Jag tog en dag i veckan en tur till Nivå på norra Själland för att bese utställningen över Bloomsburygruppen på Nivaagaard. Man kan resa dit över Öresundsbron eller via färja Helsingborg - Helsingør. Förr brukade jag alltid ta färjan när jag skulle till Humlebæk (Louisiana) eller Nivå (Nivaagaard) eftersom biljetten är billigare och man kan ta en öl och räksmörgås på båten. Restiden från Lund är ungefär desamma. Men sedan färjebolaget bröt samarbetet med Skånetrafiken kan man inte längre resa på en biljett utan måste köpa nya biljetter längs vägen, tillsammans fyra eller fem biljetter tur och retur. Så jag åkte över bron, med en biljett. Fast numera måste man byta tåg i København H.
Bloomsbury-gruppen var aktiv under ca 1900 - 1940 och var ett post-impressionistiskt konstnärskollektiv, med livsglädje och delvis med vad man idag skulle kalla ”queer” levnadssätt (dåtiden använde ibland termen ”pervers”). Homosexualitet ingick också. Utställningen koncentrerade sig på Vanessa Bell, Duncan Grant och Roger Fry, men här ingick också John Maynard Keynes och Virginia Woolf. Gruppen bildades 1904 då deltagarna flyttade samman i Bloomsbury, då en billigare (att bo) del av London. där de kunde leva ut sin experimentlusta. Sexuell frigörelse var en del av deras filosofi. Jag såg också en film om Vanessa Bell
På bilden påstås man kunna identifiera John Maynard Keynes.
Jag besökte också rhodeodendronparken, som ingår i museet Nivaagaard. Blomprakten var överväldigande men dessutom föregick en utställning över ”Lost voices” en ljudinstallation av försvunna elller nästan försvunna fågelarters sång. Tillsammans med naturligt sjungande arter bildade de en lite förvirrande ljudkuliss.På grund av problem med tågen på Kystbanen företog jag hemresa med buss via Hørsholm och Holte, sedan S-tog och Öresundståg. Bild från det gamla rådhuset i Hørsholm, som jag tycker är en rätt flott byggnad.