Jag valde att åka med Finnair från Köpenhamn med byte i Helsingfors till Tokyo. Vi passerade över Nordpolen, eller högst 30 bågminuter därifrån, vidare genom Berings sund mot Japan. På grund av Putin flyger man inte längre över Ryssland.
Sammanträffade med kompisen på Tokyo flygplats Narita, där vi löste in våra Rail Pass och fortsatte med expresståg (NEX) in till Tokyo centrum. närmare bestämt Shinjuki. Tokyo, som totalt har ca 36 millioner invånare, närmast ofattbart stort, består av ett antal stadsbildningar, som till stor del byggts upp längs en lokal ringlinje "Yamanote line", tåg med 16 vagnar, som i rusningstid går ett tåg varannan minut. För att detta ska fungera måste det till en oerhörd precision i trafikföringen, och framför allt, disciplin hos passagerare, som köar upp längs markerade linjer, och går på tåget först efter att alla kommit av. Men det fungerar.
Vi fortsatte med Yamanote line till Ikebukuro, närmaste station till vårt hotell, och åt middag (tonfisk med lax och ris).
Nästa dag tog vi tåget till Ueno park, besökte parken som är en ganska stor anläggning med museer, zoo och konstgjorda sjöar. Vi besökte nationalmuseet med historia och arkeologi.
En del av museet ägnades Ainufolket från den nordligaste delen av Japan.
Vi åkte vidare med Yamanote line till Yurakucho och promenerade genom Ginza som kanske anses som det mest centrala i Tokyo, tittade i saluhallen, och för min del, intresserade jag mig speciellt för utbudet av svamp.
Här säljs bl a enoki (på svenska vinterskivling), kungsmussling, bourgognetryffel och vit tryffel (den sista ca $100 för en liten bit).
Nästa morgon tidig uppstigning 05.00. Yamanoto line från Ikebukuro till Ueno, för byte till Shinkansen, snabbtåget som skulle ta oss först till Niigata, längs nordkusten. Shinkansen är ett fristående nät av expresståg i Japan och det började byggas 1964 till de olympiska spelen och är nu utbyuggd över större delen av landet. Det har normal europeisk spårvidd (1435 mm) till skillnad från övrig järnväg i Japan som är smalspårig (1067 mm). Tågen går i max 320 km/h. Vi åkte lyxig första klass, eftersom vi hade Japan Rail Pass, inköpta före resan. Just denna sträcka gick dock rätt mycket i tunnel.
Det är ännu tidig morgon, men man ser att en del av risfälten fortfarande är översvämmade.
Efter tågbyte i Niigata till "Limited Express" på vanlig japansk (smalspårig) järnväg fortsatte vi längs med nordkusten. Vi åkte också mer öppet nu, det fanns inget tråg som begränsade utsikten.
I Akita låg det snö på marken. Viss skillnad mot Tokyo som har 15°C. - Efter lunch återvände vi till Tokyo med Shinkansen. Vacker utsikt med berg, som jag delvis missade eftersom jag somnade på tåget.
Nästa dag begav vi oss åter till Ueno med Yamanoto line till Ueno, men bytte till metro (Ginza line) till Asakusa, som ligger vid floden Sumido och här finns flera buddhisttempel, bland annat Sensoji som är det äldsta och mest kända templet i Tokyo.
En dag om året samlas alla flickor som fyller 20 år det året, till fest, klädda i kimono. Det var inte precis här och nu, men med anledning av festen var flera flickor fortfarande klädda i kimonon.
Vi passade på att ta en båttur längs floden.
Båten ("vattenbussen") tog oss till en park, Hama-rikyu Garden, en kvarlämning från Tokyos Edo-period och var Tokugawa-shogunens familjeträdgård. Här fanns oclså hus för teceremonier.
Vi återvände till fots till Ginza och letade upp en lämplig lunchrestaurang. Det tillgår så att man i något av höghusen hittar en monter i källarhöjd och där finns bilder på maträtter. Man går då in genom en trång port och tar hissen till elfte (eller något sånt) våningen, det finns då en bild på mat vid knapparna. Dörren öppnas och man kommer rakt in i restaurangen.
På kvällen sammanträffade vi med japanska bekanta för att äta en speciell japansk maträtt, okonomiyaki. Maten som kom in såg ut så här. Men den skulle inte ätas så, utan detta var bara ingredienser till japansk kålpannkaka, som man fick tillreda själv på spisplattor som man fick på bordet.
Så här såg den ut i tillrett skick. Jag tyckte kanske det var mer intressant än gott, men visst var det fullt ätbart. Till detta öl och sake.
På grund av minnesbegränsningar i min dator, delas bloggen här. Fortsätter i "Tokyo 2"
