Våren år på gång

Våren är på gång

Från Rökepipan i Dalby.

Från Fågelsång, Södra Sandby, vitskråp.

Från Kullatorpet på Romeleåsen, granvårskål på ädelgran.

CPH Nordatlantens Brygge

En dag i förra veckan när det var soligt väder och blå himmel tog jag tåget till Köpenhamn och metro till Kongens Nytorv för att besöka Nordatlantens Brygge och en utställning av fyra konstnärer från respektive Grönland, Trinidad och Island.

Från Kongens Nytorv promenerade jag längs Nyhavn till den plats där förr flygbåtarna till Malmö utgick från. Där har man nu byggt en gång- och cykelbro över till det gamla varvsområdet på andra sidan av det som förr var hamninloppet. Nu blev det en bekväm väg direkt från centrum över till Grönlandshuset där utställningen fanns.

Från bron har man fin utsikt till Operaen.

Här kommer man nu direkt på gaveln till Grönlandshuxet

Utställningen Atlantika på första våningen omfattade bland annat målningar av Jessie Kleeman (Grönland) som målar blått, då blått är den färg som dominerar Grönland.

Hon visar också en video med en grönländsk kvinna som gräver i sanden som en räka och försöker svara på frågan ”var är vi?"

Jeannette Ehlers visar här en bild med en lång rad människor med spegling i vattnet (oändlig rad, från Trinidad). Temat för Atlantika är just Atlanten, havets betydelse för liv och dess roll i slaveriets utbredande, skeppen som förde slavarna över havet och Afrikas diaspora. Kolonialhistoria säger något om det moderna samhället.

På övervåningen såg jag bilder av Harpa Árnadóttir (Island), bilder som på långt håll ser mycket lika ut och nästan saknar struktur, men liksom resupinata skinnsvampar, så visar de mycket stora skillnader när man betraktar dem på mycket nära håll.

På väg tillbaka från Grönlandshuset passerade jag åter Nyhavn

och passerade skyltfönstret till Vangsgaards antikvariat på Fiolstræde, dock utan att köpa något.

På tåget hem noterade jag att DSB:s alertsignal till passagerarna är tonföljden "D Ess B".

Om pandemin, diktaturer och en österrikisk filosof.

Jag läste häromdagen en artikel i min morgontidning som handlade om diktaturen och smittan - hur Kina stängde ner hela samhället och i sort sett hindrade alla människor från att gå ut, för att stoppa pandemin - och hur detta misslyckades kapitalt. Diktaturer har den fördelen att drastiska åtgärder kan vidtas snabbt och effektivt utan den fördröjning och eftersläpning som nödvändigtvis förekommer i demokratier - nota bene, om de åtgärder som vidtas är korrekta. Detta senare är ofta inte fallet eftersom beslut inte ifrågasätts eller diskuteras. Men även i demokratier vidtogs diktatoriska åtgärder i pandemins följd, och de slog lika fel. Faktiskt var Sverige ett av de få länder som inte gick i panik för covid19 och därför klarade sig bäst. -

Artikeln tog också upp Kinas kamp mot pilfinkarna på 1950-talet - pilfinkarna åt upp böndernas frösådd och då bestämdes det att alla pilfinkar skulle utrotas och befolkningen tvångkommenderades att delta i bekämpningem. Projektet lyckades såtillvida att man blev av med pilfinkarna men glömde (eller visste inte) att fåglarna också åt insekter och deras larver, däribland skadeinsekter, som gräshoppor. Då började regimen importera pilfinkar från Sovjet! —

Lärdomen är (eller borde vara) att planekonomi inte fungerar, människan (och speciellt diktaturregimer) är inte tillräckligt intelligenta eller kunniga nog att förutse alla konsekvenser av sina handlingar. På liknande sätt gick det i Australien när man införde kaniner, som förökade sig okontrollerat, och sedan införde rävar för att bekämpa kaninerna, men rävarna åt hellre de inhemska pungdjuren eftersom de var ett mycket lättare byte då de inte varit utsatta för lika hårt evolutionärt tryck som djuren i den s k gamla världen

Förklaringen till dessa fenomen kan man hitta till exempel hos den österrikiske ekonomen och filosofen Friedrich August von Hayek. För att ta del av hans åsikter om dessa och liknande fenomen läser man lämpligen de första två kapitlen i hans bok ”New Studies”, Routledge & Kegan Paul 1978. Eller varför inte läsa hela boken när man ändå gått igång. Den är både läsvärd och lättläst.

Hayek var motståndare till socialism och planekonomi, även motståndare till Keynes teorier. Han påvisade orimligheten i tanken att vårt samhälle och vår civilisation skulle ha uppstått genom medvetet fattade beslut. Han motsatte sig också föreställningen att allt är mätbart och ogillade positivismen. Han skilde mellan två typer av ordning: kosmos och taxis. En bestående ordning skapas bara av kosmos, där utvecklingen drivs fram organiskt och evolutionärt, inte bara inom biologi utan också inom samhälle och ekonomi. Taxis är den planerade ordningen och den fungerar bara i begränsade sammanhang. Första kapitlet i boken heter ”The Errors of Constructivism” och kritiserar åsikten att en ordning kan skapas av politiska och ekonomiska beslut. Andra kapitlet heter ”The Pretence of Knowledge”.

Bilden visar en grönmussling på björk i Dalby. Den har ingenting med det övriga innehållet att göra. Jag tyckte bara det behövdes en bild.

Friseboda

Ett av mina reguljära utflyktsmål på senhösten är Friseboda vid Skånes östkust.

Jag brukar ställa bilen vid den stora badparkeringen som så här års är helt öde och tom. Sedan vandrar jag längs kusten, dels norrut till Segesholmsån, desl söderut till Olseröds sommarby.

Kustlandskapet är en tallhed, underlaget renlav, alltså "den lav de svage kalle mossa".

Det var ganska svampfattigt så här i slutet på november och vädret ganska kyligt. Men går man här ett par timmar så hittar man alltid något - som till exempel gul flugsvamp (Amanita gemmata), flera unga och fräscha exemplar.

I söder skymtar man Stenshuvud, inte särskilt tydligt i det här vädret.

Det var ganska gott om riddarmusseron (Tricholoma equestre), en före detta matsvamp, numera ej rekommenderad att äta.

Normalt finns här rätt gott om motaggsvamp (Sarcodon squamosus) men idag fick jag leta länge innan jag till sist hittade en.

Äntligen November

November med all tillhörande lövfällning utgör en speciell utmaning när man ska orientera i lövskog. Det går inte att se var stigen går eftersom det ligger vissna löv överallt.

Häckeberga slott kan anas genom det allt glesare lövverket.

Ett uttryck av tacksamhet, fasthållet av en avbruten plattticka. Man funderar över den bakomliggande verkligheten.

Små bläcksvampar håller fortfarande ut men inte länge till.

Mykologivecka i Skåne

Efter Uppland var det dags för nästa mykologivecka, Nordic Mycologial Congress XXV som avhölls på Backagården vid Höör.

Det började inte så bra. Första dagen åkte vi till Balsberget som gav nästan ingenting, så vi åkte vidare till Bökenäset men fann bara några snigelätna rosensoppar. Så jag tog istället en bild på en vanlig groda.

Nästa dag var betydligt mer givande. Vi åkte först till Dunderbäcken söder om Degeberga. På bilden ses allén upp från Österlia vid riksväg 19.

Här fann vi grönsporig fjällskivling (Mellanophyllum eyrei) som kommer här ungefär vart tionde år (förra gången var 2010) och har bara ett fåtal andra fyndplatser i Sverige.

Här hittade vi också glödsopp (Suillellus mendax), en art som ganska nyligen blivit beskriven. Tidigare fynd av glödsopp har varit felbestämda till antingen eldsopp eller flamsopp.

Vi åkte viadre till Herremöllan där vi också fann grönsporig fjällskivling. En svamp som man ser på en plats var tionde år dyker plötsligt upp på flera lokaler.

Här fann vi också den grönsporigas närmaste släkting, granatfjällskivlingen (Melanophyllum echinatum) som också är ganska sällsynt.

Tredje dagen åkte vi till Skäralid och upppå Kopparhatten, där man har en utsikt ungefär så här i lite mulet väder.

Ett av de mer spektakulära fynden var vit

vedfingersvamp (Lentaria epichnoa).

Sista dagen for vi till Forsakar vid Degeberga. Bilden är från övre fallet.

Det var ganska många danska deltagare i konferensen, även norska och finska och de förstår ju inte svenska.

Slutligen fann vi en stor och vacker koralltaggsvamp (Hericium coralloides).

Mykologivecka i Uppland

En vecka i september var det mykologivecka i Uppland, anordnad av Sveriges mykologiska förening.

På väg dit övernattade jag i Eksjö, i den gamla pittoreska delen med trähus, lämpligt så att jag kunde komma fram till målet i god tid på söndagen.

Målet var Wiks slott ett par mil sydväst om Uppsla. Det byggdes på 1200-talet och har haft ett antal adelssläkter som ägare men ägs nu av Upplands landsting och används som konferenshotell. Vi åt och bodde i annex till slottet.

Det var inte så mycket av historia som var synligt där vi logerade utom att det fanns en bild av riksmarskalken Hans Henric von Essen som ägde slottet på 1700-talet.

Första dagen exkurerade vi vid Hågahögen med "Kung Björns hög". Under 1800-talets punschromantiska historieskrivningstid ansåg man sig ha hittat vikingakungen Björns gravhög - den Björn som ska ha träffat Ansgar. Emellertid visade det sig vid utgrävning att detta var en bronsåldersgrav.

Ett av fynden var gränsticka (Phellinus nigrolimitatus) som man inte ser varje dag i Skåne. Första gången jag såg den var i Borgsjö i Medelpad för 19 år sedan. Jag visste inte vad det var, så jag tog med den tillbaka till förläggningen och satt just med litteratur och mikroskop och skulle bestämma den. Då kom en av flickorna på kursen förbi och sa "Ooo, du har hittat gränsticka". Det var ju roligt, men en del av glädjen försvann när jag inte fick bestämma den själv. Det hade inte varit så svårt eftersom den är ganska karakteristisk. Jag har bara sett den ett fåtal gånger sedan dess, och aldrig hemmavid.

En annan rolig svamp är violguben (Gomphus clavatus) som är kalkgynnad och alltså växer i kalkrika områden, som Jämtland-Medelpad, norra Uppland, Gotland, Öland och några platser i Skåne. Den förekommer alltid i kalkbarrskog, utom i Skåne där den växer i lövskog vilket kan indikera att det är fråga om olika arter. Uppland har, till skillnad från de norrländska områdena och Gotland, inte kalk i berggrunden. utan kalken kom från Östersjön och har lagrats in under landhöjningen.

En av dagarna for vi till Biskops Arnö, som numera också är ett konferenshotell och exkurerade i markerna där och i det närbelägna Ekolsund. Här fann vi vackra spindelskivlingar, t ex gulgrön spindling (Cortinarius xanthochlorus)

Vi fann också en underjordisk svamp, aromatisk slemtryffel (Melanogaster broomeanus), gul i genomskärning och väldoftande.

Slutligen, i Herrhagsskogen fann vi en för mig ny art, smultronkantarell (Aphroditeola olida), som inte är en kantarell men anses lukta smultron, men, enligt somliga, snarare amerikanskt tuggummi.