Vårtecken 10 11 12 (13)

I går (söndag) vid Stockamöllan hittade vi lungört (Pulmonaria obscura). Så idag tänkte jag att den måste ha kommit till Fågelsång också, så jag begav mig ut för att leta den. Men icke, här får jag fortfarande vänta ett slag till.





Däremot har vårlöken (Gagea lutea) kommit och i rätt stora mängder.







Den här lite mer oansenliga växten har också kommit i Fågelsång. Trots sin lite anonyma framtoning, så är den Sveriges mest avbildade växt. Om ni inte förstår vad jag menar med det eller vet vilken växt det är, så blir det här en liten cliffhanger. Jag återkommer om ett par dagar med lösningen till båda gåtorna.




Jag begav mig om eftermiddagen till Billebjer (ett litet berg ("bjer", skånska berg är inte så höga) ute på slätten i den triangel som begränsas av linjerna Lund - Dalby - Södra Sandby). Här har backsippan kommit bra på väg.





Detta är väl att ta ut lite i förskott - gullvivan blommar inte riktigt ännu, men blad och blomknoppar finns på plats här i Billebjer.

Vårtecken 9

Denna lördageftermiddag begav jag mig till Hällestads fälad för att leta vårtecken. Här finns en getryggssås som går i väst-östlig riktning, och på sydsidan brukar backsipporna komma tidigt. Och visst, solen hade lockat upp dem, mest knoppar men också en och annan nästan utslagen.





I dammen lekte grodorna, deras kväkande hördes på 100 m avstånd, men tystnade när det kom några joggare. Om man förstorar bilden här, kan man ana två grodor en bit ut i dammen.





Och i domkyrkan på förmiddagen spelades orgelkonsert nr 3 av Charles-Marie Widor, romantisk men ganska barockinspirerad.

Vårtecken 7 och 8

Våren har slagit till med full kraft. Sol hela dagen, temperatur från 0 grader på morgonen till 15 grader på eftermiddagen har satt fart på växtligheten. En tur till Dalby Söderskog på förmiddagen visar att hålnunneörten (Corydalis cava) har börjat blomma så smått.





Och vitsipporna har dragit igång rejält och är snart marktäckande.








Även blåsippan finns nu i Dalby hage.

Vårtecken 6

Nu har jag också hittat tussilago - två blommor i Boks backe vid Skrylle mellan Sandby och Dalby. Inte så mycket att skryta med, tussilago har rapporterats från Kvarnby för någon vecka sedan.






Riktigt roligt var det att bege sig till Traneröds mosse vid kanten av Söderåsen tillsammans med en mycket entusiastisk helsingborgare. Efter att ha trängt oss igenom al och videkärr hittade vi den fantastiska trollhanden på en videgren.






Fler svampar. Trollhand förekommer alltid ihop med kantöra som kan skymtas växa på en videgren här. I övrigt framgår det vilken typ av terräng vi tog oss igenom.







Tidigare i veckan: scharlakansvårskål i Hjularöd vid Harlösabäcken har kommit längre nu.






Efter hemkomsten från Traneröd hittade jag den första fästingen på mig. Också ett vårtecken.

Lördageftermiddag i Köpenhamn

Köpenhamns nya metro drivs med förarlösa tåg. Här sitter jag längst fram i första vagnen och inbillar mig att jag kör tåget. Vi har just lämnat Kastrup Lufthavn, där jag bytte från Öresundståget och är på väg in till centrum av staden.

Denna eftermiddag ägnades åt en kulturell sightseeing i den "indre by" under några timmar, med en liten krets deltagare. Vår guide var ytterst väl bevandrad i Köpenhamns historia och sevärdheter.


Här ser vi del av fasaden av Frue kirke ut mot Nørregade. Ingången flankeras av Moses med stentavla, där buden står skrivna på danska. På andra sidan ingången stod tidigare Kung David, men han blev stulen för en tid sedan. Hur det nu gick till, det är ju inga små statyer precis.

Vill man se hur den ursprungliga kyrkan såg ut, så ska man titta på Sankt Petri i Malmö. Frue kirke brann 1728 i en av Köpenhamns stora bränder, den återuppbyggdes men förstördes igen när engelsmännen bombarderade Köpenhamn 1807. Så byggdes den upp igen och har fått stå ifred sedan dess.


Vid Nørregade och Vestergade bodde på sin tid fysikern Hans Christian Ørsted. Här upptäckte han elektromagnetismen, dvs han visade att elektricitet och magnetism är två sidor av samma fenomen. Upptäckterna vidarefördes senare av Faraday, Maxwell och Einstein till den moderna klassiska elektrodynamiken.

Vandringen förde oss vidare till Fiolsstreæde och huset där Ludvig Holberg bodde. Vi besökte också tyska kyrkan S:t Petri.

Vandringen avslutades på citykroen vid Gammel Torv med en öl och några smørrebrød i trevligt sällskap. Ett behagligt om än inte superbilligt sätt att tillbringa en lördag eftermiddag.

Dagbok från Australien

Min farfars far hette Carl Jakob Krumlinde, och jag har ärvt hans dagbok, som handlar om en resa till Australien under åren 1852 - 1854. Jag har tolkat hans handskrift och producerat ett dokument som jag nu lagt ut på nätet för den som vill läsa den
(hittas här).
Resan är intressant så till vida som han var en av många som ville pröva lyckan att hitta guld i Australien, men, som de flesta, så fann han ingenting - trots att det fanns guld, och mycket hittades både då och i flera årtionden efteråt. Resan företogs med segelbåt från Hamburg till Sydney, och hemresan från Melbourne till London. Det fanns ångbåtar på 1850-talet men inga oceangående - jämför med dåtidens Amerikafarare som också fick åka med segelbåtar.
Läs gärna dagboken, men låt bli att knycka den eller delar av den för egen publicering.

Vandring på Söderåsen 22 mars 2009

Turistföreningens krets Sydvästra Skåne gjorde en vandring genom Söderåsens nationalpark denna behagliga marsdag innan våren ännu infunnit sig på riktigt.

Sångsvanarna i dammen vid Skäralid verkar halvtama.




Här strävar vandrarna uppför backen på väg mot Härsnäs. Vi ska upp cirka 100 meter men sedan blir det en ganska enkel vandring.







En björk med osedvanligt stor och präktig vril, som tilldrog sig en del uppmärksamhet.








Framme vid Härsnäsdammarna tog vi en kortare paus för dem som behövde komplettera frukosten. Dammarna låg spegelblanka.






Hanhängen av hassel.







En längre rast vid Liagården. Här går det också att övernatta om man är ute på vandring längs Skåneleden.









Det bjöds på grillkorv, vilket var mycket uppskattat.








Utsikten från toppen av Lierna ner mot Kvärkabäcken och Skärån är magnifik. När grönskan kommer om ett par månader så blir sikten betydligt sämre.







Tillbaka till Skäralid efter en fin vandring.