Orkidéer och annat i Lundatrakten

 Dalby fälad Nr 5 öster om Lund brukar vara pålitligt när det gäller orkidéer, åtminstone två arter förekommer här: Sankt Pers nycklar och göknycklar.

 Här tycks Sankt Pers nycklar trivas ihop med maskrosor.

 I Linnebjär, norr om Södra Sandby, finns en fuktäng som också hyser en del fina arter. Den har tidigare slåttrats, men ser lite igenvuxen ur nu.

 Men visst hittade jag majnycklar här, liksom förra året.

 Liljekonvaljer har också kommit.

Körsbärsdalen

Nu blommar körsbärsträden i Körsbärsdalen i Veberöd.

Några vårblommor till

 Nu har våren börjat ta fart och vissa dagar har det varit tvåsiffriga temperaturer. Backsipporna kommer fint nu, som på Knivsås mellan Dalby och Veberöd.

 Backsippa kommer också i Hällestad fälad. Men blåsippa och vitsippa kommer mycket glesare. Vitsippemattorna är nästan bara gröna och blommor kommer mest i fuktstråken. Kanske förra årets torra sommar bär skulden.

 På fuktiga ställen har jag hittat kabbeleka (Hällestad fälad),

 Vårlök på Knivsås.

 Vätteros kommer i försvarliga mängder. Fågelsång, Södra Sandby.

Fler vårblommor

Nu börjar vårblommorna bli synliga i den skånska naturen.

 Årets första svalört såg jag i Sjöbo ora i söndags. Sedan har jag noterat svalört på fler platser

 I Sjöbo ora var det också gott om tussilago.

Backsippor i knoppstadium har jag noterat i Billebjer, Hällestad fälad och Knivsås.

 I Dalby Söderskog nationalpark är hålnunneörten på gång.

 Till slut i Fågelsång börjar det bli gott om vätteros.

Våren på gång

Idag besökte jag Rövarekulan (Gudmundtorps socken, Höörs kommun) och fann årets första två blåsippor. Ännu har jag inte sett några i Fågelsång (Södra Sandby).

 Här fanns också vitsippor, men de hade inte öppnat sig helt ännu.

 Vitskråp blommar också, liksom i Fågelsång. Massor med ramslökblad.

Australien 2

Här fortsätter beskrivningen av min resa till Australien. Första delen finns i det inlägg som sekventiellt kommer närmast efter detta.

Jag har nu kommit till Adelaide.

 I  Adelaide, liksom i Melbourne, ombesörjdes lokaltrafiken till stor del av spårvagnar som också var gratis att åka med i de centrala delarna av staden. Men jag ägnade nu nästa dag åt en heldagsutflykt till Kangaroo Island.

 Första anhalten var Seal Bay, där vi kunde studera en hel flock australiska sjölejon på stranden, till synes helt oberörda av besökarna.

 Vi fick lunch vid Hanson Bay och samtidigt en promenad i eucalyptusskogen med massor av koalabjörnar. Dessa koalor är införda på Kangaroo Island och trivs tydligen bra då de har förökat sig kraftigt. En koala äter bara eucalyptusblad och tillbringar all sin tid uppe i träden. Den sover 20 av dygnets 24 timmar eftersom matsmältningen tar all energi.

 Det berättades att en koala ibland klättrar ner för trädet, men då bara för att klättra upp i ett annat träd. Man ska då inte stå för nära för då kan man bli förväxlad med ett träd.

 Det här grästrädet uppskattades vara cirka 700 år gammalt.

 Sista punkten på dagen var en uflykt till Admirals Arch och Remarkable Rocks. Guiderna var mycket ängsliga för att vi skulle gå för långt ut och trilla ner, men risken var liten eftersom det varken regnade eller blåste.

 Det röda på stenen är lavar, med en rödalg som fotobiont.

 Man kan se sälar vila på klipporna.

 Det fanns en del spännande grottor här också.

 Sedan ägnade jag en och en halv dag åt botaniska trädgården i Adelaide, Här fanns växter från södra halvklotet, inte bara Australien utan också Sydafrika och Chile.

 Uppe i eucalyptusträdet sitter en kakadua.

 En av de vanligaste parkfåglarna här var den australiska vita ibisen.

Australien 1

En tid tillbaka har jag umgåtts med tanken på en resa till Australien. Därtill var jag lockad av min farfars fars dagbok som han skrev under en resa till Australien 1852-1854. Min resa blev mycket annorlunda och jag anträdde den den 1 mars i år och ankom Melbourne på kvällen den 3 mars.

 Jag övernattade på ett hotell vid flygplatsen och tog först nästa dag flygbussen in till centrum och till ett hotell beläget betydligt närmre de intressanta utflyktsmålen. Bilden ovan visar stadens skyline från flygbussen.

 Kollektivtrafiken i Melbourne är mycket väl utbyggd och ombesörjs framför allt av spårvagnar, kompletterad av busslinjer och metro till förorterna. Spårvagnarna var dessutom gratis att åka med inom stadens centrala delaar.

 Ringlinjen, linje 35, håller sig helt inom det fria området och trafikeras av äldre material.

 Men nu ville jag framför allt ut och se Australiens växt- och djurvärld och nästa dag deltog jag i en guidad bussutflykt till Churchill Island och Phillip Island. På bilden ovan (från Churchill Island) kan man se en svart svan.

 De var gott om wallaby (småkängurur), som dock inte alltid var så lättfotograferade. Djuren ovan är inte instängslade utan nätet finns bara för att hindra dem från att gå ut på vägen och bli överkörda. I övrigt är de helt fria.

 En och annan tog sig ändå ut på vägen.

 Vi besökte också en djurpark, som jag rent principiellt ogillar, men vissa arter kan bli väldigt svåra att få syn på annars. Här ovan, i ett hägn, befann sig den australiska jättekungsfiskaren kookaburran.

 Härefter åkte vi vidare till Phillip Island främst för att se på småpingviner ("little penguins"), Australiens enda pingvinart. Några av dem gömmer sig under gångbroarna under dagen men flertalet tillbringar dagen till havs . Framåt solnedgången strax före nio (21) kunde vi så få se flockar av pingviner komma upp från havet och springa upp från stranden genom sanden och upp i gräset. Det var dock för mörkt för att kunna fotografera.

 Några kängurur fastnade på bild på kvällen.

 Nästa dag tog jag tåget till guldgrävarstaden Bendigo, en resa på två timmar.

 Man kunde åka veteranspårvagn från stationen till gruvmuseet.

 Gruvan Deborah Gold mine startade på platsen där pionjärerna redan hittat en massa guld och är nu omgjort till museum.

 Man kunde prova på att själv vaska guld på det klassiska sättet.

 Min resa fortsatte sedan till Adelaide. Fortsättning följer.