Om WHO och om Asger Jorn

 Trots strejken på Öresundstågen går det ganska bra att åka över sundet till Köpenhamn, det tar bara lite längre tid än normalt och involverar fler byten. Den sista veckan har jag trotsat strejken och åkt över sundet två gånger. Första gången, i fredags, var jag inbjuden att med Strömstadsakademien besöka Världshälsoorganisationens (WHO) hus i Nordhavn i Köpenhamn.

 Vi fick en intressant och grundlig genomgång av WHO:s verksamhet, vad man ägnar mest uppmärksamhet åt och vilka resultat som uppnåtts.

 WHO:s europeiska kontor finns alltså här i Köpenhamn.

 Byggnaden är arkitektoniskt intressant, bland annat detta trapphus, som ser ut som flera flyglar staplade på varandra.

Så idag söndag besökte jag utställningen över Asger Jorn på Statens Museum for Kunst. Asger Jorn var lite av dansk konsts "enfant terrible", hans skenbart traditionella bilder utgjorde ofta karikatyrer på expressionistisk konst. Han sade sig inte tolerera djupsinnigheter som inte kan konfrontera livets banaliteter. (Sedan kan man fundera över vad det betyder).

 Ett citat: "I den nordiske kunst eksisterer billedet før ordet. Billedet er her temaet. I den latinske tradition er det omvent. Ordet er oprindelsen."

 Under en tid köpte Asger Jorn in "hötorgskonst" som han sedan delvis bemålade. Resultatet var i mitt tycke inte särskilt estetiskt tilltalande. Denna bild var kanske i alla fall lite lustig.

Prästgårdsparken i Östra Sallerup

 Denna söndag deltog jag i en visning av Prästgårdsparken i Östra Sallerup, arrangerad av Turistföreningens Sydvästkrets (den heter något annat nu, men jag har glömt vad).

 Prästgårdsparken anlades av sognepresten / kyrkoherden Jens Henrichsen / Jöns Henriksson, som tillträdde sitt ämbete 1648 och verkade till  1689 då han dog. Han var alltså präst såväl under den danska tiden som den svenska. Därtill var han tvungen att veta hur han skulle förhålla sig under skånska kriget 1676 - 1679, innan man visste hur det skulle sluta. I varje fall lät han 1680 uppföra en installation i prästgårdsparken som hyllning till den segrande svenska kungen Karl XI. Det sägs att han garderade sig med en liknande installation i en annan del av parken till Christian V, i det fall danskarna skulle ha vunnit kriget, men den är i så fall helt försvunnen nu.

 Installationen är nu ganska övervuxen men till stor del synlig. Ett antal stenar formar texten
CAROLVS XI  MONARCHA SVECIÆ (Karl XI kung av Sverige) och på bilden är X:et i XI fullt synligt. Det finns en vänförening som håller marken något så när tuktad.

 Efter besöket i parken var det dags att äta medhavd matsäck.

 Bredvid kyrkan fanns ett radiomuseum eftersom Hörbysändaren finns här i Östra Sallerup. Här visades en massa gammal teknik, gamla radioapparater och sändarutrustning, bland annat dessa radiorör från en tid innan transistorer och integrerade kretsar.

 Efter detta begav vi oss till Fulltofta naturcentrum och gick den 2 km långa Ravinslingan, som var en anlagd bekväm bana där man kunde köra barnvagn och rullstol och titta ner på bäckravinen.

På avstånd skymtar man Ringsjön och diverse vindkraftverk på andra sidan sjön.

 Till sist gick jag på egen hand den 4 km långa Bäckaslingan och fick bl a syn på denna svavelticka på en rötad trädgren vid bäcken.

Höjeåleden

Från Genarps idrottsplats kan man följa Höje å nedströms längs slingrande stigar till Gödelöv och sedan tillbaka andra sidan. Jag tog den vandringen i fredags, vänstra sidan till Gödelöv och högra sidan tillbaka. Många vackra gamla träd, mest ekar och bokar finns längs vandringsstigen.

 Precis norr om idrottsplatsen är landskapet parkliknande och här finns några ekar och det växte svavelticka på en av dem.

Svavelticka på ek smakar lite beskt så den fick vara kvar. Jag hade en vecka tidigare plockat svavelticka från körsbär och den smakar betydligt bättre.

Gott om liljekonvaljer i skogen.

Nära Gödelöv följde jag en pilevall tillbaka till Höje å.

 Här skulle jag över ett mindre biflöde, omigen gamla och vackra träd.

 Sedan var det bara att följa ån tillbaka till utgångspunkten.

Åraslövs mosse

 Kryptogamcirkeln i Hässleholm som pågått två terminer i Studiefrämjandets regi avslutades med en exkursion till Åraslövs mossa nära Vinslöv i Norra Skåne. Vi intresserade oss mest för rikkärrsmossor men med tanke på det blöta underlaget var det inte helt lätt att fotografera. Stövlar är bra men räcker inte om man ska lägga sig på knä för att ta bilder.

 Några bilder blev det i alla fall, här av spåmossa som dock inte är en rikkärrmossa utan växer på brandplatser.

Lite lättare att fotografera blommor. Orkidéerna var på gång, t ex vaxnycklar ...

... och ängsnycklar.

Tätört, en insektsätande växt.

Svampar? Jodå, utanför själva mossen hittade vi en gammal kandelabersvamp på nerbruten asplåga.

Baltiska utställningen och Lundakarnevalen

Idag konkurrerade Malmö och Lund med var sitt sevärda evenemang. I Malmö firade man att Baltiska utställningen öppnades idag för precis 100 år sedan, och i Lund utbröt studenternas karneval med karnevalståget genom centrum. Jag beslöt mig för att försöka hinna med båda. Det ska sägas att man i Norge också firade att det var exakt 200 år sedan författningen i Eidsvold 17 maj 1814 men det hade jag tyvärr ingen tid att ägna någon uppmärksamhet åt.

 Strax för 9 på lördagsmorgonen infann jag mig på Lund C för att ta pågatåget till Malmö.

 Och jag steg av vid Triangeln station och sedan var det bara 5 minuters promenad till Pildammsparken. Det var här Baltiska utställningen ägde rum och Pildammsparken skapades av det som återstod sedan utställningen monterats ner. Här vid stora dammen, som alltså anlades för 100 år sedan.

 En bild som visar samma vy då utställningen pågick.

 På förmiddagen kunde man delta i en poesi- och fågelvandring runt parken och fick lyssna till fågelsång under kunnig ledning, lära sig en hel massa om fåglar och dessutom lyssna till Niklas Törnlund, som läste upp egna dikter, om natur och fåglar.

 Vid 12-tiden lämnade jag Malmö med Öresundståget till Lund. Det var fler som skulle in till Lund och se karnevalståget.

 Så här mycket folk är det sällan vid Lund C annars.

 Jag såg tåget från S:t Laurentiigatan och fick en hyfsad utsiktsplats. Det var mycket aktuella anspelningar, t. ex, här på NSA:s övervakning av allt vi har för oss på nätet.

 Planerna på spårväg i Lund uppmärksammades också. Det är tänkt att spårvagnen bl. a. ska gå här på S:t Laurentiigatan, men jag misstänker att karnevalsspårvagnen blir den enda spårvagn som kommer att framföras här.

 Sedan tåget passerat kunde man bilda svans efter den ridande polisen.

Häckebergasjön

 I området kring Häckebergasjön finns en hel del magnifika gamla och stora träd, framför allt ekar och bokar, gärna nära sjökanten.

 Denna ek har troligen drabbats av blixtnedslag och har lagt sig ner men grenarna strävar uppåt.

På västra sidan om Rockarpsvägen finns ett sankt område med öar av fast mark och här har träden fått utvecklas fritt eftersom det inte har varit möjligt att bedriva så kallat "rationellt" skogsbruk här.

 Boken har fått möjlighet att bre ut sig ordentligt.

Lite vårsvampar kan man hitta, t. ex. stubbskål (Peziza varia) som är ganska vanlig på nerbrutna lövträdslågor.

 Men här fanns också pokalmurkla (Helvella acetabulum) som växer på marken och troligen är kalkgynnad. Den är långt ifrån vanlig.

Vandring på Kullaberg

 Lördagen den 3 maj deltog jag i en vandring på Kullaberg, utgående från Mölle. Här har vi just påbörjat vandringen från Mölle hamn.

Ramslöken blommar nu på flera ställen längs vägen.

På vägen upp mot Kullens fyr blommar orkidéerna, antagligen Sankt Pers nycklar.

 Här, strax innan vi nådde Kullens fyr, finns nergången till Lahibiagrottan. Vägen ner är brant men nedgången underlättas av ett rep att hålla sig i. Vi är några stycken som vågar oss på att gå ner.

Så här såg grottan ut.

 Utanför ligger några gudingar, i vattnet eller på stenarna.

 Då vi kommit upp till Kullens fyr var det dags för matrast. Därefter fortsatte vandringen mot Ablahamn. Då kom en grotta till, Visitgrottan. Jag tyckte kanske det räckte med den grotta jag redan besökt, men någon i sällskapet menade att denna grotta var ännu bättre. Så återigen var vi några stycken som gav oss ner, med hjälp av repet.

 Det är inte helt lättgånget när man ska ta sig fram till grottan men det lyckades.

 Uppgången var ungefär lika mödosam.

 På väg mot Josefinelust fanns gott om blommande månviol.

 Vid Josefinelust fanns ytterligare grottor. Argumentet för att gå ner en tredje gång var att denna nedgång var mycket lättare än de båda tidigare.

 Nåja, lite lättare var det och här fanns dessutom tre grottor att bese.

 Till sist återvände vi till Mölle närmaste vägen.