Australien 1

En tid tillbaka har jag umgåtts med tanken på en resa till Australien. Därtill var jag lockad av min farfars fars dagbok som han skrev under en resa till Australien 1852-1854. Min resa blev mycket annorlunda och jag anträdde den den 1 mars i år och ankom Melbourne på kvällen den 3 mars.

 Jag övernattade på ett hotell vid flygplatsen och tog först nästa dag flygbussen in till centrum och till ett hotell beläget betydligt närmre de intressanta utflyktsmålen. Bilden ovan visar stadens skyline från flygbussen.

 Kollektivtrafiken i Melbourne är mycket väl utbyggd och ombesörjs framför allt av spårvagnar, kompletterad av busslinjer och metro till förorterna. Spårvagnarna var dessutom gratis att åka med inom stadens centrala delaar.

 Ringlinjen, linje 35, håller sig helt inom det fria området och trafikeras av äldre material.

 Men nu ville jag framför allt ut och se Australiens växt- och djurvärld och nästa dag deltog jag i en guidad bussutflykt till Churchill Island och Phillip Island. På bilden ovan (från Churchill Island) kan man se en svart svan.

 De var gott om wallaby (småkängurur), som dock inte alltid var så lättfotograferade. Djuren ovan är inte instängslade utan nätet finns bara för att hindra dem från att gå ut på vägen och bli överkörda. I övrigt är de helt fria.

 En och annan tog sig ändå ut på vägen.

 Vi besökte också en djurpark, som jag rent principiellt ogillar, men vissa arter kan bli väldigt svåra att få syn på annars. Här ovan, i ett hägn, befann sig den australiska jättekungsfiskaren kookaburran.

 Härefter åkte vi vidare till Phillip Island främst för att se på småpingviner ("little penguins"), Australiens enda pingvinart. Några av dem gömmer sig under gångbroarna under dagen men flertalet tillbringar dagen till havs . Framåt solnedgången strax före nio (21) kunde vi så få se flockar av pingviner komma upp från havet och springa upp från stranden genom sanden och upp i gräset. Det var dock för mörkt för att kunna fotografera.

 Några kängurur fastnade på bild på kvällen.

 Nästa dag tog jag tåget till guldgrävarstaden Bendigo, en resa på två timmar.

 Man kunde åka veteranspårvagn från stationen till gruvmuseet.

 Gruvan Deborah Gold mine startade på platsen där pionjärerna redan hittat en massa guld och är nu omgjort till museum.

 Man kunde prova på att själv vaska guld på det klassiska sättet.

 Min resa fortsatte sedan till Adelaide. Fortsättning följer.

Australien 1852 - 1854

  År 1852 anträdde min farfars far Carl Jakob Krumlinde en resa till Australien. Han lämnade Malmö den 1 augusti och tog sig med ångbåt och järnväg till Hamburg. Där gick han ombord på emigrantfartyget Cesar Gaudeffroy med destination Sydney. Det var i den sista tiden för de stora oceangående segelfartygen - ångbåtar kunde inte ta sig så långa vägar bland annat för att infrastruktur saknades (man kunde inte bunkra kol längs vägen). Det är oklart om han tänkt emigrera för gott eller bara var äventyrslysten och hoppades bli rik på att gräva guld. Han skrev dock dagbok och det är från den jag vet lite grand om vad han upplevde. Resan tog fyra månader och han anlände till Sydney strax före jul 1852.

 Bilden visar fartyget Cesar Gaudeffroy som Carl Jakob reste ut med (tack till Klaus Krummlinde i Jork som förmedlat bilden).

   Då Sydney inte visat sig från den vackra sidan begav sig Carl Jakob och andra i hans sällskap efter en tid till Melbourne med båt och därifrån till Bendigo till fots i hopp om att finna guld. Resultatet blev inte heller så lyckat och Carl Jakob återvände till Melbourne och lyckades efter en tid få plats på en båt tillbka till Europa. Det blev skeppet Roxburgh Castle som tog honom till London också på fyra månader. Därifrån kunde han så återvända till Malmö med ångbåt och järnväg.

Bilden visar fartyget Roxburgh Castle som Carl Jakob återvände till Malmö med.
Tack till Klaus Krummlinde som förmedlade bilderna.
Danke an Klaus Krummlinde, der die Bilder vermittelt hat.

  Sedan en tid tillbaka har jag planerat att åka till Australien i Carl Jakobs fotspår och besöka åtminstone Melbourne och Bendigo för att uppleva hans äventyr, dock under helt andra förhållanden. Jag gjorde en sådan resa för någon vecka sedan men använde bara 10 dagar (i stället för två år) och använde flyg som tog cirka 20 timmar i vardera riktningen (i stället för 4 månader). Resan Melbourne till Bendigo åkte jag tåg (2 timmar), vilket tog Carl Jakob cirka tre dagar att gå.


Jag återkommer inom kort med redogörelse för min resa.

Februari mellan vinter och vår

Februari i år har bjudit på mildväder med en och annan natt med frost. Meteorologiskt har vi i Skåne inte haft någon vinter i år utan hösten övergick direkt i vår den 15 februari.

 Vid valvbron i Hjularöd noterade jag scharlakansskål (Sarcoscypha austriaca) liksom förr om åren.

 I Nobileskogen mellan Genarp och Kullatorpet fanns det gott om granvårskål (Pithya vulgaris) samt en nyckelpiga. Mer om nyckelpigor nedan.

 I Fågelsång (Södra Sandby) återkommer vitskråpen. Den flytt som skråpen påbörjade förra året är nu avslutad och samtliga vitskråp finns nu ute på fuktängen.

 Hassel tycks få ett gott år i år med mycket gott om hanhängen och pollen, vilket inte direkt gillas av allergiker. Nu har också honblommorna kommit.

 I Skogmöllan vid Veberöd har också de förvildade snödropparna kommit. De har flyttat på sig en bit uppför bäcken.

 En dag efter nattfrost tog jag en tur till Skäralid.

 Det var mycket gott om håris (frostutfällningar) som jag annars sett ganska lite av i år.

 OCH när jag tog en ny promenad mellan Genarp och Kullatorpet fann jag en hel massa nyckelpigor som vaknat.

Måkläppen

 Onsdagen den 30 januari besökte jag sälskyddsområdet Måkläppen vid Falsterbo två dagar innan beträdnadsförbudet inträdde.

 Måkläppen slingrar sig som en lång metrev ut i sjön ca 7 km lång från parkeringen vid Fädriften i Falsterbo och är inte alltid lättgången. Vädret var dock optimalt, delvis soligt och svag vind och man kunde gå ända ut.

 Det var gott om småvadare vid strandkanten - och gott om sälar ute i sjön men de var inte lätta att få att fastna på bild.

 Längst ut i slutet av kroken låg i alla fall två gråsälar uppe i sanden.

Vandring med STF mellan Genarp och Kullatorpet

 I dag deltog jag i Turistföreningens vintervandring mellan Genarps idrottsplats och Kullatorpet - en tradition som har pågått sedan 1930-talet enligt vad som sagts mig.

 Vi följde delvis Skåneleden.

Ankomst till Kullatorpet uppe på Romeleåsen efter en och en halv timme.

 Lite värme och mat inomhus.

 Återfärden mot Genarp tog cirka en timme.

Häckebergasjön

 På väg från S Sandby till Häckeberga passeradejag Gödelöv och fick se en flock rådjur som uppehöll sig vid vägen.

 Häckebergasjön från västra sidan vid naturreservatet Skoggård. Solen lyser och himlen är böå.

 Det finns inte mycket svamp att se när temperaturen är strax under noll, men en och annan fnösketicka syns (plus ett antal andra tickor).

 Från östra sidan av sjön kan man se slottet.

Skåne i januari

Först några bilder från den sedvanliga vintervandringen med Lunds Naturskyddsförening från Värpinge till Sankt Lars.

Kardvädd  växer rikligt längs med åbrinken.

Många andfåglar håller till vid reningsdammarna.

Det var mycket gott om gullkrös i Sankt Larsparken.

En dag snöade det på Bangatan i Lund.

Rostticka i Linnebjär.