Vandring i november

 Söndag (13 november) var en helt osannolik novemberdag: sol, blå himmel, vindstilla och några minusgrader. Så långt ifrån som möjligt från denna månads typiska väder med mulet, dimma och antydan till regn. Vi var några stycken som vandrade från Simrishamn till Bäckhalladalen och tillbaka längs Vårhallarna och stranden.

Nicolaikyrkan i Simrishamn

Vi följde Tommarpsån norrut mot Bäckhalladalen

Över ett par gamla valvbroar.

 Här i Bäckhalladalen finns dessa geologiska formationer, kallade böljeslag, som orsakats av att sand har pressat mot stenen under några hundra millioner år (ungefär så).

 Vi fortsatte ner mot stranden, till Vårhallarna.

Även här fanns böljeslag.

Återvände till Simrishamn.

Monet på Ordrupgaard

I förra veckan tog jag tåget från Lund till Klampenborg för att besöka Ordrupgaard och utställningen av bilder av Claude Monet. Tågresan mellan Lund och Klampenborg tog cirka en timme och sedan blev det knappt en timmes promenad genom Jægersborg Dyrehave till museet.

 Numera är museet mer genröst än tidigare mot fotografering. Man får ta bidler fast utan blixt. Antagligen beror det på att man inte längre kan kontrollera vilka som tar bilder med mobilkamera eller bara petar på mobilen i andra syften.

 Uttsällningen var indelad i olika epoker.  Tidiga bilder föreställer dramatiska kustlandskap och katedraler.

 Monet målade ett stort antal bilder av höstackar.

Flera bilder av broar i London, här Waterloo bridge. Bilden ska ses på visst avstånd för att ge illusion av fordon på bron.

 På hemvägen noterade jag en effektfull reklam för försäkringar.

Hemresan tog 40 minuter längre tid än ditresan på grund av de dubbla ID-kontrollerna trots att det utanför rusningstid inte är några långa köer - annars kan det lätt ta änu längre tid. Jag kunde naturligtivs ha åkt tillbaka över Helsingør men jag ville å andra sidan få en påminnelse om och bevara ilskan över den aggression mot Skåne och Öresundsregionen som Sveriges regering utövar.

Bilder från Forsakar och Ivö

Under helgen 7 - 9 okotber besökte jag bl a Forsakar under en inventeringshelg med Puggehatten. Det var ett tag sedan, och numera har man infört förbud mot att klättra i branterna så man måste hålla sig till stigarna.

 Uppe på östra höjden fotograferade jag ett raggskinn.

 För att göra utsikterna tillgängliga när man inte längre får klättra, har man byggt denna anläggning med trappa ner till en avsats där man kan beskåda fallen.

 Ivösjön och Ivö från Vångavägen tidigt på söndagsmorgonen.

 Färjeläget i Barum.

 Det var generellt mycket med dåligt med svamp, säkert det sämsta läget på mer än tio år på grund av torkan. En och annan godbit dök dock upp, t ex denna borstskölding (Pluteus umbrosus) på Ivö klack.

 På västra sidan av Ivö finns dessa kalkformationer, kallas Ungsmunnarna.

 Ny art för mig: aprikoshätta (Mycena leptophylla)

Mykologivecka i Borghamn

Mykologiveckan i Borghamn på östgötasidan av Vättern gav rikt utbyte i fina värdefulla svampar men inga mängder av matsvamp.

Göta kanal i Motala.

Vandrarhemmet i Borghamn. Cirka 60 deltagare.

Utsikt över Vättern från Borghamn.

Utsikt över Vättern från Drottning Ommas borg, vid foten av Omberg.

Vi fann många intressanta signalarter, alltså sådana som markerar värdefull natur. Här är det kungsspindling (Cortinarius elegantior) från Ombergsliden.

 Lactarius tuomikoskii (em ljusare släkting till svavelriskan) i mossig granskog i norra Östergötland på gränsen till Närke (Trolleflod).

 Del av utställningen efter veckans slut.

Söderåsen

 Vi har torrt och varmt i Skåne så de flesta svampar har torkat bort i värmen. Dock finns fortfarande vedväxande svampar, men i ravinen i Söderåsen, längs Skärån, är det fortfarande lite fuktigt och där finns en del att beskåda för närvarande. Först visar jag sydlig sotticka med sina karakteristiska droppar. Den är rödlistad men har blivt ganska vanlig på de senare åren.

 En slemsvamp, Arcyria denudata, täckte en stor del av ena sidan av en låga. Den befinner sig i sista stadiet, då den bildar fruktkroppar.

Så ser fruktkropparna ut i förstoring. Även en kompaktkamera ger hyfsade närbilder numera.

 En insekt (för mig obekant) hade slagit sig ner på toppen av hatten på denna spindelskivling.

 Längre in i ravinen ser jag en likadan igen, nu på tuvhätta.

 Ätbart? Jodå, några trattkantareller. Det fanns också blek taggsvamp, ostronmussling och föränderlig tofsskivling.

Svampar i parkmiljö

 Det förekommer en hel del svampar också i parkmiljö, vilket kan vara intressant om man är lite mer bekväm av sig och inte vill ta sig ut i den riktiga naturen varje dag.

 I Slottsparken i Malmö finns en stor häxring av jättetrattskivling som uppskattades ha en diameter på 20 meter och bestå av flera hundra fruktkroppar. Ringen återkommer de flesta år och utvidgar sig något för varje gång.

 Den anses vara cirka 20 år gammal.

 I parken hittade vi - trots att det var torrt - flera exemplar av rotsopp, en sällsynt och illasmakande svamp.

Svaneholms slottsskog är också en sorts park. Här hittade jag korallticka, en rödlistad (NT) art som kanske inte bör plockas, fast ibland gör jag det ändå eftersom den smakar så gott.

 På en gammal ek växte rätt mycket oxtungssvamp ...

 ... liksom på stubben.

Svaneholms slott syns på andra sidan sjön.

Storkar i Flyinge.

 Det finns nu åter häckande stork på taken på Flyinge kungsgård. De sista storkarna försvann annars härifrån 1952. Flyinge är en klassisk lokal för storkförekomsten i Skåne och "Skånes Natur" (Skånes Naturvårdsförbunds årsskrift) innehöll flera artiklar av adjunkten Nils Noréhn under ården 1940 - 1952 där storkens minskning i Skåne dokumenterades. Sista häckningen var på Karups Nygård 1953.

  Dessa storkar är "inplanterade" och det är kanske ännu för tidigt att veta om storken som art åter kan anses ha etablerat sig igen i Skåne.

Flyinge är mest känt för sina hästar.