Rundan i Malmö kanaler

Sommaren 1953 hade familjen återvänt till Skåne efter en sexårig norrlandsvistelse. Vi skulle då bese Malmö med Rundan, en liten sightseeingbåt som kilar runt i Malmö kanaler. Jag minns färden fortfarande ganska väl fast jag var knappt 10 år gammal.

Under en skolresa till Malmö våren 1954 fanns chansen att göra om turen men jag missade den då - tänkte att det ges väl fler tillfällen.

Men det skulle dröja ända tills nu - 56 år senare innan jag gjorde slag i saken och åkte Rundan en andra gång. Och båten och turen var sig förunderligt lika, fast vädret var bättre då.


Vi åkte under de låga broarna där guiden måste huka sig för att inte mista huvudet. Det regnade lite lätt och regnponcho (heter det så?) hade utdelats till alla som ville ha en sådan.







Hansakoggen vid hamnen låg här dock inte 1953.








En byggnad, som också var ny, var det nya Polishuset. Guiden berättade att den skulle föreställa en fågel med utbredda vingar. Fågeln symboliserar då Polisen som flyger runt och övervakar oss medborgare och ser allt, kanske en inte helt sympatisk bild alltid.

Politik förr och nu

I samband med en svamputflykt till Kjugekull och Ivön passerade jag "Stejlabacken" (Steglabacken) vid Kjuge nära Ivösjön. Här avrättades friskyttar ("snapphanar") som dömts till "stegel och hjul" under skånska kriget 1676-79. Avrättninsgplatsen hade flyttats hit från Vanneberga där svenska hären hade sitt högkvarter för att avlasta Vanneberga.

Föreningen Skåneländsk samling har genom insamlade medel bekostat en minnesskylt, som uppsatts genom länsstyrelsens försorg.

En helt annan fundering (med "politik" som röd tråd) kan jag inte underlåta att ge uttryck för, trots att jag bestämt mig för att helt hålla mig utanför partipolitik i denna blogg. Men jag häpnar över sverigedemokraternas oerhörda inskränkthet. I dagens Sydsvenskan hittar man en artikel där en sverigedemokrat vill stoppa bidragen till Malmö Opera eftersom han menar att föreställningarna ändå bara bevistas av besökare som har fått gratisbiljetter. Och han menar att "det kanske räcker med operan i Stockholm. Då får väl de skåningar som är intresserade åka dit".
Men om Malmöoperan försvinner, så kan vi skåningar fortfarande åka över sundet till Köpenhamn och gå på Operaen eller Det Kongelige Teater. Man behöver alltså inte tillfredsställa eventuellt kulturbehov genom att bege sig 60 mil norrut. Det är kanske svårt att inse för ett parti som vill göra om Sverige till ett alltigenom likformigt och likriktat land.

Svampveckor i Medelpad och Gästrikland

Under två veckor i månadsskiftet augusti-september befann jag mig i Norrland för att studera svampar. Det var mycket givande, dels var svamptillgången god, dels var det till stor del helt andra arter än dem man hittar i Skåne.

Första veckan tillbringades i Borgsjö i västra Medelpad, vid Ljungan. Borgsjö ligger i en
gammal kulturbygd längs pilgrimsleden till Nidaros (Trondheim). Kyrkan (se bilden) är helgad åt Olof den helige, den norske kungen som kanoniserades, dock inte av påven utan endast lokalt.

Några av deltagarna på Borgsjöveckan (inklusive mig) var inkvarterade i Ålsta Folkhögskola i Fränsta, någon mil nerströms Ljungan, ett utmärkt boende, mycket prisvärt.




Bland de många svamparna har jag valt att visa en bild på blå taggsvamp, en mycket vacker svamp på tallhedar. Denna duger inte som matsvamp (mycket seg) men kan användas till färgning av garn, liksomn flera andra taggsvampar, tickor och spindelskivlingar.


Här hänger 10 garnhärvor. alla färgade med olika arter av färgsvampar. Längst till höger blå taggsvamp. Det röda garnet är färgat av blodspindelskivling, det gula med grovticka.







Vid strandbrinken vid Ljungan hittade jag nyuppkomna fruktkroppar av dropptaggsvamp. som i det fuktiga vädret avsöndrade röda droppar från hatten.







Ljungan vid Borgsjö.








Nästa vecka fortsatte svampstudierna i Gysinge vid Dalälvens nedre lopp på gränsen mellan Gästrikland och Uppland. Gysinge är en gammal bruksort och bruksmiljön är i stort sett bevarad.





Området är känt för att vara Sveriges myggtätaste och kan vara näst intill outhärdligt under myggsäsongen. Efter vad jag fick veta beror detta främst på översvämningsmyggen och situationen förvärrades betydligt efter den senaste kraftverksutbyggnaden av Dalälven. Man tycker att en lämplig åtgärd vore att återställa älven till status före sista utbyggnaden, hellre än att bekämpa myggen med miljögifter. Detta är dock ett område av stort kulturhistoriskt, ekologiskt och turistiskt intresse och borde inte få förstöras av större kraftverksutbyggnader.
Jag kan tillägga att myggens aktivitet hade upphört då det var dags för svampveckan. Jag tror jag såg tre myggor på hela veckan.



En av de vackra fingersvamparna i barrskogen.







Kvällsbild från Gysinge

Västergötland

Vi var inbjudna att tillbringa helgen i Lerum, en bit utanför Göteborg. Mycket trevligt, bekvämt, god mat och goda vänner och fina utflykter.

Lördagen gjorde vi en tur i skogen och hittade en hel del svamp, som här på bilden, kantareller på barrmattan.



En annan mycket vanlig svamp var toppig giftspindelskivling (Cortinarius rubellus), som man bör akta sig noga för, mycket giftig, förstör njurarna även om man bara stoppar i sig lite grand.






Söndagen åkte vi till Gräfsnäs slottspark och besökte slottsruinen. Enligt Svenska Turistföreningens resehandbok (1915) förstördes det ursprungliga slottet av danskarna i Kalmarkriget 1612. Slottet återuppbyggdes men hade sedan "under vandalisk behandling av okunniga förvaltare råkat i fullständigt förfall".



I den vackra slottsparken förevisade Bjärke hembygdsförening olika hantverk, bland annat linberedning.







Från den närbelägna Antens station går en museijärnväg till Gräfsnäs slottspark. Den 11 km långa banan är vad som återstår av ett en gång stort smalspårigt järnvägsnät i Västergötland.






Interiör av en gammal tredjeklassvagn med acetylenbelysning.

Ryssberget och Ivösjön

Vi ville utmyttja Skånetrafikens sommarkort maximalt och frågade oss därför vilket som var det mest avlägsna målet, nåbart med sommarkortet, och bestämde oss för att det var Bromölla, nära gränsen till Blekinge.
Här fanns också fina vandringsleder som gick både i skog och i ganska öppet landskap. Det räckte till att dela turen på två dagar.

Första dagen vandrade vi över Ryssberget - se bild för utsikten mot Ivösjön från en av höjderna.





Här fanns också en hel del krusbär, som också råkade vara mogna och smakade utmärkt. Inte så vanligt med krusbär numera, men hit hade mjöldaggen inte nått.





Andra dagen gick vi en västlig gren av vandringsleden och började med att utforska den gamla f d järnvägstunneln vid Barnakälla. Den var på sin tid Skånes enda järnvägstunnel, byggd för järnvägen Sölvesborg - Olofström - Älmhult, vilket höll på att knäcka ekonomin helt för bolaget, som aldrig riktigt repade sig. Så småningom övertogs banan av SJ, persontrafiken lades ner 1984 mellan Sölvesborg och Olofström (godstrafik förekommer ännu från Olofström och norrut) och järnvägen gjordes om till cykelbana.


Numera har vi en annan järnvägstunnel i Skåne, nämligen under knutpunkten i Helsingborg, och snart öppnar Citytunneln under Malmö. Och, vem vet, kanske öppnas tunneln under Hallandsås nu vilket decennium som helst.

Bilden ovan (till vänster) , föreställer dock också tunneln i Barnakälla.



Till skillnad från det uttorkade västra Skåne så fanns här gott om svamp, bland annat en hel massa karljohanssvampar i det unga fina stadiet, innan larver och annat otyg tagit över, så det blev till flera svampmåltider. Dessutom lite kantareller. Plus kremlor, som vi dock inte klarade av att ta med också.




Efter skogen kom vi in i Allarps by, en ålderdomlig idyll.







Ivetofta kyrka i utkanten av Bromölla är inte särskilt märkvärdig, men ganska roligt är att Ivetofta gett namn åt en stad i Normandie (i Norra Frankrike), nämligen Yvetot. Både engelska och franska wikipedia menar att namnet Yvetot är skandinaviskt och identiskt med Ivetofta. Båda uppger också att namnet härleds av det frankiska mansnamnet Ivo, varav senare franska namn Yves och Yvon (och Yvonne). Svenska etymologiböcker menar dock att Ivetofta och Ivö kommer av ett ord för idegran, så hur detta hänger ihop vet jag inte riktigt.


På torget i Bromölla finns en fontän (Scaurosaurus) formgiven av konstnären Gunnar Nylund, inspirerad av fyndet av de 60 millioner år gamla fossilerna av svanhalsödlor på Ivö klack.

Skåneleden väster om Osby

Skånetrafikens sommarkort gör det fortfarande möjligt att resa "gratis" med tåg och buss kors och tvärs i Skåne. Så, en tisdag i augusti tog vi tåget till Osby för att vandra ett stycke västerut längs Skåneleden. Här passerar vi över Gullarpa mosse.





Längs med stigen var det mycket gott om bär, särskilt odon som smakade riktigt gott. Senare fann vi hallon och smultron (och lingon som inte var mogna).







Plus några hjortron, som också smakade mycket bra, men det fanns bara enstaka bär här och där.






Efter mossen, i början av skogen fanns tallört. Tallörten är en kärlväxt som saknar klorofyll och lever som parasit på samarbetet mellan träd och svampar (mykorrhiza). Det borde alltså finnas svamp i närheten ....





och, mycket riktigt, strax intill fann vi fyra kantareller,som försökte gömma sig i gräset.







En bit längre fram fanns en s k geologisk sevärdhet, ett stort flyttblock som sprängts i mitten, troligen av isen för länge sedan.







Stenen kallas Kristusstenen och förknippas med en förklaringssägen som säger att blixten ska ha slagit ihjäl en hednisk hövding som förföljde en kristen missionär varvid stenen ska ha klyvts.

Om en vandring 25 - 29 juli

Mellan den 25 och 29 juli deltog vi i en pilgrimsvandring mellan Arlöv och Sankt Olof. Den är redovisad i mer detalj på Pilgrim i Skåne, men jag tar upp lite kompletterande detaljer här. På bilden den gamla vackra medeltidskyrkan i Burlöv. Bredvid finns den gamla prästgården bevarad, den kan beses mot en blygsam avgift. Vandringen utgick från den nya kyrkan i Arlöv men vi passerade också Burlövs kyrka.

En del av vandringen första dagen gick längs järnvägen mellan Djurslöv och Staffanstorp - som inte är nedlagd, vilket framgick av att alla järnvägs- och vägsignaler fortfarande var i funktion. I princip fanns alltså möjligheten att ett godståg skulle komma och köra på oss. Växtligheten längs spåret tycktes dock tyda på att inga tåg kommit de senaste par åren.




Det var mycket gott om en svamp som är karakteristisk för gamla järnvägar, nämligen syllsvampen. Möjligen ätlig men mycket seg.






På Björka kyrkogård finns en gravsten över en ängavattnare. Den här formen av bevattning ingick i en odlingsteknik som fanns på 1800-talet, en relativt kort tid.






Denna anläggning vid Björkaån öster om Björka utgör en modernare form av ängavattning.








På Olofsdagen den 29 juli anlände vi till kyrkan i Sankt Olof