Skåneländska flaggans dag i Dragør

Den tredje söndagen i juli är utnämnd till Skåneländska flaggans dag, vilket i år firades i Fotevik och i Dragør. Så vi bestämde oss för att ta tåget över Öresund och sedan buss för att besöka Dragør. Före bron tog man båt hit från Limhamn och kunde äta gott under överfarten. Nu får man istället äta inne i byn (staden) vilket går alldeles utmärkt.

I Dragør finner man hus med tegeltak och vita skällningar, vilket jag tidigare i denna blogg beskrivit från Skagen och från Simrishamn.


På Dragør Badehotel bodde Hjalmar Söderberg en sommar för ungefär 100 år sedan när det var nytt. Jag bodde där en natt för ett par år sedan då jag skulle ta tidigt flyg från Kastrup och konstaterade då att hotellet inte såg ut att ha ändrat sig mycket på 100 år.




Skåneländska flaggan hissades över Dragør Fort klockan 13 tillsammans med en något mindre flagga för Bornholm. Vädret såg lite hotande ut just då men något regn blev det aldrig.









Sedan följde trevlig samvaro med mat, öl och kaffe.

Ett polskt silverfat

Efter besöket i Vä var det logiskt att komplettera med ett besök i Heliga Trefaldighets kyrka i Christianstad och att delta i en visning av kyrkan. Här framvisade guiden nämligen en del av kyrkans klenoder och ett av de mer intressanta var den gamla kalken från Mariakyrkan i Vä. Enligt guiden hade prästen i Vä lyckats rädda undan denna vid svenskarnas sista infall i Vä 1612 (innan staden upphörde och borgarna förflyttades till den nya staden Christianstad vid Helge å).





En annan högintressant klenod från en något senare historisk period är detta silverfat som tillhört den polske kungen Stanilslaw Leszczynski. Denne var av Karl XII insatt som svensk lydkonung i Polen, men efter slaget vid Poltava blev han avsatt och måste lämna landet. Han begav sig då till Christianstad med sitt hov och fick husrum hos borgaren Nils Olsson Holm. Det var ingen vidare plats för en kung att bo på, så sedan dottern Marie blivit gift med Ludvig XV och därmed drottning av Frankrike, så följde pappa kungen med. Som betalning för skulderna till köpmannen Nils Olsson Holm skänkte han detta avbildade silverfat. Då köpmannen Holm visste att det var lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att komma till himmelriket, skänkte han i sin tur silverfatet till kyrkan. Prästerna å sin sida lär ha blivit lite generade över gåvan med tanke på dess erotiska motiv och använde fatet som jordskyffel vid begravningar, varvid motivet på fatet doldes. - Drottning Marie av Frankrike, som bott 3 år i Christianstad kunde fortfarande i vuxen ålder tala svenska (eller snarare skånska) vilket hon praktiserade då hon tog emot sändebud från Sverige.



Köpmannen Nils Holms gravsten i Heliga Trefaldighets kyrka med en imponerande bild av liemannen.

Vä

En av de varmare dagarna tog vi bussen från Lund till Vä. Vä var ursprungligen en stad med anor från medeltiden, men då staden låg helt oskyddad blev den upprepade gånger härjad och förstörd av svenskarna under de krigiska 1500- och 1600-talen. År 1614 beslöt Christian IV att stadens borgare skulle flytta från Vä in till den nyanlagda befästa staden Christianstad vid Helge å.

Vä är numera en sovstad till Christianstad (eller C4 som det också heter) och det enda som återstår av den medeltida staden är Mariakyrkan, som är ganska väl bevarad.

Den medeltida målningen i kyrkans absid togs fram på 1800-talet då den blivit överkalkad efter reformationen.







I Vä finns också ruinen efter Sankta Gertruds kapell, tillägnad fattiga, sjuka och vägfarande.







Gatorna i Vä har namn efter medeltida danska kungar. Här finns bl. a "Kung Valdemars väg", "Kung Niels väg" och "Kung Abels väg". Samt "Erik Menveds väg" som fick ge namn åt en busshållplats. Skånetrafiken har tydligen känt sig osäker på gatunamnets innebörd och har därför för säkerhets skull försett kungens namn med dubbel genitiv ("Eriks Menvedsväg").



Inne på Regionmuseet i Christianstad finns en vävd duk med motiv samma som absidmålningen i Mariakyrkan i Vä.

Följ orange vägvisning

Det var väl hit jag skulle? Eller var det inte det. Följ orange vägvisning. Gatuomläggningar i Lund kan som inget annat skapa förvirring hos bilisterna.

Järnvägar och fåglar

Den siste juni företog jag en vandring från Harlösa kyrka till fågeltornet i Silvåkra tillsammans med en god vän. Vädret var perfekt vandringsväder, mulet och behagligt varmt.

Här promenerar vi längs en gammal nedlagd järnväg över den platta Vombsänkan. Spåren syns tydligt i vegetationen.



Kävlingeån fotograferad genom den gamla järnvägsbrons rostiga struktur.







Framme vid Silvåkra fågeltorn träffade vi på en kvinna som talade om för oss att man kunde se ägretthäger från tornet. Och minsann, det lyckades till och med att få en bild av den - ganska suddig och otydlig eftersom bilden är tagen med en vanlig digital kompaktkamera och inzoomad efteråt. Men dock.