Med STF till Arken

Det är tradition att STF:s krets Sydvästra Skåne anordnar en tur till konstmuseet Arken söder om Köpenhamn varje år i februari. Nu ska det ju inte heta krets längre har jag hört, utan något annat, som har bestämts av Turistföreningen i Stockholm. Kretsarna ska ha omorganiserats, efter vad jag har hört ansågs de alltför självständiga, och STF i Stockholm vill att det ska bli en hårdare centralstyrning. Fast det har jag kanske missuppfattat.

 Nåja, vandringen genomfördes enligt tradition med tåg till Köpenhamn och byte till S-tåget på Køgebugtbanan, till Brøndby strand. Därifrån vandrade vi den knappt 5 km långa sträckan till Arken och tog en matpaus längs vägen.

 Det var lite kyligt och ganska halt, så vi beslöt att inte gå längs strandlinjen utan innanför dammarna.

Våren är i alla fall på gång, sälgen har knoppar.

 OCH, liksom vid förra vandringen samma årstid (se under Februari 2009) så satt det en hel massa hägrar uppradade vid en damm nära Vallensbæk, kanske 30 - 40 stycken.

Vi ankommer Arken vid Ishøj strand.

Lockbetet var utställningen "Carl Henning Pedersen 100 år". Det var 100 år sedan CHP föddes, han dog 2007 och blev alltså 94 år. Utställningen täckte hela hans verksamma tid, från ungdomsbilderna som var lite kubisminspirerade, över krigsåren med mörka bilder och figurer utan ögon eller med små ögon, till Cobratiden i början av 50-talet med mycket starka färger, som på bilden ovan. Det var då han tryckte ut färgen på duken direkt från tuben. Sista tiden målade han akvareller, bl a en med titeln "Karons båd" 2005. Men då hade han blivit trött, talade guiden om för oss.

Man kunde också se en animationsfilm "The new book of mountains and seas", byggd på 6000 teckningar av den kinesiske konstnären Qiu Anxiong i ett poetiskt bildspråk över nya tekniska utvecklingar inom bioteknologi och kloning.

Filmen om Hannah Arendt

På biografen Kino i Lund visas filmen om Hannah Arendt. Hannah Arendt var en politisk-filosofisk skribent som besökte Jerusalem 1961 för att bevaka rättegången mot Adolf Eichman, en av nazibödlarna som israelerna lyckades kidnappa i Argentina och förde till Israel för rättegång. Hon hade kanske väntat sig en traditionell bödeltyp, en symbol för hat och våld, men fann i stället en "icke-person". Eichman hade så att säga helt abdikerat från sitt moraliska ansvar och följde bara order som en sann byråkrat. Han hade ansvarat för logistiken för transporterna till koncentrationslägren utan att se eller reflektera över verkligheten bakom. Hannah Arendt kallade detta "den banala ondskan", den som sker utan mening och engagemang, enbart för att fylla en uppgift i ett byråkratiskt, hierarkiskt system. Hon blev kraftigt kritiserad från judiskt håll, av människor som inte ville se sitt folks tragedi trivialiserad eller allt lidande meningslöst. Filmen belyser allt detta, och är ytterst sevärd.

Vinter igen

 Vinterlandskapet är svartvitt och grafiskt. Med grå himmel och snötäckt mark finns inga färger i naturen. Bilderrna ser ut som gamla svartvita fotografier. När björken är avlövad framträder häxkvastarna tydligare.

 Här är en närbild på björken. Häxkvastarna orsakas av en blåssvamp (Taphrina betulina och närstående arter).

 Utsikt från Billebjer mot Dalby. Billebjer är ett litet berg på slätten, och kan anses vara den nordvästligaste utlöparen av Romeleåsen.

 Idag hade naturskyddsföreningen en utflykt till Lunds reningsverk i Källby vid Höje å. Vi fick lyssna till en timmes föreläsning och sedan fick vi en guidning på området, där vi studerade avloppsrening och rötslam.

  Här samlas en massa "tops" som obetänksamma människor spolar ner i avloppet.

Till slut spår av sothöns i snön vid dammarna.

Svampexkursion i snö

 Svamputflykt i februari i snö, kan det vara något? I ärlighetens namn hade jag inte väntat mig snö - när jag körde från Södra Sandby på lördagsmorgonen var det nollgradigt men barmark. Men efter Hörby, uppe på Linderödsåsen, kom jag in i snölandskapet. Vid Västra Vrams kyrka, utanför Tollarp, mötte jag två likasinnade svampnördar.

 Så såg det ut i skogen i Björkeröd, där vi letade vedväxande svampar.

 Och det fanns en del, till exempel ribbgrynna på hassel.

 I kådan på granstammen har en del små spindlar fastnat, liksom någon gråsugga. Och till vänster på bilden ses några små brandgula skålsvampar, kådskål (Sarea resinae).

Med STF över Romeleåsen

 I år - liksom varje år - anordnade STF:s sydvästskånekrets en vintervandring från Genarp till föreningens stuga Kullatorpet på Romeleåsen, och tillbaka till Genarp längs delvis annan väg.

 Här samlas vid inför vandringen på Genarps idrottsplats.

 Det är gott om vatten i vinter - som här i Höje å. På sista tiden har vi haft ganska kallt väder men idag steg temperaturen och närmade sig noll.

 24 personer deltog i vandringen, inte alla syns på bilden.

 Här står vi och betraktar en douglasgran. Björnstorps gods har planterat in ganska många olika utländska barrträd. Douglasgranen kommer ursprungligen från Nordamerika.

 Här vandrar vi genom en plantering av Nobilegranar, en varietet av ädelgran.

 Efter en och en halv timme är vi framme vid Kullatorpet där vi får vår matrast i inomhusvärmen. För den som beställt i förväg finns knake att tillgå.

 På återvägen kunde vi studera maskinell trädfällning.

  Dimman kom mot slutet av vandringen. Sedan började det snöa, men då var vi hemma.

Psykiater, kassaskåp och bilkörning.

 För en tid sedan köpte jag tre böcker av fysikern Richard Feynman, typ memoarer av den roliga och lättsamma sorten. Feynman var en berömd amerikansk teoretisk fysiker. Han fick nobelpriset 1965 och var verksam vid California Institute of Technology tills han dog 1988. Han blev också lite av en kultfigur eftersom han tyckte om att lära ut fysik på ett underhållande sätt. Hans tre memoarliknande böcker är skrivna ur ett formellt modest perspektiv, men det lyser igenom att han är medveten om sin egen talang och betydelse.  Han var gift två gånger, den första frun dog i lungtuberkulos efter bara några år då de båda var helt unga. Feynman levde sedan ett slags playboyliv tills han stadgade sig och gifte om sig.

 En dråplig episod skildras då han blev uttagen till att ingå i de amerikanska styrkorna i det ockuperade Tyskland efter andra världskriget. Först skulle han genomgpå några tester, dels IQ-test, dels medicinska och fysiska tester. Till sist ("det trettonde rummet") skulle han träffa en psykiater. Feynman var redan innan negativt inställd till psykiatrin och svarade på frågorna på ett ganska raljant och överlägset sätt. Men läkaren på andra sidan bordet hade absolut ingen humor och tog allting bokstavligt. När läkaren ställde frågor om Feynmans döda hustru, blev F riktigt arg och svarade på ett sätt som gjorde att psykiatern klassade honom som "icke tillräknelig" och därmed blev F frikallad från militärtjänsten. Men han var alltså tillräckligt tillräknelig för att få nobelpris i fysik.

 Feynman beskriver hur han lärde sig öppna kassaskåp genom att lista ut kombinationen. Han använde dock aldrig kunskaperna på något oärligt sätt, men förvånade sig över andra människors oförmåga att förstå innebörden av kunskapen. På en militärbas fann han att alla hemliga dokument var inlåsta i skåp med kombinationslås, men då någon arbetade med dokumenten var skåpen öppna, och då var det - åtminstone för Feynman - enkelt att genomskåda kombinationen. Han talade om detta för chefen på avdelningen och menade att alla skåp skulle hållas stängda även medan arbetet pågick. Det enda resultatet av hans påpekande blev att alla beordrades stänga skåpen när Feynman kom. Man förstod alltså inte säkerhetsproblemet utan trodde att Feynman utgjorde risken.

 Feynman gav ut tre volymer "Lectures in Physics" som innehåller de föreläsningar han ett par år höll för studenter på grundkurser i fysik på CalTech. Jag har dem själv sedan många år och de är suveränt pedagogiska. I memoarerna skriver han att han blivit beskylld för manschauvinism för att han återgett en s. k. rolig historia i samband med en föreläsning om hastighet i mekaniken. Historien går ut på att en kvinnlig bilist blir stoppad av polisen, som säger att hon kört för fort - 60 miles per timme, där man bara får köra 50. Damen svarar att det omöjligen kan vara sant eftersom hon bara varit ute 7 minuter och därför inte kört några 60 miles. Så långt den roliga historien, men Feynman för samtalet vidare. Polisen förklarar för damen att om hon fortsatt köra med samma hastighet, så skulle hon efter en timme ha kört 60 miles. Till detta svarar damen att det inte alls är hennes avsikt, hon ska bara köra och handla och det tar bara 5 minuter till att komma till affären. Polisen byter då taktik och säger att bilens hastighetsmätare bör ha visat 60 och att detta är för mycket. Damen replikerar att mätaren inte visade något alls eftersom den var sönder. Den visade 0 och i så skulle ju bilen ha stått stilla, vilket ju är absurt. - Längre än så kommer vi inte, vi får inte veta om damen blev tvungen att betala böterna eller om hon lyckades trötta ut polisen. - För min del kom jag att tänka på att jag blev fast för fortkörning för några år sedan. Hade jag då haft Feynmans föreläsningar aktuella, så hade jag kunnat föra samma argumentation som damen i historien, men det är ju inte säkert att det hade lett någonstans.

Berthe Morisot på Ordrupgaard

På Ordgrupgaard norr om Köpenhamn pågår en utställning med målningar av Berthe Morisot fram till och med slutet av januari. Förra söndagen begav jag mig till Jægersborg Dyrehave och avslutade min vandring med ett besök på musseet.

Berthe Morisot var en av de mer betydande konstnärerna i Frankrike i slutet av 1800-talet och tillhörde den grupp som kom att kallas impressionisterna. Hon var nära bekant med Edouard Manet men var gift med brodern Eugène Manet.

Denna målning är nästan en spegelbild av Manets Olympia fast damen här är påklädd.

 När Manet dog målade Berthe denna bild av en korg med krysantemer som vält över ända.