Massmediabehovet särskilt Sydsvenskan

Kommentaren från Anna-Mi till mitt inlägg om Stortorget i Malmö fick mig att börja analysera mitt massmediebehov. Min dagliga tidning heter Sydsvenska Dagbladet, numera Bonnierägd och med allt mer slagsida åt 08-området. Idag saknar man nästan helt det skånska perspektivet i Sydsvenskan, tidningen kan lika gärna produceras i Stockholm med hjälp av en handfull freelancejournalister i Malmö och Lund. Få kritiska reportage görs numera, vilket Anna-Mi noterat i sin blogg. Dock förekom för en tid sedan en del artiklar om Lunds universitet (däribland också från min tidigare arbetsplats LDC). Sådant behövs mer, alla som förvaltar våra skattepengar ska utsättas för att någon petar med en pinne i myrstacken då och då.

Men Sydsvenskan är bra på kulturartiklar, och det är det som gör att jag fortfarande prenumererar på tidningen och har den som sällskap till frukosten. Sydsvenskan på webben läser jag aldrig - här finns ju numera hela världspressen som konkurrent. Dagligen ägnar jag mellan 5 och 30 minuter (undantagsvis mer) åt Berlingske Tidende ("kronikken" rekommenderas särskilt) och Süddeutsche Zeitung, dels för att hålla språkkunskaperna vid liv, men också för att det verkligen behövs ett annat perspektiv på nyheter än bara det som serveras från svenska massmedier.

Sydsvenskans nyordning uppfattar jag mest som "hype", mycket väsen för ingenting. Jo, typsnittet har blivit mer kvällstidningstyp, vilket jag inte tycker är något framsteg. Det viktigaste har hänt på seriesidan, Blondie har kastats ut med en motivering som visar att redaktionen inte förstår serien - se Anna-Mis utmärkta analys.

För övrigt är tidningen mycket dålig på nyheter från Europa. Det ras som drabbade stadsarkivet i Köln - förutom att människor skadades och några fortfarande saknas - innebär närmast katastrof för delar av historisk och genealogisk forskning i Europa. Jag hörde först talas om det via en diskussionslista på nätet för släktforskare med tyska rötter. Det tog tre eller fyra dagar för nyheten att nå Sydsvenskans redaktion. Märkligt eftersom den förekom i radion, både P1 och P4. Men det är väl nyhetsvärderingen på tidningen som det är fel på.

Nog om detta. Man kan ju titta på TV också, men nu har jag kverulerat nog för idag.

Uppsala 6 -8 mars 2009

Under helgen fredag - söndag befann jag mig i Uppsala. Aldrig förr har Sven Stolpes beteckning "Norra Ulva" förefallit mig mer passande. Vinter rådde med snö och is i Odinslund och nödtorftigt skottade trottoarer. Uppe på kullen syntes slottet med sin skära fasad, en krokan eller en bit prinsesstårta på vispgrädden. Jag kände mig försatt tillbaka till sextiotalet.
Nåja, anledningen till besöket var en årsmöteshelg med Sveriges Mykologiska förening, en begivenhet där några av landets svampentusiaster kommer samman för att diskutera gemensamma intressen under en period av året då fältarbetet går på sparlåga. Mötet var utmärkt, många intressanta föredrag, inte bara om svampar i egentlig mening, utan också om lavar och slemsvampar. En lav är en svamp som odlar en klorofyllbärare - eller håller den som slav. Klorofyllbäraren är antingen en grönalg eller en cyanobakterie. En slemsvamp är ingen svamp utan en samling sociala amöbor. Allt mycket givande och även mykologer kan vara sociala, visade det sig.

Men nu till skräckupplevelsen. De flesta av oss hade valt inkvartering på det ena av STF:s vandrarhem, det som skröt med att det serverade frukost. Det visade sig utgöra en f d simhall, där man dock monterat bort trampolinerna så att inte en gammal skumögd f d simmare skulle begå några misstag (bassängen var torrlagd). Rummen var vid bassängens kanter och var lyxutrustade med WC och dusch men inga fönster så man hade ingen aning om vad det var för väder ute. Frukost serverades i bassängen för 50 kronor per person och utgjorde ett absolut lågvattenmärke alla kategorier. En seg franskbrödbulle, med en skiva ost, en skiva skinka och ett visset salladsblad, en plastburk söt, skär yoghurt med en bild av jordgubbe på utsidan och en halv banan. Till det kunde man få, om man så ville, en bit knäckebröd utan smör.
Försökte få lunch på lördagen före 12. Enda möjligheten var en galleria där man kunde få pizza på "Lilla Italien" (eller hette den "Little Italy"?), Nåja, jag beställde en vegetarisk pizza, och fick något som bestod av deg, ost och grönsaker och smakade absolut ingenting utom möjligen mild tandkräm. Konsistensgivare var ett ord som kom mig till minnes. En förfrågan om kryddor resulterade i en burk pulver där huvudingrediensen var smakfördärvare E621 (mononatriumglutamat). Jag avstod.
Och det var inte första gången något liknande hänt mig just i Uppsala. För en sex - sju år sedan var jag här på LADOK-möte och vi hade en konferensmiddag där rätterna serverades i fel ordning. Huvudrätt före förrätt och kaffe före efterrätt. Dock minns jag inte själva maten.
Annars tillhör jag inte alls dem som tror att det bara finns mat i Skåne. Jag har ätit alldeles utmärkt på många orter i Sverige. Stockholm och Göteborg har ju internationellt kök, men jag har ätit utmärkt även i småstäder som Vadstena och Skara, har till och med flera favoritställen där. Och i Norrland äter man också generellt mycket bra, både i Luleå, Umeå och Ramsele. Men Uppsala är alltså ett sorts kulinariskt svart hål.

Nåväl. nu ska jag påminna mig vad jag lärt mig av Epiktetos, Cicero, Montaigne och Sterne. Det är inte tingen utan mina åsikter om tingen som gör mig irriterad. Se detta tidigare inlägg.

Sedan var jag också runt lite i Uppsala, domkyrkan och universitetsområdet, Och Åsgränd och Öfre Slottsgatan. Bakgården och planket på Åsgränd var igenspikat, så jag undrar var katten Måns och Bill och Bull bor numera.

Stortorget i Malmö

Bilden till vänster är inte tagen i Schönbrunn eller Versailles utan i bekvämlighetsinrättningen under Stortorget i Malmö.







På Malmö Stortorg visar man förstasidor från stadens dagliga tidning från svunna tider med andra tidsperspektiv. Pensionerna ska höjas och pensionsåldern sänkas. Men det var alltså för 35 år sedan.

The times they are a-changin'



Danskarna flyttar hit när bron har byggts! Sveriges riksdag beslöt 1974 att bygga Öresundsbron och bygget skulle komma igång "så fort det danska folketinget sagt ja". Men det gjorde Folketinget inte den gången, skulle det visa sig. Det dröjde 26 år innan bron fanns på plats. Men då fick vi också järnväg på bron, vilket vi inte skulle ha fått om bron byggts på sjuttiotalet.

Romeleåsen

På vandring mellan två busshållplatser (Blentarp och Dörröd) passerade jag Lilla Rödde, där någon gjort en installation för att påminna oss om samekulturen. Intressant, men svårt att förstå kopplingen till Skåne och Romeleåsen.






På en stock växte vackra sidentickor. Man kunde se av växtsättet att stocken legat ner länge och nyligen rests upp.









Här upphör Sjöbo kommun!

Svampedag 28 februari 2009

Den sista lördagen i februari åkte vi till København för att delta i generalforsamling (betyder årsmöte) för Foreningen til Svampekundskabens Fremme. Förhandlingarna ägde rum i Geologisk museum med mycket vackra interiörer. Föreningen bjöd, förutom på intressanta föredrag, också på lunch.

Vårtecken 2

Vid Skogmöllebäcken söder om Veberöd finns ett område med en massa förvildade snödroppar.







Fredagen den 27 februari begav jag mig dit för att se hur långt snösmältningen och snödropparna kommit, och, som synes av bilderna, var nästan all snö borta och många snödroppar hade kommit upp.






Här fanns fortfarande många vedboende vintersvampar, som ekkrös, frätskinn, gullkrös och dallergröppa.

Orgelkonsert i Malmö Caroli

Idag begav jag mig till Malmö för en orgelkonsert i Caroli kyrka. Varje torsdag har Malmö Musikhögskola konsert i Caroli, som numera är begåvad med två orglar, dels den "gamla" romantiska från 1920-talet, dels en spansk orgel. På den spanska spelades Bach och andra barockkompositörer, och avslutningsvis spelades Mendelssohn på den stora orgeln, allt av organister vid Malmö högskola. Caroli kyrka har en utmärkt akustik och kyrkans arkitektur är sådan att man också ser mycket bra, var man än sitter. Konserten var, som synes, inte så välbesökt som den egentligen förtjänade.