Lettland

Under en vecka i juli var jag på resa i Baltikum (Estland, Lettland och Litauen) med en bussresa. Vi ankom till Riga fredag 14 juli.

Vi vandrade genom Gamla Stan i Riga och noterade bland annat det här huset "Svarthuvudhuset" som ursprungligen byggdes för ett handelsskrå i Livland. Huset bombades av Nazityskland under andra världskriget, resterna revs av Sovjetunionen. Huset återuppbyggdes på 1990-talet sedan Lettland blivit fritt och självständigt.

Cirka 1/3 av Riga gamla stad blev förstörd i 2:a världskriget, men är återuppbyggt efter 1991.

Floden som delar Riga i två delar heter Daugava, tidigare mest känd under det tyska namnet Düna.

Gamla Stan i Riga ligger på högra sidan om Daugava medan affärs- och handelsområde finns mest på vänstra sidan. Här visar jag interiören från fiskhallen med stort utbud av fisk och annan mat från havet. Här åt jag en god lunch andra dagen.

Tillbaka i Gamla staden. Här visar man Lettlands historia i bilder. Begreppet Lettland är från 1800-talet när man försökte samla olika områden, befolkade av människor som talar baltiska språk. När Tsarryssland föll samman efter ryska revolutionen frigjorde Östersjöprovinserna sig och delen i söder blev Litauen, som var ett historiskt land med katolsk religion. Delarna norr om blev då Lettland, som var protestantiskt. I Litauen och Lettland talas baltiska språk, som är en form av indoeuropeiska och avlägset släkt med slaviska språk. Litauiska är mest ålderdomligt, lettiska mer modernt. Landet längst i norr blev Estland, esterna talar ett finsk-ugriskt språk som tillhör en helt annan språkgrupp. Det går alltså en kulturell och religiös gräns mellan Litauen och Lettland, en språklig gräns mellan Lettland och Estland.

Här visas lite hur Lettland bildades av Kurland, Lettgallen, Zemgallen och södra Livland. I Livland talades ursprungligen liviska, ett finsk-ugrikst språk släkt med estniska men det är nästan utdött idag.

Slutligen Lettlands moderna historia. Lettland har två nationaldagar, självständighetsdagen 18 november (1918) och självständighetsdagen 4 maj (1990).

Svenskporten, som Gustav II Adolf påstsås ha ridit igenom 1629 vid erörvringen av Livland. Damen i porten spelar på kokles, ett stränginstrument som påminner om den finska kantelen.

Solidariteten med Ukraina är mycket stor, vilket visas med ukrainska flaggor överallt. Det återkommer i Litauen.

Sovjetiska minnesmärken demonterades under 2022, efter 24 februari. Då Lettland förhandlade om utträde ur det sönderfallande Sovjetunionen 1990, lovade man att bevara och underhålla sovjetryska krigsmonument från 2:a världskriget. Efter Rysslands angrepp på Ukraina 24 februari 2022 anser man sig inte längre bunden av sådana löften. Man respekterar inte avtal med förbrytare, allra minst förbrytarnationer.

Fortsätter i Litauen.

Banvallspromenad

Banvallspromenader är oftast lättgångna och kulturhistoriskt intressanta. Jag har promenerat längs den gamla järnvägen mellan Förslöv och Båstad, alltså den bandel som i december 2015 ersattes av tunneln genom Hallandsås.

Den här tavlan med beskrivning av banvallsleden finns uppsatt vid ledens södra slutpunkt i Förslöv. Jag startade dock vandringen i Grevie ca 6 km norr om denna punkt, och vandrade söderut mot Förslöv. Norra delen, mellan Greive och Båstad hade jag vandrat tidigare.

Det enda som finns kvar av Grevie station är denna grässvål, och skylten, som ska imitera SJ:s gamla namnskyltar, men ser ny ut.

En kattskulptur längs med spåret.

Utsikt från spåret, en pastoral idyll.

Passage över landsvägen mellan Förslöv och Båstad.

Före detta banvaktsstugan Krogstorp. Det fanns ytterligare två banvaktsstugor mellan Grevie och Förslöv, nämligen Dala och Killeröd. Jag fotograferade lite diskret eftersom huset numera är privatbostad.

Det är ont om svampar i torkan men en och annan vedväxande art finns. Syllsvampen växer på gamla vedrester, gärna nedbrutna järnvägssyllar, och den här har tydligen hittat en bit gammal syll i kanten av asfalten.

Så småningom tog banvallen slut, jag fortsatte till Förslöv samhälle, förbi kyrkan och till stationen. Sedan tåget hem.

12 maj 2023

En dag i livet och världen.

Jag vaknade klockan 5.45 ungefär som jag brukar och gick ut till brevlådan och hämtade tidningen. Kokade en kopp kaffe och satte mig vid köksbordet och löste dagens båda sudoku för att sedan gå över på korsordet. Lyssnade samtidigt på Radio Malmöhus. Efter en timme började jag bli hungrig, satte på tevatten för tre koppar te. Gjorde frukost, omelett på två ägg och en halv rökt sill. Sillen var stor så jag nöjde mig med en halv, tog en skiva rostat bröd med smör efteråt.

Efter frukost och samtal kollade jag på facebook och upptäckte att det fanns intressanta utställningar på Louisiana i Humlebæk som jag inte sett. Eftersom det finns risk för järnvägsstrejk i nästa vecka tänkte jag att jag i stället tar en utflykt dit idag. Så jag bredde två smörgåsar att ha med som reservproviant. Sedan gick jag till busshållpatsen, tog bussen till Lund och hann med Öresundståget 9.53 från Lund till Helsingborg. Det var gott om plats på tåget, jag hade fönsterplats på höger sida och kunde betrakta Dagstorps kyrka uppe på kullen strax efter Kävlinge. Kom fram till Helsingborg i den underjordiska stationen och det var lång väg att gå där nere tills man kom fram till rulltrappan. Sedan upp till färjeterminalen med en kö av folk och efter ca 5 minuters väntan släpptes vi igenom och slussades i omgångar ombord på båten Tycho Brahe. Jag hade lyckats komma nästan först i kö och kunde snabt köpa en Tuborg och en räksmörgås och fick också en sittplats vid ett bord. Jag hade tänkt gå ut och titta på havet och Kronborg men det hade jag inte tid med - samtidigt som jag drack ur det sista ölet la vi till i hamn. Nerför rulltrappor och så stod tåget och väntade vid spår 2. Det är inte längre Öresundståg som kör på Helsingør utan ett tvåvåningståg skyltat Næstved. Egentligen ett dieseltåg men det kördes av ett ellok som kopplats på framtill.

Efter stopp i Snekkersten och Espergærde ankom vi till Humlebæk där jag steg av. Promenad på en kvart till Louisiana genom villakvarter med blommande körsbärsträd och bokskog. Ingen kö vid ingången, Louisiana öppnar 11 och klockan var nu halv tolv, så den initiala kön var avverkad. Inträdet kostade 150 DKK. Jag började med att se på utställningen av Dana Schultz. Hennes bilder var mycket färgrika och expressiva (expressionistiska ?), vissa ganska sexualiserade. Utställningen hade undertiteln ”between us” vilket antyder en viss förtrolighet eller en fysisk barriär. Den kanske mest iögonenfallande bilden heter ”The public process” och visar en öppen plats och däribland en naken kvinna som håller på att föda, hon ligger framåtböjd på gatan medan andra ser på, antingen intresserat eller obekymrat. En bild visar en drunknande kvinna som försöker röka en cigarett medan hon sjunker. Det finns säkert en massa symbolik i bilderna men jag försökte inte fånga den.

Sedan gick jag ut i parken och åt de båda medhavda smörgåsarna i solskenet. Nästa utställning var av georgiern Niko Pirosmanahvilli och visade bilder från Georgien, mest vilda djur, men också människor: bondkvinnor och arbetare. -

Återgick till Humlebæk station, men då tåget var försenat tog jag ett glas öl och en croissant i caféet vid stationen. Flickan som tog emot beställningen var ganska omständlig och ville veta vilken sorts croissant jag ville ha och när jag till slut klämde till med ”en almindelig” så fick jag det. Ölen var lika omständlig. jag bad om en Tuborg men det hade hon inte, i stället ett urval av 20 andra sorter. Medan jag velade mellan dessa hade en man i bakgrunden tappat upp en fatöl till mig och den smakade utmärkt. Jag avnjöt öl och croissant på stationsplatsen tills tåget kom. Resan gick till Helsingør och sedan gick jag ombord på samma färja Tycho Brahe.

Nu hade jag ju redan fått den öl jag annars planerat att dricka på båten så istället satt jag ute och njöt av sol och hav. Framme i Helsingborg skulle jag tyda skyltningen över vilket tåg och vilket spår jag skulle välja. Det gick sådär - jag kom på ett pågatåg till Malmö, men, som ombordaren upplyste mig om, det gick inte via Lund utan via Lomma. Så jag fick byta i Landskrona men det gick ju bra. Framme i Lund så tog jag bussen hem.

Vårblommor 2023

Här redovisar jag några av de tidiga fynden av årets vilda vårblommor i lokaler nära Lund.

Blåsippa i Fågelsång, Södra Sandby 23 mars

Vitsippa i Fågelsång 26 mars

Gullviva i Skrylleskogen 29 mars

Vårlök i Fågelsång 31 mars

Backsippa i Billebjär 1 april

Hålnunneört i Dalby Söderskog 1 april

Tussilago i Rolsberga 2 april

Vitskråp i Rövarekulan 2 april

Blåsippa i Rövarekulan 2 april

Lungört i Rövarekulan 2 april.

Honolulu 2

Har jag varit på Hawaii? Det är en definitionsfråga. Jag har varit i Honolulu som ligger på ön Oahu i ögruppen som ursprungligen kallades The Sandwich Islands. Men den ingår i Hawaii som är USA:s 50:de stat, så i den meningen har jag varit på Hawaii. Men jag har inte varit på ön Hawaii, som är den största ön i arkipelagen. Min vistelse begränsades till Oahu.

Vi tog ytterligare en biltur över ön Oahu, nu mot den östliga delen och jag fotograferade en öde sandstrand. Att horisonten lutar beror på att det är omöjligt att se kamerans dispaly i solljuset.

Kokospalmer fanns det gott om längs vägen. På alléträden plockas nötterna innnan de mognat. Mogna nötter faller helt enkelt av och den som eventuellt får en sådan i huvudet dör direkt på fläcken.

En dag tog jag bussen till Bishop museum i utkanterna av stan. Här fanns mycket av Hawaiis kultur och historia. Bilden visar Hawaiis siste kung Kalakaua som regerade 1874 - 1891. Han efterträddes av sin syster som drottning.

Drottning Lili'uokalani blev ögruppens sista regent. Hon avsattes 1893 men levde till 1917. Hawaii annekterades av USA och blev ett amerikanskt territorium till 1959, då det upphöjdes till USA:s 50:e (och hittills sista) stat.

Nästa dag besökte jag ett annat museum, nämligen konstmuseet. Här fanns också en del konst från Hawaii, men dessutom mycket från övriga Oceanien och från Asien. Här en skulptur föreställande guden Vishnu.

Och en dansande gud Krishna.

En separatutställning av Rebecca Louise Law: Awakening, en installation med hängande draperier av blommor.

På lördagen dansföreställning med hulaflickor i Convention Center.

På söndagen festival med parad längs Kalakaua Avenue med dans på enhjuling.

Till sist, en högst levande amerikansk kackerlacka på golvet i toaletten på flygplatsen i Honolulu.

Pearl Harbor

En dag under min vistelse i Honolulu begick vi en halvdagsutflykt till Pearl Harbor.

Pearl Harbor är en hamn på Oahu. En stor del av hamnen samt området runt omkring upptas av en flottbas, basen rymmer också högkvarteret för den amerikanska Stillahavsflottan. Bilderna i detta inlägg är tagna med mobilen eftersom jag glömde ta med kameran den här dagen.

Man har god utsikt över hela området och med goda förklaringar och omfattande beskrivningar. särskilt av händelserna vid den japanska attacken 1941.

Arizona Memorial är ett minnesmärke över de soldater som omkom när skeppet USS Arizona sänktes med man och allt den 7 december 1941 vid den japanska attacken. 1102 av 1177 sjömän dödades.

Skeppet läcker fortfarande olja, men den hålls innesluten.

Honolulu 1

Vad gör man när en vän och bekant från 1960-talet bjuder in mig att hälsa på honom i Honolulu och erbjuder mig dels att bo hos honom 10 dagar, dels att han betalar flygbiljett 1 klass retur Köpenhamn - Honolulu? Jo, man säger naturligtvis ja tack, och reser.

Så här ser det ut vid Waikiki Beach centralt i Honolulu med utsikt över Diamond Head, som jag kom att bestiga senare. Vädret soligt, temperaturen måttligt hög, det är oceaniskt klimat. Ingen badar, alla tror att det finns hajar i havet.

Palmer i trädgården vid Hotell H****n.

Inne på Waikiki Aquarium finns världens största svampdjur "Big Momma" (Porites Coral) 500 år gammal.

Flera skulpturer av Hulaflickor finns runt om i staden, denna också vid Hotell H****n.

Det här var det enda tåg man kunde se på Oahu, ett museitåg som äkte runt och tittade på planteringarna i Dole Plantation på norra delen av ön Oahu.

Här fick man se att man odlar citron, sockerrör, avocado, kokosnöt, banan, kakao och framför allt ananas.

Vi fortsatte till Waimea Valley med ravin och vattenfall. Här är en bild på Hawai'is sällsynta fågel ”’alae ’ula” (Gallinela chloropus), Hawaiian moorhen, lite skygg, så bättre bild än så här fick jag inte.

Zebraduvan var däremot betydligt mer lättfotograferad.

Vi fortsatte längs kusten tillbaka till stan och stannade så att jag fick ta en bild av havet.

Nästa dag tog jag bussen till Diamonds Head och började promenaden upp mot toppen. En bit utsikt.

Utsikt mot Honolulu från toppen av Diamonds Head

Sista biten är det trappa upp.