Lördageftermiddag i Köpenhamn

Köpenhamns nya metro drivs med förarlösa tåg. Här sitter jag längst fram i första vagnen och inbillar mig att jag kör tåget. Vi har just lämnat Kastrup Lufthavn, där jag bytte från Öresundståget och är på väg in till centrum av staden.

Denna eftermiddag ägnades åt en kulturell sightseeing i den "indre by" under några timmar, med en liten krets deltagare. Vår guide var ytterst väl bevandrad i Köpenhamns historia och sevärdheter.


Här ser vi del av fasaden av Frue kirke ut mot Nørregade. Ingången flankeras av Moses med stentavla, där buden står skrivna på danska. På andra sidan ingången stod tidigare Kung David, men han blev stulen för en tid sedan. Hur det nu gick till, det är ju inga små statyer precis.

Vill man se hur den ursprungliga kyrkan såg ut, så ska man titta på Sankt Petri i Malmö. Frue kirke brann 1728 i en av Köpenhamns stora bränder, den återuppbyggdes men förstördes igen när engelsmännen bombarderade Köpenhamn 1807. Så byggdes den upp igen och har fått stå ifred sedan dess.


Vid Nørregade och Vestergade bodde på sin tid fysikern Hans Christian Ørsted. Här upptäckte han elektromagnetismen, dvs han visade att elektricitet och magnetism är två sidor av samma fenomen. Upptäckterna vidarefördes senare av Faraday, Maxwell och Einstein till den moderna klassiska elektrodynamiken.

Vandringen förde oss vidare till Fiolsstreæde och huset där Ludvig Holberg bodde. Vi besökte också tyska kyrkan S:t Petri.

Vandringen avslutades på citykroen vid Gammel Torv med en öl och några smørrebrød i trevligt sällskap. Ett behagligt om än inte superbilligt sätt att tillbringa en lördag eftermiddag.

Dagbok från Australien

Min farfars far hette Carl Jakob Krumlinde, och jag har ärvt hans dagbok, som handlar om en resa till Australien under åren 1852 - 1854. Jag har tolkat hans handskrift och producerat ett dokument som jag nu lagt ut på nätet för den som vill läsa den
(hittas här).
Resan är intressant så till vida som han var en av många som ville pröva lyckan att hitta guld i Australien, men, som de flesta, så fann han ingenting - trots att det fanns guld, och mycket hittades både då och i flera årtionden efteråt. Resan företogs med segelbåt från Hamburg till Sydney, och hemresan från Melbourne till London. Det fanns ångbåtar på 1850-talet men inga oceangående - jämför med dåtidens Amerikafarare som också fick åka med segelbåtar.
Läs gärna dagboken, men låt bli att knycka den eller delar av den för egen publicering.

Vandring på Söderåsen 22 mars 2009

Turistföreningens krets Sydvästra Skåne gjorde en vandring genom Söderåsens nationalpark denna behagliga marsdag innan våren ännu infunnit sig på riktigt.

Sångsvanarna i dammen vid Skäralid verkar halvtama.




Här strävar vandrarna uppför backen på väg mot Härsnäs. Vi ska upp cirka 100 meter men sedan blir det en ganska enkel vandring.







En björk med osedvanligt stor och präktig vril, som tilldrog sig en del uppmärksamhet.








Framme vid Härsnäsdammarna tog vi en kortare paus för dem som behövde komplettera frukosten. Dammarna låg spegelblanka.






Hanhängen av hassel.







En längre rast vid Liagården. Här går det också att övernatta om man är ute på vandring längs Skåneleden.









Det bjöds på grillkorv, vilket var mycket uppskattat.








Utsikten från toppen av Lierna ner mot Kvärkabäcken och Skärån är magnifik. När grönskan kommer om ett par månader så blir sikten betydligt sämre.







Tillbaka till Skäralid efter en fin vandring.

Vårtecken 4b

Jag återvände till Grönadals bygdegård vid Vallåkra för att konstatera att persisk blåstjärna ( Scilla mischtschenkoana) nu kommit en bra bit längre på väg sedan sist.

Vårtecken 5

Blåsippan ute i backarna står!
I varje fall har den börjat komma upp i Fågelsång, här i Södra Sandby på det vanliga stället, där den brukar komma tidigt.






Och vitskråpen har kommit lite längre nu än den 26 januari då jag skrev om den första gången.

Naturskyddsföreningen 100 år

I år är det naturens år - 100 år sedan Svenska Naturskyddsföreningen bildades, 100 år sedan Skånes Naturvårdsförbund bildades och 100 år sedan de första nationalparkerna bildades i Sverige (bl a Sarek och Stora Sjöfallet). Detta firas med många olika evenemang. Lunds Naturskyddsförening firade genom att på årsmötet bjuda medlemmarna på middag - en alldeles utmärkt vegetarisk buffé som vidstående bild försöker ge en antydan om. Årsmötesförhandlingarna gick snabbt och smärtfritt eftersom alla såg fram emot maten. Sedan vidtog informella diskussioner i olika grupper, ex. klimatgruppen, plangruppen och ESS-gruppen, den sista verkar för att förhindra att ESS (European Spallation Source) kommer till Lund.

Louisiana 2

På konstmuseet Louisiana i Humlebæk pågår nu bland annat en utställning med surrealisten Max Ernst (1891-1976). Hans olika epoker skildras var för sig - Dada-epoken i Tyskland, surrealismen i Paris från 1922, exilen i USA från 1941 och återkomsten till Frankrike 1953. Tekniken och den omedelbara upplevelsen av konsten varierar mycket under denna tiden, men den underliggande surrealismen förenar. Max Ernst förklarar lite av hur hans bilder ska förstås i en film, där han med anledning av inbördeskriget i Spanien 1937 yttrar "Painting must be the mirror of our time. It must be mad!". Och visst är många av bilderna galna. Ursprungligen tillhörde Ernst dadaisterna. Begreppet Dada förklaras av Johannes Baader "Die Kunst ist nich nur hier, sondern auch da - da da!".

Resan till Humlebæk begick jag denna gången inte över bron utan med färja Helsingborg - Helsingør. Det blåste ganska bra på sundet idag.