onsdag 27 mars 2013

Sövdesjön runt

 Det är fortfarande frost i marken och nollgradigt på dagen fast det är i slutet av mars. Soliga dagar och inte mycket vind gör det behagligt att vandra. Idag vandrar jag runt Sövdesjön och följer en beskrivning i en av Karin Hoffmanns vandringsböcker.
 Utgångspunkten är Sövde medeltidskyrka mellan Blentarp och Sjöbo.

Jag följer Skåneleden en bit söderut och går öster om sjön.

 Här inne i en betesmark är det lämpligt att ta den första matrasten vid en kvarnruin.

 Det här hotfulla meddelandet imponerar inte så här års. Ännu är inga djur utsläppta i markerna.

 Gränsen mellan land och vatten är inte så tydlig då det ligger snö både på marken och på den isbelagda sjön.

 Ett stort antal gäss rastade vid strandkanten och flög upp när jag närmade mig.

 Stängsel precis framför bron över ån. Markägaren har inte gjort det överdrivet bekvämt för vandraren. När jag ändå passerade igenom här skrämde jag upp en gräsand och en häger.
 Bron över Klingavälsån vid norra stranden av sjön var en enklare passage.

 Klingavälsån avvattnar Sövdesjön och rinner så småningom ut i Kävlingeån. Jag är nu tillbaka i Sövde.





tisdag 19 mars 2013

Åter i Norra Ulva





 För fyra år sedan besökte jag Uppsala för att bevista årsmötet med Sveriges Mykologiska förening. Själva mykologmötet var mycket trevligt med många intressanta och underhållande föredrag.  Men staden Uppsala, inkvarteringen och maten var däremot ett lågvattenmärke av sällan upplevt slag.  Om detta skrev jag i mars 2009 och det går att leta upp inlägget från listan till höger.

 Därför var det med viss bävan jag vågade mig på ett nytt besök i år, då mykologerna åter höll möte i Norra Ulva. Därför blev jag glatt överraskad över att staden denna gång var mycket mer välkomnande och att både hotell och mat höll en betydligt högre klass. (Så bodde jag nu på Hotell Fyrislund och inte på Kvarntorgets vandrarhem). Och årsmöteshelgen var minst lika intressant och underhållande som förra gången. Vad sägs om svampar på insekter, små mikroskopiska organismer som växer på flugben. De tillhör ordningen Laboulbeniales och har inget svenskt namn. Annars skulle de kunna heta flugsvampar men det namnet är redan upptaget. Vidare föredrag om ängssvampar på hävdad mark i Värmland, som slåttras enligt gamla metoder. Med mera. Om årsmötet i Göteborg 2010 har jag också skrivit då det begav sig.

söndag 10 mars 2013

Vandring längs Höje å

 Lördagen den 9 mars hade vandrarlaget Gång-Gång årsmöte och i samband med det skulle vi företa oss en kortare vandring i det blåsiga vädret.
 Det blev en promenad längs Höje å där vi bland annat kunde studera dessa isformationer

 och vid Sankt Lars kardvädd.

måndag 4 mars 2013

Vårvintervandring runt Häckebergasjön


I söndags deltog jag i en rundvandring runt Häckebergasjön, ledd av Karin Hoffmann, som skrivit ett antal böcker om rundvandringar i Skåne. Vandringen var också annonserad som en utflykt med Turistföreningen. En liknande vandring gjorde jag i augusti 2012.
 Genarps idrottsplats var helt isbelagd, och vi fick en antydan om att vandringen kunde bli lite besvärlig.
 Här försöker vi försiktigtvis undvika den isbelagda stigen och ta oss fram över grässvål och rötter mellan frusna sumpmarker.
 Uppe på kullen norr om Häckebergasjön hade vi vida utsikter. Det som ser ut som en kyrka visade sig i kikaren vara observatoriet på Jävan.
Häckebrgasjön var delvis isbelagd, men isen börjar lossna nu.
 Häckeberga slott på andra sidan sjön.
 Matrast vid Kullatorpet, där vi blev bjudna på surdegsbröd, hallonmarmelad, äpplemust, muffins och rulltårta m m (Har jag glömt något?).
 Vi var tillbaka vid Genarps idrottsplats efter sex och en halv timme och 15 km.

fredag 1 mars 2013

Vårvinterbilder

Några vårvinterbilder
 Vintergäck i trädgården
 Utsikt mot Vombsjön
Vägen mellan Hjularöd och Vomb

måndag 25 februari 2013

Med STF till Arken

Det är tradition att STF:s krets Sydvästra Skåne anordnar en tur till konstmuseet Arken söder om Köpenhamn varje år i februari. Nu ska det ju inte heta krets längre har jag hört, utan något annat, som har bestämts av Turistföreningen i Stockholm. Kretsarna ska ha omorganiserats, efter vad jag har hört ansågs de alltför självständiga, och STF i Stockholm vill att det ska bli en hårdare centralstyrning. Fast det har jag kanske missuppfattat.
 Nåja, vandringen genomfördes enligt tradition med tåg till Köpenhamn och byte till S-tåget på Køgebugtbanan, till Brøndby strand. Därifrån vandrade vi den knappt 5 km långa sträckan till Arken och tog en matpaus längs vägen.
 Det var lite kyligt och ganska halt, så vi beslöt att inte gå längs strandlinjen utan innanför dammarna.
Våren är i alla fall på gång, sälgen har knoppar.
 OCH, liksom vid förra vandringen samma årstid (se under Februari 2009) så satt det en hel massa hägrar uppradade vid en damm nära Vallensbæk, kanske 30 - 40 stycken.

Vi ankommer Arken vid Ishøj strand.

Lockbetet var utställningen "Carl Henning Pedersen 100 år". Det var 100 år sedan CHP föddes, han dog 2007 och blev alltså 94 år. Utställningen täckte hela hans verksamma tid, från ungdomsbilderna som var lite kubisminspirerade, över krigsåren med mörka bilder och figurer utan ögon eller med små ögon, till Cobratiden i början av 50-talet med mycket starka färger, som på bilden ovan. Det var då han tryckte ut färgen på duken direkt från tuben. Sista tiden målade han akvareller, bl a en med titeln "Karons båd" 2005. Men då hade han blivit trött, talade guiden om för oss.

Man kunde också se en animationsfilm "The new book of mountains and seas", byggd på 6000 teckningar av den kinesiske konstnären Qiu Anxiong i ett poetiskt bildspråk över nya tekniska utvecklingar inom bioteknologi och kloning.

onsdag 20 februari 2013

Filmen om Hannah Arendt

På biografen Kino i Lund visas filmen om Hannah Arendt. Hannah Arendt var en politisk-filosofisk skribent som besökte Jerusalem 1961 för att bevaka rättegången mot Adolf Eichman, en av nazibödlarna som israelerna lyckades kidnappa i Argentina och förde till Israel för rättegång. Hon hade kanske väntat sig en traditionell bödeltyp, en symbol för hat och våld, men fann i stället en "icke-person". Eichman hade så att säga helt abdikerat från sitt moraliska ansvar och följde bara order som en sann byråkrat. Han hade ansvarat för logistiken för transporterna till koncentrationslägren utan att se eller reflektera över verkligheten bakom. Hannah Arendt kallade detta "den banala ondskan", den som sker utan mening och engagemang, enbart för att fylla en uppgift i ett byråkratiskt, hierarkiskt system. Hon blev kraftigt kritiserad från judiskt håll, av människor som inte ville se sitt folks tragedi trivialiserad eller allt lidande meningslöst. Filmen belyser allt detta, och är ytterst sevärd.