Klåveröd igen

Ett nytt försök att rekognoscera vandringsleden från Klåveröd till Kvärk och tillbaka till Klåveröd på västra sidan av Söderåsen lyckades lite bättre den här gången. Vi vandrade först längs med Dejebäcken som på bilden till vänster





... och fortsatte sedan längs en skogsväg som tog oss cirka 100 m upp och vandrade längs med branten. Utsikten ner mot Dejebäcken blev bättre ju närmre kanten man vågade gå.






Så småningom vände vägen i en vid båge och landskapet ändrade gradvis karaktär och vi kom in i en glesare skog med högstammiga bokar.










I närheten av Kvärk ett öppet landskap med gamla flerstammiga ekar, troligen resultat av skogsbete för länge sedan.










Rester av äldre bebyggelse där Kongaövägen ansluter till Kvärkavägen.







Efter 5 timmar och 12 km tillbaka till Klåverödsdammen.

Söderåsen vid Klåveröd

I tisdags begav vi oss till Klåveröd i västra delen av Söderåsen för att rekognoscera inför en kommande vandring. Vädret var klart och soligt och ganska varmt. Vi rundade Klåverödsdammen






... och gick längs en stig uppför en backe för att finna Skåneleden och vandra österut. Nu var det inte så enkelt, den led som tycktes gå österut var den västra grenen, medan den östliga gick norrut och var skymd för oss.





Vi vandrade dock glatt på, vägen såg riktig ut med bokskog och gamla stengärdsgårdar som avskilde för länge sedan inmutade ägor.






Vi vandrade genom Skorstensdalen, fast det insåg vi först efteråt.









Harsyra fanns i mängder, en del blommar var mer rödaktiga än vita.






Här började vi ana oråd och jag satte på min GPS som jag borde haft igång hela tiden, och mycket riktigt visade det sig att vi gått i helt fel riktning. Och ändå lyste solen så det borde inte ha gått att ta fel på kompassriktningen. Men om man inget misstänker. så går det så här.




Vi återvände till punkten där vi tagit fatt i Skåneleden och började vandra i rätt riktning. Här passeras ruinerna av Klåveröds vattenmölla och då är vi på rätt väg.







Kärrviol växer i fuktstråken.







Plötsligt börjar man glida på fjorårslöven. Det visar sig att det ligger is under löven. Här nere i bäckravinen dit solen nästan aldrig når har det alltså inte töat upp sedan i vintras. Lövtäcket har väl också isolerat.






Här vid Dejebäcken insåg vi att vi inte skulle hinna reka hela slingan idag och fick återvända till utgångspunkten.







Klåverödsdammen igen.