Blommor och svampar i Fågelsång

Här tänkte jag visa vilka blommande växter och vilka svampar jag hittade just denna dagi juni (9 juni) i Fågelsång vid Södra Sandby

Det är ganska torrt nu och marksvamparna uteblir nästan helt. Men liksom för tre år sedan så gynnas nu värmeälskande ettåriga tickor. Svaveltickan växer på flera ställen i Lunds omgivning, t ex i Alnarpsparken, i Linnebjär och, som här, i Fågelsång.

Fjällticka är en annan ettårig ticka som det är ganska gott om nu.

Judasöra är kvar från senhösten och vintern och är nu kraftigt ihoptorkad.

Av blommor kan man ännu beskåda vätterosen fast den gröna växtligheten är på väg att ta överhand. Det börjar bli mörkt i ravinen och inte mycket blommor kvar att titta på.

Men uppe vid rapsfältet söder om ravinen, helt vid kanten växer rätt mycket rödfibbla.

Honungsört (honungsfacelia) växer helt intill rapsen.

Doktorspromotion och ålens vandring.

Fredagen den 28 maj blev jag promoverad till jubeldoktor. Anledningen var att det gått 50 år sedan jag promoverdaes till filosofie doktor vid Lunds universitet. På grund av coronarestriktioner var högtidligheten ”digital”, dvs endast varje fakultets promotor och andra dignitärer var närvarande, medan alla vi som skulle promoveras fick insignierna sända till oss per post, vissa i förväg, andra i efterskott, och kunde följa ceremonien via youtube - liksom för övrigt vem som helst kunde, och fortfarande kan också i efterhand.

Ceremonien tog totalt två timmar, vilket är ungefär halva tiden som den skulle ha tagit om allt gått enligt normal tågordning. Allt verkar idag synnerligen otidsenligt och abstrust. Men traditionen går tillbaka till medeltiden och de första universiteten i Paris och Bologna. Sedan dess har man hållit stenhårt på traditionerna och än idag hålls alla tal på latin och promovendi tilltalas på latin. För femtio år sedan när jag först promoverades verkade allt högtidligt om än ålderdomligt. Men då var latin ganska välbekant för minst hälften av alla deltagare och åtminstone något bekant för oss andra. Idag är det nästan ingen som kan något latin ens vid universitetet och ceremonierna framstår som obegripliga. Till det kommer det stora antal promovendi som ska passera över parnassen (fast i år bara digitalt) och gör att hela ceremonien kan kännas väldigt utdragen. Plus att man måste klä sig i frack (dock inte i år, som tur var för min del).För ett sekel sedan var proceduren betydligt mer begriplig och dessutom mycket kortare eftersom bara ett fåtal promoverades varje år.

Men allt yttre har förändrats gradvis och sakta med åren medan procuduren förblir densamma. Det liknar lite grand ålens vandringar från och till Sargassohavet. Det förefaller mycket märkligt att ålen företar denna långa resa från en del av Atlanten till våra breddgrader för att äta upp sig och sedan samma långa resa tillbaka för att leka och sedan dö. Men jag menar att skälet är detsamma. För 50 miljoner år sedan företog ålen samma resa men då satt kontinenterna ihop och avståndet som ålen färdades var betydligt kortare. För varje ålgeneration har resan blivit något men knappt märkbart längre och därför kan traditionen fortsätta.

Småsvampar och vårblommor

Efter tips av bekanta svampnördar begav jag mig till Mälarhusen, längst i sydöst i Skåne för att hitta små lustiga vårsvampar.

Smaragdnavling (Arrhenia chlorocyanea) växer bland dynerna nära strandråg. Den vita kulan längst till vänster är en kaninlort, vilket kan ge en uppfattning av svampens sorlek.

Yngre exemplar av samma art, dessa är betydligt mörkare.

Läderskål (Encoelia furfuracea ) växer på hassel och är lätt att förbise. Bilden från Fågelsång, Södra Sandby.

Slutligen en bild av stubbhorn (Xylaria hypoxylon) från Skrylleskogen, små svarta pinnar som ännu inte färgats vita av sporer.

Slutligen också några vårblommor:

Blåsippor från Fågelsång, Södra Sandby.

Bacskippor från Knivsås, Dalby.

Vandringar i mars

En dag i mars begav jag mig till Hovdala utanför Hässleholm för att delta i en manifestation mot byggande av höghastighetsjärnväg Malmö - Stockholm, vilken med Trafikverkets förslag skulle påverka natur och vandringsleder kring Hovdala negativt. Höghastighetsbana skulle möjligen vara av nytta på linjen Stockholm - Göteborg där en stor andel av resenärerna åker mellan ändpunkterna. Men Skåne är inte lika centraliserat och stationerna i Malmö, Lund och Hässleholm har nästan lika stora andelar resenärer till och från Stockholm. Därför är det inte lämpligt, att som Trafikverket vill i besparingssyfte, anlägga nya stationer utanför de centrala delarna i Lund och Hässleholm. Incitamentet att åka hh-bana till Stockholm minskar påtagligt om man först ska ta sig till en station utanför staden.

Här står vi ett antal människor i en ring på Äspehöjden vid Hovdala. Vi intervjuas av journalister från Kristianstadsbladet.

Jag har ett pågående projekt att vandra Skåneleden Kust till Kust i sin helhet, dock tills vidare endast delen Glimåkra - Båstad via Osby, Vittsjö och Örkelljunga. Den östligaste tredjedelken (Glimåkra - Sölvesborg) får anstå till ett eventuellt senare tillfälle. Nu under vinterhalvåret håller jag på att avsluta den västligaste biten från Örkelljunga till Båstad, alltså biten över Hallandsås. Denna var betydligt lättare än vad jag befarade eftersom höjdskillnaderna är högst måttliga och de branta bitarna ganska få.

Däremot kunde det vara ganska blött i marken, särskilt när leden passerade över en mosse, vilket gjorde att jag på vissa delar valde vägen i stället för skogsstigen.

Här är jag (nästan) uppe på Högalteknall, Hallandsåsens högsta punkt, men några dramatiska höjdskillnader är det inte. Söderåsen är betydligt jobbigare att forcera.

Bild från Bjärehalvön, på väg mot Båstad vid Älemossen.

Här slutade jag vandringen vid Lya, 4 km från Båstad. Den sista biten sparar jag till sommaren när man kan åka tåg till Båstad på sommarkortet.

Skäralid

Nu har vintern börjat ge sig och våren är på gång i Skåne. Jag begav mig till Skäralid vid Söderåsen och konstaterade att vintern fortfarande låg kvar här - is på dammen.

En hel del vintersvampar fanns, bland annat sydlig sotticka, som fortfarande luktade marsipan, åtminstone när man kommer nära.

Naturum i Skäralid lägger ut tipsrundor runt dammen. Den här gången är det inte frågor utan uppmaningar att se, lyssna och lukta. Att man kan lukta på svampar har dock inte gått upp för naturums arrangör.

En rödhake satt på räcket på bron över Skärån och syntes helt obekymrad av mig.

Nationalparkens naturum och restaurangen har sedan länge varit inhysta i samma byggnad och har samarbetat utan problem tills ganska nyligen, då man låste dörrarna mellan naturm och restaurangen och stängde toaletterna. Förklaringen: naturum ska expandera och har sagt upp restaurangen. För min del tror jag det är ett misstag, besöken till naturum kommer att minska när restaurangen försvinner.

Mer vinter

Ganska snart återkom vintern, vi fick lite snö och det blev kallt. Snötäcket är dock rätt tunt här i södra Skåne.

Idag gick jag från Genarps idrottsplats upp mot Kullatorpet på Romeleåsen, delvis enligt "Unos runda". Ruinen efter Häckeberga kvarn ligger strax i början av vandringen.

Efter ett slag hade jag förirrat mig in på mountainbikespåret och passerar just Järnhatten.

När jag närmade mig Kullatorpet fann jag blodspår i marken. Tidigare hade jag mött ett jaktlag.

Från höjden har man fin utsikt. Man ser spiran på Genarps kyrka.

Skånevinter.

Så småningom kom det lite vinter till Skåne med minusgrader och rätt tunt snötäcke.

Bild från Dalby Söderskog (Dalby hage) norrut mot ängarna.

Hällestad kyrka smälter nästan ihop med det omgivande snölandskapet.

Från Trollskogsvägen i Hällestad med slingrande vresbokar.

Dalby fälad Nr 5 där det brukar finnas backsippor och orkidéer på våren och vaxskivlingar på hösten.

Men nu har det blivit blidväder och nu kan man hitta judasöra på en död fläder vid stadsbiblioteket i Lund.