En vit jul

Så blev det vinter och en vit jul. Häxkvastarna på björkarna syns tydligt i det svartvita landskapet - nåja, bilden har lite blåstick eftersom skymningen närmar sig. Från betesmark mellan Södra Sandby och Dalby.

Händels Messiah i Caroli kyrka

Fredag kväll bevistade vi konsert i Malmö Caroli kyrka: Händels Messiah framförd av Vox Scaniensis m fl. Det var en utomordentligt välljudande föreställning och även tekniskt fulländad, med rätt balans mellan orkester och sångare.

Malmö Caroli är en 1800-talskyrka, ersatte en tidigare kyrka från 1600-talet, och var ursprungligen avsedd för Malmö tyskspråkiga befolkning. Den har nyligen sålts av Svenska kyrkan för 2 millioner kronor, vilket förefaller otroligt billigt, men den nye ägaren blir tvungen att renovera för ett betydligt högre belopp.

Se också detta tidigare inlägg om Caroli kyrka i Malmö

Köpenhamn under klimatkonferensen

Den 15 december gjorde jag en utflykt till Köpehamn för att bese en del av de utställningar som hålls i anledning av klimatkonferensen. Visligen höll jag mig långt borta från demonstrationer och Bella center.





En intressant klimatutställning fanns i "Nordatlantisk Brygge" längst ut på Strandgade i Christianshavn, där Grönlands handelshus finns (och länge har funnits). Att Grönland riskerar att råka illa ut om havsnivån höjs på grund av klimatförändringar är bara ett exempel på att de fattiga länderna, alltså de som inte har bidragit nämnvärt till ökningen av koldioxidhalten i atmosfären, är de som drabbas först.


Nationalmuseum visade en utställning om "Regnskovens indianere" om livet i Brasiliens regnskogar och befolkningens livsvillkor, sedvänjor och mytologi. Man kunde också provligga en hammock (se figuren). Det tog tre gånger innan jag kom underfund med om hur man ligger bekvämt.

Decemberdagar

Lördag förmiddag: orgelkonsert i Lunds domkyrka - den sista i en lång serie konserter av Charles-Marie Widor. Serien avslutades med orgelkonsert nr 1 med den pampiga Marche Pontificale, mycket ståtligt framförd, således en värdig avslutning

Eftermiddagen tillbringade jag i Skrylleskogen nära Sandby. Det var ett par plusgrader men natten innan hade temperaturen varit flera grader under noll. Följaktligen fanns massor med vackra frostutfällningar (håris) från pinnar på marken.De kan anta fantastiskt vackra former, långa trådar av is, som förvandlas till en våt fläck om man petar på dem. De kommer efter en hastig temperaturökning från åtskilliga minusgrader upp till ett par plusgrader, som just nu i lördags. Vid hastiga väderförändringar bildas rimfrost på pinnarna eftersom ytorna har lägre temperatur än luftens daggpunkt.
Förklaringar finns på engelska wikipedia (ganska bra), men bättre på denna amerikanska site


Söndagen började det snöa och var minusgrader mitt på dagen. Vi tog en promenad vid östra kanten av Ringsjön, nära Fulltofta.

Nobels fredspris

Idag har USA:s president mottagit Nobels fredspris i Oslo. Den norska tidningen Aftenposten har skrivit en del kritiska artiklar om valet av fredspristagare. I en artikel från 30 november "Ingen norsk pris" försöker man utreda av vilken grund priset tilldelades Barack Obama. Ett av tre skäl brukar föreligga: (i) att synliggöra en aktör, (ii) att berömma en utförd insats eller (iii) att ge draghjälp i en pågående process. Inget av detta verkar relevant, istället tycks det hela vara ett led i att marknadsföra Norge i USA.

"Man får en klam følelse av at fredsprisen er et slags lobbyinstrument for Norge i amerikansk utenrikspolitik".

Julefrokost i Helsingør

Årets julefrokost avnjöts lördag eftermiddag den 5 december i Helsingør i hyggelig miljö, tillsammans med trevliga människor och mycket god mat till rimliga priser. Lokalen var Skibsklarerergaarden, ett hus med anor från medeltiden och som på sin tid uppfördes med anledning av Öresundstullen, en viktig inkomst för staden Helsingør under tiden 1426 - 1857. Läs mer om den på Helsingør kommuns hemsida.

Birgit Nilsson kommer till Teckomatorp

Det första av de nya pågatågen döptes i Malmö till Birgit Nilsson och beträdde sedan sin jungfruresa till Teckomatorp, där tåget vände och återgick till Malmö.






I Teckomatorp var det samtidigt ordinarie tågmöte för tågen på gamla banan mellan Malmö och Helsingborg. Från vänster ser vi ett s k vikarierande pågatåg mot Helsingborg, närmast till höger två sammankopplade tåg: Kullamannen och Sten Stensson Steen på väg till Malmö, och längst till höger Birgit Nilsson. Det är mycket ovanligt att se tre pågatåg samtidigt i Teckomatorp - och dessutom tre olika modeller.

Vackra senhöstdagar

Vädret har varit varierande de sista dagarna - omväxlande regn, blåst och sol. En av de vackra dagarna åkte vi till Östra Skåne, först till den strandnära sandiga tallskogen i Friseboda, som visas i de två övre bilderna. Stenshuvud syns i horisonten på den första bilden.

De nedre bilderna visar först betesmarken Söndre klack vid Degeberga, sedan Skånes högsta vattenfall i Forsakar.




Idag (tisdag) gick jag genom några betesmarker öster om Dalby, på bilden Hasse Jöns fälad, som officiellt heter Dalby nummer 5.









I den magra (ej handelgödslade) betesmarken växte många färggranna vaxskivlingar.












Slutligen en bild av Hällestads åsar, från f d järnvägen mellan Dalby och Bjärsjölagård (nu gång- och cykelväg).

Fortfarande november

Bilden är från Vombsjöns västra strand och visar att vattenståndet fortfarande är mycket lågt efter sommarens och höstens torrperioder. Normalt går vattnet upp till vegetationen.

En vanlig vardag i november är man nästan helt ensam ute i landskapet i Skåne. Naturen har till stor del gått till vila och andas lugn och ro.




Men tittar man noga efter så ser man att det fortfarande finns gott om svampar. Här en klibbticka från Kopparhatten i Söderåsens nationalpark.






Här är några av våra allra minsta vänner i naturen.

Äntligen November

Äntligen är november här, den mjukaste och mest rogivande av årets månader. Höstens hets är över, inga mer utlandsresor i år, inget tvång att samla bär, frukt eller matsvamp längre. Tids nog kommer julsånger och julpynt, men låt dem få vänta till första advent.

Njut av halvmörkret, dimman och tystnaden. Gå långa promenader utan mål och känn novembers fina mjuka framtoning. Men klä på er ordentligt, för visst kan det både blåsa och regna, åtminstone här i Skåne.

Höstfärger

Promenad- och cykelvägen mellan Södra Sandby och Lund kallas allmänt spåret eller Hardebergaspåret eftersom det finns ett kollektivt minne av att här en gång för mycket länge sedan gick en järnväg. Nära naturreservatet Fågelsång kantas nu spåret av diverse lövträd i vackra höstfärger. Är höstfärgerna särskilt intensiva i år eller är det bara som jag inbillar mig?









Fågelsång är normalt ganska ointressant mellan juni och oktober eftersom grönskan gör området närmast ogenomträngligt. Men när november börjar och löven har fallit börjar vintersvamparna komma. Och i april, kanske redan i mars, kommer de första vårblommorna.

Här ser vi att lönnens löv hunnit bli höstgula medan våtängen fortfarande är intensivt grön.







Dalby Söderskog är Sveriges minsta nationalpark men den tar ändå minst ett par timmar att ta sig igenom. Och just nu i en fantastisk höstprakt.

Rom på 5 dagar

Ett tjugotal personer åker ibland ut i Europa på hösten för att studera gamla böcker och diverse annat sevärt - detta år till Rom.

Vi bodde i "Casa di Santa Brigida" dvs birgittinersystrarnas kloster på Piazza Farnese i centrala Rom. Klostret står öppet för gäster som å det vänligaste omhuldas av nunnorna (ett parav dem talade svenska).

Det var också här Birgitta bodde under en stor del av sin tid i Rom, det var här hon skrev sina Uppenbarelser (Revelationes) och det var här hon dog den 23 juli 1373. Efter Birgittas död donerades huset till klostret i Vadstena och skulle enligt statuterna mottaga främlingar som kommer från Sverige, ge dem vin och bröd i tre dagar, säng och rum i en vecka.

Efter reformationen i Sverige kom dock inte längre några svenskar dit mer än enstaka katolska flyktingar. Vid Napoleonkrigen i början av 1800-talet förlorade birgittinerna huset men återfick det 1931 med hjälp av påven Pius XI. Sedan dess kan de åter ta emot främlingar från Sverige. Vi fick både vin och bröd, säng och rum i en vecka, men fick för all del betala för det :-)







På dagarna besökte vi ett antal offentligt tillgängliga bibliotek, som Bibliotheca Angelica San Agostino, Biblioteca Corsiniana, Biblioteca Nazionale och Biblioteca Castanatense.
















Officiella inrättningar och konstruktioner i Rom signeras SPQR, uttytt Senatus PopulusQue Romanus (senaten och det romerska folket). Uttrycket lever kvar från antiken och användes för att uttrycka enighet mellan det romerska folket och dess styresmän. Källa Nationalencylopedin.







Vi bodde granne med Campo dei Fiori, Roms mest berömda salutorg (och loppmarknad). Här utbjuds grönsaker, ost, m m men också diverse olika svampar, både odlade och viltplockade.





På denna bild ses dels porcini, dvs karljohanssvamp, dels ovolo buono, en svamp (Amanita caesarea) som vi aldrig ser hemma hos oss. Den var de gamla romarnas Boletus, och utgjorde kejsar Claudius älsklingsrätt och den blev hans död, sedan hans hustru Agrippina, som ville ha sin son Nero till kejsare, lät förgifta honom med en giftsvamp (lömsk flugsvamp?), allt enligt Suetonius.


Jag inhandlade en styck ovolo på torget för 8 euro och avnjöt den skivad (rå) på en pastasallad med lite parmesan och olivolja. Och visst smakade det gott, fast kanske inte för 8 euro. Men det är förstås upplevelsen man betalar för.






En annan dag tog vi metron till Piramide, dvs Caio Cestios pyramid i södra Rom, efter vad jag vet den enda icke-moderna pyramiden i Europa. Därifrån promenerade vi till den protestaniska kyrkogården Il cimitero acattolico, enligt uppgift den enda kyrkogård som är tillgänglig för icke-katoliker (att begravas alltså).






Berömda poeter som är begravda här är t. ex. John Keats och Percy Shelley. Keats dog i tuberkulos i Rom vid 26 års ålder, ganska desillusionerad och bortglömd. Hans gravsten bär texten:
Here lies one whose name was writ in water.













Avslutningsvis lämnade jag sällskapet för att de två sista dagarna begå några av de mer kända turistattraktionerna och fann att turistströmmen även i oktober var enorm. När jag var i Rom för 22 år sedan kunde man gå ganska fritt och dessutom nästan ensam på Forum Romanum, idag var mycket avspärrat och folkmassorna betydligt större.







För att komma in i Vatikanmuseerna måste man först stå i kö i upp till 2 timmar som mest (vi klarade oss dock med en halvtimme eftersom vi kom tidigt en lördag). Olika agenter försökte sälja VIP-biljetter för 11 euro extra (utöver inträde på 14 euro och ev, guide för 7 euro) vilket skulle betyda att man kom in fortare. Men man måste ändå ta sig igenom en säkerhetskontroll liknande den på flygplatsen med metalldetektor etc. Inne i museerna gick det mesta ut på att fösa folkmassorna framåt med jämn hastighet.



Här syns en del av kön till ingångskassorna till Vatikanmuseerna. Jag kom osökt att tänka på den finländske filosofen Georg Henrik von Wright som i sin sista bok "Att förstå sin samtid" jämställde massturismen med miljöförstöring och kärnvapenkrig. Jag tyckte, när jag läste det första gången, att det lät lite överdrivet men börjar nu förstå vad han menade.

Jægersborg Dyrehave och kulturnatt i København

Jægersborg Dyrehave är en 1100 hektar stor skog norr om Köpenhamn. Den avskildes som kunglig jaktmark åt Fredrik III år 1669 men har kontinuitet som skog tillbaka till medeltiden. Dyrehaven är inhägnad och har ett bestånd på cirka 2000 djur: kronhjort, dovhjort och sikahjort. Norr om Dyrehaven ligger Jægersborg Hegn, ett lövskogsområde på cirka 550 hektar, dit hjortarna inte har tillträde.

Fredagen den 9 oktober tog jag Öresundståget från Lund till Hellerup och bytte tåg och steg av i Skodsborg. Härifrån vandrade jag rakt in i Jægersborg Hegn och passerade därvid en anlagd sjö, Skodsborg Dam (dvs "damm"). Omgivningen av sjön var mycket vacker med de begynnande höstfärgerna.

Vandringen fortsatte in i Dyrehaven och vid den södra änden, nära Bakken (stängd för säsongen) och Klampenborg höll kronhjortarna till. Oktober är brunstperiod och brölern började höras framåt skymningen. Bilden visar en gruppar hindar, avvaktande och betraktande de kamper som utspelas. Som mänsklig åskådare bör man diskret hålla sig lite i bakgrunden.



Fredagskvällen var kulturnatt i Köpenhamn och åtskilliga begivenheter lockade. I Botanisk Have fanns ett svampetält, där det förevisades svampar plockade i Dyrehaven och hegnet tidigare på dagen, vidare ett tält med demonstration av biologisk forskning. Ute på gräsmattan förekom en utställning benämnd "Yabba Yabba Kunsten", som såg ut som avancerd graffiti. Oklart om allmänheten var inbjuden att bidra.


Inne i centrum, vid Købmagergade, var Rundetårn upplyst och här kunde man gå upp till Observatoriet och få en förevisning, eller besöka konstutställningar eller musikarrangemang. Enklare tillfälliga matserveringar fanns överallt precis som på festivaler och kulturnätter hemma i Skåne.

För 20 år sedan

Süddeutsche Zeitung (utkommer i München) hade häromdagen en intervju med Eduard Sjevardnadze som var Sovjetunionens siste utrikesminister. Det är mycket intressant läsning, den nu 81-årige Sjevardnadze bor i en utkant av Georgiens huvudstad Tbilisi (i artikeln kallad Tiflis, vilket väl är det ryska (eller tyska?) namnet på staden). Det är en tillbakablick på tiden 1989 - 1991, framför allt diskuteras tiden då "arbetare- och bondestaten DDR" föll sönder och Berlinmuren revs. Sjevardnadze var på sin tid mer framstegsvänlig än Gorbatjov och var den som ledde perestrojkan. Intressant är diskussionen om hur man skulle hantera Honecker, som inte insåg vad som var på gång. Hur långt utvecklingen skulle gå insåg väl egentligen ingen, men Sjevardnadze var i alla fall en av dem som önskade en demokratisk utveckling. Sedan blev Sjevardnadze det fria Georgiens förste statschef de facto och dess andre president ett par år senare. Utvecklingen senare blev inte så idyllisk, särskilt inte i Georgien och Sjevardnadze lämnande politiken 2003.

Länk till artikeln: http://www.sueddeutsche.de/politik/628/490009/text/

Och idag hade Berlingske Tidende (utkommer i København) också en krönika om händelserna för 20 år sedan, skriven till stor del för dem som nu är för unga för att ha varit med. Mellan 1945 och 1990 var Europa delat i två halvkontinenter, där medborgarna i den östra delen med få undantag inte kunde resa västerut och medborgare i väst sällan eller aldrig ville resa österut. Jag skulle vilja rekommendera den som inte var med, att besöka DDR:s gamla kontrollstation vid motorvägen mellan Hannover och Berlin. (Gedenkstätte Deutsche Teilung Marienborn), nära Helmstedt. - Krönikan i Berlingske avslutas med kommentaren att världen ibland faktiskt är svart och vit och att vi har ett ansvar att hjälpa dem som fortfarande lever i fattigdom och träldom. Sett i det ljuset är EU ett fredsprojekt och en sammanslutning som fortfarande förändras och utvecklas.

Länk till artikeln: http://www.berlingske.dk/article/20091006/kronikker/91006138/

Fränninge - Vollsjö

För två veckor sedan befann jag mig på kvällen i församlingshuset i Fränninge för att åhöra ett föredrag om Ystad-Eslövs järnväg, En bekant och jag hade åkt bil dit, först hade vi av teoretiskt intresse undersökt möjligheten att åka kollektivt. Föredraget började 19 och sista bussen från Sjöbo som passerar Vollsjö och Fränninge skulle varit framme strax före 19, så det var alltså möjligt. Däremot hade det inte gått att komma hem efteråt.

Föreläsningen var anordnad av Frenninge-Vollsjö-Brandstads föreläsningsförening och lokalen i församlingshuset var fullsatt, nästan bara av lokalt folk från Vollsjö och Fränninge. Vollsjö förlorade sin järnväg 1981 när trafiken lades ner på sträckan Eslöv - Tomelilla. Vollsjö var ett av de medelstora samhällen som låg vid järnvägen och som "råkade" hamna i Sjöbo kommun efter kommunreformerna. Andra var Lövestad och Bjärsjölagård. Sjöbo kommun var vid denna tid mycket ointresserad av järnvägar och speciellt av banan Ystad - Eslöv, som inte tog resenärerna till centralorten Sjöbo utan ut till större samhällen i andra kommuner. Så nedläggningen var ganska väntad. Som ersättning fick bl a Vollsjö en busslinje som gick på krokiga vägar till Sjöbo. Eftersom den blev måttligt populär, så inskränktes trafiken gradvis, så att trafiken idag utgör ett obetydligt tillägg till skolbusstrafiken.

Vollsjö och järnvägsmiljön har skildrats av Fritiof Nilsson Piraten i hans debutroman "Bombi Bitt och jag", till stor del självbiografisk. Miljön där stinsens Eli och den frie Bombi Bitt höll till är bara delvis bevarad.

Föreläsningen var intressant - det var inte ett "nördföredrag" som man annars kunde befarat. Mycket miljöbilder från förr, och ett och annat ånglok. Men inte en massa uppgifter om vilka olika loktyper som förekommit med obegripliga Littera och en massa om bana och signaler. Heller ingenting om Piraten och Bombi Bitt. Däremot en hel del lokalhistoria. Efter föredraget var de äldre i publiken mycket aktiva med frågor och diskussion, speciellt om personer, vad de sista stinsarna hade hetat, och andra människor med anknytning till järnvägen. För dessa människor var det mycket en fråga om att återuppleva gamla tider.

Före föredraget hade jag noterat att lanthandeln i Fränninge var stängd och igenbommad. För två år sedan, när jag passerade Fränninge på vandring mellan Lund och Sankt Olof, var affären igång och blomstrade med livlig handel och öppen "nästan alltid".

Det är lite vemodigt, sorgligt, kanske till och med tragiskt, att bevittna hur fungerande samhällen monteras ner och förvandlas till sovbyar utan någon som helst service.

Bilden förresten, är av en väv som pryder en vägg i församlingshuset och uppenbarligen föreställer Nattvarden, lärjungarna dock med lite okonventionellt utseende.

Runt Immeln september 2009

Veckoslutet 25 - 27 september tillbringade jag ihop med Puggehatten på Breanäs konferenshotell vid Immeln. Mycket vacker natur, bilden visar sjön Immeln vid en promenadslinga nära hotellet.





Markerna var torra, inte mycket svamp. Men man kunde beundra vackra mossor, som kuddmossa (Grimmia), se bilden.








Lavar fanns också gott om, till exempel filtlav (Peltigera).








Den mer ovanliga lunglaven (Lobaria pulmonaria)











Här en vacker bägarlav (Cladonia) med röda fruktkroppar (apothecier).








Men det fanns också svampar, och den mest intressanta var nog denna klibbjordtunga (Geoglossum difforme), små tunglika svarta svampar som växte i hundratal i gräset.





Jag tog med mig en jordtunga hem, skrapade försiktigt av en bit av hymeniet (det sporbildande skiktet) och la det under mikrospkopet i 600 (12*50) gånger förstoring och en helt ny värld öppnade sig. De maskliknande stavarna är svampens sporer.
Bilden är lite otydlig, vilket beror på att jag fotograferade med digitalkameran direkt in i okularet, och bättre än så här blir det då inte.

Halland Småland och motorvägar

Förra veckan tillbringade jag i gränsskogarna mellan Halland och Småland. På bilden syns en stor rotvälta av en bok, fälld av Gudrun. Den ser ut som ett stort troll med vita tassar.







På en liggande bokstam växer en skålsvamp som ser inbjudande ut.







Femsjö ligger i sydvästra Småland, numera i Hallands län och alltså i en gammal gränsbygd. Här härjade kriget i mitten och slutet av 1500-talet vilket framgår av listan av kyrkoherdar Series Pastorum, som finns anslagen i kyrkan, och som i utdrag lyder:

Anno 1539 Herr Jacob
Anno 1559 Herr Hans och Herr Jacob tillika intill
Anno 1560 Herr Jacob finns ej mer
Anno 1565 Herr Hans bortförd af fienden
Anno 1566 Femsiö Sockn öde intill
Anno 1575 owist om eller hwad präst här varit
Anno 1575 Herr Severinus ....


På hemvägen besökte jag byarna Påarp och Laxvik strax söder om Halmstad. Det var mitt första besök på platsen på 60 år och jag undrade just om jag skulle känna igen något. Något inbillade jag mig vara bekant men det kan ha varit en illusion.

Vad som däremot tillkommit sedan 1949 var det ständiga bruset av bilar på motorvägen som följer stranden strax intill. På den tiden fanns ingen kustnära väg mellan Halmstad och Båstad utan de små samhällena ute vid Laholmsbukten kunde bara nås på småvägar från huvudvägen (rikstvåan) en bit in i landet. I mitten av 1960-talet byggdes denna strandnära motorväg som i och för sig inte betydde så mycket för de små samhällena eftersom avfarterna från motorvägen ligger glest. Och bullret från vägen var säkert inte särskilt besvärande de första 20 åren. Men idag ligger bullermattan från den tunga lastbilstrafiken konstant över byarna Påarp och Laxvik även en söndagmorgon vid åttatiden. Och jag vägrar kalla den den tunga lastbilstrafiken för nyttotrafik. Den har genererats av all idiotcentralisering av näringsverksamheten i det här landet som gjorts möjlig genom just utbyggnaden av motorvägarna. Så till exempel tillverkas allt smör i Sverige i samma ort i Västergötland (har glömt om det är Skara eller Vara) vilket betyder att mjölk (?) ska transporteras dit från hela landet och smör därifrån. Det senaste är att Kronfågel ska lägga ner sitt slakteri i Skåne och koncentrera all verksamhet till Valla i Södermanland. Och alla kondomer i Sverige tillverkas i en liten ort (Hennan) i Hälsingland, vilket kanske inte betyder så förfärligt mycket i sammanhnaget. Men principen är densamma. Så fort en ny motorväg byggs, så fylls den med lastbilar. En sak har vi lärt oss: det går inte att bygga bort problemet med biltrafik i städerna med mer genomfartsleder och parkeringsplatser. Nu ska bilarna ut ur centrum. Men tills vidare har vi inte insett att även trafiken mellan städerna måste begränsas