måndag 25 juni 2012
Orkidéer i juni i Skåne
I Risen, en betesmark i kanten av Genarp blommar nu ängsnycklarna (Dactylorhiza incarnata) i fuktiga lägen. Man behöver stövlar för att komma dem nära.
Söndagen den 17 juni, som var de vilda blommornas dag, deltog vi i en exkursion till Linnebjär, ett skogsområde öster om Lund. Exkursionen arrangerades av bland andra Lunds Naturskyddsförening (LNF).
I fuktig ängsmark växte här majnycklar (Dactylorhiza majalis). Liksom på Risen hade man god användning av stövlar.
Inne i skogen växte grönvit nattviol (Platanthera clorantha), som inte doftar lika starkt som den "riktiga" nattivolen, och särskilt inte mitt på dagen.
Så efter några dagar återvände vi till Risen, på kvällen strax före solnedgång, och fann den "riktiga" nattviolen (Platanthera bifolia), som nu sände ut en stark, kryddliknande doft.
Backsipporna var utblommade, men man kunde beundra de vackra fröställningarna.
Etiketter:
backsippa,
Genarp,
Linnebjär,
LNF,
majnycklar,
Risen,
ängsnycklar
måndag 18 juni 2012
Besök i Kiruna
Några av mina tidigare år - närmare bestämt från fyra till nio och ett halvt - tillbringade jag i Kiruna. Sedan flyttade familjen tillbaka till Skåne och senare har jag bara gjort två korta besök i staden. Sedan man nu enligt hörsägen beslutat flytta både järnvägen och staden till andra sidan sjön Luossajärvi, bestämde jag mig för en "sentimental journey" eller nostalgitripp till barndomsstaden innan allt försvinner och förändras.
Det visade sig inte vara så förfärligt bråttom. Allt är bara på planeringsstadium om ens det. Som en taxichaufför påpekade, så måste man först bygga de nya husen innan man river de gamla. Och någon nyproduktion syntes knappt till, utom att man är i färd med att bygga ny järnväg på västra sidan sjön.
Sedan är det en tvistefråga hur mycket av det gamla som ska bevaras, vilket väl betyder att det ska flyttas och återuppbyggas likadant. För den oinvigde ser det kanske inte ut som omistliga miljöer, men för den som bor eller bott där är det ändå mycket speciellt.
En hel del har ändrats sedan 1950, men man behöver bara tänka bort bilarna och tänka grus i stället för asfalt, så kan man föreställa sig den Klondike-lika nybyggarmiljö som fanns där för 60 - 100 år sedan. Bilden nedan är från Hermelinsgatan med Luossavaara i bakgrunden.
Här från stadsdelen "Sibirien"- Bergmansgatan (idag gata utan namn) där spårvagnen gick till gruvan i Kirunavaara. Husen är typiska s k bläckhorn, ursprungliga gruvarbetarbostäder.
Sedan jag vandrat genom stan den första dagen, hyrde jag bil och körde först till Jukkasjärvi och besåg kyrkan. Den har en berömd altartavla från 1958, av Bror Hjorth. Kyrkan själv går dock tillbaka till 1600-talet.
Jean Francois Régnard var en rik köpmansson som reste i Europa på 1600-talet och bl a besökte Stockholm, där han fick rådet att resa till Lappland. I Jukkasjärvi tyckte han sig behöva dokumentera sitt besök och lät därför rista in i såväl trä som sten detta:
Gallia nos genuit, vidit nos Africa, Gangem
Hausimus, Europeamque oculis lustravimus omnem:
Casibus et variis acti terraque marique,
Stetimus hic tandem, nobis ubi defuit orbis
de Fercourt, de Corberon, Regnard.
I svensk översättning:
Gallien oss födas såg: oss Afrika sett; vi ur Ganges
druckit, och hela Europa med egna ögon vi beskådat;
Sedan av skiftande öden vi drivits på land och på haven
Äntligen här vi gjorde halt, där världen för oss tagit ända
de Fercourt, de Corberon, Regnard.
Träversionen finns att beskåda i vapenhuset i Jukkasjärvi kyrka, se nedanstående bild.
På 1700-talet kom en annan resenär hit, Aubrey de la Motrayes, en Karl-XII-beundrare som hängde efter kungen varthän han begav sig. Han kom till Jukkasjärvi, fick se Régnards ristning och ville inte vara sämre själv, uatn ristade in den mening som syns dåligt under Régnards, och som börjar :
"Gallia mi lucem dedit et liberum Anglia portum ... "
Nåja, efter Jukkasjärvi körde jag tillbaka till Kiruna för lunch och körde sedan 64 km till Nikkaluokta. Längs vägen syntes hela tiden Kebnekaises fjällvärld västerut.
En kortare vandringstur hann jag med.
Interiör från Nikkaluokta kapell.
Sist på dagen körde jag upp på Luossavaara för att beskåda utsikten. Här ser vi staden bre ut sig och med Kirunavaara i bakgrunden.
Vädret hade hittills varit bra, visserligen mulet men inget regn och god sikt, så man gick inte miste om några utblickar. Den norska vädertjänsten yr.no hade förutsagt att torsdagen skulle bli den sämsta väderdagen med dålig sikt och regn. Sällan har en vädertjänst haft så fel. Dagen blev den bästa med sol nästan hela tiden, blå himmel och enstaka stackmoln.
Så jag beslöt att ta tåget till Narvik. bese staden på 2 timmar och sedan vända tillbaka till Kiruna. Tåget var dock försenat, skyltningen instabil och järnvägsdamen Järda hade heller inte mycket verklighetskontakt. En av de väntande gubbarna tog då upp sin mobil, ringde lokförararen och frågade "Var är du? Hur lång tid tar det innan du kommer?" Han fick klart besked, tåget var 45 minuter sent och det stämde på pricken.
Isen på Torneträsk hade inte riktigt hunnit gå upp.
På den norska sidan blir naturen mer dramatisk. Vi ska ner mot Rombakfjorden och ner till Narvik vid havsninån.
Här kan vi se ett malmtåg som snart kommer att vänta på oss vid ett mötesspår. Bilden är tagen med optisk zoom så tåget är längre bort än det verkar.
Framme vid Narvik hade jag nu bara en timme på mig innan jag måste tillbaka. Men för all del, jag hade redan varit i Narvik tre gånger tidigare.
På återvägen fotograferade jag Vassijaure station, en av de tre stora transformatorstationerna längs banan. De två andra är Abisko östra och Torneträsk. Söder om Kiruna finns också några stycken.
Ett kort men intensivt besök i norr.
Det visade sig inte vara så förfärligt bråttom. Allt är bara på planeringsstadium om ens det. Som en taxichaufför påpekade, så måste man först bygga de nya husen innan man river de gamla. Och någon nyproduktion syntes knappt till, utom att man är i färd med att bygga ny järnväg på västra sidan sjön.
Sedan är det en tvistefråga hur mycket av det gamla som ska bevaras, vilket väl betyder att det ska flyttas och återuppbyggas likadant. För den oinvigde ser det kanske inte ut som omistliga miljöer, men för den som bor eller bott där är det ändå mycket speciellt.
En hel del har ändrats sedan 1950, men man behöver bara tänka bort bilarna och tänka grus i stället för asfalt, så kan man föreställa sig den Klondike-lika nybyggarmiljö som fanns där för 60 - 100 år sedan. Bilden nedan är från Hermelinsgatan med Luossavaara i bakgrunden.
Här från stadsdelen "Sibirien"- Bergmansgatan (idag gata utan namn) där spårvagnen gick till gruvan i Kirunavaara. Husen är typiska s k bläckhorn, ursprungliga gruvarbetarbostäder.
Sedan jag vandrat genom stan den första dagen, hyrde jag bil och körde först till Jukkasjärvi och besåg kyrkan. Den har en berömd altartavla från 1958, av Bror Hjorth. Kyrkan själv går dock tillbaka till 1600-talet.
Jean Francois Régnard var en rik köpmansson som reste i Europa på 1600-talet och bl a besökte Stockholm, där han fick rådet att resa till Lappland. I Jukkasjärvi tyckte han sig behöva dokumentera sitt besök och lät därför rista in i såväl trä som sten detta:
Gallia nos genuit, vidit nos Africa, Gangem
Hausimus, Europeamque oculis lustravimus omnem:
Casibus et variis acti terraque marique,
Stetimus hic tandem, nobis ubi defuit orbis
de Fercourt, de Corberon, Regnard.
I svensk översättning:
Gallien oss födas såg: oss Afrika sett; vi ur Ganges
druckit, och hela Europa med egna ögon vi beskådat;
Sedan av skiftande öden vi drivits på land och på haven
Äntligen här vi gjorde halt, där världen för oss tagit ända
de Fercourt, de Corberon, Regnard.
Träversionen finns att beskåda i vapenhuset i Jukkasjärvi kyrka, se nedanstående bild.
På 1700-talet kom en annan resenär hit, Aubrey de la Motrayes, en Karl-XII-beundrare som hängde efter kungen varthän han begav sig. Han kom till Jukkasjärvi, fick se Régnards ristning och ville inte vara sämre själv, uatn ristade in den mening som syns dåligt under Régnards, och som börjar :
"Gallia mi lucem dedit et liberum Anglia portum ... "
Nåja, efter Jukkasjärvi körde jag tillbaka till Kiruna för lunch och körde sedan 64 km till Nikkaluokta. Längs vägen syntes hela tiden Kebnekaises fjällvärld västerut.
En kortare vandringstur hann jag med.
Interiör från Nikkaluokta kapell.
Sist på dagen körde jag upp på Luossavaara för att beskåda utsikten. Här ser vi staden bre ut sig och med Kirunavaara i bakgrunden.
Vädret hade hittills varit bra, visserligen mulet men inget regn och god sikt, så man gick inte miste om några utblickar. Den norska vädertjänsten yr.no hade förutsagt att torsdagen skulle bli den sämsta väderdagen med dålig sikt och regn. Sällan har en vädertjänst haft så fel. Dagen blev den bästa med sol nästan hela tiden, blå himmel och enstaka stackmoln.
Så jag beslöt att ta tåget till Narvik. bese staden på 2 timmar och sedan vända tillbaka till Kiruna. Tåget var dock försenat, skyltningen instabil och järnvägsdamen Järda hade heller inte mycket verklighetskontakt. En av de väntande gubbarna tog då upp sin mobil, ringde lokförararen och frågade "Var är du? Hur lång tid tar det innan du kommer?" Han fick klart besked, tåget var 45 minuter sent och det stämde på pricken.
Isen på Torneträsk hade inte riktigt hunnit gå upp.
På den norska sidan blir naturen mer dramatisk. Vi ska ner mot Rombakfjorden och ner till Narvik vid havsninån.
Här kan vi se ett malmtåg som snart kommer att vänta på oss vid ett mötesspår. Bilden är tagen med optisk zoom så tåget är längre bort än det verkar.
Framme vid Narvik hade jag nu bara en timme på mig innan jag måste tillbaka. Men för all del, jag hade redan varit i Narvik tre gånger tidigare.
På återvägen fotograferade jag Vassijaure station, en av de tre stora transformatorstationerna längs banan. De två andra är Abisko östra och Torneträsk. Söder om Kiruna finns också några stycken.
Ett kort men intensivt besök i norr.
Etiketter:
Jukkasjärvi,
Kiruna,
Narvik,
Nikkaluokta,
Torneträsk
söndag 10 juni 2012
Skäralid i juni
Förra söndagen tog vi en tur till Söderåsen i det vackra försommarvädret, närmare bestämt Skäralid.
Vi gick en tur runt Skäralidsdammen och kunde bland annat iaktta ett häckande sångsvanpar i en ö i sjön. Förr i tiden var man tvungen att ge sig långt ut i ödemarkerna i norr för att se häckande sångsvanar. Numera räcker det med en slottspark i Skåne, eller Skäralidsdammen. Sångsvanarna här förefaller dock närmast halvtama.

Vi gick också en lite längre tur längs Skärån och kunde konstatera att det är mycket torrt i markerna, lågt vattenstånd i ån.
Sedan förflyttade vi oss till Nackarpsdalen för att plocka brännässlor till nässelsoppa.
En trollslända, förslagsvis blå jungfruslända.
Etiketter:
Skäralid,
Skärån,
Söderåsen,
trollslända
tisdag 29 maj 2012
Mellersta Bohuslän
Under pingsten företog vi en resa till Bohuslän, närmare bestämt Uddevalla med omnejd. För min del utgjorde resan en större släktträff. Vi hade soligt och varmt väder och besökte ett antal platser av intresse i närheten av Uddevalla. Först Skalbankarna, bildade av att döda havsdjur förts samman av strömmar till sänkor nedanför bergbranterna.
Snäckskal bildade underlag för stigarna.
Sedan gjorde vi en tur till Gustavsberg (Gustafsberg), en bad- och turistort i södra delen av Uddevalla.
Gustafsberg är beskriven i den klassiska resehandboken "Svenska Brunns- och Badorter" av Alfred Levertin. Man får här veta att stället förut hette Baggetofta men fick sitt nuvarande namn efter Gustaf III. "Badinrättningen bestod 1774 af ett badrum med douche, beläget omkring 75 alnar från sjöstranden, i den bygnad, der restaurationen varit inrymd; ... Gustaf IV Adolf anbefalde i början af 1804, att undersökning skulle ske å rikets vestkust, för att utse det tjenligaste badstället för kronprinsen (sedermera prinsen af Wasa)."
Vi hann också med att besöka Fiskebäckskil,
där unionsflaggan ("sillsallaten") var hissad.
Snäckskal bildade underlag för stigarna.
Sedan gjorde vi en tur till Gustavsberg (Gustafsberg), en bad- och turistort i södra delen av Uddevalla.
Gustafsberg är beskriven i den klassiska resehandboken "Svenska Brunns- och Badorter" av Alfred Levertin. Man får här veta att stället förut hette Baggetofta men fick sitt nuvarande namn efter Gustaf III. "Badinrättningen bestod 1774 af ett badrum med douche, beläget omkring 75 alnar från sjöstranden, i den bygnad, der restaurationen varit inrymd; ... Gustaf IV Adolf anbefalde i början af 1804, att undersökning skulle ske å rikets vestkust, för att utse det tjenligaste badstället för kronprinsen (sedermera prinsen af Wasa)."
Vi hann också med att besöka Fiskebäckskil,
där unionsflaggan ("sillsallaten") var hissad.
måndag 28 maj 2012
Vandring i Sörmland och Östergötland
Under tiden 17 - 20 maj deltog jag i en pilgrimsvandring mellan Linköping och Vadstena - om denna se under fliken Pilgrim i Skåne. Samtidigt passade jag på att fylla i vissa luckor i de vandringssträckor genom Södra Sverige som jag dittills avverkat. Bland annat ville jag vandra mellan Svärta och Nyköping, en sträcka, som förra året måste ske med bil på grund av tidsbrist (mer än 28 km vill jag inte gå på en dag). Så jag gjorde först en avstickare till Nyköping för att ta bussen till Svärta och följa Sörmlandsleden till Nyköping, cirka 17 km.
Leden är på denna del till största delen mycket lättgången, mest på skogsstigar.
Men när man kommer till ett kalhygge kan det vara svårt att hitta markeringarna för att komma vidare.
Så småningom kom jag in i Nyköping och följde Nyköpingsån in i centrum.
Jag hann också med att besöka Nyköpingshus, berömt för striden mellan Magnus Ladulås söner, och där den äldste brodern låste in sina yngre bröder för att själv ta makten, en seger som inte blev långvarig.
Efter pilgrimsvandringen begav jag mig till Ödeshög för att vandra de 5 - 10 km till Hästholmen längs Östgötaleden.
Det blev en ganska besvärlig vandring i oländig terräng, men med mycket vackra utsikter.
Efter några timmar nådde jag Hästholmens hamn där jag tänkt proviantera men någon öppen affär hittade jag inte.
Återfärden gick länge en betydligt enklare väg - den gamla järnvägsbanken till FWÖJ ("Fogelstad - Wadstena - Ödeshög Järnväg") omgjord till cykelbana.
Hällristningarna besökte jag också, eftersom det fanns vägvisning dit.
Cykelspåret var snarare ett mopedspår. Tydligen användes det mest av Hästholmsbor för att köra till Ödeshög och handla.
Leden är på denna del till största delen mycket lättgången, mest på skogsstigar.
Men när man kommer till ett kalhygge kan det vara svårt att hitta markeringarna för att komma vidare.
Så småningom kom jag in i Nyköping och följde Nyköpingsån in i centrum.
Jag hann också med att besöka Nyköpingshus, berömt för striden mellan Magnus Ladulås söner, och där den äldste brodern låste in sina yngre bröder för att själv ta makten, en seger som inte blev långvarig.
Efter pilgrimsvandringen begav jag mig till Ödeshög för att vandra de 5 - 10 km till Hästholmen längs Östgötaleden.
Det blev en ganska besvärlig vandring i oländig terräng, men med mycket vackra utsikter.
Efter några timmar nådde jag Hästholmens hamn där jag tänkt proviantera men någon öppen affär hittade jag inte.
Återfärden gick länge en betydligt enklare väg - den gamla järnvägsbanken till FWÖJ ("Fogelstad - Wadstena - Ödeshög Järnväg") omgjord till cykelbana.
Hällristningarna besökte jag också, eftersom det fanns vägvisning dit.
Cykelspåret var snarare ett mopedspår. Tydligen användes det mest av Hästholmsbor för att köra till Ödeshög och handla.
Etiketter:
Hästholmen,
Nyköping,
Svärta,
Ödeshög
söndag 13 maj 2012
Diverse vårblommor
En morgon på ängarna vid Gödelöv hörde vi göken. Och såg ett antal blommor, bland annat dessa blåsugor (Ajuga pyramidalis).
En annan dag vandrade jag genom Rövarekulan utanför Löberöd och konstaterade att ramslöken börjar blomma nu ....
... samtidigt som vitskråpen nu är utblommad.
Vid Råån mellan Gantofta och Raus hörde vi både näktergal och gök.
Orkidéer (majnycklar och/eller Sankt Pers nycklar) finns i fäladsmarkerna runt Dalby och Hällestad.
Torna Hällestad firar att det är 100 år sedan järnvägsstaionern byggdes och 102 år sedan järnvägen kom till. "Blå Tåget" har lånats in från Ystad.
måndag 7 maj 2012
Körsbärsblom, orkidéer och toppmurklor
Förste maj hade blomningen i Körsbärsdalen vid Veberöd just nätt och jämnt kommit i gång. Nu, en vecka senare, står alla körsbärsträden i full blom. Hur det ser ut har jag visat i bloggen tidigare år.
I Örups almskog, som vi besökte i lördags (5 maj) är marken täckt av skvallerkål (kirskål) och de flesta av almarna ligger ner, dödade av almsjuka sedan ett tiotal år tillbaka.
I kärret intill almskogen blommar nu åtskilliga fuktälskande växter, som t ex kärrbräsma (eller om detta är ängsbräsma?).
Orkidéer växte i kärret, gissningsvis Sankt Pers nycklar.
I en annan kalkrik miljö, någon mil därifrån, fann vi årets första toppmurklor.
I Örups almskog, som vi besökte i lördags (5 maj) är marken täckt av skvallerkål (kirskål) och de flesta av almarna ligger ner, dödade av almsjuka sedan ett tiotal år tillbaka.
I kärret intill almskogen blommar nu åtskilliga fuktälskande växter, som t ex kärrbräsma (eller om detta är ängsbräsma?).
Orkidéer växte i kärret, gissningsvis Sankt Pers nycklar.
I en annan kalkrik miljö, någon mil därifrån, fann vi årets första toppmurklor.
Etiketter:
Körsbärsdalen,
orkidé,
Sankt Pers nycklar,
toppmurkla,
Veberöd,
ängsbräsma,
Örups almskog
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




















































