, gärna nedbrutna järnvägssyllar, och den här har tydligen hittat en bit gammal syll i kanten av asfalten.

Så småningom tog banvallen slut, jag fortsatte till Förslöv samhälle, förbi kyrkan och till stationen. Sedan tåget hem.

lördag 13 maj 2023

12 maj 2023

En dag i livet och världen.

Jag vaknade klockan 5.45 ungefär som jag brukar och gick ut till brevlådan och hämtade tidningen. Kokade en kopp kaffe och satte mig vid köksbordet och löste dagens båda sudoku för att sedan gå över på korsordet. Lyssnade samtidigt på Radio Malmöhus. Efter en timme började jag bli hungrig, satte på tevatten för tre koppar te. Gjorde frukost, omelett på två ägg och en halv rökt sill. Sillen var stor så jag nöjde mig med en halv, tog en skiva rostat bröd med smör efteråt.

Efter frukost och samtal kollade jag på facebook och upptäckte att det fanns intressanta utställningar på Louisiana i Humlebæk som jag inte sett. Eftersom det finns risk för järnvägsstrejk i nästa vecka tänkte jag att jag i stället tar en utflykt dit idag. Så jag bredde två smörgåsar att ha med som reservproviant. Sedan gick jag till busshållpatsen, tog bussen till Lund och hann med Öresundståget 9.53 från Lund till Helsingborg. Det var gott om plats på tåget, jag hade fönsterplats på höger sida och kunde betrakta Dagstorps kyrka uppe på kullen strax efter Kävlinge. Kom fram till Helsingborg i den underjordiska stationen och det var lång väg att gå där nere tills man kom fram till rulltrappan. Sedan upp till färjeterminalen med en kö av folk och efter ca 5 minuters väntan släpptes vi igenom och slussades i omgångar ombord på båten Tycho Brahe. Jag hade lyckats komma nästan först i kö och kunde snabt köpa en Tuborg och en räksmörgås och fick också en sittplats vid ett bord. Jag hade tänkt gå ut och titta på havet och Kronborg men det hade jag inte tid med - samtidigt som jag drack ur det sista ölet la vi till i hamn. Nerför rulltrappor och så stod tåget och väntade vid spår 2. Det är inte längre Öresundståg som kör på Helsingør utan ett tvåvåningståg skyltat Næstved. Egentligen ett dieseltåg men det kördes av ett ellok som kopplats på framtill.

Efter stopp i Snekkersten och Espergærde ankom vi till Humlebæk där jag steg av. Promenad på en kvart till Louisiana genom villakvarter med blommande körsbärsträd och bokskog. Ingen kö vid ingången, Louisiana öppnar 11 och klockan var nu halv tolv, så den initiala kön var avverkad. Inträdet kostade 150 DKK. Jag började med att se på utställningen av Dana Schultz. Hennes bilder var mycket färgrika och expressiva (expressionistiska ?), vissa ganska sexualiserade. Utställningen hade undertiteln ”between us” vilket antyder en viss förtrolighet eller en fysisk barriär. Den kanske mest iögonenfallande bilden heter ”The public process” och visar en öppen plats och däribland en naken kvinna som håller på att föda, hon ligger framåtböjd på gatan medan andra ser på, antingen intresserat eller obekymrat. En bild visar en drunknande kvinna som försöker röka en cigarett medan hon sjunker. Det finns säkert en massa symbolik i bilderna men jag försökte inte fånga den.

Sedan gick jag ut i parken och åt de båda medhavda smörgåsarna i solskenet. Nästa utställning var av georgiern Niko Pirosmanahvilli och visade bilder från Georgien, mest vilda djur, men också människor: bondkvinnor och arbetare. -

Återgick till Humlebæk station, men då tåget var försenat tog jag ett glas öl och en croissant i caféet vid stationen. Flickan som tog emot beställningen var ganska omständlig och ville veta vilken sorts croissant jag ville ha och när jag till slut klämde till med ”en almindelig” så fick jag det. Ölen var lika omständlig. jag bad om en Tuborg men det hade hon inte, i stället ett urval av 20 andra sorter. Medan jag velade mellan dessa hade en man i bakgrunden tappat upp en fatöl till mig och den smakade utmärkt. Jag avnjöt öl och croissant på stationsplatsen tills tåget kom. Resan gick till Helsingør och sedan gick jag ombord på samma färja Tycho Brahe.

Nu hade jag ju redan fått den öl jag annars planerat att dricka på båten så istället satt jag ute och njöt av sol och hav. Framme i Helsingborg skulle jag tyda skyltningen över vilket tåg och vilket spår jag skulle välja. Det gick sådär - jag kom på ett pågatåg till Malmö, men, som ombordaren upplyste mig om, det gick inte via Lund utan via Lomma. Så jag fick byta i Landskrona men det gick ju bra. Framme i Lund så tog jag bussen hem.

måndag 3 april 2023

Vårblommor 2023

Här redovisar jag några av de tidiga fynden av årets vilda vårblommor i lokaler nära Lund.

Blåsippa i Fågelsång, Södra Sandby 23 mars

Vitsippa i Fågelsång 26 mars

Gullviva i Skrylleskogen 29 mars

Vårlök i Fågelsång 31 mars

Backsippa i Billebjär 1 april

Hålnunneört i Dalby Söderskog 1 april

Tussilago i Rolsberga 2 april

Vitskråp i Rövarekulan 2 april

Blåsippa i Rövarekulan 2 april

Lungört i Rövarekulan 2 april.