Rom på 5 dagar

Ett tjugotal personer åker ibland ut i Europa på hösten för att studera gamla böcker och diverse annat sevärt - detta år till Rom.

Vi bodde i "Casa di Santa Brigida" dvs birgittinersystrarnas kloster på Piazza Farnese i centrala Rom. Klostret står öppet för gäster som å det vänligaste omhuldas av nunnorna (ett parav dem talade svenska).

Det var också här Birgitta bodde under en stor del av sin tid i Rom, det var här hon skrev sina Uppenbarelser (Revelationes) och det var här hon dog den 23 juli 1373. Efter Birgittas död donerades huset till klostret i Vadstena och skulle enligt statuterna mottaga främlingar som kommer från Sverige, ge dem vin och bröd i tre dagar, säng och rum i en vecka.

Efter reformationen i Sverige kom dock inte längre några svenskar dit mer än enstaka katolska flyktingar. Vid Napoleonkrigen i början av 1800-talet förlorade birgittinerna huset men återfick det 1931 med hjälp av påven Pius XI. Sedan dess kan de åter ta emot främlingar från Sverige. Vi fick både vin och bröd, säng och rum i en vecka, men fick för all del betala för det :-)







På dagarna besökte vi ett antal offentligt tillgängliga bibliotek, som Bibliotheca Angelica San Agostino, Biblioteca Corsiniana, Biblioteca Nazionale och Biblioteca Castanatense.
















Officiella inrättningar och konstruktioner i Rom signeras SPQR, uttytt Senatus PopulusQue Romanus (senaten och det romerska folket). Uttrycket lever kvar från antiken och användes för att uttrycka enighet mellan det romerska folket och dess styresmän. Källa Nationalencylopedin.







Vi bodde granne med Campo dei Fiori, Roms mest berömda salutorg (och loppmarknad). Här utbjuds grönsaker, ost, m m men också diverse olika svampar, både odlade och viltplockade.





På denna bild ses dels porcini, dvs karljohanssvamp, dels ovolo buono, en svamp (Amanita caesarea) som vi aldrig ser hemma hos oss. Den var de gamla romarnas Boletus, och utgjorde kejsar Claudius älsklingsrätt och den blev hans död, sedan hans hustru Agrippina, som ville ha sin son Nero till kejsare, lät förgifta honom med en giftsvamp (lömsk flugsvamp?), allt enligt Suetonius.


Jag inhandlade en styck ovolo på torget för 8 euro och avnjöt den skivad (rå) på en pastasallad med lite parmesan och olivolja. Och visst smakade det gott, fast kanske inte för 8 euro. Men det är förstås upplevelsen man betalar för.






En annan dag tog vi metron till Piramide, dvs Caio Cestios pyramid i södra Rom, efter vad jag vet den enda icke-moderna pyramiden i Europa. Därifrån promenerade vi till den protestaniska kyrkogården Il cimitero acattolico, enligt uppgift den enda kyrkogård som är tillgänglig för icke-katoliker (att begravas alltså).






Berömda poeter som är begravda här är t. ex. John Keats och Percy Shelley. Keats dog i tuberkulos i Rom vid 26 års ålder, ganska desillusionerad och bortglömd. Hans gravsten bär texten:
Here lies one whose name was writ in water.













Avslutningsvis lämnade jag sällskapet för att de två sista dagarna begå några av de mer kända turistattraktionerna och fann att turistströmmen även i oktober var enorm. När jag var i Rom för 22 år sedan kunde man gå ganska fritt och dessutom nästan ensam på Forum Romanum, idag var mycket avspärrat och folkmassorna betydligt större.







För att komma in i Vatikanmuseerna måste man först stå i kö i upp till 2 timmar som mest (vi klarade oss dock med en halvtimme eftersom vi kom tidigt en lördag). Olika agenter försökte sälja VIP-biljetter för 11 euro extra (utöver inträde på 14 euro och ev, guide för 7 euro) vilket skulle betyda att man kom in fortare. Men man måste ändå ta sig igenom en säkerhetskontroll liknande den på flygplatsen med metalldetektor etc. Inne i museerna gick det mesta ut på att fösa folkmassorna framåt med jämn hastighet.



Här syns en del av kön till ingångskassorna till Vatikanmuseerna. Jag kom osökt att tänka på den finländske filosofen Georg Henrik von Wright som i sin sista bok "Att förstå sin samtid" jämställde massturismen med miljöförstöring och kärnvapenkrig. Jag tyckte, när jag läste det första gången, att det lät lite överdrivet men börjar nu förstå vad han menade.