Från Sandbys horisont

Februarivinter

2012-02-12T11:53:00.008+01:00

Så blev det vinter i år också med snö och kyla. Denna lördag tog vi en promenad i den lilla skogsdungen Linnebjär öster om Lund. På grund av marken och vädret var framkomligheten delvis svår och därför tog promenaden ändå drygt en timme.

Linnebjär består dels av en bokskogsdel, dels en del med blandad lövskog.

Underlaget var delvis mycket halt och isigt - vid plusgrader tar man sig fram bara med stövlar och knappt det.

Sidentickorna är fortfarande fräscha trots kölden, beroende på den mycket sega strukturen.

En nerbruten låga som färgats grön av en skålsvamp - grönskål (Chlorociboria aeruginascens) . I vanliga fall ser man bara den gröna veden men ibland ...

... som nu, så ser man fruktkroppar - små gröna skålsvampar som dock såg ganska vissna ut då de frusit och torkat i kölden.

Med STF från Genarp till Kullatorpet över Romeleåsen

2012-01-30T19:26:00.014+01:00

Sista söndagen i januari var det åter dags för den årliga vandringen med STF från Genarp till Kullatorpet på Romeleåsen och tillbaka.

Här samlas vi på parkeringen vid Genarps idrottsplats.

I början av vandringen passerade vi över Höje å och kunde beundra en nästan oändlig variation av isformationer längs åbrinken.

Vi fortsatte vandringen genom vinterlandskapet längs delvis nya stigar.

Här ankommer vi till Kullatorpet för matrast inomhus.

Efter rasten hade solen börjat titta fram.

Återgång till Genarps idrottsplats längs en annan väg, delvis Skåneleden, delvis Unos runda.

Bitvis var det mycket halt.

När vi närmar oss Genarp har solen tittat fram igen.

Vintervandring vid Vombsjön

2012-01-27T16:43:00.005+01:00

Det tycks vara slut på det milda vintervädret i Skåne nu. Vi har haft en vecka med minusgrader men inte mycket snö.

Denna fredag tog vi oss en liten promenad på norra sidan av Vombsjön längs den gamla järnvägsbanken, en lättgången väg.
Vädret var mulet, ett par minusgrader och svag till måttlig vind.

Det fanns en hel del intressanta struktrer i isen här och var, som de här istapparna från kvistar på strandnära träd. Vombsjön själv var delvis isbelagd, men isen var mycket tunn.

Tallarna lutar lite inåt och indikerar därmed den förhärskande vindriktningen.

Årets första vårtecken

2012-01-15T16:37:00.004+01:00

Den milda vintern har gjort att scharlakansvårskålen redan visar sig i Hjularöd - jämför de två senaste åren 2010 och 2011 då den inte syntes förrän i april, då all snö smält bort.

Och hemma i trädgården ser man antydan till att vintergäcken (Eranthis) är på gång.

Klee på Louisiana

2012-01-07T16:41:00.007+01:00

Så var det dags igen - att besöka en konstutställning strax innan den försvinner efter att ha varit tillgänglig i några månader. På Louisiana i Humlebæk visas till och med denna vecka en utställning med Paul Klee och Cobragruppen och relationen mellan dem. Riktigt klok på hur detta förhöll sig blev jag inte, men det fanns åtskilliga exempel på bilder gjorda av Klee med paralleller hos en eller annan inom Cobragruppen, främst då de danska medlemmarna, eftersom detta är en utställning i Danmark.

Klee fick idén att återgå till barnteckningar då han ansåg att konsten hamnat i en återvändsgränd och inte kunde utvecklas vidare från den punkt den befann sig för hundra år sedan. På så vis började han om från början och gick en ny väg. Utställningen var populär, mycket folk betydde att man fick bana sig väg bokstavligen genom samlingarna.

För min del var det lite av nostalgi, senaste gången jag såg en utställning dedicerad till Paul Klee var 1959 då han visades i Köpenhamn, på Statens Museum for Kunst. Den gången var jag betydligt yngre och Klee innebar en introduktion för mig till en ny typ av modern konst.

Ute i trädgården fanns bland annat denna skulptur "Fountain of Light" av den kinesiske konstnären Ai Weiwei, som nyligen trakasserats hårt av myndigheterna i Kina.

Gauguin på Glyptoteket

2011-12-28T20:22:00.004+01:00

När man har blivit pensionär och har all tid i världen, då tycker man inte det är så bråttom att göra saker, man hinner ändå, ända tills man börjar inse att det håller på att bli för sent.

Så det tog till sista veckan innan jag kom mig för att besöka Gauguinutställningen på Glyptoteket i Köpenhamn. Jag trodde kanske att mellandagarna mellan jul och nyår inte skulle betyda någon överdriven trängsel men där hade jag fel. Jag kom precis då museet öppnade och då var det gott om plats i utställningsrummen och man kunde se sig om rätt fritt. Sedan blev det tid för lunch och då jag återvände för att surfa igenom utställningen igen fick jag stå i kö i 10 minuter för insläpp. Då var också rummen fyllda till ogenomtränglighet av besökare och man såg ganska lite av konsten. Tur att jag var tidig och redan hunnit se vad jag ville.

Gauguin vistades i Köpenhamn 1885 och i katalogen antar man att han inspirerades att resa till Polynesien efter ett besök på Nationalmuseet. Kanske det. Känt är i alla fall att han ville fly från civilisationen och finna en ursprunglig primitiv kultur, vilket han först trodde sig hitta på franska landsbygden och i Bretagne, men sökandet ledde honom så småningom till Tahiti. Efter ett besök i Auckland på Nya Zeeland kom han att intressera sig för maorikonsten. Allt detta belystes utförligt i de ganska trånga utställningslokalerna.

För att bli av med eventuella klautrofobiska känslor besökte jag också de övriga avdelningarna på Glyptoteket, särskilt de antika, fast även där var det rätt gott om besökare.

Om det skånska

2011-12-27T20:21:00.006+01:00

Sven Estridsen var kung av Danmark under åren 1047 - 1075 och anses ha medverkat till att kyrkan i Dalby byggdes - den äldsta bevarade stenkyrkan i Norden och därmed också i Skåne. Hans son Harald Hein som blev kung efter honom tros ligga begravd i Dalby. Sven Esridsen har alltså namn - metronymikon - efter modern Estrid, därför att hon var dotter till Sven Tveskägg och Sven använde sitt modersnamn som argument för att bli vald till kung över Danmark. Snorre som tyckte en norrman borde ha blivit kung kallar därför Sven genomgående Ulfsson i sin historia.

Men varför denna historiska utsvävning? Jo, därför att jag nyligen varit på stadsbiblioteket i Lund och läst bland annat ett nummer av den utmärkta tidskriften SkåneGenealogen. Här finns en intressant utredning av ägare och inneboende på gården Ullstorp nr 9, listan kan föras långt tillbaka i tiden, närmare bestämt till "Estrid Christensdotter (!) född omkring 1638 på Hannas nr 2", dvs då Skåne var danskt (Det borde ha stått -datter i st f -dotter, men jag har överseende med det).

Artikeln utreder namnet Estrid historiskt och finner att det är fornnordiskt och anger det äldsta belägget i Sverige (!) till Uppland och nämner att den slaviska prinsessan Estrid var mor till den svenske kungen Olof Skötkonung. Man häpnar över dessa exempel och undrar vad de har att göra med namnets förekomst i Skåne.

Visst vet alla männiksor - inte bara i Skåne - att Skånes medeltida historia är dansk och inte svensk, men det är som om den kunskapen inte tränger in i medvetandet - inte ens hos personer som ägnar sig åt seriös historisk forskning och som verkligen borde veta. Att Skåne var danskt före 1600-talet kan de flesta om de blir tillfrågade direkt, men inte när omständigheten dyker upp i andra sammanhang. Är man generad över detta historiska faktum eller vad är det?

Det finns flera exempel på denna undermedvetna okunnighet. I somras besökte jag Bibliotek Väster - en filial till Lunds stadsbibliotek, och här hade någon skolklass gjort en utställning över skånsk historia från medeltid till nuitid, en utställning som bestod av illustrationer till konkreta situationer och händelser. Och allt var utmärkt och föredömligt. Men så skulle man sätta in vissa händelser i ett sammanhang och då behövde man lite material om den kyrkliga reformationen på 1500-talet. Men i stället för att redovisa lite om reformationen i Danmark har man klistrat på något om den svenska reformationen, och Gustav Vasa nämndes ett flertal gånger.

Man hade väl trott att åtminstone någon lärare borde kunnat se att det blev lite skevt med sammanhanget. Men det var ungefär som att man uppfattade text och bilder som från två skilda världar, den ena var projektet där Skånes historia var dansk, den andra (politiskt korrekta?) en som nödvändigtvis måste handla om Sverige.

Barocktonsättaren Didrik Buxtehude var verksam i Lübeck på 1600-talet, och den unge Johann Sebastian Bach skall ha fotvandrat till Lübeck för att höra honom spela på orgeln. Buxtehude ansåg sig själv vara dansk snarare än tysk. Man vet inte var han föddes, men fadern var organist i Lübeck, Helsingør och Helsingborg under tiden för Didriks födelse, Han skulle alltså kunna vara född i Helsingborg. Jag nämnde det en gång inför ett större sällskap och flera frågade intresserat "Kan han alltså ha varit svensk?"

Nej, det kunde han inte.

Och detsamma gäller om Tycho Brahe. Han var född i Knutstorp i Skåne men han var inte svensk.

Frostavallen i december

2011-12-22T19:54:00.012+01:00

En decemberdag vandrade jag en bit längs Skåneleden från Frostavallen och norrut. Ännu ingen snö denna vinter, men det har varit frostnatt och nu stiger temperaturen.

Bild från Vaxsjön vid vandringens början.

Det är vanligt i december att se dessa frostblommor eller frostutfällningar från pinnar, men jag har aldrig sett så många som denna dag. Strålar av iskristaller står ut som spunnet socker från pinnar på marken.

Här är en pinne till, variationen är enorm.

En mindre storm för några veckor sedan fällde en del träd, här ligger något och spärrar vägen, men inte värre än att man kan klättra över.

Ett av vindskydden längs leden har råkat ut för någon olycka, men detta har väl knappast stormen gjort?

Och vad vore en vandring om man inte noterade åtminstone en svamp - i detta fall en välutvecklad klibbticka.

Mot slutet av eftermiddagen återvände jag till Frostavallen och Vaxsjön när det börjar skymma. "Solen den dalar men hoppet uppgår". Idag är det vintersolstånd och naturen vänder nu mot ljuset.

Några decemberbilder 2011

2011-12-19T17:21:00.009+01:00

Här visar jag några bilder från första halvan av julmånaden december 2011 utan något speciellt inbördes sammanhang.

Först utblick över Öresund från HH-linjens färja Mercandia VIII just som vi lägger till i hamnen i Helsingør den 3 december.

Uppdukad julefrokost i Skibsklarergården i Helsingør samma dag.

Häckeberga naturreservat där Höje å delar sig - exempel på bifurkation.

Svågertorp station dit vi tog oss med tåg från Lund för att besöka IKEA en blåsig regnig dag.

Sydlig sotticka från Dalby Söderskog.

Kårhusets föreläsningssal (i Lund) vid nobelpristagaren Brian Schmidts föreläsning den 14 december.

Häckeberga naturreservat någon vecka efter förra bilden, lite blötare och lerigare.

Avslutningsvis ytterligare en bild över Öresund, nu från landborgen i norra utkanten av Helsingborg.

Sista bussen till Stensoffan

2011-12-08T18:39:00.003+01:00

Sista bussen till Stensoffa går i morgon. För snart 10 år sedan startade Lunds kommun projektet Naturbussen som förde ut folket till naturen lördag och söndag, de som inte kunde eller ville åka bil. Ett projekt som var mycket framgångsrikt men kostade pengar. Sedan tog pengarna slut (nästan) och Naturbussen ersattes av enstaka turer med Skånetrafiken till Torup, Häckeberga, Stensoffa och Skryllegården. Torupbussen är redan borta och från tidtabellsskiftet på söndag försvinner också turerna till Stensoffa och Skryllegården. Sedan måste man åter köra bil för att komma ut i naturen. (Jo. jag vet att man kan cykla också. Och gå.)

Jakt i Skrylle

2011-12-02T10:06:00.003+01:00

I Skrylleskogen öster om Lund bedrivs ibland jakt några dagar under hösten, bland annat på vildsvin, men även annat vilt. Området är också rekreationsområde för lundaborna och försett med löpspår och vandringsspår. Det försäkras via anslagstavlor m m att besökarna kan känna sig trygga i spåren även när jakt pågår.

Det nya nu är att även djuren kan känna sig trygga. Man börjar då så smått undra över jaktens syfte, mening och mål ...

Antikvariatsmässa i Rundetaarn

2011-11-25T21:38:00.005+01:00

Det är i dagarna antikvarisk bokmässa i Köpenhamn, närmare bestämt i bibliotekssalen i Rundetaarn. Jag var där inne i dag fredag och besåg evenemanget.

Och visst var det mycket intressant. särskilt som en hel del gammal matematik och naturvetenskap fanns utställd. Originalverk av kända vetenskapsmän som har fört sin vetenskap framåt, och man kunde verkligen känna de berömda "historiens vingslag" , ett uttryck som används i tid och otid men som här var befogat. Det gick bra att handla också, men då skulle man ha en annan plånbok än min, t ex utbjuds första upplagan av Newtons Principia för 290 000 euro.

Jag tog en paus i boktittandet och fortsatte upp till taket på Rundetaarn för att ta en bild av utsikten.

Novemberdimman

2011-11-25T21:29:00.006+01:00

Det är i slutet av november och vädret är ganska milt och inte särskilt blåsigt. Det bildas då lätt dimslöjor över markerna vilket ger ett mjukt och lugnande intryck. Det känns skönt och avslappnande att vandra i naturen - som här vid betesmarken Prästaskogen vid Hällestad

... eller som vid Vaxsjön vid Frostavallen ...

Samma sak här vid Rönne å nära Stockamöllan.

Området kallas Mölleriket för sin tidigare rikedom på vattenkvarnar. Wittseröds gård har flera kvarnstenar inmurade i väggen. Byggnaden på bilden ser dock ut att vara under renovering eller vad man ska tro, i alla fall har taket rivits.

Söderåsen i november

2011-11-16T21:29:00.008+01:00

Denna onsdag begav vi oss till Skäralid för att vandra i den vackra naturen och valde den norra slingan på 7.5 km.

Det hade varit nattfrost och dammen vid Skäralid var ännu delvis frusen vid tiotiden på förmiddagen.

Vi hade delvis sol, och sikten var mycket god, dessutom var de flesta träd avlövade.

Det fanns fortfarande gott om svamp, som här - ostronskivling på boklåga, dock ganska frusen.

Mot nordöst hade vi i en glänta utsikt över trakten kring Ljungbyhed.

Mot slutet av vandringen kom vi till Kopparhatten.

När löven har fallit blir utsikten bättre. Nu ser man Skäralidsdammen från vägen ner från Kopparhatten.

Spanien

2011-11-09T12:14:00.011+01:00

Förra veckan var jag i Spanien - sex dagar med förläggning i universitetsstaden Alcalá de Henares, som bas för utflykter i det omgivande landskapet Castile-la Mancha. Det var här i La Mancha som Don Quijote red ut på sin Rosinante för att upptäcka världen. Vi reste runt lite för att se på växter, djur och svampar.

Här går de svarta tjurarna, i väntan på att möta matadorerna?

Uppe i bergen, vid Rascafria såg vi en smaragdödla (Lacerta schreiberi), en hona troligen, eftersom hannen är helt grön.

Från nationalparken Cerros de Alcalá, alldeles utanför staden Alcalá de Henares.

En av dagarna gjorde vi en utflykt till Tamajón och hittade väderspåstjärna (Astraeus hygrometricus), som rullar ihop sig vid torka och vecklar ut sig när det ska bli regn.

Vid Tamajón finns den förtrollade staden, som består av eroderade kritformationer.

Svampinventering i Hörjel

2011-10-26T08:40:00.005+02:00

Hörjekgården ligger en bit öster om Sjöbo. Den ägs av Skånes Naturskyddsförening och här har man återskapat ett landskap med slåtterängar och betesmarker så som man menar att det såg ut på 1700-talet.

Förra lördag-söndagen hade Studiefrämjandet och Puggehatten anordnat en kurs i vedsvampar med samtidigt syfte att inventera området. Vi var cirka 15 personer från Puggehatten som under sakkunnig ledning fick samla in och, senare på kvällen, bestämma fynden.

Bland de mer spektakulära arterna fanns denna släkting till koppardyna (Hypoxylon) som pryder denna avbarkade bok.

Höstdagar i Östra Skåne

2011-10-21T15:59:00.006+02:00

Vi åkte till Bäckhalladalen strax utanför Simrishamn. Här finns stenhällar med böljeslag - vågmönster i stenen som är flera hundra millioner år gamla och från den tid då detta var havsbotten.

I bakgrunden skymtar Simrishamn.

En annan dag var jag i Friseboda, längre norrut längs östkusten. Här finns tallhedar som påminner om de norrländska. I lavmattan växer här en häxring av motaggsvamp, en färgsvamp som är som bäst i det nästan halvruttna stadium som dessa föreföll vara i.

Vid kusten syns Stenshuvud som en hägring i horisonten.

Södra Bohuslän

2011-10-16T17:39:00.009+02:00

I veckan tog vi oss en tur till Södra Bohuslän på ett par dagar - delvis för att i någon mån täcka den brist som jag kände över att aldrig ha varit i Bohuslän "på riktigt". Så vi bokade två nätter på vandrarhemmet på Stenungsön, där vi var de enda gästerna under den tiden.

Första dagen besökte vi bland annat Klädesholmen, ett mycket tättbebyggt samhälle på ett par klippöar. Att ta sig fram med bil där var inte helt lätt men sannolikt betydligt mindre besvärligt än under sommarmånaderna.

Det finns många åretruntboende på Klädesholmen, och ett uttryck för detta är att det fortfarande finns en skola i samhället, om än i B-form. 39 elever undervisades här, och de hade rast när vi råkade komma förbi.

Vi besökte sedan akvarellmuseet i Skärhamn, där det pågick en mexikansk utställning, den permanenta samlingen visades inte vid tillfället.

På eftermiddagen besökte vi Åstol, ett annat tättbebyggt samhälle, beläget på en ö som man fick åka båt till. Vi lyckades genomskåda Västtrafiks besynnerliga biljettsystem och fick en biljett som också gällde för återresa inom drygt en timme.

Kvällsbild från Åstol.

Tredje dagen besökte vi Marstrand och besåg Carlstens fästning från utsidan. Marstrand var en mondän badort på Oscar II:s tid men verkar ha haft sin storhetstid. Staden nåddes efter en kort båttur från Koön.

Vi försökte hitta en lunchrestaurang på ön men förgäves utan fick återvända till Koön för lunch.

Bornholm oktober 2011

2011-10-04T22:47:00.010+02:00

Den 1 oktober var vi några från Puggehatten - Skånes mykologiska förening inbjudna av Bornholms Svampevenner att besöka Bornholm och utforska svampmarkerna på ön. Dimman låg ganska tät över Ystad denna lördagsmorgon då vi skulle gå ombord på båten till Rønne.
Den prisuppgift vi fått på nätet var att enkel biljett skulle kosta 180 DKK, vilket skulle betyda 400 SEK för returresa. Men det visade sig att en enkelbiljett gällde för returresa samma dag och för en pesnsionär blev det ännu billigare, så jag komn undan med bara 125 kronr totalt för resan.

Dimman höll i sig på Bornholm större delen av dagen. som här på betesmarken Langebjerg nära Allinge.

Det var fortfarande daggdroppar på spindelväven.

Vi fortsatte till Rø Plantage, en omväxlande blandskog lite längre åt sydöst. Mitt i skogen låg en konstgjord sjö, skapad 1967 för att bevara virke från all skog som föll i oktoberstormen det året.

En hel del intressanta svampar fanns, till exempel fläckhätta, drabbad av hättmögel, som står ut från hattarna som långa synålar.

En del matsvamp hittades, bland annat rätt mycket trattkantareller.

Mot slutet vid genomgången bröt solen fram.

Frånkopplad av en snigel

2011-10-03T21:24:00.003+02:00

Det hände sig häromdagen att min fasta telefon upphörde att fungera. Jag lyfte luren och det var dött och tyst, ingen ton.Nåja, helt isolerad kände jag mig inte med mobiltelefon och mobilt bredband. Så nästa dag ringde jag Telias felanmälan och efter sjutton eller så knapptryckningar hade jag felanmält telefonen och fått beskedet att det kunde dröja tre dagar innan felet var fixat.

Men bara efter någon timme såg jag en servicebil smyga omkring i kvarteret och kort efter blev jag uppringd (telefonen fungerar!) av en servicetekniker som meddelade att felet orsakats av en snigel som krupit in i en kopplingsdosa och åstadkommit kortslutning. Så det hela löste sig snabbt och elegant. Jag glömde fråga hur det gick för snigeln.

Dubuffet i Lund

2011-09-29T20:42:00.004+02:00

På Skissernas museum i Lund (tidigare kallat Arkiv för Dekorativ Konst) visas nu en utställning av Jean Dubuffet som arkitekt. Dubuffet är känd som utövare av den "råa konsten" (art brutal) och hans monumentalkonst är ett uttryck för detta. Mycket av denna monumentalkonst blev inte mer än skisser och försök. Bästa exemplet är kanske "Salon d'éte´" som planerades för Renaults huvudkontor i Paris men stoppades. Det tog åtskilliga år av rättegångar innan Dubuffet fick rätt och fick tillstånd att slutföra projektet men då - ville han inte längre. En av de bästa serierna i utställningen är en rad satiriska teckningar av advokaterna i målen, skildrade som "huvudfotingar" ungefär som de var ritade av en treåring.

Vackra höstdagar

2011-09-28T21:03:00.007+02:00

I söndags vandrade jag i Jægersborg Hegn en bit norr om Köpenhamn. Man åker med Öresundståget öve bron och efter ett tågbyte är man i Skodsborg. En kort vandring från stationen och man befinner sig vid Bøllemosen som en tidig söndagsförmiddag ligger spegelblank och fridfull och två änder simmar runt i sjön. Namnet Bøllemosen är en vits på mosebølle (dvs, odon) som förekommer ganska rikligt i vegetationen runt sjön.

Efter någon timme kom jag ut i Nærum koloniträdgård, som liknade koloniträdgårdar här hemma, utom att någon hade byggt sig en rejäl kolonistuga i två våningar, vilket jag inte har sett någon annanstans.

Så småningom kom jag till Jægersborg Dyrehave och som det var en vacker höstsöndag så fanns det gott om promenerande människor. Ett sällskap färdades i en landå, vilket förde tanken till en film av Truffaut och franskt 1800-tal och skogen i Fontainbleau.

En annan dag befann jag mig på Söderåsen. närmare bestämt i bokskogen på Klövahallar och begrundar utsikten ner mot Dejebäcken.

I den angränsande granskogen fanns en hel del kantareller.

Några lustiga svampar och en fluga

2011-09-21T20:34:00.003+02:00

Idag gjorde jag en utflykt till Borstbäcken norr om Vombsjön för att plocka matsvamp. Det blev en del trattkantareller och svart trumpetsvamp men mest blek taggsvamp. Och en del trevliga och lustiga fynd.
Figuren på bilden som mest ser ut som skogstrollet är undersidan av en platticka som växer på en boklåga. De märkliga gallerna på ena sidan är orsakade av en fluga som heter Agathomyia wankowiczi och som lägger ägg i svampens porlager. Plattickan är en vanlig svamp i Skåne och det är också ganska vanligt att påträffa den med galler av det här slaget. Så flugan borde vara vanlig, men trots det påstås det bara finnas tre personer i Sverige som har sett den (dvs också vetat vad de sett). Den lär vara liten och rödgul.

Jag var också i Sjöbo ora där det ävenledes fanns gott om blek taggsvamp. Samt rutbläcksvamp som är logo för Skånes mykologiska förening Puggehatten. Längst till höger i bilden växer en stor lökbroskskivling. Det fanns rätt många av dem och de fick hela skogen att lukta vitlök.

Jokkmokk mykologiveckan

2011-09-08T13:48:00.013+02:00

Förra veckan var det mykologivecka i Jokkmokk långt i norr och bort i lappmarkerna. En antydan om detta fick man redan i ortnamnsskyltningen. Den lulesamiska stavningen av Jokkmokk är Jåhkåmåhke vilket är sammansatt av ett ord som betyder (mindre) vattendrag och efterleden landtunga mellan två vatten där man måste dra båten över land. Ett alternativt namn
är Dàlvvadis som betyder vintermarknaden och syftar på att man hålllit vintermarknad i Jokkmokk så långt tillbaka som någon minns och åtminstone sedan medeltiden.

Landskapet har en karg skönhet där trädvegetationen främst består av fjällbjörk, tall, gran och olika videarter. Utblickarna mot fjällvärlden är vidsträckta, men det finns också tät skog.

Vi var cirka 60 mykologer som blev guidade ut i naturen av lokala och mycket kunniga vägvisare. Vi fick höra föredrag om hur naturvårdarna för en tidvis ojämn kamp för att behålla den biologiska mångfalden och måste slåss mot de statliga jättarna Vattenfall och Sveaskog om gammelskogens bevarande. Bilden visar vattenmagasinet ovanför Heliga fallet i Tjaktjajaure.

Kerstin Ekman beskriver i "Herrarna i skogen" de svårigheter som möter den som vill bevara gammelskogen och den oförståelse man möter hos myndigheter och storbolag som inte inser att den biologiska mångfaldens bestånd inte är något romantiskt pynt utan livsviktig för människans överlevnad.
Men det tar tid och engagemang att lära sig och inse den riktiga skogens (alltså inte granåkern) betydelse och kvaliteter, att upptäcka och känna igen alla sällsynta och hotade arter. "Till slut visste jag också var rosentickan och rynkskinnet växte och var de sista brunkullorna gömde sig. Men en enda människas mycket bristfälliga kunskap räcker inte för att värna skogen" (Kerstin Ekman, ref. enl. ovan.) Kerstin Ekman återkommer ett par gånger till i boken till det alittererande paret rosenticka och rynkskinn och det var med viss tillfredsställelse jag kunde konstatera att vi fann båda arterna under exkursionerna.

Här syns rynkskinn (Phlebia centrifuga) på talllåga vid Sitoätno vid Tjaktjajaure ...

… och rosenticka (Fomitopsis rosea) också på tall vid Juovvakielas.

De samiska ortnamnen vållade visst bry för de flesta av oss som kom söderifrån. Varje dag fick man skriva på en lista vilket av 4 områden man ville åka till, och när vi på kvällen frågade varandra var vi varit, var det ingen som visste det utan att först konsultera exkursionsguiden eller egna anteckningar. Mångfalden av svampar var enorm och alla deltagare var mer än nöjda. Någon sammanfattade vad vi alla tyckte i uttrycket "julafton varje dag denna vecka". Vi hittade också de "norrländska gulden" goliatmusseron ("matsutake") och talltuvskivling ("hon-shimeij") som i Japan betingar svindlande priser för några enstaka fruktkroppar. Det fanns så mycket goliatmusseron att vi serverades goliatsoppa till middagen på lördagen. Den smakde utmärkt, hade varit ännu bättre om köket hade haft mindre salt i soppan.

Men vi kom också lite i kontakt med djurvärlden - förutom renarna. En liten fjälllämmel blev så överraskad i mötet med människor att den inte kom sig för att fly utan blev stilla och lät sig fotograferas.

I tallheden på Ruovdevare (nära Jokkmokk) höll lavskrikan till.

Genom att slänga ut lite brödsmulor lockades den ner på marken. Bilden blev inte alldeles lyckad, men fågeln är ganska väl kamouflerad i sin naturliga omgivning.

Vandring längs Vättern

2011-08-24T14:07:00.008+02:00

Förra veckan deltog jag i en vandring längs östra Vätternkusten, mellan Ödeshög och Jönköping. Den finns redovisad mer i detlaj under Pilgrim i Skåne, se länklistan till höger.

Jag anlände på söndagen till Ödeshög, som har en något märklig kyrka. Det är en östtornkyrka men med koret mot öster och alltså är tornet byggt ovanpå koret. Så här kan man ju inte ha det, tyckte man på 1800-talet och flyttade koret till väster. Men så här kan man ju inte ha det, tyckte man på 1900-talet och flyttade koret så att det låg i öster igen. Så nu är allt tillbaka till som det var.

Vi vandrade skogsstigar, grusvägar, och, en bit norr om Gränna, längs den gamla E4:an. Brahehus syns uppe på höjden och det ser ut som om man byggt ett vindkraftverk i ruinen. Men det är en synvilla som bara beror på perspektivet.

En dag efter en lång vandring kom vi till Öland. Fast fullt så långt var det inte, det finns ett Öland vid Vättern också.

En bit inåt landet ligger sjön Landsjön, vid Skärstad och Kaxholmen.

Till Vista kulle, en känd utsiktspunkt nära Huskvarna, kunde man en gång i tiden åka tåg, med den mycket smalspåriga Jönköping - Gripenbergs järnväg, kallad "trårullabanan,"

Det går nu en smal enfilig och ljusreglerad väg i den genomskärning där järnvägen en gång sprängde sig genom berget.

Utsikt över Vättern från Vista kulle.

Psiaftonfly

2011-08-21T16:52:00.004+02:00

Larven på sista bilden i föregående inlägg (12 augusti) är psi-aftonfly (Acronycta psi). Tack till Bert Gustafsson på Riksmuseet som bestämde den från min bild och till Göran Holmberg som förmedlade svaret.

Fler svamputflykter

2011-08-12T21:14:00.011+02:00

Media påstår att Skåne haft den sämsta sommaren i Sverige i år. Uppfattningen om vad som är dåligt väder går nog isär. För min del klagar jag inte, regnet har möjliggjort en massa roliga svamputflykter.

Skrylle skog utanför Lund ser nästan ut som skogen i Tomtebobarnen med en röd flugsvamp i den mossiga granskogen.

Några personer anslöt sig till en utflykt till Söderåsen eftersom jag gärna ville visa lite av Skånes vildmark och dessutom några roliga svampar.

Kvärkabäcken, strax innan den flyter ihop med Dejebäcken till Skärån vid Korsskär.

Minst två arter av korallfingersvampar växte i stora häxringar vid Skärån nära Korsskär. Ej matsvamp.

Däremot mandelriska på samma lokal, en i mitt tycke synnerligen läcker svamp. Egendomligt nog föll den inte alla i smaken, men så blev det desto mer till mig.

En nerbruten boklåga med stora fruktkroppar av koralltaggsvamp. Det var just denna svamp som på grund av sin skönhet skall ha påverkat den unge Elias Fries till att ägna sitt liv åt svamparna.

En vackert färgad larv, men vad kommer den att utvceklas till? Någon som har någon idé?

Svampsommar

2011-08-08T11:28:00.010+02:00

Man kan utnyttja Skånetrafikens sommarkort också till att ge sig ut i naturen och plocka svamp, så en dag mitt i veckan tog vi svampkorgen under armen och gav oss ut med tåg och buss till Tjörnarp och gick runt Tjörnarpasjön.

En hel del svamp fann vi, bland annat blodsopp, som avbildas på bilden bredvid. Blodsopp är en utmärkt matsvamp, fast och köttig och mycket mat per svamp.

Utanför kyrkogården fanns en hel massa finluden stensopp, som är en variant av karljohan, lite blekare, växer i ädellövskog och kommer tidigare på säsongen. Smakar lika bra som vanlig karljohanssvamp.

Söndagen begav vi oss till bokskogen i Härsnäs på Söderåsen mellan Röstånga och Skäralid.

Härsnäsdammarna är, efter vad jag tror, inte "naturliga" utan anlagda. För någon vinter sedan var de helt torrlagda men nu är det vatten i dem igen.

Här var det mycket gott om blodsopp, några karljohan och brunsopp, men framför allt mycket kremlor. Bilden visar violfotskremla, en fast och mycket god kremla. På grund av regnet var kremlorna mycket blöta så det tog ett tag i stekpannan innan allt vatten kokat bort. Men sedan blev resultatet desto bättre.

Svamputflykten avslutades med en orgelkonsert i Torrlösa kyrka.

Nordatlantens Brygge

2011-07-28T14:04:00.009+02:00

För två år sedan besökte vi Nordatlantens Brygge i Köpenhamn och beslöt att det kunde vara värt ett besök igen. Vi åkte Öresundståg till Kastrup Lufthavn och därifrån metro till Christianshavn.

Det pågick dels en fotografisk utställning med motiv från Grönland, dels en om färöisk stickdesign.

Intill ligger Grønlandhuset och här kan man inhandla torkad fisk, djupfryst fisk av många slag och - djupfryst kött av myskoxe. Samt öl från Färöarna och Grönland.

På Chrsitianshavn finns också Orlogsmuseet. Liksom sjöfartsmuseet i Marstal påminner det om den tid då Danmark var en sjöfarande nation.

Peter Wessel, adlad Tordenskiold och född i Trondheim, är både Danmarks och Norges store sjöhjälte, ganska okänd i Sverige. På sextiotalet när jag kom till Köpenhamn som ung student fanns han som bild på tändsticksaskarna.

Sjömännens mathållning på 1700-talet. Mest smör och gröt, ibland torkad fisk eller ärter och fläsk. Men på 3 av veckans 7 dagar serverades endast brännvin till frukost. Undrar hur bra jag skulle jobba efter en sådan frukost.

Ronneby juli 2011

2011-07-17T15:28:00.007+02:00

Liksom förra sommaren ville vi utnyttja Skånetrafikens sommarkort och åka så långt som möjligt, i detta fall till Ronneby. Det betydde att vi fick lösa tillägg för Blekingedelen av resan men det blir ändå mycket billigare än att lösa biljett från Lund.

Här har vi kommit fram till torget i Ronneby och tittar up mot Munktrappan och Heligkorskyrkan.

Uppe vid kyrkan fann vi en fiskmåsunge som kanske trillat ur boet för den verkade inte kunna flyga. Föräldrarna satt på en intilliggande mur och försökte uppmuntra sin unge.

Kyrkan var mycket vacker invändigt med många takmålningar. Här fanns också den dörr som svenska soldater högg igenom för att ta sig in i kyrkan under nordiska sjuårskriget 1567. Samtidgt brände man ner hela staden och slog ihjäl alla som tagit sin tillflykt till kyrkan, allt på order av den svenske kungen Erik XIV.

Om detta kunde man läsa i böcker och broschyrer i Ronneby. Man påpekade också att svensk historieksrivning ingenting nämner om detta. Jag blev nyfiken och beslöt att kolla i min Grimberg vid hemkomsten. Grimberg är ju generellt mycket värderande och partisk med svenskpatriotiska känslomässiga argument. Men här stod verkligen hela historien i all sin gräslighet och med kraftiga fördömanden. Det berodde naturligtvis på att Grimberg tyckte illa om Erik XIV i största allmänhet.

Utanför kyrkan forsade Ronnebyån i ett långt vattenfall. Längre ner vid järnvägen och Strandgatan flyter ån mycket lugnare.

Vi besökte det mycket intressanta hembygdsmuseet. Bilden visar båtmanstorpet utanför själva museibyggnaden.

Katter som väggdekoration.

Promenad på väg(g)en

2011-06-25T20:47:00.006+02:00

Efter regn kommer sniglarna, men vad det har för mening för en snigel att klättra uppför husets tegelvägg, det undandrar sig mitt bedömande.

Snigel, snigel på väggen där, säg vem snabbast i Sandby är ....

Kvällspromenad i Risen på Sankt Hansafton, i år dagen före den svenska midsommarafton, då nattviolen blommar och sänder ut sina dofter för att attrahera kvällsflygande fjärilar.

Møns Klint

2011-06-20T20:43:00.009+02:00

Med vandrarlaget Gång-Gång företog vi en tur till Møns klint, det närmaste av denna typ av landskap. Kritformationerna är magnifika och det var nästan tur att det inte var solsken för då hade vi blivit bländade av allt det vita.

Kiselsvampar (egentligen svampdjur) inbäddade i kritan har skapat dessa bitar av flinta.

Vi vandrade en bit längs stranden, inte helt lättframkomlig eftersom riktig stig saknades.

Detta träd har överlevt trots att rötterna nästan helt svävar i luften.

Stranden sedd lite grand från ovan.

Fler bilder finns på Gång-Gångs blogg.

I skogen fanns, liksom nästan överallt på Sjælland, dessa orangefärgade skogssniglar. De har tydligen inte tagit sig över Öresund för jag har inte sett dem i Skåne.

Från vår till försommar

2011-06-09T14:07:00.015+02:00

Kristi Himmelsfärds dag tog vi en tur till Stenshuvuds nationalpark i det vackra vädret. Stenshuvud har inte mindre än tre huvuden och här begrundar vi utsikten söderut från det östra huvudet.

Vid vandringen längs stigen på den östra sidan fanns flera märkliga stenformationer. Denna ser ut som en mindre replik av en sten från Påskön.

Jättens port ut mot Östersjön och Hanöbukten.

På orkidéängen nedanför naturum fanns åtskilligt av ängsnycklar och Sankt Pers nycklar tillsammans med annan blomprakt.

En annan dag och ett annat vatten: Kattegatt, utsikt från höjden ovanför Tisvilde i Nordsjælland.

I Tisvilde fanns Helene grav, en medeltida vallfartsplats. Vem som verkligen ligger begravd här är oklart. "Helene" har blandats ihop med den svenska Elin av Skövde men hon kan knappast vara begravd både i Skövde och i Tisvildeleje. Enligt beskrivningen på plats är detta nu en "skånsk pige" som blivit mördad, och kroppen ilandfluten vid Tisvilde.

Under söndagen, på betesmarken Risen vid Genarp fann vi rödkämpe.

och i den torra delen grön sandjägare. Jämfört med bilden i insketsboken hade denna sandjägare ytterligare en led i den långa kroppen. Vid närmare studium visade det sig att det är två individer på bilden, som uppenbarligen är upptagna med parning.

I den fuktiga delen fanns kärrspira

Också i Risen fanns nu gott om orkidéer, majnycklar och ängsnycklar.

I Häckeberga naturreservat tog svampsäsongen en försiktig början med små fruktkroppar av blodsopp.

Slutligen söndag kväll i Silvåkra med naturnatt med naturskyddsförenigen: grodor, nattfjärilar och trollsländelarver.

Fulltofta i maj

2011-06-01T20:33:00.012+02:00

En lördag i slutet av maj begav vi oss till Fulltofta öster om Ringsjön för att vandra längs en av de markerade lederna. Det är ett vackert område, bevuxet med lövskog av varierad typ, mest bok och ek men en hel del andra träd också.

Växtligheten tyder på rikmarker och ganska snart fann vi gott om blommande ekorrbär.

Inne i skogen fanns rester av gammal bebyggelse, som här ett torp som övergavs på 1930-talet.

En del av leden går längs en gammal banvall - Höör - Hörby järnväg lades ner 1929 (sista tåget gick nyårsafton 1928 och nådde inte ända fram då loket havererade strax före slutstationen).

Längs med stigen fann vi oväntat några orkidéer, men lyckades inte bestämma dem till art.

Myskmadra ("myska" enligt senaste upplagan av Mossbergs flora) fanns också i rätt stora mängder.

Plötsligt nåddes vi av en doft av marsipan. Den visade sig härröra från luktticka, som fanns på flera stubbar.

Söndagen gick vi en vandring i Frualid med Gång-Gång, vilket redovisas närmare på Gång-Gångs blogg.

Här fann jag vårens första vårmusseroner (nåja, de finns också i min trädgård, men det räknas inte).

Rövarekulan

2011-05-26T19:14:00.006+02:00

Ramslöken blommar nu, och i stora mängder här i Rövarekulan mellan Löberöd och Rolsberga. Den avger en mild vitlöksliknande doft och bladen smakar utmärkt som smörgåspålägg.

Fast Rövarekulan är naturreservat, så just här får man inte plocka den.

Här finns också en gammal vacker valvbro över Bråån. Enligt en skylt som fanns tidigare (nu borta) så byggdes bron under andra hälften av 1800-talet "då landsvägen passerade här nere". Numera går landsvägen ovanför ravinen,

Men när gick landsvägen här undrar man? Det finns visserligen en skogs- eller markväg till Rolsberga men i andra riktningen, längs ravinen finns ingen väg eller antydan till att väg har funnits. Och en titt i gamla topografiska kartor ger heller inget bevis för gammal väg. Så slutsatsen är nog att detta var ett vägprojekt som kom av sig, för cirka 150 år sedan.

I Linnebjär nära Södra Sandby fann vi lika stora mängder av blommande liljekonvaljer. Dessa blad ska man dock inte äta, de är inte särskilt nyttiga även om giftigheten har överdrivits åtskilligt (av Maria Lang bl. a.)

Klåveröd igen

2011-05-19T21:35:00.008+02:00

Ett nytt försök att rekognoscera vandringsleden från Klåveröd till Kvärk och tillbaka till Klåveröd på västra sidan av Söderåsen lyckades lite bättre den här gången. Vi vandrade först längs med Dejebäcken som på bilden till vänster

... och fortsatte sedan längs en skogsväg som tog oss cirka 100 m upp och vandrade längs med branten. Utsikten ner mot Dejebäcken blev bättre ju närmre kanten man vågade gå.

Så småningom vände vägen i en vid båge och landskapet ändrade gradvis karaktär och vi kom in i en glesare skog med högstammiga bokar.

I närheten av Kvärk ett öppet landskap med gamla flerstammiga ekar, troligen resultat av skogsbete för länge sedan.

Rester av äldre bebyggelse där Kongaövägen ansluter till Kvärkavägen.

Efter 5 timmar och 12 km tillbaka till Klåverödsdammen.

Majnycklar och granspira

2011-05-18T22:37:00.004+02:00

Nu har äntligen orkidéerna börjat komma upp i betesmarkerna öster om Lund. På bilden ängsnycklar (tror jag i alla fall) från Dalby fälad.

I fuktiga ställen granspira, som inte är en orkidé men företer en viss likhet.

Glumslövs backar 15 maj 2011

2011-05-17T16:48:00.009+02:00

Heter det Glumslövs backar eller Hilleshögs dalar? Vad jag vet så har "alla" hittills sagt Glumslövs backar men uppsatta skyltar påstår att området heter Hilleshögs dalar. Hur det nu är med det - Lunds Naturskyddsförening företog en utflykt gemensamt med Landskronabygdens förening från Glumslövs station, över backarna och dalarna till Hildesborgs gård, vidare längs kusten förbi Rustningshamn och Sundvik till Ålabodarna, och sedan tillbaka till Glumslöv.

Här har vi passerat Hildesborg och nått fram till kusten. Öresundsbron är synlig vid horisonten.

Fortsatt vandring över backarna där vi hörde både gök och näktergal. Matpaus med utsikt över Rustingshamn och Ålabodarna längre bort.

Gullvivor blommade fortfarande.

Nedstigning mot stranden vid Sundvik. Här fanns åtskilligt med rester av gamla tegelbruk liksom tidigare längs vägen.

En övervintrad klint-snyltrot (Orobanche major), parasit på bland annat väddklint.

På väg mot Sundvik. Sedan återvände vi till Glumslöv via Örenäs slottspark.

Söderåsen vid Klåveröd

2011-05-12T20:58:00.002+02:00

I tisdags begav vi oss till Klåveröd i västra delen av Söderåsen för att rekognoscera inför en kommande vandring. Vädret var klart och soligt och ganska varmt. Vi rundade Klåverödsdammen

... och gick längs en stig uppför en backe för att finna Skåneleden och vandra österut. Nu var det inte så enkelt, den led som tycktes gå österut var den västra grenen, medan den östliga gick norrut och var skymd för oss.

Vi vandrade dock glatt på, vägen såg riktig ut med bokskog och gamla stengärdsgårdar som avskilde för länge sedan inmutade ägor.

Vi vandrade genom Skorstensdalen, fast det insåg vi först efteråt.

Harsyra fanns i mängder, en del blommar var mer rödaktiga än vita.

Här började vi ana oråd och jag satte på min GPS som jag borde haft igång hela tiden, och mycket riktigt visade det sig att vi gått i helt fel riktning. Och ändå lyste solen så det borde inte ha gått att ta fel på kompassriktningen. Men om man inget misstänker. så går det så här.

Vi återvände till punkten där vi tagit fatt i Skåneleden och började vandra i rätt riktning. Här passeras ruinerna av Klåveröds vattenmölla och då är vi på rätt väg.

Kärrviol växer i fuktstråken.

Plötsligt börjar man glida på fjorårslöven. Det visar sig att det ligger is under löven. Här nere i bäckravinen dit solen nästan aldrig når har det alltså inte töat upp sedan i vintras. Lövtäcket har väl också isolerat.

Här vid Dejebäcken insåg vi att vi inte skulle hinna reka hela slingan idag och fick återvända till utgångspunkten.

Klåverödsdammen igen.

Vandring norr om Höör

2011-05-12T20:29:00.002+02:00

Turistföreningens krets i Sydvästra Skåne anordnade denna söndag den 8 maj en vandring i skogarna norr om Höör. Här har vi samlats på en parkeringsplats vid vägen mellan Höör och Norra Rörum.

Vi vandrade norrut från Prästtorpasjön fast utan att se själva sjön (den blev synlig först mot slutet av vandringen).

Vi passerade genom en mosse på en (tämligen) fast stig. Det gick bra eftersom det var torrt i markerna.

På vägen sågs en huggorm (troligen) slingra sig bort från oss.

Middagsrast halvvägs i vandringen och nära Silverdalen.

Det var gott om kabbeleka i fuktiga lägen.

Boklågor med många stora fnösketickor.

Till sist fick vi se Prästtorpasjön när vi var tillbaka vid bilarna.

I början på maj

2011-05-06T19:08:00.008+02:00

Tidningarna hade skrivit en massa om vandalisering och nertrampade blomsterrabatter i Stadsparken i Lund efter siste april, så jag tänkte ta mig en titt på förödelsen. Av någon sådan såg jag intet, alla de blomsterrabatter jag såg hade klarat sig bra (som den på bilden) och allt skräp var bortstädat.

I Louisiana i Humlebæk pågick bl. a. en utställning med bilder av Picasso från tiden 1936 - 1973. Mycket av dem var Picassos egna versioner av kända målningar som Frukost i det gröna av Manet och Sabinskornas bortrövande av David. Men det fanns annat att se på också, som denna installation (är det en sådan?) "Gleaming Lights of the Souls" av Yayoi Kusama. Man gick in i ett mörkt rum,, fick stå på en plattform omgiven av vatten och blev utsatt för denna ljusupplevelse, där färgerna varierade genom hela spektrum.

Fredagen gick jag en vandring i omgivningarna för att se om några orkidéer visat sig, men det var för tidigt. Det enda nya var denna blåsuga.

Vresbokarna i Hällestad slingrar sig om varandra som i en brottningskamp.

Våren fortskrider

2011-05-01T22:34:00.009+02:00

I fredags besökte jag Åvarps fälad i Bjuvs kommun och konstaterade bl. a. att asken fortfarande är kvar i sin vinterdvala,

medan eken, här vid Vombsjöns östra strand, idag 1 maj, håller på att lövas så smått,

och almen är utblommad och har gått i frukt och frö. Frukterna är f ö ätbara och riktigt goda, smakar nötter.

I Bortsbäcken nu i veckan konstaterade vi att lundvivan (Primula elatior) blommar

liksom den mer oansenliga desmeknoppen (Adoxa moschatellina) som vi fann både i Åvarp och i Skogmöllan vid Veberöd.

Nya vårblommor

2011-04-26T16:35:00.005+02:00

Vid ett besök i Helsingborg fann vi att vätterosen har slagit ut i Väla skog. Sedan har jag hittat den också i Fågelsång. Den växer som regel vid hasselrötter och är en parasit.

OCH gullvivan har kommit plötsligt och i mängd, både i Billebjer och vid 5-km-spåret i Skrylle som på bilden här. Båda lokalerna ligger nära Lund.

Utflykt till Göinge

2011-04-20T20:48:00.011+02:00

Denna söndag den 17 april deltog vi i en guidad busstur till Göinge för att besöka en del sevärdheter, många med anknytning till krigen mellan Danmark och Sverige, vilka på sin tid drabbade Skåne mycket hårt.

Först besökte vi Hovdala slott från 1500-talet med välbevarade byggnader och borggård och ett museum.

Detta skjutvapen påstods ha tillhört "Lille Matts" (Lille Mads), en av de mer kända friskyttarna ("snapphanarna") under Skånska kriget.

Vi passerade sedan Gumlösa kyrka, Nordes äldsta daterade tegelkyrka, högaltaret invigdes 1192 av ärkebiskop Absalon i Lund.

Sporrakulla gård, en välbevarad byggnadsminnesmärkt gård i ett ålderdomligt kulturlandskap. Här undfägnades vi med lunch i form av en "widerbergare", en tveksam kulinarisk upplevelse, men de vackra och intressanta omgivningarna kompenserade.

Vi besökte sedan Hönjarums skans, en f d försvarsanläggning, såtillvida måttligt intressant, men alldeles intill fanns denna utomordentligt vackra valvbro. Vi såg flera sådana fina valvbroar under utflykten, bl a i Broby och i Laxbro.

På väg mot Loshult gjorde vi en avstickare till Losborg, en försvarsanläggning från 1300-talet. Vi betraktar den på betryggande avstånd, med Södra Stambanan mellan oss och borgen.

Så Loshult, känd för Loshultkuppen 1676 då danska armén och de lokala bönderna lyckades komma över en försvarlig del av den svenska krigskassan. Bara en mindre del lär ha återfunnits, mycket grävdes ner i omgivningarna. Det sägs att Loshult socken blev mycket förmögen, bland annat donerade en odalman ett fyrsiffrigt (femsiffrigt?) belopp i riksdaler till socknen. Det sägs också att utsocknes personer med metalldetektorer är minst sagt ovälkomna i bygden.

Loshults kyrka och kyrkogård med bl a gravstenen över den givmilde. Tyvärr är texten på stenen mycket svårläst.

Turen avslutades med ett besök i Vittsjö kvarn och skans, där en obetänksam person räddade den svenska kungen Gustaf II Adolf från att drunkna i sjön 1612.

Ytterligare ett par vårbilder

2011-04-15T16:57:00.004+02:00

I Rövarekulan nära Löberöd blommar vitskråp nu. Vitskråp är en ganska sällsynt tidig släkting till pestskråpet.

Och vid Hjularöd har scharlakansvårskålen kommit fram - ganska sen på grund av den långa vintern; ibland har den visat sig redan i januari.

Fler vårblommor

2011-04-12T16:51:00.008+02:00

De sista dagarna blev det rejält varmt och mycket sol. Det innebar att våren satte fart med fler vårblommor. I Dalby Söderskog hade växtligheten närmast exploderat. Redan vid muren på sydsidan möttes jag av svalört.

Alldeles vid ingången började nunneörterna. Det finns både skånsk nunneört (Corydalis intermedia) och hålnunneört (Corydalis cava) som jag dock inte kan skilja åt. Båda arterna har båda vita och rödlila blommor.

Vitsipporna är mattbildande

och gulsipporna blommar också.

I Billebjer har backsipporna kommit.

Vårblommor

2011-04-03T20:50:00.007+02:00

Under en vandring från Höör längs järnvägsspåret upptäcktes vårens första tussilago (dvs den första för mig).

och i Fågelsång blommar nu blåsipporna äntligen.

I nationalparken Dalby Söderskog växer gullpudran på fuktiga ställen.

Vitsipporna blommar inte riktigt än, men det finns blad och blomknoppar. Även denna bild från Dalby hage.

Den sista bilden visar inte någon blomma utan fruktkropparna av en slemsvamp på en liten pinne.

Skånska bilder

2011-03-30T08:51:00.010+02:00

En av de mulna blåsiga dagarna begav vi oss till Kåseberga och gick upp till Ales stenar. I det rådande vädret såg man inte mycket av havet men stenarna fick en mer suggestiv, forntidsmässig framtoning än annars.

Det har förekommit en del konflikter mellan Riksantikvarieämbetet och en viss B G Lind om den rätta tolkningen av stenarna. Det är därför roligt att se att de båda beskrivningarna nu kan samsas sida vid sida så besökarna kan välja vilken av dem de vill tro på.

Eftersom det inte var så stor idé att fortsätta kustvandringen begav vi oss i stället till Örups almskog. Den är inte så mycket skog längre, nästan alla almar ligger ner sedan 15 - 20 år tillbaka. Vi följde en markerad stig men tappade snart kontakten med markeringarna och befann oss ute i terrängen klivande över stock och sten. Plötsligt såg och hörde vi en vildsvinsugga korsa vår väg cirka 20 - 25 meter framför oss. Det var också förklaringen till varför jorden var så uppbökad. Tyvärr ingen bild på grisen.

I söndags var det dags för utflykt med naturskyddsföreningen. Vi åkte buss till Hyby och vandrade därifrån under Nils Lewans kunniga ledning. Först passerade vi Hyby gård (slott?) med Skånes enda arktitektdesignade storkbo.

Här vandrar vi en kort bit längs banvallen till f d Lund - Trelleborgs järnväg ut på Hyby backar för matrast.

Slätten öster Malmö är småbackigt kuperad. I bakgrunden syns Lyngby kyrka, dit vi är på väg för att så småningom nå fram till en busshållplats mellan Genarp och Esarp.

Vi korsar f d Malmö - Genarps järnväg. Huset är f d järnvägsstationen i Toppeladugård och dessutom skymtar Gödelövs kyrka.

I väntan på våren

2011-03-24T12:50:00.006+01:00

.... företog jag mig en promenad över Hällestad fälad och Knivsås en bit öster om Lund. En stormfälld bok ligger fortfarande i två delar och ser ut som två urtidsdjur som hotar varandra.

Vårsolen lyser över en vackert zonerad ticka, som jag inte kunde bestämma utan att jag i så fall hade måst skära loss den, ta hem den och skära i den, och det hade jag inte lust med.

Det är fortfarande fruset i stenbrottet vid Knivsås, gemenligen kallat Dalby stenbrott.

Mellan vinter och vår

2011-03-18T19:39:00.007+01:00

Det var dags att åter besöka Skogmöllan nära Körsbärsdalen söder om Veberöd för att beskåda de mängder av förvildade snödroppar som brukar dyka upp så här års. Mikroklimatet är sådant att man ligger lite efter med våren här.

Men snödroppar fanns i mängder och de växte gärna just vid åbrinken, vid kanten av Skogmöllebäcken.

Så begav jag mig till Vombsjön för att finna att sjön åter frusit till lite även om islagret är mycket tunnt.

Vid strandkanten fann jag flera gamla jordstjärnor, övervintrade fruktkroppar från i höstas.

Jubileumsvandring på Romeleåsen

2011-03-14T16:07:00.013+01:00

Svenska Turistföreningen skulle denna söndag den 13 mars göra om en vandring från 13 mars 1966, alltså för precis 45 år sedan. Det gick nu inte att göra precis som förra gången eftersom man då kunde åka tåg till Björnstorp station. Idag kom i stället deltagarna i bil till sågverket vid Björnstorp slott.

Innan vandringen kom igång på riktigt besökte vi minnesstenen intill. Den bär årtalet 1812 och texten

"Wälkommen Wandringsman Hvila Dig en Stund
Men Haf icke omilda Händer Emot de Träd
Som Här gifver Dig Skugga"

Det är dock något lurt med texten här.

I början hade vi lite lätt duggregn men det upphörde och vi fick ett idealiskt vandringsväder med helt vindstilla.

Första rasten togs nedanför Romeleklint. Några av oss begav oss up på Klinten för att bese en eventuell utsikt. Av denna blev det intet, liksom förra året då jag deltog i Gång-Gångs utflykt och besteg klinten från andra hållet, Skåneledssidan.

Jag tar mig friheten att åter citera Linné ur Skånska resan 1749:

"På översta kullen av Rammeleklint är den härligaste prospekt ut åt slätten, så på östra som besynnerligen på sudvästra sidan, ty åt öster låg den moslätten vi nyss överrest, på vilken sågos kyrkorna Blentorp, Everlöv, Ulstorp, Åsum, Sallagra, Vomb, Väveryd.
I söder och väster låg lerslätten eller Malmöslätten varest sågos
Köpenhamn, Lund, Malmö, Hällestad, Hammarlanga, Söderåkra, Hallösa, Genarp, Gollöv, Hogby, Heddinge, Bjällarp, Råby, Hare, Biera."

På den tiden var denna del av Skåne nästan helt trädlöst, men nu har skogen återtagit sina domäner.

Eftersom detta var en utfärd med turistföreningen så är vi på väg till Kullatorpet. Här möttes vi av en bekant profil.

Kullatorpet från gårdssidan.

På Kullatorpets tak växer mossor och lavar, bland annat denna lav som jag tror är mager bägarlav, en Cladonia-art med röda fruktkroppar (apothecier).

På Björnstorps ägor förekommer en hel del främmande barrträd, bland annat nobilisgranen.

Mot slutet besökte vi Svartedammen innan vi återvände till Björnstorp efter fem och en halv timmes vandring, cirk 13 km.

Skånetågen

2011-03-11T19:31:00.006+01:00

Idag skulle jag åka hem från Malmö till Lund på eftermiddagen och, då jag kom till plattformen på Malmö C nedre, anade jag att det förelåg något problem eftersom det stod så många människor på perrongen. Det visade sig att det var enkelspårsdrift mellan Flackarp och Lund vilket betydde att några tåg var inställda och övriga försenade.

Det vållade inget större problem för mig som bara skulle till Lund och kunde ta vilket tåg som helst (nästan, några Helsingborgståg blev omlänkade via Lommabanan), så jag blev faktiskt bara 15 minuter försenad.

Men det är märkligt vilket kaos som kan skapas så snabbt och med så små medel. Anledningen är total avsaknad av korrekt information till resenärerna. Antingen får man ingen eller felaktig information. De gamla manuella utropen, som ibland var ganska otydliga, har ersatts av en syntetisk, mycket tydlig röst som talar stockholmska eller annan uppsvensk dialekt. Problemet är att dessa utrop genereras av någon som sitter vid en dator och trycker på en knapp utan att ha en aning om den verkliga situationen. Så stod det länge på displayen att det skulle komma ett tåg till Hässleholm 15.47 och den syntetiska damen (Järda, kallad) ropade ut att just detta tåg strax skulle komma in. Men inget hände på minst 10 minuter, sedan kom ett pågatåg skyltat Helsingborg. Luttrade resesnärer, som inte tror på någonting, intervjuade ombordpersonalen och fick veta att detta var riktigt. Så åkte ett fullsatt pågatåg iväg, hur det gick för dem som skulle till Hässleholm vet jag inte.

Vi kan ha överseende med att trafiken drabbas av problem men inte med denna totala nonchalans av resenärernas behov av information. Låt oss få skyltining som är korrekt, och så undrar jag vad det är för förbättring att ersätta otydliga utrop med en syntetisk röst som ljuger.

Malmö 300 000

2011-03-10T14:06:00.003+01:00

Det tar 15 minuter med tåg från Lund C till station Triangeln i Malmö och då är man mitt i vad som är på väg att bli det centrala Malmö - Malmö C ligger nu lite avsides vid havet. I praktiken är Lund och Malmö nu samma stad (och med lite större vyer ingår även Köpenhamn i detta stadsområde).

I Malmö konstaterar man nu att stadens invånarantal är på väg att passera trehundratusen. Detta firas bland annat med ett antal intressanta föredrag i stadshallen om stadens historia. Igår var jag på en sådan föreläsning "Från medeltid till nutid". Det handlade mest om medeltid, om hur de skånska kuststäderna skapades och utvecklades på grund av det gynnsamma sillfisket. Sillen blev populär eftersom den var tillåten mat under fastan och salt sill exporterades i stora mängder till Europa. Malmö var, menade föredragshållaren, den enda stad i Europa som hade ett eget namn på tyska, Elbogen. Visserligen har ganska många städer tyska namn, speciellt i Italien, men då rör det sig bara om en annan namnform. Elbogen och Malmö var parallella namn på samma stad och båda namnen var i bruk på medeltiden. Idag finns det en läkarstation Ellenbogen i Malmö. Föredragshållaren menade att Ellenbogen helt enkelt är malmöitiska för Elbogen, precis som malmöborna också säger Triangelen och cykelen och nyckelen.

Bokrea 2

2011-03-06T20:49:00.000+01:00

På bokrean köpte jag också Bengt Forkmans biografi över Lise Meitner, en bok vars existens jag var medveten om men hittills inte ens bläddrat i. Nu fanns chansen att köpa och läsa den och det visade sig bli en spännande upplevelse. - Lise Meitner var en av pionjärerna inom kärnfysiken och näst efter Marie Curie 1900-talets mest kända kvinnliga fysiker. Hon var född i Österrike 1878 och ville studera fysik och gärna den nyaste fysiken, som då innebar röntgenstrålar och radioaktivitet. Efter att ha misslyckats att komma till Marie Curies institut fick hon möjlighet att arbeta i Berlin tillsammans med en kemist vid namn Otto Hahn. Dessa båda studerade nära tillsammans under lång tid, framför allt då kärnreaktioner och radioaktivitet.
Samarbetet mellan Meitner och Hahn var framgångsrikt men många problem visade sig svåra. Det svåraste var när man bestrålade thorium med neutroner men fick ämnen med helt andra kemiska egenskaper än man väntat sig. Man menade att slutkärnorna borde ligga i närheten av strålmålet thorium men de tycktes röra sig om mycket lättare ämnen. Detta hände år 1938. Då insåg Lise Meitner att hon som judinna var tvungen att lämna Tyskland vilket redan egentligen var för sent, men hon lyckades dock via Holland komma till Sverige, till en släkting i Kungälv. Dit kom också hennes systerson Otto Frisch. Här fick hon brev från Otto Hahn som bekräftade att det verkligen var barium som producerades i neutronbestrålning av thorium. Efter att ha konsulterat Niels Bohr kom man fram till att en kärnklyvning ägt rum och alltså var fissionen upptäckt, Slutsatsen var Lise Meitners egen menar Forkman i boken. Ändå var det Otto Hahn ensam som senare fick nobelpris för upptäckten, något som många menar är en av de största skandalerna i nobelprisens historia. Samtidigt med att restkärnorna bildades, utsändes också radioaktiv strålning med energi som motsvarade massdefekten hos slutprodukten enligt Einsteins berömda fomel (E=mc**2).
Otto Frisch, alltså Lise Meitners systerson om ni minns honom, var också kärnfysiker, och tillsammans med Rudolf Peierls, en annan flykting från den tyska naziregimen, insåg de att stora mängder energi frigjordes vid fission och de fick idén att räkna ut hur mycket av isotopen Uran-235 som skulle behövas för att tillverka en atombomb. Det visade sig räcka med ett halvt kilo. ...
Visserligen återstod problemet att separera Uran-235 från U-238 (anrikning) men redan nu, våren 1939, insåg de båda plötsligt vilken verklighet vi lever i. Efter att ha konsulterat Lise Meitner och Niels Bohr och fått bekräftat vilka möjligheter och faror som förelåg tog de kontakt med engelska regeringen som underrättade amerikanska politiker. Resultatet blev hemligstämpling av fissionsforskningen och påbörjande av Projekt Manhattan. Plötsligt hade fysik blivit storpolitik och gått i skarp drift. Nu gällde det att utveckla atombomben innan tyskarna hann få fram sin. Otto Hahn var kvar i Tyskland och även här gick ett motsvarande projekt igång. Dock var tyskarna beroende av tungt vatten för sin reaktor och det fanns i Norge. Men norska motståndsmän lyckades spränga Norsk Hydros tungvattenreaktor i Rjukan vilket hämmade den tyska utvecklingen.
När man i USA till sist hade en atombomb var det sommar 1945 och Tyskland hade kapitulerat. Många fysiker ville avbryta projektet, men om Pandoras ask väl är öppen, så går den inte att stänga. Atombomben användes för att tvinga Japan till kapitulation och sedan har som bekant ytterligare kärnvapen utvecklats.
Lise Meitner fick en forskartjänst på Nobelinstitutet i Stockholm men kände sig ganska isolerad. Hon ansåg att svenskarna bara är intresserade av att bygga stora maskiner men inte av att använda dem. Senare flyttade hon till Otto Frisch i England och dog där 1968.
För övrigt är det i dagarna 100 år sedan atomkärnan upptäcktes, alltså det faktum att atomen består av nästan bara tomrum men med en tung kärna i mitten. Den 7 mars 1911 genomförde Rutherford ett berömt experiment med heliumkärnor mot guldfolie och till sin oerhörda förvåning fann han att vissa partiklar studsade tillbaka - som om en femtons granat hade studsat mot en bit silkespapper. ...
Mycket i historiens förlopp beror på tillfälligheter. Hade problemet kärnklyving lösts tidigare, säg 1935 när de svårtolkade resultaten från neutronreaktionen började komma, hade historien kunnat utveckla sig helt annorlunda och då hade bomben troligen utvecklats i Tyskland...

Bokrea 1

2011-03-05T20:37:00.002+01:00

Årets bokrea har gått av stapeln. Det är inne att säga att den inte var som förr, och det är naturligtvis riktigt, ingenting är som förr, Vad som mest skiljer är att också ganska nya böcker (ett par år gamla) reas numera och försvinner sedan ur sortimentshandeln (men brukar finnas på antikvariat). Ett par pärlor har jag lyckats hitta.
Filosofen Alain de Botton har jag skrivit lite om tidigare i den här bloggen. Det var hans bok "Filosofins tröst" som förde mig in på Montaigne och ytterligare läsupplevelser. Denna gång hittade jag en bok med titeln "Arbetets lust och leda". Som jag numera är pensionär tänkte jag att boken kunde ha ett visst nostalgiskt intresse. Författaren ägnar ett kapitel åt lastfartygsskådning och undrar över varför så få människor känner engagemang och beundran för hur godstransporter hemma och i främmande länder fungerar. Vi lägger ner stor möda på att besöka gamla kyrkor och palats och museer (och angränsande cafeteria) men nästan ingen står vi en blåsig hamnkaj och studerar när fartyg lossar och lastar. Till skillnad från den moderne turisten så var forna tiders resenärer verkligen genuint intresserade av hur de länder de besökte fungerade logistiskt och ekonomiskt, och menade att studiet av arbetet var det som gav mest stimulans och information om landet. Numera har turismen urartat till lek utan allvar även om vi inbillar oss att vi blir kulturella av museibesök. I själva verket blir vi bara uttröttade av att fösas runt i skock.
En annan observation som författaren gör är att vi idag är fullständigt alienerade till alla de verktyg och redskap vi nyttjar, i det att ingen förstår i detalj hur något av dem fungerar. Vissa personer förstår lite, ingen förstår det hela, och flertalet förstår ingenting alls. Men för tvåhundra år sedan var alla redskap begripliga i detalj för alla. Bonden var bekant med grisen, snickaren, vävaren, vävstolen och kökspigan. Idag ställer vi oss oförstående till datorn, bilen och flygmaskinen. Författaren menar att denna alienationsprocess har berövat oss möjligheten till förundran, tacksamhet och skuldkänslor.

Än dröjer våren

2011-03-03T16:49:00.004+01:00

Än är det vinter kvar. I Sularpsbäcken i Fågelsång har de små vattenfallen liksom frusit i fallen. Under isen hör man dock lite porlande så vi har förhoppningsvis inte kommit in i någon istid.

Sofiero och Pålsjö

2011-02-28T11:03:00.005+01:00

Denna söndag deltog jag i en vandring i Helsingborgs norra utkanter med Malmö-Lunds Vandrarlag (MLV). Vi startade utflykten från Maria station och gick först till krematoriet för en första kort paus. Sedan fortsatte vandringen till Sofiero.

Sofiero slott är naturligtvis sevärt men mest imponerande är den stora mängden rhododendron som finns i slottsparken. Speciellt intressant är rhododendronhäcken i ravinen längs med ån, där man går som i en tunnel. Som synes är häcken gammal och håller på att falla ihop och måste stöttas med pinnar.

Vi fortsatte söderut längs med landborgen med utsikt över Öresund. Vädret gjorde att Kronborg var nätt och jämnt synligt på andra sidan. Efter en stund nådde vi Pålsjö slott och en annan tunnelliknande häck, nu av avenbok. Den kallas Mörka gången.

Efter Pålsjö återvände vi till Maria och tog tåget hem.

Interludium

2011-02-24T19:45:00.005+01:00

Det förekommer ibland i pressen uttryck för någon sorts syskonrivalitet mellan Malmö och Lund där man ömsesidigt försöker nedvärdera den andra parten och beskylla den för att helt sakna kultur. Nyligen har en sådan debatt förts i Sydsvenskan. Dvs, det är mest från Malmö som dessa angrepp mot Lund kommer. Vi i Lund brukar inte bry oss så mycket, vi vet ju ändå att Malmö bara är vår hamnstad liksom Piraeus var hamnstad till Athen.:-)
Nåja, vad jag egentligen ville säga och hävda var att vi i Lund har en alldeles enastående kulturföreteelse nämligen Filosoficirkeln. Varje tisdagkväll kan man lyssna till populärvetenskapliga föredrag av mestadels mycket hög kvalitet. Det kan handla om allt från naturvetenskap till språk, historia, litteratur och samhällsvetenskaper. Inte så ofta naturvetenskap kanske, eftersom vi också har en naturvetarcirkel på onsdagar, men vi har hört om matematik och astronomi och om universums historia och livets ursprung. Mest dominerar humaniora och vi har fått många insikter i postmodernismen och dess fel och förtjänster, framför allt felen eftersom postmodernismen nu har blivit omodern liksom dadaismen blev det när tjugotalet var över.
Men det är inte så mycket filosofi i filosoficirkeln även om det förekommer. Det var nog betydligt mer i början, eftersom cirkeln startades som protest mot den akademiska undervisningen i teoretisk filosofi. Efter Gunnar Aspelins pensionering 1963 hade ämnet nämligen tenderat att enbart syssla med den anglosaxiska analytiska filosofin vilket många uppfattade som lite tråkigt fantasilöst. Filosoficirkeln skulle då ägna sig åt den kontinentala filosofin och utvidgade så småningom sitt intresseområde till att omfatta alla vetenskaper precis som filosofin under antiken.
För egen del tillhörde jag en generation som precis hann med att uppleva Gunnar Aspelin. Hans föreläsningar var synnerligen inspirerande och innehållsrika. De framfördes på ett sätt som idag skulle vara helt otänkbart: han föreläste från katedern från ett manuskript som han delvis läste innantill från. Aspelin hade också författat kurslitteraturen i Filosofins historia "Tankens vägar" som jag fortfarande finner läsvärd. Han läste dock inte innantill från sin egen bok som gamle Borax lär ha gjort på 1910-talet enligt Piraten i Tre terminer.

Moderna museet i Malmö

2011-02-18T17:01:00.004+01:00

Moderna museet i Malmö efterträder Rooseum i en lokal som ursprungligen varit fabriksbyggnad i östra delen av Gamla stan. Fasaden är åtminstone uppseendeväckande.

Här pågick två utställningar. Den ena med namnet "From Lucy with love" av Christian Andersson. Skallen på bilden ska alltså föreställa Lucy, som eventuellt kan ha varit allas vår anmoder (eller också härstammar vi från en annan sidolinje av hominider). Utställningen som sådan påminde annars om naturaliekabinetter från 1700-talet, alltså samlingar av diverse kuriosa, i detta fall inte original utan imitationer. Här finns referenser till surrealismen och andra stilarter och konkreta händelser.

Förvaringsskåpen hade namn efter konstnärer vilket var praktiskt om man har svårt att komma ihåg numret på skåpet och nyckleringen trillat av nyckeln.

Reishi

2011-02-13T19:10:00.006+01:00

Jag var på vinterpromenad i Skrylleskogen - längs ett av lundabornas mest populära motionsstråk - och fann ett vackert exemplar av lacktickan (Ganoderma lucidum) på en gammal stubbe. Denna svamp, av japanerna kallad Reishi (linghzi på kinesiska), påstås kunna bota alla kända kroniska sjukdomar, som cancer och diabetes. På nätet hittar man en lång lista på recept på svampen och hur den ska intas för att få bästa effekt. Jag avstod från att prova dem och lät svampen stå kvar i förhoppning att den ska undgå vandalisering av nyfikna.

Första vårblomman

2011-02-10T12:53:00.002+01:00

Nu har den första vårblomman visat sig. Vintergäck hemma i trädgården i Södra Sandby. Men än dröjer det nog innan våren kommer på allvar. Knopparna av vitskråpen i Fågelsång har inte kommit längre sedan sist.

Anna Ancher på Arken

2011-02-09T22:20:00.004+01:00

Denna blåsiga tisdag tog vi tåget från Lund till Ishøj och besåg utställningen av Anna Ancher på Arken. Anna Ancher var en i kollektivet Skagenmålarna och liksom de övriga så är hennes bilder mycket koncentrerade på ljuset. Här fanns både landskapsbilder från Skagen och bilder på människor, främst bilder av kvinnor, sysslesatta med traditionellt kvinnlig verksamhet. Ljus och skuggbilder gav bilderna ett mycket suggestivt och vackert intryck.

En annan utställning ägnades Hans Scherfig med främst färgrika bilder av tapirer i djungeln. Mer intressanta var hans teckningar från New York under depressionen 1930 - arbetslösa i soppkö på en gata och alldeles bredvid Fifth Avenue med palats och juvelerarbutiker.

Vi tog också en kortare tur längs stranden men vinden var ganska kraftig.

Vandring med förhinder

2011-02-05T20:16:00.005+01:00

Idag försökte vi hänga med vintervandringen mellan Höör och Hallaröd, men strax norr om Höör möttes vi av att vägen var översvämmad.

Det hade kanske gått att vada igenom vattnet men vi valde i stället att försöka gå ut i leråkern.

Det visade sig vara mindre välbetänkt, efter ett slag insåg vi att vi var på väg att gå ner oss ohjälpligt, och beslöt oss för att vända tillbaka.

Så här såg mina kängor ut vid hemkomsten.

Förra veckan nära Vombsjön

2011-01-31T11:35:00.005+01:00

Den här gamla valvbron vid sidan om vägen mellan Harlösa och Hjularöd byggdes på slutet av 1700-talet som följd av en kunglig förordning. Många av dessa broar fick vara kvar när man byggde nya vägar, men många har säkert också försvunnit.

Från Hjularöd har man god utsikt över Vombsänkan, som här från vägen ner mot Vombs by. Det som syns på bilden är dock inte Vombsjön utan de översvämmade och tillfrusna ängarna väster om vägen.

Det finns en hel del vintersvampar att se för den som är intresserad och uppmärksam. På barken av lövträd växer gärna limsvampen, som påstås ha fått sitt namn av att man förr använde den till tillverkning av lim.

Romeleåsen på vintern

2011-01-24T10:59:00.010+01:00

Svenska Turistföreningen skulle på söndagen göra sin traditionella vintervandring mellan Genarp och Kullatorpet på Romeleåsen. Ett trettiotal deltagare hade infunit sig men vi fick veta att stigarna var oframkomliga på grund av is och översvämningar.

Så vi förflyttade oss med bilarna till en parkering nära Kullatorpet med namnet Junkers hörna om jag minns rätt och
inledde vandringen därifrån.

Det blev en ganska enkel och kort vandring längs skogsvägen.

Vi tycks vara på rätt väg.

Efter att granplanteringen vid Kullatorpet avverkats i somras har landskapet drastiskt ändrat utseende.

Efter bara en halvtimme var vi framme vid Kullatorpet och de flesta valde att gå in i stugvärmen.

En mindre grupp valde att gå vidare i riktning mot Järnhatten. Här kunde vi betrakta ett antal rådjur på vägen.

Utsikten från Järnhatten blir längre på vintern.

Efter denna utvikning återvände vi till Kullatorpet och förenade oss med huvudstyrkan för återgång till bilparkeringen.

Helsingborg och Öresundskusten

2011-01-23T21:43:00.005+01:00

På lördagen företog vi en liten vandring i norra utkanten av Helsingborg, från Mariapark ner till Öresundskusten. Här var betydligt mer barmark än hemmavid.

Men inne i skogen låg fortfarande snö kvar och en del lustiga isformationer.

Nere vid stranden såg vi flockar av sjöfågel och blev oense om vilka fåglar vi såg i motljuset och utan kikare, men kom fram till att det nog var mer än en art.

Vi hittade musselskal med havstulpaner.

Töväder

2011-01-19T15:10:00.007+01:00

Efter vinter och massor med snö, så blev det plusgrader och vårfloden satte plötsligt in. Jag tog en promenad i Fågelsång, och visst hade åtminstone talgoxen satt i gång med vårsången. Det gäller att passa på, snart ska det bli vinter och kallt igen.

Röglebäcken har blivit som en brusande älv.

Och lite längre ner i ravinen, där Sularpsbäcken flyter fram, är stigen översvämmad, men med stövlar går det ändå att komma fram.

Första vårtecknet för i år: knoppar av vitskråp.

Judasöra är en gelésvamp, som normalt växer kustnära i Skåne. Den visade sig här i Fågelsång för tre år sedan men sedan återkom den inte. Nu är den här igen på annan lokal i området.
Om judasöra har jag skrivit här, då jag fann den vid Råån.

Fler vintersvampar: vinternagelskivling som är en god matsvamp, men jag fann inte tillräckligt för att det skulle löna sig att samla den.

Vandring längs Höje å

2011-01-05T11:47:00.005+01:00

Enligt traditionen hade Lunds Naturskyddsförening ordnat en vintervandring längs Höje å den första söndagen i januari. Vadringen gick från Värpinge till Sankt Lars i utkanten av Lund.
Ett trettiotal vandrare deltog.

Vädret var soligt och ganska vindstilla och alltså mycket vackert vinterväder. Underlaget var knaggligt att gå på och tidvis mycket halt. Vi passerade reningsdammarna där vattnet var öppet och därmed mycket välbesökt av fåglar. Vi fann sångsvan, knölsvan, gräsand, brunande, kricka, smådopping m. fl.

Liksom vid de båda föregående vandringarna tog jag bilder på kardvädden, som växer här i stora bestånd.

Höje å rinner här under järnvägen Malmö - Lund, tätt trafikerad av bland annat Öresundståg.

Julpromenad 2010

2010-12-28T21:25:00.006+01:00

En av mellandagarna mellan jul och nyår tog vi en vinterpromenad i Dalby Söderskog. Här hade några av stigarna blivit plogade vilket gjorde vägen mer lättgången än en genomsnittlig gata i Lund, där snömodden får ligga kvar.

Det finns en hel del svampar att upptäcka för den som är intresserad. Till exempel prakttagging, en vedväxande taggsvamp som annars är sällsynt, förekommer ganska rikligt här i Dalby hage.

Strukturer av revirhävdande svampar skapar figurer som är fantasieggande. Beroende på läggning och erfarenhet kan man tolka in olika bilder.

Detta är nog en människotillverkad snögubbe, fast i början var vi inte helt säkra på om den var naturlig eller inte.

Vinterbilder

2010-12-23T21:12:00.008+01:00

Jag tycker egentligen inte alls om sådana här snövintrar i Skåne då det är tungt att vandra i naturen, svårt att köra bil, ännu svårare att åka buss och nästan omöjligt att åka tåg.

Men motvilligt måste jag medge att landskapet ibland har stora skönhetsvärden i det rådande vädret.

Utsikt från landborgen mot Öresund i norra Helsingborg.

I slutet av avenbokshäcken kan man skönja Pålsjö slott.

OCH hemma har jag i den tidiga morgonen (kl 7.40) fotograferat den begynnande månförmörkelsen, där jordskuggan just börjar nagga fullmånen i vänstra kanten.

Tjugo minuter senare är månen nästan halv och nu har det redan blivit betydligt ljusare. Sedan kom morgondimman och det gick inte att se mer månförmörkelse.

Klimatet

2010-12-17T17:08:00.005+01:00

Någonstans hörde jag att vi har den kallaste vintern sedan 1858 - om det nu var i Skåne, Sverige eller något annat område minns jag inte. Iofs har jag svårt att tro på det, december 1985 var kallare efter vad jag tror mig minnas. Dessutom har vintern just börjat så det är lite tidigt att värdera den.

Men hittills har vintern varit kall och dessutom var förra vintern också kallare än normalt. Så hur går det ihop med talet om global uppvärmning?

Jo, det som har hänt - kanske just på grund av den globala uppvärmningen - är att de lågtryck som alltid brukar parkera i Nordatlanten under vintern har försvagats. Därmed kommer det inte längre att vara sydvästliga vindar som dominerar vårt vinterväder utan nordanvindar. Och då blir det kallare.

Det blir också spännande att se vad som kommer att hända när grönlandsisen smälter och orsakar avlänkning av Golfströmmen. Då blir det kanske ännu kallare och Nordnorge blir obeboeligt.

Bilderna är från Vombsjön, som var isbelagd när vi gick vår söndagspromenad . De genomskinliga kvarhängande vissna löven tror jag är ask.

Malmö och Lund

2010-12-08T11:29:00.004+01:00

Citytunneln är invigd och i väntan på de riktiga tågen kan man åka fram och tillbaka mellan Malmö C, Triangeln och Hyllie med specialtåg. Här en suddig bild från den underjordiska stationen Malmö C nedre, där man visar videokonst längs väggarna. Man får stå mycket länge innan samma sekvens återkommer.

I Lund är det för närvarande mer eller mindre livsfarligt att promenera längs de centrala stråken. Trottoarerna är avstängda för nerknackning av istappar så man får trängas i körbanan med bilar, bussar och vinglande cyklister.

Man kan undra om avspärrningen räcker när man ser isen drösa ner överallt i stora sjok. En modig dam kom cyklande i gatan men hon hade hjälm och det var nog förnuftigt.

Norra Öresundskusten

2010-12-08T11:17:00.007+01:00

Så här vintrigt var det i utkanten av Helsingborg i söndags trots närheten till kusten. Det är inte riktigt vad man är van vid redan i december.

Fågelmatning vintertid är både roligt och lärorikt. Det är inte ofta man får se en hackspett så här.

Lördagen var jag, liksom vid samma tid förra året , på julefrokost i Skibsklarergården i Helsingør. God mat och trevligt sällskap.

Novembervinter 2

2010-11-30T16:59:00.004+01:00

Det är nu mycket kallt för att vara november och trädgården befokas av koltrastar och domherrar som äter bär och frukt, medan talgoxarna och blåmesarna flockas vid fröautomaten.

Men roligast är den här ekorren som äter nypon alldeles utanför mitt köksfönster och balanserar skickligt på de tunna kvistarna.

Järnvägen 150 år i Hässleholm

2010-11-27T20:10:00.007+01:00

Hässleholm firade att det idag är 150 år sedan järnvägen kom till staden, och eftersom själva staden skapades av järnvägen är det naturligtvis mycket viktigt. Man firade bl. a. genom att döpa ett pågatåg och genom att köra veterantåg med ånglok till Höör och Markaryd. Bilden t v är tagen från den inbyggda gången över spåren.

Pågatåget Posta-Nilla döptes till ackompanjemang av järnvägsmusik.

Vid elvatiden skulle de båda veterantågen Markaryd - Höör och Höör - Markaryd mötas i Hässleholm men i sista stund ändrade man sig och lät i stället tåget från Höör återgå till Höör, troligen beroende på att tåget från Markaryd var sent.
Man undrade hur det skulle lösa sig med rundgång av ångloket, men det visade sig att man helt enkelt hakade på ett elektriskt lok framtill och lät det köra tåget.

Ångloket körde då sist i tåget och puffade då och då ut rök för att verka sällskapligt.

Tågets ankomst till Höör.

Här försvinner det mot okänd destination.

Novembervinter

2010-11-26T21:23:00.004+01:00

November är vintermånad enligt den gamla almanackan. Det verkar stämma i år. När snön kommer blir naturen svart och vit även inne i staden (Lund). En och annan färgklick i form av ännu kvarsittande gulgröna löv eller röda bär bidrar till att framhäva det grafiska intrycket.

Två pensionärer besökte Stadsparken i Lund och gjorde det pensionärer förväntas göra: mata fåglarna med gammalt bröd. Så har vi gjort det nu. För min del imponerades jag av en kaja som lyckades fånga en brödbit i luften innan den nådde vattnet.

Om maten

2010-11-23T15:27:00.002+01:00

Man blir dum av fett och GI står det nu på en kvällstidningslöpsedel. Tidigare har vi fått veta att man blir smal av GI och fet av kolhydrater. Ska man alltså välja mellan att vara smart och fet å ena sidan eller dum och smal? För min del tror jag att man blir dum av att läsa kvällstidningar.

Picasso och Bob Dylan

2010-11-20T21:37:00.007+01:00

Statens Museum for Kunst i grannstaden København visar nu två utstsällningar, en om Picasso och en annan om Bob Dylan. Picassoutställningen har titeln "Fortællinger fra labyrinten" och har temat tjurar och tjurfäktning i ett antal teckningar och akvatinter. Labyrinten är alltså den i Knossos med den fruktade Minotaurus inne i centrum. Här ser man Picasso själv som tjurfäktaren.

Denna svit har titeln "Francos løgne och drøm" och skildrar diktaturtiden i Spanien. Här får tjuren symbolisera Spanien och matadoren är Franco.

Dylanutställningen hade titeln "The Brazil Series" och skildrar Bob Dylans resa i Brasilien 2009-2010. Kopplingen till Dylans musik är inte omedelbart självklar. Här är målningar i akvarell och akryl från livet i vardag och fest och diverse upptåg. Man kunde också se filmsekvenser som försökte förklara vad det hela handlar om.

Efter museibesöket gav jag mig ut på Fiolstræde, Köpenhamns klassiska antikvariatsgata. Men många av de små källarantikvariaten har försvunnit och kvar är egentligen bara Vagnsgaard och Paludan. Ja, och så Arnold Busck som har försökt lägga ner sitt antikvariat de senaste 5 åren men fortfarande finns massor med böcker kvar att sälja ut och nu är priserna så låga att det börjar bli löjligt. Jag köpte Allhems landskapsbok Gotland för 25 DKK, på antikvariat.net säljs den för mellan 500 och 1500 SEK. - Som synes har Arnold Busck dock tagit ner skylten nu.

Björn Borg på Fiolstræde.

Falsterbo i november

2010-11-14T21:39:00.007+01:00

November är en utmärkt månad i många avseenden - till exempel kan man bege sig ut till kusttrakterna när badsäsongen garanterat är förbi. Jämför min tidigare utflykt till Friseboda. Här är det Falsterbo och i detta speciella fall var vi på svampexkursion med Puggehatten.

Vi hoppades få se jordstjärnor och blev rikligt belönade. Många fina ex av kragjordstjärna som här på bilden. Ytterligare två andra arter jordstjärna hittades och en del andra vintersvampar, men ingenting för stekpannan.

Stubbsmet (Brefeldia maxima - en slemsvamp) hade brett ut sig ordentligt på några stubbar där vi åt vår lunchmatsäck.

Lövfällning

2010-11-12T14:48:00.008+01:00

För en vecka sedan lyste fortfarande bokar och björkar i röda och gula höstfärger, som här vid Järnhatten på Romeleåsen men den senaste tidens frostnätter har accelererat lövfällningen så att flertalet lövträd nu står helt nakna.

De första frostnätterna ger också upphov till frostutfällningar som på den här pinnen. Om detta fenomen skrev jag också i december förra året .

Skärdammen vid Skäralid häromdagen. Dammen ligger helt stilla, träden är avlövade.

Inte många besökare en tidig novembermorgon mitt i vecka. Änderna har fått syn på mig och sätter alla kurs i samma riktning men det har de inte mycket för.

Slutet på oktober

2010-11-01T22:34:00.005+01:00

Höstfärgerna har blivit ganska intensiva så här i månadsskiftet innan novemberdimmorna sätter in. Bild från Häckeberga naturreservat, just i kanten av Risen utanför Genarp.

Inne i betesmarken går fortfarande ungdjuren, mest unga tjurar tycks det.

Svampsäsongen har gått över till att mest producera tickor och skinnsvampar, eller, som på bilden stubbhorn (en kärnsvamp). Inte så mycket för stekpannan.

En höstdag i Friseboda

2010-10-27T17:17:00.009+02:00

En höstdag med växlande väder besökte jag Friseboda på Skånes östkust, en tallhed bevuxen med mossor, lavar och svampar. På sommaren en populär badplats, nu var jag ensam på stranden och i skogen.

Vädret var omväxlande soligt och molningt dessutom kom en regnskur just då jag skulle äta min medhavda matsäck. Stenshuvud skymtar i horisonten. Inga spår i sanden, bara mina egna (som inte syns på bilden).

Här fanns gott om fjällig taggsvamp (i tallskog), även kallad motaggsvamp. Inget vidare att äta men ska vara bra till att färga garn med.

Några timmar senare såg utsikten mot Stenshuvud ut så här.

Segesholmsåns utlopp i Hanöbukten.

Vandring med STF till Baldringe ängar

2010-10-20T13:24:00.010+02:00

Söndagen den 17 oktober deltog jag i en vandring till Baldringe ängar och Oxhagen, arrangerad av Turistföreningens krets för Sydvästra Skåne. Vädret var utomordentligt vackert, soligt, klart och vindstilla, men på morgonen frost i skuggiga lägen.

Vandringen började vid parkeringen i Svartskylle naturreservat. Här vandrar vi uppför kullarna i reservatet, där orkidéer och gullvivor blommar på våren ...

... och klockgroda och lövgroda hörs i dammarna. Men det är alltså på våren och nu i oktober kan vi glädjas åt utsikten i det klara vädret.

Vi fortsatte in i Baldringe ängar, gamla betesmarker som nu mest är skogbevuxna.

En av de tre matrasterna i kuperad terräng.

Vidare in i Oxhagen som hänger ihop med de övriga områdena.

Vattnet är fruset och isen 4 mm tjock.

Vid återgången till Svartskylle möttes vi av kor och tjurar, mest ungdjur.

Dyrehaven & Københavns kulturnat

2010-10-18T20:25:00.009+02:00

Liksom förra året så besökte jag även i år kulturnatten i Köpenhamn och inledde besöket med en tur till Jægersborg Dyrehave på eftermiddagen fredagen den 15 oktober. I år reste jag inte ensam, vi var två och startade med att äta lunch på restaurangen i Peter Lieps hus. Sedan gav vi oss ut för att se på hjortarna.

Först fick vi syn på sikahjortarna. De är små hjortdjur, som rådjur eller mindre och med karakteristiska vita akterspeglar.

I Dyrehaven finns många gamla träd och flera av dem hyser tickor med stora gamla fruktkroppar, ibland i mängder på samma stam.

Dovhjortarna har just inlett brunstperioden, och här ligger flera av dem och inväntar skymningen då de blir mer aktiva.

Kronhjortarna befinner sig mitt uppe i brunsten. Normalt skulle de väja för människor och inte som nu bevaka stigen. Ett kraftigt bröl fick oss att vända om och gå åt motsatt håll.

Så tog vi S-tåget in till Nørreport för att begå kulturnatten. Här på Kultorvet där vi tittade på en manifestation till vegetariansismen. "Øko-logik for alle får CO2 til at falde".

På Botanisk Have fanns också ett grönsakstält flankerad av en belyst jättemorot.

Skogens dagar i Malmö

2010-10-14T14:15:00.005+02:00

Den 12 och 13 oktober arrangerades Skogens Dagar i Bulltoftaparken för Malmö stads skolor. Ett par tusen skolelever med sina lärare vandrade runt mellan olika stationer och fick lära sig en hel massa om djur och natur och växter, och detta år oclså lite om svampar.

Som representant för Skånes Mykologiska förening (Puggehatten) deltog jag med en svamputställning i ett av tälten, och detta väckte en hel del intresse bland eleverna, och ibland också deras lärare.

Andra dagen hade jag hjälp i tältet med att visa svampar vilket uppskattades mycket både av mig och av skoleleverna.

Skäralid i oktober

2010-10-07T21:21:00.011+02:00

Söderåsens nationalpark är som mest tillgänglig i Skäralid - här kan man gå tillrättalagd bana runt Skäralidsdammen och svara på frågor i tipsrunda. Men man kan också vandra vidare in i Skäråns dalgång mot en natur som blir allt vildare och vackrare.

Vi var här primärt för att undersöka hur långt slemsvamparna hade kommit på en vecka, och på grund av torkan så hade det inte hänt så mycket. En del nya fruktkroppar har dock bildats.

Inne i dalen låg de vissna boklöven tätt och en gulgrönfärgad groda har goda odds att hålla sig gömd men kameran upptäckte henne.

En annan organism som ofta framgångsrikt döljer sig bland gamla boklöv är trattkantarellen. Skånska hedbokskogar är ofta fulla av trattkantareller i oktober men många människor lyckas aldrig upptäcka dem. Här var det lite lättare när de växer på en mossbeklädd tuva.

Fläckfingersvamp växte här inne vid Skärån. De senaste veckornas sol och vind har torkat ut jorden och gjort att nästan all marksvamp försvunnit, men hit in når inte vinden och nästan inte solen heller, så fukten bevaras.

Vid Korsskär, där Dejebäcken och Kvärkabäcken förenas i Skärån, ansluter också en gammal stenmur, som markerar den tidigare häradsgränsen mellan Norra Åsbo och Onsjö härader (numera Klippans och Svalövs kommuner).

Muren fortsätter längs Dejebäcken.

Berlingske idag 2010-10-03

2010-10-03T20:07:00.003+02:00

I dagens krönika i Berlingske diskuteras globaliseringen och författaren konstaterar att som följd av denna "er hele verden (i tv, radio, aviser, ugeblade) blevet kogt ned til den nordatlantiske popkultur." En lustighet i detta är att författaren själv har påverkats av det fenomen han kritiserar genom att använda uttrycket "kogt ned" i stället för "reduceret" som det skulle ha stått för ett par år sedan. Även i svensk press blir väldigt mycket "kokt ner" nuförtiden, ett enligt min mening alldeles onödigt översättningslån. - I övrigt är artikeln mycket läsvärd, genom globaliseringen har resten av världen (vi) förvandlats till en bakgård till den anglosaxiska nordatlantiska regionen. Intresset för allt utanför denna region avtar allt mer i nyhetsflödet.

Slemsvampar i Skäralid 2010-09-29

2010-09-30T21:49:00.004+02:00

Onsdagen 29 september ägnade jag åt att leta slemsvampar i Skäralid tillsammans med en likasinnad bekant från Helsingborg. Det är en rätt udda sport, man ligger ner framför fallna trädstammar och letar efter små ulliga eller slemmiga organismer med fascinerande utseende och försöker fotografera dessa varelser, vilket är ganska svårt, särskilt med en vanlig digiatal kompaktkamera, man måste komma nära och ljusförhållandena är långt ifrån optimala.

Här ser vi olika stadier av slemhorn (Ceratomyxia fructulosa)
och

frktkroppar av vad som kanske är röd ullklubba (Arcyria)

Benestad backar och Fylan

2010-09-28T16:20:00.009+02:00

Måndagen den 27 september deltog jag i en rekognosceringstur för vandrarlaget Gång-Gång (se länk här till höger till Gång-Gångs blogg). Vi skulle se om det var möjligt att ta sig från Benestads kyrka via backarna och södra delen av Fyledalen till Fylan där landsväg tillstöter och vandringsled börjar.

Benestad backar är en buskrik men öppen, kuperad betesmark med kalkkärr och fuktängar. När det kalkhaltiga vattnet tränger fram avsätts kalciumkarbonat som så småningom bildar tjocka lager av kalktuff. Vattnet som rinner längs sluttningarna ger känsla av fjällbäck.

Under våren är blomsterprakten överväldigande.

Men vi skulle alltså undersöka möjligheten att leda en vandring från backarna till landsvägen vid Fylan. Och det är fullt möjligt att vandra här, och visst kan man anse det framkomligt, om man accepterar att gå hukande och framåtböjd genom snårskog och åla sig under några taggtrådsstängsel.

Nästan framme vid Fylan mötte vi Fyleån vid betesmarken. Efter att ha bevisat framkomligheten återvände vi till Benestad delvis en annan väg, närmre ån.

Flera gamla ståtliga ekar växte i kanten av betesmarken.

På återvägen upptäckte vi en bro över Fyleån, för tillfället bevakad av en tjur.

Tillbaka till Benestad backar och uppdraget fullgjort.

Vieåleden 2010-09-22

2010-09-23T13:12:00.012+02:00

Vi var tre personer som på onsdagen besökte Skeingesjön nära Osby i norra Skåne. Sjön ingår i ett våtmarksområde i Helgeåns vattensystem och har ganska nyligen blivit restaurerad. Vieåleden skapades 2004 som ett bihang till Skåneleden Kust till Kust. På kartorna är den markerad som deltur 8B.

Vieåleden är en sluten slinga som man alltså ska kunna gå runt från någon av parkeringsplatserna vid leden. Häri ingår en tur med dragflotte över Helge å. Enligt Skåneledskartan är dragfloten garanterat tillgänglig från maj till november.

Men detta är bara teori och verkligheten en annan. Väl där möttes vi av en skylt att dragflotten var inställd utan närmare angiven orsak (mer än att man kunde ringa Hässleholms kommun). Hemma fann jag skälet i en artikel i Norra Skåne - flotten inställd på grund av en olycka på pingstafton i år. Fyra personer hade trillat i ån.

Dock finns här en skylt som anvisar att högst två vuxna personer samtidigt får befinna sig på flotten. Och, som framgår av bilden, någon flotte syns inte. Men Helge å låg vacker och spegelblank.

Det återstod då att gå delar av leden i omgångar och flytta bilen mellan de två parkeringsplatserna.

Vi vandrade längs en spångad led över strandängarna till ruinerna av en gammal borg Skeingeborg, byggd på 1100-talet för ärkebiskop Absalon.

Skåneleden markeras med orange, men oftast på mer varaktiga underlag, och inte som här på ett ved- och risupplag. Men å andra sidan är ju Vieåleden redan avbruten vid Helge å.

I skogen vid Hörlinge fanns en hel del svamp. På bilden blodspindelskivling, en färgsvamp som färgar ullgarn vackert blodrött (jämför tidigare inlägg om svampfärgning från Borgsjö).

Röd flugsvamp fanns också i skogen, trots den röda färgen duger den inte som färgsvamp.

Rundan i Malmö kanaler

2010-09-14T17:03:00.006+02:00

Sommaren 1953 hade familjen återvänt till Skåne efter en sexårig norrlandsvistelse. Vi skulle då bese Malmö med Rundan, en liten sightseeingbåt som kilar runt i Malmö kanaler. Jag minns färden fortfarande ganska väl fast jag var knappt 10 år gammal.

Under en skolresa till Malmö våren 1954 fanns chansen att göra om turen men jag missade den då - tänkte att det ges väl fler tillfällen.

Men det skulle dröja ända tills nu - 56 år senare innan jag gjorde slag i saken och åkte Rundan en andra gång. Och båten och turen var sig förunderligt lika, fast vädret var bättre då.

Vi åkte under de låga broarna där guiden måste huka sig för att inte mista huvudet. Det regnade lite lätt och regnponcho (heter det så?) hade utdelats till alla som ville ha en sådan.

Hansakoggen vid hamnen låg här dock inte 1953.

En byggnad, som också var ny, var det nya Polishuset. Guiden berättade att den skulle föreställa en fågel med utbredda vingar. Fågeln symboliserar då Polisen som flyger runt och övervakar oss medborgare och ser allt, kanske en inte helt sympatisk bild alltid.

Politik förr och nu

2010-09-14T16:39:00.003+02:00

I samband med en svamputflykt till Kjugekull och Ivön passerade jag "Stejlabacken" (Steglabacken) vid Kjuge nära Ivösjön. Här avrättades friskyttar ("snapphanar") som dömts till "stegel och hjul" under skånska kriget 1676-79. Avrättninsgplatsen hade flyttats hit från Vanneberga där svenska hären hade sitt högkvarter för att avlasta Vanneberga.

Föreningen Skåneländsk samling har genom insamlade medel bekostat en minnesskylt, som uppsatts genom länsstyrelsens försorg.

En helt annan fundering (med "politik" som röd tråd) kan jag inte underlåta att ge uttryck för, trots att jag bestämt mig för att helt hålla mig utanför partipolitik i denna blogg. Men jag häpnar över sverigedemokraternas oerhörda inskränkthet. I dagens Sydsvenskan hittar man en artikel där en sverigedemokrat vill stoppa bidragen till Malmö Opera eftersom han menar att föreställningarna ändå bara bevistas av besökare som har fått gratisbiljetter. Och han menar att "det kanske räcker med operan i Stockholm. Då får väl de skåningar som är intresserade åka dit".
Men om Malmöoperan försvinner, så kan vi skåningar fortfarande åka över sundet till Köpenhamn och gå på Operaen eller Det Kongelige Teater. Man behöver alltså inte tillfredsställa eventuellt kulturbehov genom att bege sig 60 mil norrut. Det är kanske svårt att inse för ett parti som vill göra om Sverige till ett alltigenom likformigt och likriktat land.

Svampveckor i Medelpad och Gästrikland

2010-09-08T11:03:00.012+02:00

Under två veckor i månadsskiftet augusti-september befann jag mig i Norrland för att studera svampar. Det var mycket givande, dels var svamptillgången god, dels var det till stor del helt andra arter än dem man hittar i Skåne.

Första veckan tillbringades i Borgsjö i västra Medelpad, vid Ljungan. Borgsjö ligger i en
gammal kulturbygd längs pilgrimsleden till Nidaros (Trondheim). Kyrkan (se bilden) är helgad åt Olof den helige, den norske kungen som kanoniserades, dock inte av påven utan endast lokalt.

Några av deltagarna på Borgsjöveckan (inklusive mig) var inkvarterade i Ålsta Folkhögskola i Fränsta, någon mil nerströms Ljungan, ett utmärkt boende, mycket prisvärt.

Bland de många svamparna har jag valt att visa en bild på blå taggsvamp, en mycket vacker svamp på tallhedar. Denna duger inte som matsvamp (mycket seg) men kan användas till färgning av garn, liksomn flera andra taggsvampar, tickor och spindelskivlingar.

Här hänger 10 garnhärvor. alla färgade med olika arter av färgsvampar. Längst till höger blå taggsvamp. Det röda garnet är färgat av blodspindelskivling, det gula med grovticka.

Vid strandbrinken vid Ljungan hittade jag nyuppkomna fruktkroppar av dropptaggsvamp. som i det fuktiga vädret avsöndrade röda droppar från hatten.

Ljungan vid Borgsjö.

Nästa vecka fortsatte svampstudierna i Gysinge vid Dalälvens nedre lopp på gränsen mellan Gästrikland och Uppland. Gysinge är en gammal bruksort och bruksmiljön är i stort sett bevarad.

Området är känt för att vara Sveriges myggtätaste och kan vara näst intill outhärdligt under myggsäsongen. Efter vad jag fick veta beror detta främst på översvämningsmyggen och situationen förvärrades betydligt efter den senaste kraftverksutbyggnaden av Dalälven. Man tycker att en lämplig åtgärd vore att återställa älven till status före sista utbyggnaden, hellre än att bekämpa myggen med miljögifter. Detta är dock ett område av stort kulturhistoriskt, ekologiskt och turistiskt intresse och borde inte få förstöras av större kraftverksutbyggnader.
Jag kan tillägga att myggens aktivitet hade upphört då det var dags för svampveckan. Jag tror jag såg tre myggor på hela veckan.

En av de vackra fingersvamparna i barrskogen.

Kvällsbild från Gysinge

Västergötland

2010-08-18T11:36:00.008+02:00

Vi var inbjudna att tillbringa helgen i Lerum, en bit utanför Göteborg. Mycket trevligt, bekvämt, god mat och goda vänner och fina utflykter.

Lördagen gjorde vi en tur i skogen och hittade en hel del svamp, som här på bilden, kantareller på barrmattan.

En annan mycket vanlig svamp var toppig giftspindelskivling (Cortinarius rubellus), som man bör akta sig noga för, mycket giftig, förstör njurarna även om man bara stoppar i sig lite grand.

Söndagen åkte vi till Gräfsnäs slottspark och besökte slottsruinen. Enligt Svenska Turistföreningens resehandbok (1915) förstördes det ursprungliga slottet av danskarna i Kalmarkriget 1612. Slottet återuppbyggdes men hade sedan "under vandalisk behandling av okunniga förvaltare råkat i fullständigt förfall".

I den vackra slottsparken förevisade Bjärke hembygdsförening olika hantverk, bland annat linberedning.

Från den närbelägna Antens station går en museijärnväg till Gräfsnäs slottspark. Den 11 km långa banan är vad som återstår av ett en gång stort smalspårigt järnvägsnät i Västergötland.

Interiör av en gammal tredjeklassvagn med acetylenbelysning.

Ryssberget och Ivösjön

2010-08-11T20:19:00.013+02:00

Vi ville utmyttja Skånetrafikens sommarkort maximalt och frågade oss därför vilket som var det mest avlägsna målet, nåbart med sommarkortet, och bestämde oss för att det var Bromölla, nära gränsen till Blekinge.
Här fanns också fina vandringsleder som gick både i skog och i ganska öppet landskap. Det räckte till att dela turen på två dagar.

Första dagen vandrade vi över Ryssberget - se bild för utsikten mot Ivösjön från en av höjderna.

Här fanns också en hel del krusbär, som också råkade vara mogna och smakade utmärkt. Inte så vanligt med krusbär numera, men hit hade mjöldaggen inte nått.

Andra dagen gick vi en västlig gren av vandringsleden och började med att utforska den gamla f d järnvägstunneln vid Barnakälla. Den var på sin tid Skånes enda järnvägstunnel, byggd för järnvägen Sölvesborg - Olofström - Älmhult, vilket höll på att knäcka ekonomin helt för bolaget, som aldrig riktigt repade sig. Så småningom övertogs banan av SJ, persontrafiken lades ner 1984 mellan Sölvesborg och Olofström (godstrafik förekommer ännu från Olofström och norrut) och järnvägen gjordes om till cykelbana.

Numera har vi en annan järnvägstunnel i Skåne, nämligen under knutpunkten i Helsingborg, och snart öppnar Citytunneln under Malmö. Och, vem vet, kanske öppnas tunneln under Hallandsås nu vilket decennium som helst.

Bilden ovan (till vänster) , föreställer dock också tunneln i Barnakälla.

Till skillnad från det uttorkade västra Skåne så fanns här gott om svamp, bland annat en hel massa karljohanssvampar i det unga fina stadiet, innan larver och annat otyg tagit över, så det blev till flera svampmåltider. Dessutom lite kantareller. Plus kremlor, som vi dock inte klarade av att ta med också.

Efter skogen kom vi in i Allarps by, en ålderdomlig idyll.

Ivetofta kyrka i utkanten av Bromölla är inte särskilt märkvärdig, men ganska roligt är att Ivetofta gett namn åt en stad i Normandie (i Norra Frankrike), nämligen Yvetot. Både engelska och franska wikipedia menar att namnet Yvetot är skandinaviskt och identiskt med Ivetofta. Båda uppger också att namnet härleds av det frankiska mansnamnet Ivo, varav senare franska namn Yves och Yvon (och Yvonne). Svenska etymologiböcker menar dock att Ivetofta och Ivö kommer av ett ord för idegran, så hur detta hänger ihop vet jag inte riktigt.

På torget i Bromölla finns en fontän (Scaurosaurus) formgiven av konstnären Gunnar Nylund, inspirerad av fyndet av de 60 millioner år gamla fossilerna av svanhalsödlor på Ivö klack.