Fler vårblommor

Nu har de tidiga vårblommorna börjat vissna bort. Blåsippan syns inte till längre, vitsipoa och backsippa börjar vissna också. Dags för nästa generation.

Sankt Pers nycklar kommer nu på flera platser, denna är fotograferad i Dalby fälad nr 5. På annat ställe, där Skåneleden nu går fram, sedan den omdragits, har S:t Per tidigare varit vanlig men nu försvunnit. Ett annat skäl till att orkidéer försvinner är att betesdjuren ibland släpps ut för tidigt på säsongen.

På den närbelägna Hällestad fälad finns ganska gott om majnycklar. Bladen är ofta (men inte alltid) så här fläckiga.

En annan trevlig bekantskap är blåsugan (Ajuga pyramidalis) och den ser verkligen ut som en liten pyramid.

Även gott om granspira, i Dalby nr 5.

Våren fortsätter

Våren har framskridit i lagom takt (inte för varmt) sedan början på april. Några nedslag

Kabbeleka i Risen vid Genarp. Det var ordentligt blött i markerna och det har gynnat kabbelekan.

De första svamparna i betesmarker har också kommit på Risen,som vårrödling (Entoloma vernum).

Jag hälsade också på eklacktickan (Ganoderma resinaceum) vid Linnebjär i Södra Sandby. Det börjar synas att detta är förra årets fruktkropp. Får se om det kommer någon ny i år.

Gullvivor är också på gång, som här i Billebjer mellan Lund och Södra Sandby.

Det är inte bara i skogen och på ängarna man hittar svampar. Den här klockmurklan (Verpa conica) växte vid lokstallarna i Östervärn inne i Malmö.

Vätteros från Dalby Söderskog.

Till sist, i Körsbärsdalen vid Veberöd börjar körsbärsblommorna så smått slå ut.

Vindlad klockmurkla

Första riktiga vårsvampen i år - vindlad klockmurkla (Verpa bohemica) i Klagshamn, Skåne.

Backsippa

Och sista dagen i mars visade sig också backsippan, i Hällestad, Skåne.

Tussilago i Skrylle

Fler vårblommor är på gång. Tussilago vid Skryllespåret, mellan Södra Sandby och Dalby.

Blåsippan i Fågelsång

Årets första blåsippor har siktats i Fågelsång, Södra Sandby.

De är hittills 7 stycken men kan bli fler.

Vårvintersvampar

Under januari - februari kan man milda vintrar glädja sig åt att finna små vackert färgade skålsvampar.

Granvårskål (Pithya vulgaris) växer på döda grenar av ädelgran (Abies). De små skålarna är ca 1 cm i diameter. Bilden är från Häckeberga naturreservat, nära stigen mellan Genarp och Kullatorpet.

Envårskål (Pithya cupressina) är mycket mindre, bara några mm i diameter. Den växer på döda grenar av kinesisk en eller sävenbom, inte på inhemska enar. Bilden är från Alnarpsparken.

Scharlakansskål är större (upp till 5 cm i diameter). Den växer på lövträdspinnar på marken. Det är två arter, som är svåra att skilja åt makroskopiskt. Den vanligare arten växer fuktigt.

Mina "säkra" ställen för scharlakansskål har börjat ge allt mindre med åren, så därför var det glädjande att upptäcka en ny lokal med ganska riklig förekomst.