Årets mykologivecka

Varje höst anordnar Sveriges Mykologiska förening en mykologivecka, och i år ägde den rum i Stockholmstrakten. Vi var inkvarterade på Hagabergs folkhögskola i Södertälje.
 Säsongen hade inte varit helt gynnsam för svampen eftersom det  varit mycket torrt. Det visade sig fort att det inte lönade sig att åka österut: Tyresta nationalpark och Värmdö gav ingenting. Däremot var det betydligt bättre utdelning i ett nord-sydligt stråk ungefär genom Södertälje. Mälaröarna (Ekerö) och området kring Järna hade en hel del att bjuda på.

 Här åker vi med färja från Slagsta vid Fittja till Jungfrusund på Ekerö.

 Hela dagen gick åt till att genomsöka Väsby Hage på Munsö, en kombinerad betesmark, ädellövskog och barrskog.

 Det mest spektakulära fyndet var knölfotingen (Squamanita paradoxa), en svamp som parasiterar på ockragul grynskivling på ett originellt sätt. Svampen använder grynskivlingen som startramp för den egan fruktkroppen. Det är det som syns på bilden, där foten uppåt ändrar färg från gult till ljust violett

 Senare i veckan åkte vi till Stora Alsjön i trakten av Järna. Området bestod av tallhed på hällmark, ganska vanlig naturtyp i Sörmland.

 Här fann vi - vilket var förutsett och näst intill regisserat av arrangörerna - Norra Europas största hattsvamp, jättemusseronen (Tricholoma colossus). Om när mykologen Elias Fries fann jättemusseronen berättas en historia , som finns i ett antal varianter, men hos Hugo Stelin i hans svampbok lyder sålunda:
"Nog är det roligt, att Sally blivit lyckligt gift och Sanna förlovad, att Thore blivit adjunkt och Robert tagit sin kandidat, men vad är ändå allt det där i alla fall mot denne rare svampen?"

  Matsvamp fann vi också, till exempel denna blomkålssvamp i Rönninge, också på tallhed.

Køge Bugt och Arken

En idag i veckan tog jag tåget över Öresundsbron för att bese utställningen av Frida Kahlo på konstmuseet Arken i Ishøj. Efter byte till S-tog på København H åkte jag till Avedøre, alltså tre stationer innan Ishøj, då jag ville promenera en bit längs stranden innan jag ägnade mig åt konsten.

Här passerade jag över vallgraven som hör ihop med Vestvolden, eller Københavns landbefæstning. Efter kriget mot Preussen 1864 då Danmark förlorade Slevsig-Holsten beslöt man att bygga en befästning runt Köpenhamn för att kunna stå emot fientliga angrepp. Anläggningen var omodern redan medan den byggdes men var ändå bemannad under första världskriget. Sedan dess har den övergivits som militäranläggning och blivit mest en promenadväg.

 Jag forsatte mot Brøndby strandpark och passerade Heerup-stenene. Ett antal stenar har blivit uthuggna av konstnären Henry Heerup. Ursprungligen fanns här 10 stenar, men 2 av dem har flyttats till Heerupmusset i Rødovre.

Här har jag kommit fram till stranden och beser Avedøre kolkraftverk på avstånd.

 Det fanns mycket gott om havtorn längs stranden. Bären är kärva att äta direkt men smakar utmärkt i sylt eller glass.

Framme vid Arken efter två timmars promenad. Här ställer man alltså ut målningar av den mexikanska konstnären Frida Kahlo (1907 -1954).

 Frida Kahlo uttalar sig om de två katastroferna i sitt liv. Den ena var en trafikolycka där hon blev allvarligt skadad, men lyckades rehabilitera sig från efter några år. Den andra var konstnären Diego Rivera som hon hade ett förhållande med. Han bedrog henne med hennes egen syster, men trots detta fann de ändå tillbaka till varandra.

De flesta konstverken på Arken var självporträtt av Frida Kahlo, här med en precolombiansk statyett.

Ytterligare ett självporträtt, med en bild av Diego Rivera i pannan.

Käglinge

Käglinge naturområde söder om Malmö var ursprungligen en gammal grustäkt, som omskapats till ett stycke skånsk natur  med  kullar, skog, vatten, ängs- och hagmarker

Denna söndag hade Tursitföreningen en lagom kort vandring genom området i vackert sensommarväder.

 Fåren anas på andra sidan kullen.

 Enligt kartan utgör denna kulle ett fornminne, men ingen i sällskapet kände det tillräckligt intressant att gå dit och undersöka.

 Vi fortsatte till dammarna för att undersöka förekomsten av grodor. Enligt beskrivningen ska området hysa nio olika grodarter, bland annat ätlig groda, som i stort sett bara finns i sydvästra Skåne (inom Sverige). Tyvärr har den här trängt ut andra sällsynta arter.

 

 Här fick vi ocksåsyn på en del små grodor.

Mer om svampar

I söndags (1 september) var det Svampens dag och den firades över hela landet med utställning och svamprådgivning.

 I Skrylle stod jag och en annan medlem i Puggehatten och visade svampar och svarade på frågor. Sydsvenskan kom förbi och intresserade sig för mina jätteröksvampar från Magleby och jag kom i tidningen på en stor bild.

 På måndagkvällen hade vi exkursion i Puggehaten till Rökepipan utanför Dalby och då hittade vi bland annat denna klumpticka (Abortiporus biennis), som verkligen ser ut som en oformlig klump. Liksom dropptaggsvamparna producerar den röda vätskedroppar som ung.

 Jag har varit ute och vandrat på Söderåsen igen och hittade då denna magnifika oxtungssvamp (Fistulina hepatica), som dock fått en skada i tungspetsen.

 I Skäralid var sångsvanarna ute och promenerade på vägen. Jag påpekade för dem det olämpliga i detta beteende och då återvände de snällt till dammen.

Restaurangen i Skäralid hade en svampinspirerad meny.

Nordväst om Söderåsen

 Tidigare har jag gått Skåneleden Ås-till-Ås från Klövahallar längst i norr på Söderåsen helt ut till havet vid Haväng (och ännu längre, men då är det andra leder).  Men jag hade inte gått sträckan mellan Åstorp och Klövahallar, så det var det jag betsämde mig för att göra nu.

 Början i Klövahallar med den för Söderåsen typiska naturen. Leden skulle gå genom skogen till Magleby enligt min karta, men kartan var lite för gammal visade det sig. I stället för en bergig skogsstig fick jag gå ganska mycket på landsväg. Tydligen har man velat "säkra" Skåneleden och ta bort vissa delar som kan vara svårframkomliga vissa årstider och vädertyper. Så har man till exempel lagt om leden genom Skäralid att följa Skärån i stället för att gå upp den branta stigningen till Lierna, och därmed missar vandraren rastplatsen vid Liagården. Något liknande har man visst också gjort här, väster om Klövahallar. Tydligen litar man inte längre på vandrarens omdöme, att han/hon/hen ska förstå att undvika olämpliga stigar vid regn, lera eller vinterväglag.

 Leden passerar Körslätts gård med en omfattande solrosodling. Blommorna hade nu tappat de mesta kronbladen och visade bara "mikrofoner" i väntan på mogna frön. En större anläggning med skorsten fick mig att tro att de flesta solrosfrön skulle bli till olja.

 Magleby betyder den stora byn. Här fanns kanske 10 hus.

... men här fanns stora präktiga jätteröksvampar inne i ett snår.

Utsikt mot norr mot Kvidinge och slätten mellan Klippan och Åstorp.

 Jag ska ha svamputställning vid Skryllegården på söndag (då det är Svampens dag) så jag passade på att plocka med mig en röd flugsvamp, som gör sig bra på utställning.

 Kärreberga, med vacker och ganska öppen skog.

 Här vid Maglaby kärr växte näckrosor, dock inte den röda, som bara finns vid Fagertärn i Tiveden, utan den röda formen av den vita näckrosen.

 Jag plockade hem två av jätteröksvamparna från Magleby. De vägde 2 kg styck, vilket är långt från rekordet på mer än 15 kg.

Sövde och Söderåsen

I lördags var jag på exkursion med Puggehatten (Skånes Mykologiska förening)på en udde i Sövdesjön, närmare bestämt en ekhage i närheten av Sövde by.

 Det fanns en hel del att notera och kanske plocka,

 t. ex. denna magnifika karljohanssvamp. Det är mycket karljohan på gång, de allra flesta ännu mycket små. Det behövs regn för att de ska växa till sig och inte torka bort.

 Det fanns flera ekar med oxtungssvamp i olika storlek.

 Den här vackra snoken låg och vilade sig på gamla boklöv. De gula fläckarna på huvudet är ett säkert kännetecken på att den inte är en huggorm.

I söndags gick jag en vandring ledd av Karin Hoffman och som var gemensam med Friluftsfrämjandet Söderåsen. Vi utgick från Klåveröds vandrarhem och gick en slinga runt åsen tillbaka till utgångspunkten. Här passerar vi genom Skorstensdalen, där jag vandrat tidigare. t ex våren 2011.

 Traneröds mosse var nyspångad och man kunde gå torrskodd över.

 Här i Vargadalen ska Skånes sista varg ha skjutits på 1800-talet. Det är kanske snart dags igen att börja skjuta vargar.

Utsikt från fågeltornet i Höjehall. Man ser Öresund vid horisonten.

Svampar i augusti

 Trots den sista tidens regnande är det fortfarande torrt i markerna eftersom vi haft ett stort regnunderskott under nästan hela året. Vedväxande svampar finns, men vill man hitta markväxande så får man bege sig till fuktiga platser nära vattendrag. Puggehatten (Skånes mykologiska förening) valde ut några sådana lokaler för sina exkursioner.

 Här, vid Stianderödsbäcken nära Borrestad i Östra Skåne och Linderödsåsen fann vi hasselsopp - en art strävsopp som trivs lika bra med avenbok. Små fruktkroppar kan ätas.

 Grönskål är en vedväxande svamp som utmärker sig av att myceliet färgar veden grön. Sällan har man tur att se fruktkropparna, men det gjorde vi alltså denna dag.

 En annan dag i Alnarpsparken hittade vi tårticka på tre olika ekar.

 På en av ekarna växte också oxtungssvamp.

 Solnedgång över slätten under hemfärd från Alnarp på kvällen.