Våren i Fågelsång.

 Jag tog idag, fredag, en av mina vanliga rundor genom Fågelsång (Södra Sandby) för att se hur långt våren avancerat. Redan efter de första trappstegen ner i reservatet möttes jag av blommande vitsippor.

 Jag fortsatte längs Sularpsbäcken uppströms och fick till min förvåning se flera grupper av vätteros, som annars inte alls är så tidiga. Fortsatte stigen vidare, försökte upptäcka scharlakansvårskål, som inte visat sig här i Fågelsång på ett par år nu.

 På väg upp mot kullen där blåsipporna brukar hålla till fick jag syn på en grupp hålnunneört, som var på väg att slå ut. Också tidigt. Men några blåsippor såg jag till att börja med inte fast jag tittade runt.

 Jag såg dock en liten vit svamp som jag bestämde till en blek variant av toffelskräling. Och, när jag reste mig upp fick jag se dennna grupp av blåsippor. Jag hoppas de blir fler, förra året var de sorgligt fåtaliga, men det berodde nog på torkan 2018. Nu får de chansen att komma igång igen.

 Och till ytterligare förnöjelse: på återvägen fick jag syn på scharlakansskålen. Visserligen bara en och ganska liten men den var där. Den syntes inte på vägen dit.

Månstorps gavlar

 Idag en fredag i februari tog jag mig för att besöka Månstorps gavlar på Söderslätt. Det var inte helt lätt att hitta - den enda ledtråden var en skylt med trafikverkets kringla på väg 101 mellan Östra Grevie och Västra Ingelstad. Månstorp (Mogenstrup) var en medeltida herrgård som löstes in av danska staten 1658 för att ges till Sverige som del i Bornholms vederlag. Dessvärre förstördes den senare av danska armén i Skånska kriget 1678.

Bergfinkar vid Rössjön.

En eftermiddag begav jag mig till Ausås kyrka för att studera en gravsten och kombinerade detta med en utflykt till Rössjön strax söder om Hallandsåsen. Enligt uppgift hade platsen den senaste månaden besökts av mellan 5 och 9 millioner bergfinkar som varje kväll tog nattläger här. Jag anlände till platsen vid fyratiden på eftermiddagen just då det började skymma. Ett antal fågelskådare var redan på plats och fler tillstötte senare

Efter cirka en kvart kom de första flockarna flygande in över sjön. De cirklade runt några varav innan de slog sig ner i trädtopparna. Platsen var kalavverkad på ett begränsat område - en av skådarna påpekade att han hade ogillat avverkningen tidigare, men nu var det uppenbart att den öppna platsen utnyttjades som riktmärke för fåglarna vid inflygningen. Fler flockar kom in över sjön och från klockan cirka halv fem började det komma en kontinuerlig ström av fåglar från öster, både över land och sjö. De sökte sig in mot skogen för att hitta viloplatser. Det var både en visuell och audiell upplevelse, fågelkvitter genljöd i luften. Jag uppskattade först antalet fåglar totalt till några hundratusen, men efter att ha tänkt efter lite, så ändrar jag mig till ett par millioner.

Det är inte löv i träden utan bergfinkar. En och annan rovfågel syntes till men jag aldrig någon slå en bergfink.

Jag lämnade platsen strax efter fem när det började bli för mörkt för att se något och anträdde hemresen som tog en och en halv timme (inklusive 10 minuter i bilkö på motorvägen mellan Helsingborg och Rydebäck).

Sandhammaren i januari

 Under någon av vintermånaderna brukar jag alltid besöka Sandhammaren åtminstone en gång. Det är en mycket speciell miljö med ett speciellt ljus - liksom man talar om Skagenljuset där Kattegatt och Skagerak möts, så har vi också här ljus från olika håll, just där skånska kusten böjer av. Vegetationen bestående av strandväxter, djupt gröna mossor, bägarlavar och renlavar ger en färgkombination som man sällan ser.

 Innanför dynerna växer björk och tall. På en gammal halvdöd björk hittade jag en likaledes gammal halvdöd björkticka.

 Bägarlavarna med röda apothecier (fruktkroppar, skålsvampar) lyser på långt avstånd.

Havet i motljus.

 Med regnmoln över land och solen från havet får man ett vackert ljus.

 Fler inslag från Sandhammaren fås om man klickar på Sandhammaren under Etiketter här nedanför.

En (hittills) mild vinter

 Vintern har hittills varit mycket mild i Skåne och nästan utan någon nattfrost. Det var 8 år sedan vi hade en riktig snövinter med snö som blev liggande.

 Som vanligt deltog jag i naturskyddsföreningens utflykt till reningsdammarna vid Höje å vid slutet av julhelgen (i år 5 januari). Vädret var mulet och några plusgrader. Det ska helst vara lite kallare om man vill se mycket fåglar.

 Här ses en smådopping på väg nerifrån och till höger mot sothönan. Den liknar en unge men är en fullvuxen fågel.

 Kardvädd är en karaktärsväxt för Höje å och så här ser den ut så här års.

  Man ser alltid ett eller flera tåg på stambanan när man går här i sakta mak.

 Det var mycket gott om bläsand både i dammarna och ute på fältet.

 Någoen vecka senare besökte jag Södra Husarahagen på Romeleåsen. Här brukar det vara gott om sydlig sotticka, ofta betad av rådjur och alltså brukar man se rådjursflockar. Men lågorna har blivit för mycket nedbrutna nu och svamparna försvunnit. Alltså såg jag heller inga rådjur.

 I Fågelsång (Södra Sandby) såg jag judasöra för första gången 2007 och då bara på en plats och ganska få fruktkroppar. Nu har den expanderat och finns i riklig mängd på flera ställen.

 Vitskråpen har börjat komma, flera knoppar. Av någon anledning flyttade de på sig för ett par år sedan så det är tomt på den gamla platsen. Den upptäcktes här för första gången av den unge Linné när han var student i Lund i början av 1700-talet. Undrar var de höll till då.

Novemberbilder

Här visar jag några novemberbilder från Skåne - från ett milt och mjukt novemberlandskap som inte alls är så trist som många vill inbilla oss att det är.

Hällestad Prästaskogen, vresbokar

Häckebergasjön

Häckerberga, trattkantarelller

Skrylleskogen (S Sandby), stubbhorn

Friseboda

Friseboda

Friseboda, stolt fjällskivling

Forsakar, porslinsskivling

Forsakar, koralltaggsvamp

Froenaheidan (Lövestad), violett geléskål

Skäralid, sydlig sotticka

Skäralid, dammen

Tryffelresa till Istrien

Under några dagar kring månadsskiftet Oktober-November befann jag mig på tryffelresa till Istrien i nordvästra Kroatien. Vi var sammanlagt 15 personer som under dessa dagar deltog i vinprovning, tryffelprovning och olivoljeprovning. Vi besökte vingårdar och den sista dagen fick vi ta del i tryffelsökning med hund.

Vi befann oss i Motovun som ligger nästan precis i mitten av tryffelregionen. I stort sett hela staden präglades av tryffel, både svart (sommartryffel) och vit (albatryffel) kunde köpas i nästan varenda butik i staden och beställas på alla restauranger.

 Vi besökte vingårdar med buss, och vid ett tillfälle kunde vi få denna magnika utsikt över Motovun.
Vårt hotell är den röda byggnaden högst upp, bredvid klocktornet. Man ser också stadsmuren som jag gick runt några varv varje morgon mellan frukost och dagens utflykt.

 Så här såg det ut när vi vandrade upp för huvudgatan första kvällen vi ankom till Motovun. Staden var (nästan) bilfri och gatubeläggningen är typisk för de venetianska städerna vid eller nära Kroatiens kust mot Adriatiska havet.

 Markuslejonet är Venedigs symbol och förekommer överallt inte bara i staden Venedig utan inom hela det område som ingick i republiken Venedig från medeltid fram till Napoleonkrigen strax före 1800. Dessa delar av Kroatien kom sedan under Österrike fram till första världskriget.

Utsikt från stadsmuren i Motovun mot det omgivande landskapet.

Också utsikt från stadsmuren, nästa dag då det var mulet.

En av attraktionerna - som vi fick uppleva vid en vingård andra dagen - var att bli bjudna på kejsarflugsvamp (Amanita caesarea).  Kejsar(flug)svampen är en av de mest eftersökta matsvamparna ända sedan antiken, och enligt Suetonius, blev kejsar Claudius förgiftad av en måltid på denna svamp, av sin hustru kejsarinnan Agrippina (som ville ha sin son Nero till kejsare). Det påstås att lömsk flugsvamp (Amanita phalloides) skulle ha blandats in. - Men vi avnjöt vår svamprätt utan fatala komplikationer.

 Sedan följde tryffeljakten med specialdresserade hundar.

 Det gällde att vara uppmärksam när hundarna började gräva annars åt hunden upp svampen själv. Här är en bit av en sommartryffel (Tuber aestivum) som blev tuggad av hunden men räddad (nåja).

 Och, när mörkret sänkt sig, lyckades en av hundarna nosa upp en stor albatryffel (Tuber magnatum) till en storlek av 40 gram, och enligt uppgift till ett värde av 80 €.

Vi fick också se en eldsalamander.