Romeleåsen med STF

Det är åter dags att vandra med STF över Romeleåsen från Genarps idrottsplats till Kullatorpet och tillbaka till Genarp. Sedan 2009 har jag bloggat om denna vandring varje januari. Vandrandet lär ha pågått sedan 1940. Här har vi samlats i lä vid bron över Höje å inför vandringen.

 Den legendariske vandraren Uno Jönsson har nu fått sin bild här vid utgångspunkten för vår vandring.

 Här passerar vi Nobilegranarna under första etappen.

 En kortare paus för att samla krafter inför den långa uppförsbacken upp mot Kullatorpet.

Järnhatten skymtar i ljuset där framme. Vi väljer dock en annan väg på grund av halkan.

Det fanns en del vintersvampar att titta på, bland annat denna rostticka.

Framme vid Kullatopret, där vi fick komma inomhus och värma oss, och äta en knake eller två.

 Tillbaka till Genarps idrottsplats via Skåneleden.

snö och blåst

 Nu har snö och vinter sent omsider nått oss, även om det inte är något imponerande snötäcke, men när det blåser ordentligt så fyker vägar och stigar lätt igen.

Sidenticka sticker fram under snön, som här i Häckebergaområdet.

Julgranen på Mårtenstorget i Lund har knäckts och blåst omkull. Det är i och för sig på tiden eftersom tjugondedag Knut är passerat för en tid sedan, men det är tur att ingen stod i vägen när granen föll.

Husarahagen

 Vintern har varit mycket mild i Skåne - egentligen har vi fortfarande höst. Temperaturen är typiskt 7 grader på dagen, vädret mulet, ibland någon regnskur, ibland tittar solen fram.

 Idag körde jag en tur mot Häckeberga. Så här ser Häckebergasjön ut idag på förmiddagen.

 Några km söder om Häckeberga ligger Husarahagen med bokskog och ganska mycket död ved, vilket är intressant om man är intresserad av senhöst- och vintersvampar.

 Sydlig sotticka anses sällsynt och är rödlistad. Men jag tycker den är vanlig på flera platser i södra Skåne, särskilt i gammal bokskog med död ved. Här är den kraftigt betad, troligen av hjortar. Jag såg också en flock kronhjortar ge sig av in mot skogen när jag närmade mig.

 Det här har jag sett några gånger:  vita geléklumpar utan tydlig struktur. Det finns en förklaring på P1 naturmorgons hemsida: det är någon rovfågel (eller kråkfågel) som tagit ett groddjur och lämnat en del av innanmätet som tydligen inte smakat gott. Problemet är att detta observerats under vår och sommar, men nu är det alltså januari. Kanske kan ormvråken ändå hitta en groda någonstans. Ett alternativ är att det är cyanobakterier.

 Väster om Häckebergasjön hittade jag en del ostronmussling (ostronskivling) som jag plockade med mig för att ha som tillbehör till middagen.

Fråga Lund 1962 och 1969

 Nostalgi eller vad? Jag har roat mig med att titta på några gamla program "Fråga Lund" på SVT Öppet arkiv. De tidiga programmen från 1962 och 1967 skiljer sig avsevärt från liknande program idag. Tonen mellan panel och utfrågare är mycket artig och högaktningsfull på ett sätt som idag känns överdrivet. Programmen är helt fria från trams och flams och att alla pratar i munnen på varandra, som är vanligt i frågeprogram i TV idag. I det första programmet från 1962 får vi se hur Gerhard Bendtz och Sten von Friesen dividerar och multiplicerar tal skrivna med romerska siffror. von Friesen får inte riktigt ihop det på slutet men avslutar det ändå elegant eftersom han vet vad slutresultatet ska bli.

 Den 4 juni 1969 sändes ett Fråga Lund med en ny panel. Det störde mig att man inte fick någon ordentlig presentation av den nya panelen. Programledare var dåvarande rektorn Philip Sandblom, som inte riktigt kunde hålla styr på panel och deltagare. Programmet föreföll väldigt aktuellt, man behandlade växthuseffekt och global uppvärmning, rasbegreppet och "Öresundsbrokonsortiet". Det intressanta med växthuseffekten var att man ansåg att koldioxid och utsläpp från trafiken inte skulle utgöra något problem. Vid den här tiden var bekymret med trafikutsläppen snarare kolmonoxid och svavelföreningar eftersom man ännu inte hade katalytisk avgasrening. Rasbegreppet diskuterades och problematiserades och man jämförde mänskliga raser och hundraser. Slutligen beskärmade man sig över Öresundsbrokonsortiets långsamhet. Detta var alltså 1969, konsortiet kom till sist till skott och presenterades ett förslag som antogs av den svenska riksdagen 1974 trots centerpartiets motstånd. Svenska nyhetsmedia trodde den gången att bron därmed var beslutad och insåg inte att Danmark kanske också skulle vara med och bestämma. Där hade man just haft val och det nya folketinget röstade mot brobygget. Det skulle ta mer än 20 år innan man tog fatt i frågan igen men då fick vi också järnväg på bron, vilket vi inte skulle ha fått om den byggts på 1970-talet.

Vandring i Fulltofta

Idag vandrade jag genom skogarna i Fulltofta, mellan Hörby och Höör.

 Det är mest lövskog, både björk, bok och ek men en del gran finns också. På en gammal granlåga växte denna luktticka (Gloeophyllum odoratum). Eftersom den växer på undersidan av lågan så blir det mest porlagret som visas och hattarna bara antyds som utvikta kanter.

Men så här kan lukttickan också se ut när underlaget är vertikalt.

På den här mossbelupna stubben finns både stubbdyna och violett geléskål.

Senaste numret av New Scientist har en artikel om svampar och där sägs bland annat att violett geléskål (Ascocoryne cylichnium och sarcoides) innehåller ett ämne som finns i dieselolja, och alltså skulle man här ha en metod att med svampens hjälp förvandla cellulosa från gamla stubbar till bränsle för motorfordon. Om det är praktiskt genomförbart är förstås en annan sak.

 Många träd var skadade efter de senaste stormarnas härjningar.. Om de här träden knäckts av Simone Judas eller av Sven Bodil Xaver får väl vara osagt.

Almskogen i Örup

Igår besökte jag almskogen i Örup tillsammans med en bekant (en annan svampnörd!). Örups almskog drabbades hårt av almsjuka för ca 20 år sedan och alla almarna ligger ner sedan länge. Det gör att det nu är gott om vedlevande svampar, och just denna period mellan höst och vinter är den mest givande om man har intressen åt det mykomana hållet.

 Svartöra är vanlig på de avbarkade amlågorna här i Örup, annars en sällsynt svamp.

Så här kan svartöra också se ut. Närmast ett hundlikt utseende.

 I almskogen fanns också gott om släktingen judasöra Judasöra växer mest på fläder och är ätlig om än inte så smakrik men den ger gott tuggmotstånd. Den förekommer i kinesisk matlagning och anses vara mycket nyttig.

Vi hittade också en vit variant av judasöra, annars känd bara från Italien och Slovakien.

 En annan njutbar matsvamp så här års är vinternagelskivling.

 Den växer innanför barken på almen och när barken lossnar tappar svampen lite fotfästet.

 Till sist: mycelmatta av vedbläcksvampen. Några fruktkroppar av bläcksvampen fanns förstås inte, det var alltför sent på året för det.

Traneröds mosse

En dag i slutet av november begav vi oss till Traneröds mosse på Söderåsen för att studera vitmossa.


Det visade sig att man inte kunde gå spåret över högmossen eftersom spängerna var indragna. Utan spång går man inte gärna om man inte vill sluta som Bockstensmannen.

Men det gick bra att gå i kanten av mossen och man fick se flera arter av vitmossa ...

 och det fanns också tranbär i Traneröd.

 Vi såg också andra mossor och bägarlavar

samt gifthätting

och trattkantarell

Vi fortsatte över Lilla Klåveröd, med åtskilliga stenmurar som visade att jordbruk har bedrivits här tidigare.

Detta är Kvarndammen och här fanns en mölla som drevs av torpet i Lilla Klåveröd.