Vårsvampar

 I förra helgen ledde jag en svampexkursion med Puggehatten till Vombs fure. Där hittade vi en hel del exemplar av stenmurkla, en vårprimör man numera avstår från att äta på grund av dess giftighet. Det var den enda markväxande svamp vi hittade. De flesta var små, på väg upp.

 På gamla tallkottar, ofta en bit ner i marken, växer örtaggsvamp.

 Vi hittade också rökslöjskivling, som växer på gamla granstubbar. En fullt ätbar svamp som finns året om så länge det är mildväder.

Vårsvampar

Idag var jag ute med en bekant för att avsöka svampmarkerna i mellersta Skåne. Exakt var vi var vill jag inte avslöja eftersom det kan vara lite känsligt. Men det var i tallskog.

  Här fann vi tallkotteskivling (Strobilurus stephanocystis), som växer på tallkottar som ofta finns långt ner i jorden och kan vara ganska nerbrutna. I äldre svampböcker kallas den vårnagelskivling och anses vara en läckerhet. Men eftersom svampen är så liten måste man hitta stora mängder för att det ska löna sig att plocka, och så mycket fann vi inte.

 I samma lokal fann vi ganska mycket stenmurkla. Den äter jag inte längre eftersom den även efter omsorgsfull förbehandling ändå inte blir helt giftfri.

 I Rövarekulan vid Rolsberga, i en helt annan miljö, fann vi klormurkla. Det var första gången jag fann denna lustiga svamp som främst känns igen på att den luktar badhus.