En dag i början på månaden gick vi en tur i Häckeberga naturreservat, utgående från Genarps idrottsplats.
Här är bron över Höje å nära Häckeberga kvarn. Det är nästan inget vatten i ån eftersom sommar och höst varit så torra.
Men det fanns lite svamp i skogen i alla fall. Vi fann flera fina ex av gyllenskivling eller guldtofsskivling (Phaeolepiota aurea), en ganska sällsynt men ståtlig och vacker svamp. Den har ansetts ätlig men enligt litteraturen kan vissa personer erfara giftverkningar. Så vi avstod från att äta den.
En annan ståtlig svamp som vi hittade på betesmarken, stolt fjällskivling, tog vi däremot hem till stekpannan.
Någon vecka senare gick jag en annan vandring med samma utgångspunkt, också genom Häckeberga naturrreservat. Hösten visade fortfarande vackra färger.
Utsikt över Häckebergasjön.
torsdag 17 oktober 2013
onsdag 9 oktober 2013
Ringsjötrakten
Förra helgen tillbringade jag i trakten av Höör då Puggehatten hade inventeringshelg och studerade svampar, främst spindelskivlingar. Fredagen inventerade vi Fulltofta naturreservat och naturcentrum. Det fanns gott om gäss i Ringsjön.
En livboj kan säkert komma till god nytta. Att man har stavat fel till Fulltofta gör mindre i sammanhanget.
Sydlig sotticka (Ischnoderma resinosum) är en svamp som är tacksam att fotografera. Tar man dessutom bilden med blixt framstår vattendropparna tydligare genom reflexion.
Vid Stockamöllan finns en del obskyra historiska minnesmärken. Till exempel Stenbocksmonumentet på platsen där Magnus Stenbock ...
... gick över Rönne å på väg mot Helsingborg 1710.
På andra sidan ån finns Gustaf-Adolf-stenen där arvprins Gustaf Adolf (allltså far till vår nuvarande kung) ristat in namn och datum av för mig okänd anledning.
En livboj kan säkert komma till god nytta. Att man har stavat fel till Fulltofta gör mindre i sammanhanget.
Sydlig sotticka (Ischnoderma resinosum) är en svamp som är tacksam att fotografera. Tar man dessutom bilden med blixt framstår vattendropparna tydligare genom reflexion.
Vid Stockamöllan finns en del obskyra historiska minnesmärken. Till exempel Stenbocksmonumentet på platsen där Magnus Stenbock ...
... gick över Rönne å på väg mot Helsingborg 1710.
På andra sidan ån finns Gustaf-Adolf-stenen där arvprins Gustaf Adolf (allltså far till vår nuvarande kung) ristat in namn och datum av för mig okänd anledning.
torsdag 3 oktober 2013
Arktis på Louisiana
En vacker höstdag tog vi buss, tåg, båt och tåg från Södra Sandby via Lund, Helsingborg och Helsingør till Humlebæk för att besöka konstmuseet Louisiana.
En kort vandring genom villakvarter och en liten bit skog med vackra höstfärger.
En avskild del av Louisianaparken där man kan äta medhavd lunch i stället för att köa i restaurangen.
På Louisiana pågick en utställning över Arktis - med aspekter på konst, vetenskap och äventyrsberättelser. Alla äventyrare som begav sig till Arktis var inte hjältar, och alla hjältar var inte heller fläckfria. Här illustrerades Fridtjof Nansens och Knud Rasmusens resor, men också expeditioner som misslyckades helt. Till exempel engelsmannen John Franklin, som försökte föra med sig hela den engelska civilisationen till ödemarken, bland annat tallrikar och bordssliver för 50 personer som skulle äta tre rätter om dagen på skeppet som skulle utforka Arktis. Men skeppet frös fast och ingen kom levande hem.
Annan dramatisk konst (som här: Turner och Strindberg) med svag anknytning till Arktis.
En kort vandring genom villakvarter och en liten bit skog med vackra höstfärger.
En avskild del av Louisianaparken där man kan äta medhavd lunch i stället för att köa i restaurangen.
På Louisiana pågick en utställning över Arktis - med aspekter på konst, vetenskap och äventyrsberättelser. Alla äventyrare som begav sig till Arktis var inte hjältar, och alla hjältar var inte heller fläckfria. Här illustrerades Fridtjof Nansens och Knud Rasmusens resor, men också expeditioner som misslyckades helt. Till exempel engelsmannen John Franklin, som försökte föra med sig hela den engelska civilisationen till ödemarken, bland annat tallrikar och bordssliver för 50 personer som skulle äta tre rätter om dagen på skeppet som skulle utforka Arktis. Men skeppet frös fast och ingen kom levande hem.
Annan dramatisk konst (som här: Turner och Strindberg) med svag anknytning till Arktis.
tisdag 24 september 2013
Årets mykologivecka
Varje höst anordnar Sveriges Mykologiska förening en mykologivecka, och i år ägde den rum i Stockholmstrakten. Vi var inkvarterade på Hagabergs folkhögskola i Södertälje.
Säsongen hade inte varit helt gynnsam för svampen eftersom det varit mycket torrt. Det visade sig fort att det inte lönade sig att åka österut: Tyresta nationalpark och Värmdö gav ingenting. Däremot var det betydligt bättre utdelning i ett nord-sydligt stråk ungefär genom Södertälje. Mälaröarna (Ekerö) och området kring Järna hade en hel del att bjuda på.
Här åker vi med färja från Slagsta vid Fittja till Jungfrusund på Ekerö.
Hela dagen gick åt till att genomsöka Väsby Hage på Munsö, en kombinerad betesmark, ädellövskog och barrskog.
Det mest spektakulära fyndet var knölfotingen (Squamanita paradoxa), en svamp som parasiterar på ockragul grynskivling på ett originellt sätt. Svampen använder grynskivlingen som startramp för den egan fruktkroppen. Det är det som syns på bilden, där foten uppåt ändrar färg från gult till ljust violett
Senare i veckan åkte vi till Stora Alsjön i trakten av Järna. Området bestod av tallhed på hällmark, ganska vanlig naturtyp i Sörmland.
Här fann vi - vilket var förutsett och näst intill regisserat av arrangörerna - Norra Europas största hattsvamp, jättemusseronen (Tricholoma colossus). Om när mykologen Elias Fries fann jättemusseronen berättas en historia , som finns i ett antal varianter, men hos Hugo Stelin i hans svampbok lyder sålunda:
"Nog är det roligt, att Sally blivit lyckligt gift och Sanna förlovad, att Thore blivit adjunkt och Robert tagit sin kandidat, men vad är ändå allt det där i alla fall mot denne rare svampen?"
Matsvamp fann vi också, till exempel denna blomkålssvamp i Rönninge, också på tallhed.
Säsongen hade inte varit helt gynnsam för svampen eftersom det varit mycket torrt. Det visade sig fort att det inte lönade sig att åka österut: Tyresta nationalpark och Värmdö gav ingenting. Däremot var det betydligt bättre utdelning i ett nord-sydligt stråk ungefär genom Södertälje. Mälaröarna (Ekerö) och området kring Järna hade en hel del att bjuda på.
Här åker vi med färja från Slagsta vid Fittja till Jungfrusund på Ekerö.
Hela dagen gick åt till att genomsöka Väsby Hage på Munsö, en kombinerad betesmark, ädellövskog och barrskog.
Det mest spektakulära fyndet var knölfotingen (Squamanita paradoxa), en svamp som parasiterar på ockragul grynskivling på ett originellt sätt. Svampen använder grynskivlingen som startramp för den egan fruktkroppen. Det är det som syns på bilden, där foten uppåt ändrar färg från gult till ljust violett
Senare i veckan åkte vi till Stora Alsjön i trakten av Järna. Området bestod av tallhed på hällmark, ganska vanlig naturtyp i Sörmland.
Här fann vi - vilket var förutsett och näst intill regisserat av arrangörerna - Norra Europas största hattsvamp, jättemusseronen (Tricholoma colossus). Om när mykologen Elias Fries fann jättemusseronen berättas en historia , som finns i ett antal varianter, men hos Hugo Stelin i hans svampbok lyder sålunda:
"Nog är det roligt, att Sally blivit lyckligt gift och Sanna förlovad, att Thore blivit adjunkt och Robert tagit sin kandidat, men vad är ändå allt det där i alla fall mot denne rare svampen?"
Matsvamp fann vi också, till exempel denna blomkålssvamp i Rönninge, också på tallhed.
Etiketter:
blomkålssvamp,
Ekerö,
Järna,
jättemusseron,
knölfoting,
Södertälje
lördag 14 september 2013
Køge Bugt och Arken
En idag i veckan tog jag tåget över Öresundsbron för att bese utställningen av Frida Kahlo på konstmuseet Arken i Ishøj. Efter byte till S-tog på København H åkte jag till Avedøre, alltså tre stationer innan Ishøj, då jag ville promenera en bit längs stranden innan jag ägnade mig åt konsten.
Här passerade jag över vallgraven som hör ihop med Vestvolden, eller Københavns landbefæstning. Efter kriget mot Preussen 1864 då Danmark förlorade Slevsig-Holsten beslöt man att bygga en befästning runt Köpenhamn för att kunna stå emot fientliga angrepp. Anläggningen var omodern redan medan den byggdes men var ändå bemannad under första världskriget. Sedan dess har den övergivits som militäranläggning och blivit mest en promenadväg.
Jag forsatte mot Brøndby strandpark och passerade Heerup-stenene. Ett antal stenar har blivit uthuggna av konstnären Henry Heerup. Ursprungligen fanns här 10 stenar, men 2 av dem har flyttats till Heerupmusset i Rødovre.
Här har jag kommit fram till stranden och beser Avedøre kolkraftverk på avstånd.
Det fanns mycket gott om havtorn längs stranden. Bären är kärva att äta direkt men smakar utmärkt i sylt eller glass.
Framme vid Arken efter två timmars promenad. Här ställer man alltså ut målningar av den mexikanska konstnären Frida Kahlo (1907 -1954).
Frida Kahlo uttalar sig om de två katastroferna i sitt liv. Den ena var en trafikolycka där hon blev allvarligt skadad, men lyckades rehabilitera sig från efter några år. Den andra var konstnären Diego Rivera som hon hade ett förhållande med. Han bedrog henne med hennes egen syster, men trots detta fann de ändå tillbaka till varandra.
De flesta konstverken på Arken var självporträtt av Frida Kahlo, här med en precolombiansk statyett.
Ytterligare ett självporträtt, med en bild av Diego Rivera i pannan.
Här passerade jag över vallgraven som hör ihop med Vestvolden, eller Københavns landbefæstning. Efter kriget mot Preussen 1864 då Danmark förlorade Slevsig-Holsten beslöt man att bygga en befästning runt Köpenhamn för att kunna stå emot fientliga angrepp. Anläggningen var omodern redan medan den byggdes men var ändå bemannad under första världskriget. Sedan dess har den övergivits som militäranläggning och blivit mest en promenadväg.
Jag forsatte mot Brøndby strandpark och passerade Heerup-stenene. Ett antal stenar har blivit uthuggna av konstnären Henry Heerup. Ursprungligen fanns här 10 stenar, men 2 av dem har flyttats till Heerupmusset i Rødovre.
Här har jag kommit fram till stranden och beser Avedøre kolkraftverk på avstånd.
Det fanns mycket gott om havtorn längs stranden. Bären är kärva att äta direkt men smakar utmärkt i sylt eller glass.
Framme vid Arken efter två timmars promenad. Här ställer man alltså ut målningar av den mexikanska konstnären Frida Kahlo (1907 -1954).
Frida Kahlo uttalar sig om de två katastroferna i sitt liv. Den ena var en trafikolycka där hon blev allvarligt skadad, men lyckades rehabilitera sig från efter några år. Den andra var konstnären Diego Rivera som hon hade ett förhållande med. Han bedrog henne med hennes egen syster, men trots detta fann de ändå tillbaka till varandra.
De flesta konstverken på Arken var självporträtt av Frida Kahlo, här med en precolombiansk statyett.
Ytterligare ett självporträtt, med en bild av Diego Rivera i pannan.
söndag 8 september 2013
Käglinge
Käglinge naturområde söder om Malmö var ursprungligen en gammal grustäkt, som omskapats till ett stycke skånsk natur med kullar, skog, vatten, ängs- och hagmarker
Denna söndag hade Tursitföreningen en lagom kort vandring genom området i vackert sensommarväder.
Fåren anas på andra sidan kullen.
Enligt kartan utgör denna kulle ett fornminne, men ingen i sällskapet kände det tillräckligt intressant att gå dit och undersöka.
Vi fortsatte till dammarna för att undersöka förekomsten av grodor. Enligt beskrivningen ska området hysa nio olika grodarter, bland annat ätlig groda, som i stort sett bara finns i sydvästra Skåne (inom Sverige). Tyvärr har den här trängt ut andra sällsynta arter.
Denna söndag hade Tursitföreningen en lagom kort vandring genom området i vackert sensommarväder.
Fåren anas på andra sidan kullen.
Vi fortsatte till dammarna för att undersöka förekomsten av grodor. Enligt beskrivningen ska området hysa nio olika grodarter, bland annat ätlig groda, som i stort sett bara finns i sydvästra Skåne (inom Sverige). Tyvärr har den här trängt ut andra sällsynta arter.
Här fick vi ocksåsyn på en del små grodor.
Etiketter:
grodor,
Käglinge,
Malmö,
ätlig groda
onsdag 4 september 2013
Mer om svampar
I söndags (1 september) var det Svampens dag och den firades över hela landet med utställning och svamprådgivning.
I Skrylle stod jag och en annan medlem i Puggehatten och visade svampar och svarade på frågor. Sydsvenskan kom förbi och intresserade sig för mina jätteröksvampar från Magleby och jag kom i tidningen på en stor bild.
På måndagkvällen hade vi exkursion i Puggehaten till Rökepipan utanför Dalby och då hittade vi bland annat denna klumpticka (Abortiporus biennis), som verkligen ser ut som en oformlig klump. Liksom dropptaggsvamparna producerar den röda vätskedroppar som ung.
Jag har varit ute och vandrat på Söderåsen igen och hittade då denna magnifika oxtungssvamp (Fistulina hepatica), som dock fått en skada i tungspetsen.
I Skäralid var sångsvanarna ute och promenerade på vägen. Jag påpekade för dem det olämpliga i detta beteende och då återvände de snällt till dammen.
Restaurangen i Skäralid hade en svampinspirerad meny.
I Skrylle stod jag och en annan medlem i Puggehatten och visade svampar och svarade på frågor. Sydsvenskan kom förbi och intresserade sig för mina jätteröksvampar från Magleby och jag kom i tidningen på en stor bild.
På måndagkvällen hade vi exkursion i Puggehaten till Rökepipan utanför Dalby och då hittade vi bland annat denna klumpticka (Abortiporus biennis), som verkligen ser ut som en oformlig klump. Liksom dropptaggsvamparna producerar den röda vätskedroppar som ung.
Jag har varit ute och vandrat på Söderåsen igen och hittade då denna magnifika oxtungssvamp (Fistulina hepatica), som dock fått en skada i tungspetsen.
I Skäralid var sångsvanarna ute och promenerade på vägen. Jag påpekade för dem det olämpliga i detta beteende och då återvände de snällt till dammen.
Restaurangen i Skäralid hade en svampinspirerad meny.
Etiketter:
jätteröksvamp,
klumpticka,
oxtungssvamp,
Skrylle,
Skäralid,
sångsvan,
Söderåsen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







































